höstkänsla

Ensam morgon vid Haväng.

Hejsan.

Det skulle bli en härlig morgon, och jag bestämde mig för att möta dagen på en av Österlens vackraste platser – Haväng.

Inte en enda bil höll på parkeringen när jag anlände. När jag och hundarna kom upp över backen och blickade ut över havet. ja då var det som att få en magsugare i solarplexus. Alltså, så himla fint!

Havängs betagande skönhet tar alltid andan ur mig, och allra mest när en ny höstdag håller på att gry.

Ute i havet dök en fågel hungrigt efter sin frukost. Jag och hundarna vandrade i lagom tempo med siktet inställt på den gamla ålaboden, Stenören.

Vid den vackra ålaboden satt jag sedan en stund och blickade ut över havet. Hundarna snodde runder runt mina fötter, ivriga att gå vidare igen. Nej, för dem behövs ingen återhämtning eller meditationspaus, för dem är det mest framåt som gäller hela tiden.

På tillbakavägen gick vi uppe på heden istället, och svängde sedan bortom mot Lindgrens länga. Vyn där är ju så fin och kanske särskilt nu med alla de mustiga höstfärger.

Nej, inte är det en slump att Haväng blivit en så populär plats att återge i både ord och bild.

Dagens citat:

Jag bryr mig inte om vad någon tänker om mig. Förutom hundar – jag vill vara omtyckt av hundar.

Ha en skön söndag.

Kram Annika

Ensam morgon vid Haväng. Läs mer »

Lite regn och lite sol.

Hejsan.

I förra veckan var det dags för årets älgjakt. Som vanligt for Stefan iväg till Småland några dagar, medan jag fick lite ensamtid här hemma med mina tre hundar.

Vädret var ”ömsom vin och ömsom vatten”, dvs – lite regn och lite solsken. Någon morgon var det helt fantastiskt skönt, och det kändes nästan som en sommarmorgon. En annan morgon var det bara några få plusgrader i luften och det bet ordentligt om nästippen.

En annan dag var det regn, blåst och höstkänsla så det stänkte om det.

Ute i hagen råmade korna som om de ville påkalla uppmärksamhet. Kanske kände de på sig att det snart var tid för dem att flytta in i stallet igen. Jag tror att lilla Penny kommer att sakna sina kompisar när vintern kommer.

Ensamtid i skogen är fina grejer det, och då spelar vädret inte så stor roll. Det finns väl egentligen bara en enda sak som jag inte gillar med den här ensamma jaktveckan, och det är ju att laga mat till bara mig själv. Just det tycker jag är bottentråkigt.

Men ensam har jag faktiskt inte varit hela tiden. En dag var jag med mina döttrar och barnbarn på en tur till Ikea. Då åt vi ju middag där. Det var perfekt, så slapp jag matlagningen den dagen.

Dagens citat:

Det bästa sättet att vara lycklig med någon är att vara lycklig ensam, så att sällskapet är ett val och inte en nödvändighet.

Självklart var det sedan kul när min jägare kom hem igen, och då kändes det så mycket mer meningsfullt att laga middag igen. (mäns kärlek går ju via magen på något konstigt vis)

Ha det fint.

Annika

Lite regn och lite sol. Läs mer »

Regn, rusk och rönnbär.

Hejsan.

En tidig morgon kändes det alldeles extra höstruskigt när jag gick ner till sjön.

Det föll ett tätt, fint regn över mig och jag kände mig som ett busigt barn när jag slängde mig i sjön för en simtur.

Lagom tills jag skulle gå hem så lättade det och regnet upphörde.

Men inne i skogen fortsatte droppande från trädens grenar långt efter det att molnen skingrats. Det är något speciellt med att vandra i skogen efter ett sommarregn.

Hemma hos oss har vi eldat de första brasorna i kaminen. Det var egentligen inte alls för att det var så särskilt kallt. Nej, det var för att jag hört att det bor något litet djur i veden som vi haft inne. Förmodligen någon sorts liten larv eller bagge som knäpper och har sig.

Och ganska mysigt var det också, såklart, att tända en brasa på kvällen när vi kröp upp i TV soffan.

En annan höstig sak är rönnbär. I år är vår lilla rönn framför vedskjulet alldeles dignande av stora klasar röda bär.

Men en sak har jag lär mig genom åren… att rönnen är en riktig lurifax. Den talar aldrig sanning. För det här med att den skulle ge en fingervisning om hur vinter kommer att bli, det är inte alls sant. Rönnen luras nästan alltid! Räven däremot, han har rätt, bären är sura.

Dagens citat:

Ett sätt att bli påmind om sin egen dödlighet är att göra en kullerbytta som vuxen.

Må väl och kramar från mig

Annika

 

Regn, rusk och rönnbär. Läs mer »

En turkos höst.

(inlägget innehållet annonslänkar)
Gokväll denna sköna söndag.
Jag hoppas ni verkligen njutit av dagen, och sugit i er all skönhet som hösten bjuder på.
Även om det är höst och vi är i mitten av oktober månad, så har jag ännu inte börjat med vinterkläder på riktigt. Ännu visar termometern på 20 grader mitt på dagen och då åker jeansjackan på i vanlig ordning.
Den enda som nu bär höstig outfit, det är mobilen…
Svart, guld och turkos – en så fin kombination.
Det ser så där lite extra exklusivt ut tycker jag, och nästan lite manlig touch, lite unisexstil.

 

This post contains adlinks from Adviral

 

 

Topp / Hängsmycke / Jacka / Mobilskal / Byxa / Sko

 

Hur fin är inte denna kombinationen?
Tjusigt, tjusigt!
Kvällens citat:
Krafter utom din kontroll kan
ta allt du äger utom en sak –
friheten att välja hur du
förhåller dig till situationen.
Ha en riktigt härlig söndagskväll
Kram från mig.
Annika

En turkos höst. Läs mer »

Återhämtning

(inlägget innehåller annonslänkar till Stadium)
Gokväll i stugorna.
Ikväll bjuder jag på en kavalkad av foto från en avkopplande vandring i mitt älskade Gyllebo.
När sömnen är knapp och mitt huvud sprängs av en massa tankar, då är det hit jag flyr.
Här kan jag höra vad mitt eget hjärta säger mig, här hittar jag lösningar och  här tar jag alla svåra beslut. Här får jag all min kraft.
Naturen är oslagbar.
Även om vi fått brittsommar på Österlen, så känns doften i skogen tung av höst. Och jag älskar det!
En doft av lugn och trygghet.
Ikväll ska jag ge mina älskade skodon en ”sista smörjelse”. Bort med sommardammet och på med läderolja och läderbalsam. Kanske kan de hålla tätt en vintersäsong till …
Mina älskade vandringskängor som funkar i precis alla väder. Både sommar som vinter. De som för mig ut i min kära skog, dag efter dag, utan tillstymmelse till varken skav eller blåsor.
Klassiska Blundstone, ni hittar dem här eller här.
Blundstone – håller i en massa år och såå värda sitt pris!!
Kvällens citat:
Tala till dig själv på samma
vis som du skulle göra till din
älskade.
Ha en fin kväll och kram på er.
Annika

Återhämtning Läs mer »

En extra spännande morgon.

Hejsan.
En dag i förr veckan var det alldeles extra spännande när jag och hundarna gav oss ut i gryningen.
Det hade synts till älg på andra sidan sommarbyn, och det är ju alltid en hissnande upplevelse när skogens konung är på besök.
Just den här morgonen kom min käre make inlinkandes så fort som hans gipsade ben förmådde bära honom.
-elskling, du måste kumma ud å glo, skrek han för full hals… skynna di!
Det han upptäckt utanför vår stuga, var tydliga avtryck av en stor älg som stilla vandrat fram utanför vår trädgård under natten, och sedan sneddat rakt över grannens gräsmatta..
Sådana där upptäckter väcker alltid upp enorma känslor i min käre makes ”älgjägarsjäl”.
Trots att jag och hundarna smög så tyst vi kunde genom skogen, så såg vi inte röken av någon älg den där morgonen.
Fast det gjorde inte så värst mycket. Naturen gav oss (som alltid) en hissnande upplevelse ändå.
Lömska svampar och gulnande löv. Det är allt bra vackert vid den här tiden på året.
Och vad älgen beträffar, så hoppas jag i hemlighet att den håller sig på marker där man inte bedriver älgjakt det här året.
Dagens citat:
En man klagade på att allt var
så tråkigt, men jag tror att allt
var så tråkigt eftersom han klagade
på allt.
Ha en fin dag och kram
Annika

En extra spännande morgon. Läs mer »

Som ler och långhalm.

Gomorron
Åhhh, såg ni?
Såg ni att min blogg blev ”kapad” igår. Det var min dotter Emmy som med min tillåtelse såklart, gjorde ett litet gästinlägg här.
Jag bara älskar hennes sätt att skriva och uttrycka sig.
Förr bloggade hon själv ganska mycket och vi var många som gillade att läsa hennes underbara, raka inlägg.
Tusen tack Emmy, och välkommen med fler inlägg hos mig ♥
Här hemma i Gyllebo går livet sin gilla gång.
Våra små pommisar… alltså, våra småhundar. De av rasen pomeranian. De är så himla roliga och söta.
De är som ler och långhalm, de två.
Där den ena är – där är också alltid den andra.
Ofta gnabbas de båda som syskon.
De fejtas, kivas och har sig.
Lilla Lykke är särskilt glad för att småbråka. Hennes taktik är att alltid vänta med sin mat tills alla andra ätit upp. Då morrar hon ilsket på alla och envar under tiden som hon skadeglatt sätter i sig sin egen portion. Det där är en illsinnad uträkning från hennes sida, det är jag helt övertygad om.
Vi har alla lärt oss hennes onda uppsåt nu och bryr oss inte särskilt mycket om henne längre.
För det mesta ligger de båda och myser hos Stefan i TV soffan på kvällarna när mörkret faller.
Men om han är borta, så ska ni inte tro att det duger med mig. Nej, då kryper de båda ihop tillsammans i ett hörn och myser för sig själv.
Det är som om de har delat in mig och Stefan i fack. Jag är i facket ”aktivitet” och Stefan är den som hamnar i facket ”mys och gos”.
Nåväl, när det kommer till hundpromenader, då passar det med mig. Då är de båda helt med på noterna.
Och det finns inget härligare än att starta en solig morgon med ett gäng kompisar på promenad.
Såklart är hunden Johnny också med.
Han bryr sig inte så mycket om de små. Han är mer intresserad av att hitta på roliga saker med mig, eller så försjunker han i sin egen värld av goa dofter efter damer i mer passande storlek.
För honom är det som om småhundarna bara är jobbiga småsyskon.
Jag vågar knappt skriva det så här offentligt … men jag längtar verkligen efter snö och vinter …
Ja jag vet … det här med väglaget … Men jag är förberedd nu!
Jag har en fyrhjulsdriven liten bil, jag har vinterdäck med dubbar och i bilen ligger en nödväska med varma kläder. Så kom igen. För mig är snö och vinter välkommet nu.
Såklart, jag har full respekt för alla er som hatar snö.
Det en sak som är bra. Vi behöver inte bråka och trätas om det där med vädret, för det blir ändå som moder jord själv vill.
Dagens citat:
Våga framföra din åsikt,
men kom ihåg att även du kan
ha fel.
Alla har rätt till sin åsikt, till sin tro och sina tankar.
Vad jag inte förstår är att människor ska börja bråka, kriga och slåss pga av varandras olika åsikter.
Varför inte bara rycka på axlarna, stänga öronen om det inte överensstämmer med sitt eget tänk.
Eller kanske lyssna och tänka efter för en stund – för det kanske ligger en gnutta tänkvärt i det där. Om inte, så är det ju bara att glömma bort.
Ha en fin dag.
Kram Annika

Som ler och långhalm. Läs mer »

Kardborrarnas tid och en desperat kvinna.

Hejsan
Hösten är här på riktigt nu och bjuder på allt det som den brukar bjuda på.
Svamp i mängder såklart. Vackra färgglada löv och en massa kardborrar.
Alla dessa eländiga kardborrar. Efter varje runda är hundarna fulla av små gröna ploppar. I Johnnys svans sitter ibland de lite större och jobbiga kardborrarna, de som nästan fastnar i en slät handflata. ”Kamma, kamma. borsta, borsta.” Fast så blir det så fina och välputsade alla mina hundar. Inget ont som inte har något gott med sig.
Det är rogivande i naturen nu.
Doften av mossa och svamp är tung och mustig.
I år är det inte mycket orm jag sett i skog och mark. Fast förra veckan låg det en liten stackars snok på vägen som fått sätta livhanken till. Jag tycker alltid att det är så sorgligt när jag ser överkörda grodor och ormar. De har rätt att leva. Minst lika mycket rätt som människan, som är den enda art som inte tillför ett enda dyft till själva naturen tycker jag.
När jag vandrade vidare på stigen över åsen satt den skygga hägern där.  Jag kunde se den på långt avstånd. Jag förbannade mig själv att jag tagit fel objektiv med mig … fast sedan knäppte jag en bild ändå och intalade mig att den bästa kameran är alltid den du har med dig.
Ännu går kor och hästar ute i sina beteshagar och dräller. Hagarna där jag och hunden Johnny brukar träna spår och som vi längtar efter att återigen ha ensamrätt på.
Ibland känns det nästan som om naturen har tusen ögon. Ögon som följer mig varje steg jag tar ….
Och kanske är det verkligen så!
På tal om ögon …
I många år har jag haft en ögonsjukdom som heter glaukom. Inget märkvärdigt. Ett par droppar innan jag somnar är allt som behövs för att hålla det i schack.
Men så tog dropparna slut och jag skulle ha nya. Det visade sig att det skulle vara lättare sagt än gjort.
Ögonkliniken hade gått under jorden under sommaren, eller flyttat som det skulle visa sig.
I flera veckor bombaderade jag vården med min vädjan om ett förnyat recept. Jag ringde, mailade och skrev via nätet. Det hade säkert varit lättare att få tag på knark, för det kan man åtminstone hitta på svarta marknaden har jag hört.
Nu, mer än en månad senare kan jag läsa i min journal att jag är en desperat kvinna, och på min receptlista finns säkert hundra nya  burkar ögondroppar för uttag. Trägen vinner.
Nu är det dags att ”kriga” igen … jag har en knöl i magen. I en vecka nu har jag kämpat med en liten tid för undersökning, en liten snabb tid hos min husdoktor bara … Även om jag mår bra, så vill jag inte ha den där äggstora knutan i magen. Visserligen säger Stefan att det bara är en muskelknuta, men jag är lite skeptisk till hans medicinska kunskaper. Efter den där gången då jag bröt armen och han ställde diagnosen så tvivlar jag lite på hans kunskaper i anatomi.
-Om du kan röra på fingrarna så är ingenting brutet , sa han med snusförnuftig röst, när jag gnällde. Inget daltande där inte!!
 Den gamla skrönan stämmer inte, skulle det visa sig. Jag fick själv ratta bilen till röntgen och kom senare hem med armen i gips.  Men det är en gammal historia nu.
(Knölen i magen väntar på en remiss till ett ultraljud nu, tills dess får jag dras med den helt enkelt.)
Dagens citat:
Med åren har jag lärt mig
att det är stört omöjligt att
göra alla nöjda,
men busenkelt att driva vem
som helst till vansinne.
Hoppas att ni alla mår bra och har det gott.
En stor kram på er.
Annika

Kardborrarnas tid och en desperat kvinna. Läs mer »

Höst på Djupadahl och vi provar moderna maträtter.

Hej på er.
Hoppas ni alla har det bra och njuter av att det är fredag och den stundande helgen står för dörren.
Det väntas härligt väder.
Förra helgen gjorde jag och min dotter ett besök på Djupadahl.
Egentligen är det bästa tiden där nu, tycker jag. Allt är lite lugnare och höstnyanserna börjar så sakta mogna och ta form.
Av allt regnandet vi haft den senaste tiden så har det blivit rejält geggigt och sankt.
Men det bekymrade inte ankorna och hönsen det minsta.
Allting känns nästan lite övermoget och dofterna är starkare än någonsin.
Många blommor är överblommade sedan länge, medan andra står som finast nu.

Inne i ett växthus hade kaninfamiljen fått komma ut.

Vilka små godingar alltså. Jag skulle bara vilja tagit upp en av de små kaninskrällena och stuckit näsan in i den mjuka pälsen. Så bedårande söta.
Så slog barnasinnet till igen …
Det var min äldsta dotter som inte kunde motstå leklusten! Jag tror nog att Mandelmanns ursäktar.
Sedan tackade vi för oss och drog vidare i den ljuvliga höstsolen.
Under tiden som Andréa bott hemma hos oss så har vårt fruktfat varit fyllt till bredden av allehanda nyttigheter.
En kväll i veckan vankades det något alldeles speciellt till middag här i Gyllebo. Det var en ny modern maträtt som skulle introduceras på oss gamlingar.
Fina, goa Elna kom också hitbrummande i sin stora, svarta Cadillac.
Den här maträtten hade säkerligen något tjusigt namn som jag inte minns. Men man kan beskriva det som små färska vårrullar som man själv skulle  tillaga vid sin matplats.
Det var någonslags rispapper, eller kanske var det nudelpapper … det där minns jag inte riktigt. Men i alla fall skulle dessa papper mjukna i kokhett vatten för att sedan fyllas med en massa gottigheter.
Jag tycker nästan om all sorts mat. Men det visade sig att det här pappret fick samma konsistens som en använd kondom ungefär. Gummiaktigt och segt. Dessutom totalt smakklöst. Inte min favoriträtt alltså, och det verkade som det blev segare och segare ju mer jag tuggade.
Men vi hade en väldigt trevlig kväll med en underbar chokladtårta till efterrätt.
Tack älskade töser ♥
Dagens citat:
Att låtsas vara lycklig
är mer ansträngande än
att vara lycklig.
Att försöka verka intresserad
kostar mer energi än när man
är intresserad på riktigt,
och att ge sken av att
allt är bra tar i sista änden
mer på krafterna än
att säga som det är.
Ja, att vi åt skitäcklig mat den här kvällen är inget att sticka under stol med. Men sällskapet var det bästa tänkbara. Och jag äter hellre rälig mat med de jag älskar än tvärtom!!
Ha en fin dag och kram på er.
Annika

Höst på Djupadahl och vi provar moderna maträtter. Läs mer »

Känslan av höst.

Hejsan
Tänk så olika det kan vara från år till år. Man vet liksom aldrig hur det ska bli.
I år är det som om hösten bara slog till som ett bombnedslag. Kabboom liksom.
För nästan exakt ett år sedan hade vi det så här underbart
Fast jag älskar den här känslan av mysig höst också!
Att ge sig ut i den sköna höstluften är något alldeles särskilt tycker jag. Det känns som om luften jag drar in i mina lungor innehåller lite extra friskt, nyttigt syre.
Den lakritsdoftande körveln står svart och nedvissnad vid vägkanten och påminner om när vi var små. Som liten trotsig tös, åt jag alltid en massa olika saker i skogen. Körvel var en sådan sak som vi barn alltid sprang och sög på.
Att sedan komma in och tända fyr i kaminen för att få bort den kyliga luften i huset, är bara så himla mysigt.
Fast ännu är det allt för milt ute, så mitt tilltag med att elda i spisen slutade med tvärdrag i hela stugan för att maken min inte skulle svettas bort helt …
På sommaren blir det lite ”hipp som happ” hos oss med middagarna. Vi bestämmer oss under dagen. Ofta gör vi något lätt, eller så lagar vi maten tillsammans. Kanske grillar vi något.
Men nu när hösten kryper på, så vill jag ha lite mer struktur på matlagningen. Jag tycker om att ha matsedlar, eller åtminstone en viss planering. Jag lagar ofta lite mer husmanskost och saker som behöver lång tid på spisen.
En rätt som vi ofta äter vid denna tiden är stekta ”skrubbor”. Det är en plattfisk vars riktiga namn nog egentligen är flundra. Mums säger jag bara. Jag älskar denna fisk och jag tycker den är bra mycket godare än stekt spätta.
En riktig favoriträtt hemma hos oss.
På facebook läser jag ibland inlägg där människor skriver om energitjuvar och om vilken sorts personer som de helst vill umgås med …
Jag kan inte låta bli att vända lite på tanken att istället försöka se till så jag själv är den där personen som någon vill vara tillsammans med och som istället är en energigivare. Om alla tänkte lite mer på hur de själva beter sig, så vore problemet liksom löst tycker jag. Omtänksamhet och att inte bara höra vad någon säger utan att verkligen lyssna. Att inte bara tänka på sina egna repliker hela tiden. Att verkligen bry sig.
Annikas tänkvärda ord istället:
Jag tänker i första han sprida positiv energi
så människor vill vara tillsammans med mig,
för att själv kanske få ta del av andras sköna
kraft och energi när jag behöver.
Ja, man kan se på livet på många vis, men jag tycker inte om att utnämna någon till energitjuv … för tänk om det faktiskt är jag själv som är just en sådan energitjuv.
Livet ger oss hela tiden olika förutsättningar och det är inte alltid man känner till varandras innersta kaos.
Var snälla mot varandra bara.
Ha en fin dag
Kram Annika

Känslan av höst. Läs mer »

Rulla till toppen