Natur – Sida 38 – Gylleboannika

Stormskadorna i Gyllebo.

4 kommentarer / Natur, Österlen / Av Annika Olsson / 27 oktober, 2023 / Gyllebo naturreservat, Österlen / 2 minutes of reading

Hej hej

Ännu har jag inte hunnit se resultatet av alla stormskadorna längs med vår vackra kust. I tidningen vädjade man om att ”den nyfikna allmänheten” skulle vänta med att ge sig ut på stränder och till de ställen där havet gått hårt fram. Särskilt på sträckan mellan Knäbäckshusen och Stenshuvud finns stor risk för kvicksand då havet underminerat stranden extra mycket nu.

Så istället har jag mest hållit mig i Gylleboskogen.

Den där natten då Babet slog till, så vaknade jag till för en kort stund. Jag tror att jag drömde att hela den vackra bryggan slogs i spillror nere vid sjön.

Såklart var jag tvungen att ge mig dit så fort gryningsljuset visade sig och vinden mojnat. Och som så ofta så var det en fantastik morgon.

Och som genom ett under så hade bryggan klarat sig från att gå i spillror. Ett stort träd hade knäckts på mitten och turligt nog fångats upp av en utstickande gren från ett annat träd.

Ja ”vår” kära brygga hade nog lite änglavakt den där ”Babet-natten”.

Redan nästa dag så lockade jag med mig Stefan ut för att inspektera ”trädet på bryggan”. Det såg ju ut att hänga lite vanskligt till, och att sitta där med mitt morgonte och kanske plötsligt få en trädstam i skallen – ja det hade nog inte varit bra, varken för mig eller för bryggan.

På några andra ställen i skogen hade det också fallit lite små träd. Men det gör det nästan varje höst så det var ingenting ovanligt med det.

Redan nästa dag hade man varit ute och sågat bort alla träd som låg illa till, och den kära gamla bryggan klarade sig till min stora glädje helt oskadd. Slutet gott, allting gott för scouternas och ”vår” badbrygga♥

Dagens citat:

Jag älskar platser som får mig att inse hur liten jag och mina problem egentligen är.

Njut av er fredag.

Kram Annika

Dela gärna

Stormskadorna i Gyllebo. Läs mer »

Att fånga det vackra,

6 kommentarer / Natur, Österlen / Av Annika Olsson / 26 oktober, 2023 / Gyllebo, höstfärger, Österlen / 2 minutes of reading

Hej hej

Tänk så lätt det är att bli bekväm av sig. Förr i tiden när jag vandrade, och hade både min store svarta Johnny-hund (en sprallig flatcoated retriever) och de små ”pommarna” Molly och Lykke, då hade jag nästan alltid en gigantisk kamera med mig hängande på axeln. Då tänkte jag som så, att jag visste ju aldrig när det skulle dyka upp något fantastiskt att föreviga, och fantastiska saker såg jag ju allt som oftast och överallt.

På den tiden var jag ju med i Hemvärnet och då var jag mer van vid att konka på saker och bära med mig så mycket ut i skogen. Då var man som en packåsna minst sagt med. Med tiden blev jag dock lite mer lat och den stora kameran fick oftare och oftare stanna hemma.

Fast det är ju egentligen kul när jag tar min riktiga fullformatskamera med mig ut. Även om små kameror (och såklart även mobilen) numera tar fantastiska foton, så är det roligt att ibland damma av den gamla canon X med sitt låååångt objektiv.

Ingen tid är heller så tacksam att föreviga som just hösten är. Bilderna i detta inlägg är från dagarna innan stormen, och nog stod skogen i sina vackraste dräkt då och förtjänade verkligen att fotograferas.

Kanske får jag bli lite mindre lat framöver och bära med mig kameran oftare igen.

Dagens citat:

Vi har två liv, och det andra börjar när vi inser att vi bara har ett …

Våra dagar rusar så fort förbi, och det gäller att ta tillvara på tiden så gott som det bara går. Att ta foto hjälper mig att ta vara på nuet och minnas tillfällena bättre.

Kram Annika

Dela gärna

Att fånga det vackra, Läs mer »

Stormen Babet drog in över Österlen.

6 kommentarer / Natur, Österlen / Av Annika Olsson / 25 oktober, 2023 / kivik, Knäbäckshusens strand, Österlen, Vik / 2 minutes of reading

Hejsan.

Förra fredagen var jag i Malmö, där jag träffade min dotter Emmy. Jag hade förstått att det väntades hårda vindar den här dagen, så att ta tåget kändes alltför riskabelt. Jag körde istället till Ikea där min bil fick stå parkerad, och sedan blev det stadsbuss till centrum. Det här med att ta sig fram kollektivt har de senaste åren ändrats mycket. Biljetter i pappersformat är ett minne blott. Numera ska man ha allting i olika appar i sin telefon, och jag har väl inte riktigt hängt med på det där. ”Blipp, blipp” sa jag med myndig stämma till den förvånade busschauffören, när min telefon bara slocknade hela tiden då jag försökte trycka den mot scannern. Ja, det där blev väl dagens skratt på den bussturen.

Nåväl, Emmy och jag uträttade våra ärenden innan vi gick på ”Folk & Rock” och köpte varm choklad och vars en grillad macka. Där i värmen satt vi sedan länge och såg på hur frusna människor stretade över torget, hukande för vinden med nerdragna mössor.

Sedan körde jag hem till Gyllebo, där jag kurade ihop mig framför kaminen och hörde hur blåsten tog i uppe i trädtopparna. Det var Babet som dragit in över oss.

Nästa dag hade stormen bedarrat något och vi körde då längs kusten för att se hur hårt ovädret gått fram. I Kiviks hamn hade vattnet dragit upp sten, sand och stora mängder sjögräs.

Vinden hade avtagit i styrka, men havet var ännu i uppror.

Vi körde ut till Hälleviks fina lilla kås. Den fridfulla plats som ligger så vackert och som nog blivit fotograferad tusentals gånger förut, men då oftast i en lugnare skepnad….

Efter stormen Babet såg det dock inte riktigt likadant ut…

Stefan gick tyst och en smula sammanbitet runt och tittade på allt vad havet ställt till med. Som tur var så var Mats fina eka uppdragen på land inför vintern.

Vi tog vägen förbi Knäbäckshusen för att bara konstatera att även där hade stormen gått hårt fram. Trappan hade blivit helt underminerad och slitets loss, och havet gick högt upp mot slänten. Ingenting av sandstranden syntes så långt vi blickade.

Men det finns ju inget ont som inte har något gott med sig. För i stormens efterdyningar så blev det ju finfina vågor att surfa på. I havet vid Vik låg surfarna redo att rida på vågorna.

Dagens citat:

Djävulen viskade i mitt öra, ”Du är inte stark nog att stå emot stormen”. Jag viskade tillbaka ”Jag är stormen”.

Ha en fin onsdag och kram från mig.

Annika

Dela gärna

Stormen Babet drog in över Österlen. Läs mer »

En gåtfull morgon.

6 kommentarer / Djurliv, Natur, Österlen / Av Annika Olsson / 23 oktober, 2023 / Gyllebo, Österlen / 2 minutes of reading

Hej

Vissa morgnar är lite mer gåtfulla än andra. Det här var just en sådan fantastisk morgon.

I mörkret vandrade jag genom skogen ner till sjön. Inne bland träden hörde jag hur ett gäng vildsvin trampade runt, bökade och gruffade surmulet mot varandra. Målmedvetet fortsatte jag bara förbi dem och höll andan en smula för att jag inte skulle förarga någon av de morgonpigga grisarna.

Vid bryggan dansade vackra dimslöjor över vattenytan. Jag drog av mig kläderna och steg ner i vattnet. Ifrån träden lyfte då plötsligt tre långhalsade hägrar och började cirkla ovanför mitt huvud. Det var så vackert och samtidigt väldigt ovanligt att vara så nära de lite skygga fåglarna. En lång stund var jag kvar i vattnet bara för att njuta av deras lek ovanför mitt huvud. (kanske trodde de att jag var en stor, fet gammelgädda och tänkte gå till attack) Plötsligt flög de vidare bort över trädtopparna och mitt bad fick vara över.

När jag sedan njöt av att se alla gässen lyfte genom dimman, så kom en annan badare ner till bryggan och gjorde mig sällskap.

Sjön var så vackert inramad av höstvackra träd och det var som om de eldiga färgerna framträdde alldeles extra starkt just denna morgonen.

Vi satt en stund och småpratade om livets viktigheter när tre vackra svanar stilla kom simmande över sjön. Det var en så stillsam och fin morgon på alla sätt och vis, en morgon som hade ett stråk mystik över sig.

Dagens citat:

Ett bra sätt att må bättre är att odla goda tankar.

Må gott.

Annika

Dela gärna

En gåtfull morgon. Läs mer »

Bit ihop och spring

6 kommentarer / Natur, Österlen, Träning / Av Annika Olsson / 22 oktober, 2023 / Gyllebo, joggingkärlek, Österlen / 2 minutes of reading

Hejsan.

Ett par gånger i veckan försöker jag komma ut på en springrunda runt sjön. Det brukar inte gå fort, och det är inte särskilt snyggt heller, men springer (läs lufsar) det försöker jag göra.

Dock har det varit alldeles väldigt jobbigt och tungt att springa den gångna sommaren. Från vårt hus och runt sjön har jag knappt 6 kilometer, och vartenda steg har känts som om jag burit en död ko på mina axlar.

För någon vecka sedan fick jag tillfälligt ändra mina ögondroppar till en annan sort, och vips kändes mina springsteg så mycket lättare. ”Den döda kon” var borta och jag kom på mig själv med att planera längre löparrundor. Jag tror dock att min mentala löparstatus är i något bättre form än min fysiska.

Nu hoppas jag att jag aldrig behöver börja med de där hemska ögondropparna igen. Men såklart – måste man så måste man, det är ju lite som att välja pest eller kolera… Men just nu slipper jag dem, och nu är ju NU!! Jag njuter av nuet♥

Kalla bad är det ju också tid för NU…

Till bryggan vandrar jag helst i lugnt tempo och njuter av stillheten.

Dagens citat:

Vi kan inte välja ramen för vårt öde, men vad vi sätter in i den är vårt eget val.

Ha en skön söndag.

Annika

Dela gärna

Bit ihop och spring Läs mer »

Min jägare kom hem och bästa trädgårdshandskarna.

4 kommentarer / Natur, Österlen, Trädgård / Av Annika Olsson / 20 oktober, 2023 / Knäbäckshusens strand, Österlen, trädgård / 2 minutes of reading

Hejsan.

När jaktlaget i Småland skjutit klart sin tilldelning på älg, så kom min käre jägare hem igen. Vädret här hemma var riktigt härligt så vi valde att ta en kvällstur vid havet.

Hundarna var vilda av glädje och så uppspelta att de skällde på allt och alla. Dels för att vi var samlade allihopa och så älskar de naturligtvis att få följa med till havet. De är som ett gäng vilda busungar som ska göra något riktigt roligt, där röstvolymen är något förhöjd. Att försöka stoppa ett sådant gäng är inte det lättaste.

De flesta vi mötte där på stranden log lite roat åt den lilla flocken, men det fanns också någon som såg direkt förargad ut. Stefan brukar (som ett hack i en LP-skiva) upprepa ”tyst, tyst, tyst” … Fast det där tror jag inte hjälper ett dugg, snarare tvärtom, jag tror hundarna uppfattar det som om Stefan också skäller, och de tänker då säkert ”yes, nu skäller vi ju allihopa” 🙂

Vi njöt åtminstone av vår tur vid Knäbäckshusen, och efterhand lugnade sig alla hundarna också och kvällsturen slutade tyst och harmoniskt.

I år hade jag bestämt att inte köpa en enda ny blomsterlök till trädgården. Fast när man hittar prisvärda lökar så kan man såklart inte låta bli. Lite allium i vitt och lila petade jag glatt ner en dag när höstsolen strålade.

Bästa sällskapet hade jag också i trädgården. Alla tre hundarna sprang glatt runt mina fötter, även om det bara var Penny som var en linslus den här gången.

Så måste jag ju göra reklam för världens bästa trädgårdhandskar – ett par gummerade handskar från Milwaukee. Hela sommaren har jag rotat runt i jorden med de här, och ännu är de lika hela och lika sköna att ta på sig. Sådana där blommiga tanthandskar med små ploppar på, de kan slänga sig i väggen, de håller inte mer än någon vecka tycker jag. Och inköpsställe på dessa då? … Luckan förstås♥ Bästa Lokalföreningen i Brösarp.

Blir ni sugna på att investera i bra handskar så måste ni boka in fredag eller lördag nästa vecka. Alltså den 27 eller den 28 oktober. Då är det nämligen kalas där på Luckan, och vet ni – det bjuds på våfflor!! Och våfflor är väl alla sugna på. Såklart kommer jag att vara där. Hoppas vi ses!

Dagens citat:

Det effektivaste sättet att göra något på, är att göra det.

Och att göra våfflor, det ser jag verkligen framemot.

Kram Annika

Dela gärna

Min jägare kom hem och bästa trädgårdshandskarna. Läs mer »

Höstkänsla i skogen.

4 kommentarer / Hundar och katter, Natur, Österlen / Av Annika Olsson / 19 oktober, 2023 / Gyllebo, Österlen / 1 minute of reading

Hejsan.

Förra veckan blåste det friska vindar här i Gyllebo. Vinden ven och rev i huset på natten, och det var extra skönt att ligga nerbäddad under det tjocka duntäcket tillsammans med de tre små varma hundarna, ja för såklart får de sova i vår säng när de vill.

På morgonen mojnade vinden en smula och jag gick ut i skogen. Årets första höstlöv lyste upp den ruggiga höstdagen.

Vid bryggan flöt ett av de sista näckrosbladen vackert omgärdat av de röda boklöven som slitits loss under nattens storm.

Det gnydde och gnällde från de tätt omslingrande trädstammarna, det där kärleksträdet som ser ut som ett dansande par.

Hemma i huset låg katten Felix och väntade på att jag skulle servera honom favoritmaten och tända fyr i kaminen. Han är en riktig glidare den där katten, fast med sina 13 år så får han oftast sin vilja igenom.

Dagens citat:

När alla träd är huggna, när alla djur är utdöda, när allt vatten är förgiftat, när allt syre är farligt att andas in. Först då inser människan … man kan inte äta pengar.

Kram Annika

Dela gärna

Höstkänsla i skogen. Läs mer »

Havsluft för kropp och själ.

4 kommentarer / Natur, Österlen / Av Annika Olsson / 18 oktober, 2023 / Knäbäckshusens strand, Österlen / 1 minute of reading

Hej

I förra veckan startade jag min dag här. På vackra Knäbäckshusens strand.

Efter en lat och lång frukost hemma vid braskaminen i köket så packade jag in mina hundar i bilen och gav mig ner till havet.

Det var så vackert. Vi var helt ensamma på stranden den här förmiddagen och havet låg nästan helt spegelblankt.

Ungefär där nationalparkens område börjar låg ett gäng svanar och guppade behagligt på de nästan obefintliga vågorna. Då och då stack de ner sina långa halsar för att leta godsaker på botten. Svanar har i likhet med idisslande kor en oerhört rogivande inverkan på mig. Att sitta på en solvarm sten och bara iaktta de här djuren måste vara bästa medicinen mot högt blodtryck.

Lilla hunden Penny tyckte nog inte att svanarna var lika rogivande som jag. Stel och arg satt hon på strandkanten och morrade lätt på de vackra fåglarna. Lilla Penny må ha ett dåligt ”svan-humör”, men visst är hon vacker där på stranden med sina matchande sandfärgade päls?

Länge länge dröjde jag mig kvar bara för att njuta av solen och ljudet av de stilla vågorna. En ljuvlig förmiddag att bara njuta av.

Dagens citat:

Självförtroende finns när solen lyser, men självkänslan finns i alla väder.

Ha en skön onsdag.

Annika

Dela gärna

Havsluft för kropp och själ. Läs mer »

Lite regn och lite sol.

4 kommentarer / Allmänt, Natur, Österlen / Av Annika Olsson / 16 oktober, 2023 / Gyllebosjön, höstkänsla, Österlen / 2 minutes of reading

Hejsan.

I förra veckan var det dags för årets älgjakt. Som vanligt for Stefan iväg till Småland några dagar, medan jag fick lite ensamtid här hemma med mina tre hundar.

Vädret var ”ömsom vin och ömsom vatten”, dvs – lite regn och lite solsken. Någon morgon var det helt fantastiskt skönt, och det kändes nästan som en sommarmorgon. En annan morgon var det bara några få plusgrader i luften och det bet ordentligt om nästippen.

En annan dag var det regn, blåst och höstkänsla så det stänkte om det.

Ute i hagen råmade korna som om de ville påkalla uppmärksamhet. Kanske kände de på sig att det snart var tid för dem att flytta in i stallet igen. Jag tror att lilla Penny kommer att sakna sina kompisar när vintern kommer.

Ensamtid i skogen är fina grejer det, och då spelar vädret inte så stor roll. Det finns väl egentligen bara en enda sak som jag inte gillar med den här ensamma jaktveckan, och det är ju att laga mat till bara mig själv. Just det tycker jag är bottentråkigt.

Men ensam har jag faktiskt inte varit hela tiden. En dag var jag med mina döttrar och barnbarn på en tur till Ikea. Då åt vi ju middag där. Det var perfekt, så slapp jag matlagningen den dagen.

Dagens citat:

Det bästa sättet att vara lycklig med någon är att vara lycklig ensam, så att sällskapet är ett val och inte en nödvändighet.

Självklart var det sedan kul när min jägare kom hem igen, och då kändes det så mycket mer meningsfullt att laga middag igen. (mäns kärlek går ju via magen på något konstigt vis)

Ha det fint.

Annika

Dela gärna

Lite regn och lite sol. Läs mer »

Dagar att bara skrota runt.

6 kommentarer / Hundar och katter, Natur, Österlen / Av Annika Olsson / 13 oktober, 2023 / Gyllebo, Österlen, pomeranian / 2 minutes of reading

Hejsan.

Innan jag slutade på mitt vikariat, så hade jag en lista med punkter på olika saker som jag skulle ta tag i så fort det nu fanns tid och möjlighet.

Nu blängde jag på den där listan, innan jag knycklade ihop den till en boll och förpassade den till den runda tunnan under skrivbordet. Det mesta på listan var saker som jag säkerligen skulle komma att göra ändå, och de saker jag eventuellt skulle glömma bort, det var väl i så fall inte så viktiga grejer. Tanken var ju att jag skulle vila och återhämta mig nu, så så fick det bli.

För en månad sedan gjorde jag ett långtids-ekg, som jag nu fått svar på. Som jag själv redan märkt, så slog mitt hjärta onormalt sakta, men det fanns även lite extra slag på ekg-kurvan som inte skulle vara där. Jag fick mitt resultatet förklarat för mig av min kära veterinärdotter, som jämförde mig med en av sina lurviga patienter. Hur som helst så kommer jag att få göra ytterligare utredningar, så det blir nog bra med tiden.

Som så ofta började jag min dag vid sjön. Vattnet var ännu ganska ljummet med sina 14 grader. Det var oförskämt härligt att bara kasta sig i vattnet.

Samtidigt som morgonen ljusnade, så lyfte alla gässen under ett herrans skränande och gav sig iväg över trädtopparna. Jag vandrade sakta hemåt där jag trodde Stefan och hundarna skulle vänta…