vänskap

Krassliga pågar och en isvak tar form.

Hejsan.

Idag är det den 12 februari januari, och alltså inte någon vanlig dag. Nej, det är min underbara vän, min kompis och min ”bad-systers” födelsedag. Det är ”bästaste” Tinas bemärkelsedag, och hon fyller halvjämt och pensionär just idag.

Tina, du är en fantastisk inspirationskälla, klok, smart och ett energiknippe av stora mått mätt. Att få vara din vän är något jag värdesätter väldigt högt. Våra gryningsdopp, våra samtal, våra vandringar, våra skratt och allt vårt bus – TACK!, tack för allt. Idag ska vi fira din dag och jag är säker på att det kommer bli en minnesvärd dag för oss alla. Ett stort varmt grattis ♥

Krasslig pågar.

Förra helgen så var jag och Emmy i Tomelilla och hälsade på hos mina barnbarn med familj. Ända sedan dagarna efter jul så har de varit krassliga med snuva och feber, hela den lilla familjen.

För att underlätta lite för Amanda och för att ge dem ett litet avbrott i sina ”hemmadagar” så tog vi pojkarna på vars ett tefat och styrde med bestämda steg mot närmsta lekplats.

Jag tror att det är bra med frisk luft när man är förkyld, åtminstone om man inte har hög feber eller är riktigt sjuk. Vi lekte så det slog härliga till, och om man kan gunga bort baciller så var det nog precis det vi lyckades göra.

När mamma Amanda och Nicolaj gick hem för att vila middag, då stannade jag och Emmy kvar med Scott ett bra tag till.

-nej jag fryser inte, försäkrade han bestämt.

Isvak.

Efter en lång period med kallt väder och många minusgrader, så har vi nu fått en riktigt fin isvak vid bryggan. Här hos oss är det ju inte ofta som kylan håller i sig så här länge, så vi försöker njuta av vintern lite grann varendaste dag, och vi filar och vårdar vår lilla vak efter bästa förmåga.

Jag älskar vintern och är inte alls redo för vår, ljus eller värme. På Underbara Claras instagram beskrev hon den här årstiden med ord som jag tycker stämmer så bra:

”vinterns mörker erbjuder samma stillhet som när en vass taklampa släcks och ett ensamt stearinljus får lysa i dess ställe”…

Precis så känner jag i januari och februari!

 

Dagens citat:

Jag älskar människor som inte har en aning om hur snälla, och kärleksfulla de är. De bara går omkring och gör världen till en bättre plats.

En sådan person ska jag snart träffa ♥

Ha det bäst.

Annika

 

Krassliga pågar och en isvak tar form. Läs mer »

Någon jag saknat hela sommaren.

Hejsan

I lördags gick jag genom den beckmörka skogen ner till bryggan vid sjön. Gässen var de enda som var pigga och vakna, förutom jag själv då (…trodde jag).

Sakta drog jag av mig kläderna för att ta mig ett efterlängtat gryningsdopp.

Det var då jag hörde prasslande steg från stigen bakom min rygg. Och där stod hon – min fina, härliga badkompis!! Hon som jag haft så många minnesvärda morgnar tillsammans med här. Morgnar då vi firat livet med champagne, morgnar då vi skrattat så det rungat i hela Gylleboskogen, morgnar då vi delat samtalsämnen om handlat om både glädje och sorg.

Våra möten har nästan alltid varit spontana och oplanerade men alltid lika glädjefyllda. Så i sommar när vi båda haft andra scheman så har inte våra vägar korsats här vid bryggan som tidigare.  När hon nu kom där på stigen och sa hej hej, då kände jag hur mycket jag saknat min fina badkompis.

Att vi inte setts på länge spelade ingen som helst roll. Vi pratade, tjattrade och skrattade på precis som vanligt. Efter lite te, nötter annat tilltugg gick vi tillsammans genom skogen hem igen.

Som om den här fina morgonen inte var nog, så fick jag en underbart vacker blomsterbukett på eftermiddagen. En fantastiskt  färgsprakande höstbukett som fick mina mungipor att dras upp mot öronen varje gång jag tittade på den. Tack♥

På radion har jag hört att det man gör av dagens första timme, påverkar de efterföljande 8 timmarna på den dagen. Min lördag blev fantastisk, trots att jag hade en smått jobbig arbetsuppgift att ta tag i.

 

Dagens citat:

Vad du än gör, gör det inte för att fly det där som du egentligen vill göra.

Livet är så kort och det finns så mycket jag vill… egentligen inga dyra storslagna saker utan mest små enkla ting utan stress,,,

Ha det bäst. Kram Annika

Någon jag saknat hela sommaren. Läs mer »

Att minnas ett slott och en sagolik barndom.

Hejsan
I veckan har jag haft ett alldeles särskilt möte. Ett möte med min barndomsvän. Min första kompis som jag spenderade massor av tid tillsammans med när jag var barn. Min granne och min vän Annelie.
Det var när de efterlyste personer som hade minnen ifrån Christinehofs slott, som jag tog mig i kragen och tog kontakt med min barndomsvän.
På det där slottet och i dess omgivningar har vi tillbringat hela vår barndom och en stor del av vår uppväxt.
Sådär långt ute i skogen hände det inte så värst mycket spännande saker, så vi fick helt enkelt se till att skapa lite action på egen hand. Och med ett helt slott som lekplats, fanns det massor att hitta på bara man hade fantasi. Och fantasi det hade vi i överflöd, så en massa bus och galenskaper hände genom åren. Förmodligen till många vuxnas förskräckelse.
På de senaste trettio åren har Annelie och jag bara setts en enda gång, och det var som hastigast på en marknad.
Nu hade vi bestäm träff för att hinna prata lite i lugn och ro, innan det var dags för oss att bli filmade med våra minnen på slottet.
På en välkänd plats för oss båda, sågs vi den här soliga dagen.
Och hon var sig precis lik. Lilla fina Annelie.
Efter en liten kaffetår tog vi en promenad runt Alunbruket. Vi vandrade på de vägar och stigar som för oss var så välkända. Stigar där vi som barn farit fram i vild fart sååå många gånger.
Att träffa en bardomskamrat efter snart trettio år är bara så fantastiskt.
Det finns så mycket som finns gömt i minnet och i hjärtat. Så mycket som vi med små skratt hjälptes åt att påminna varandra om.
Tiden sprang så fort och snart var det dags för oss att köra den korta sträckan in till slottet. Den korta vägen då vi passerade båda våra två barndomshem.
En väg som är så väldigt vacker. Allén in till Christinehofs slott.
Väl inne på slottet var det dags för filminspelning. Det där hade vi förträngt lite grann. Att ensam sitta och prata i en halvtimme om saker som man mindes från slottet, var egentligen inget vi var sugna på, men vi är tuffa och gjorde det ändå.
Först ut var jag. Och så här bakefter minns jag knappt vad jag pratade om.
De där filmerna och dokumentationerna kommer att ställas samman och visas nästa år på ett vernissage på slottet.
Det blev väl som det blev, och jag pratade om hyss och bus som vi hittat på genom åren.
När det sedan var Annelies tur att filmas, så passade jag på att smyga runt och kika lite på vårt välkända gamla slott.
Efteråt fick vi välja något att äta. Såklart hade de glass som hette Pipers glass. Och såklart hade även greve Piper själv kommit för att berätta om sina minnen. För är det någon som bör ha minnen av slottet så är det ju såklart Calle Piper.
När jag och Annelie sakta vandrade mot parkeringen tänkte jag för mig själv att Calle Piper må vara den lagfarne ägaren till det här slottet, men i hjärtat är det vårt slott, mitt och Annelies. Vårt älskade Christinehof.
Tack min fina barndomsvän. Tack fina goa Annelie för att du tog dig tid att träffas och göra det här tillsammans med mig.
Vi ses snart igen.
Dagens citat:
En vän är den som vet allt om dig och ändå tycker
om dig.
Att man går skilda vägar händer många goda vänner. Livet kommer liksom emellan och det kommer saker i vägen. Men det finns inget som är så underbart som att ses igen. Att ta det där steget och verkligen träffas. Så underbart och härligt.
Ha en fin dag och kram
Annika

Att minnas ett slott och en sagolik barndom. Läs mer »

Vänskapsband

Gokväll i stugorna.
Jag scrollar runt i mitt bildarkiv på jakt efter tre foto till ett kvällsinlägg.  Det har blivit till en vana nu.
Så faller min blick på mappen som jag döpt till ”sommarflickor”…
Bilderna är fem år gamla, och lika underbara ännu.
De andas så mycket sommar, så mycket ungdom och så mycket vänskap.
Hopp inför framtiden.
Jag minns när vi tog de där bilderna. Bonden kom och skällde på oss. Vi trampade ju ner hans gröda. Såklart! Det var dumt av oss, även om vi försökte hålla oss i kanten av det stora fältet. Jag skäms lite när jag tänker på det … förlåt bonden!
Kvällens citat:
Något av det bästa med unga människor är att de ifrågasätter,
att de bryr sig om rättvisa och att de har ett öppet sinne.
Ha en fin kväll, ta vara på vänskapen och var rädd om böndernas grödor för det är den som ska hålla oss alla vid liv..
Kram på er
Annika

Vänskapsband Läs mer »

Rulla till toppen