Fortsatt avstängt vid Knäbäckshusens strand.

Hejsan.

I förra veckan for jag iväg med hundarna för att njuta av en promenad i det vackra januarivädret. Jag bestämde mig för att inte köra så långt hemifrån, eftersom hunden Lykke haft en benägenhet att bli lite lättare åksjuk den sista tiden.

En liten tur runt Knäbäckshusen hade jag tänkt mig.

Redan vid infarten till Rörumsstrand stod det stora röda skyltarna, en på varje sida om vägen, där det informerades om att stranden var avstängt. Min tanke var inte att gå ner på stranden direkt, utan istället vandra söderut mot Vik en bit upp på stigen bakom husen som ligger i kanten.

På sina ställen kunde man se hur människor gjort egna stigar ner mot vattnet, men jag och hundarna höll oss uppe på vägen och njöt bara av den otroligt vackra utsikten.

Till sist kom vi fram till Rörums södra å, och där ledde stigen ner till slutet av stranden.

Där på slutet av stranden är det inte någon backe, men istället är där väldigt stenigt och en ganska smal sandstrand. Vi stannade en stund och njöt, jag och hundarna, av den vackra stranden, innan vi gick samma väg tillbaka igen.

När jag blickade framåt en bit så såg jag hur stora tallar stod alldeles ute i kanten på den branta sandbanken. I tidningen hade jag läst att den lera som finns i marken kan göra att hela backen ger med sig lättare och allting kan rasa ner. Liksom glida på den hala leran i jorden.

Vi lämnade havet med lite sorg i hjärtat förstås. Att naturen gör som den vill, det måste vi acceptera, men att man ingenting gör för att rädda det lilla populära kapellet, det kan jag egentligen inte förstå. En gång i tiden har man flyttade dit det, och då borde det väl kunna gå att flytta det därifrån också innan det är försent… eller?

Jag och Stefan gifte oss här, och under alla år så har vi ofta åkt hit. Varje gång jag varit här så har man kunnat se en erosion av sanden här. I mitt bildarkiv hittade jag foto från år 2012, där det syns tydligt hur havet ätit sig in i backen redan då.

Ja, det var bilder från en riktig vintrig februari 2012. Annat var det i förra veckan då jag vandrade här, då var det nästan lite vårlikt och en riktigt fin eftermiddag.

Dagens citat:

Ingenting varar, allting är förgängligt.

~Björn Natthiko~

Det kan höras så sorgligt, att allting tar slut, men även trösterikt då det gäller för riktigt svåra saker också.

Ha en fin dag.

Kram Annika

Dela gärna

14 reaktioner på ”Fortsatt avstängt vid Knäbäckshusens strand.”

  1. Naturen och dess krafter är mäktiga, se bara hur stormarna kan ställa till det, otäckt till tusen. Men vackert är det där du vandrade. Är det svårt och rädda kapellet då, sorgesamt då man hört många giftermål där. Citatet är så sant det finns förlösande saker i det som tar slut. Tycker du som jag att tiden går fortare för varje år som går? Gäller att leva att njuta av dagen och livet.
    Ha en fin torsdag. Kram/MH

    1. Jag vet egentligen inte hur svårt det är, men som det är nu kan man inte besöka kapellet eftersom området är avstängt. Ja, verkligen, när jag tittar tillbaka på de senaste åren så har det ju bara swishat förbi…

  2. Wow, ingen hejd på hur sköna naturliga promenadvägar/stigar du har inom räckhåll, med eller utan bilen dit. Själv går jag nu bara i en liten park omgärdad av trafik. Ovanligt pirrig promenad. Nej, INTE orolig att någon ”svensk” med vasst föremål plötsligt ska attackera, utan det är pirrigt att min nya låt efter klockan 10 amerikansk ostkusttid (6 tim efter oss) blir på radio över New York State(!) Radio WUSB. Sjungen av min bäste kompis. Ska någon lyssnare höra att han är svensk??? Nä, accenten verkar sitta där den ska. På YouTube finner du Sören Skarback Rock and Roll Road. Du som har så unika golvytor hemma får väl bugga loss nästa gång Emmy dyker upp. Har du några sekunder över, så håll i eftermiddag, österlensk tid, tummarna. Och kanske Molly håller klorna?

      1. Hoppas du ursäktar mitt tjat om musiken. Den fyller nog den roll i mitt liv som dina döttrar gör i ditt liv. Saknar man det ena får man satsa på det andra. Önskar förresten att vi här i Västsverige hade magiska platsnamn i stil med Knäbäckshusen. Och det har vi nog – men är man väldigt van vid dem så känner man inte magin lika starkt.

        1. Ingen fara, det är bara kul att läsa allt som du skriver om din musik!!! Och säkert blir vi alla lite hemmablinda och uppskattar inte våra egna invanda ortsnamn, så är det säkert!

  3. Ja … Du vet ju min inställning till detta. Ärligt talat så blir jag så förbannad 😡 dels på alla de idiotiska människorna som har noll respekt för att det är avstängt, dels på kommunens agerande. Ta till hårdare tag och stäng av riktigt, med Länsstyrelsens hjälp. Det var väl de som bestämde. Och se för fasen till att rädda kapellet!!!! Det var ju på tal långt innan det gick så här illa. Flytta upp det så långt upp det går. Som du säger, de kunde göra det en gång, hela vägen dit, då måste det gå att göra det igen med de moderna teknikerna det finns nu.
    Där gick pulsen upp rejält så här på förmiddagen 🙂 förlåt för svordomar, men de är faktiskt på sin plats här.
    Ha nu en fin torsdag!

  4. Jag hörde i radio en nybliven expert säga att hundar endast uppfattar vokaler, inte konsonanter, och att de vad vokalerna beträffar endast hör skillnad på hård och ljus. Men i så fall skulle ju Lykke och Penny inte höra skillnad på sina namn – och det tror jag väl säkert att de gör, eller? Molly som i namnet har den hårda vokalen o är en annan sak. Men om dina tre vovvar ligger på golvet och vilar och du i vanlig samtalston lockande säger Lykke, eller Penny, så kommer väl rätt vovve till dig???

    1. Hmmm, ja kanske har den där experten rätt. Men jag är helt säker på att mina hundar vet exakt vad de heter och vem av dem jag kallar på, eller pratar om. Vad det beror kanske är mitt sätt att säga deras namn på,, tonfall, kanske mitt kroppsspråk. Deras sinnen är nog mer komplext än vad vi människor kan förstå.

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Rulla till toppen