Djurliv

Dessa underbara djur.

4 kommentarer / Djurliv, Natur, Österlen / Av / / , , , / 1 minute of reading

Hejsan.

Först av allt vill jag tacka er, alla och envar, som skickat mig grattishälsningar de senaste dagarna. Att fylla år och bli mormor igen på samma dag, det var verkligen omtumlande.

För mig blev den här pingsthelgen för övrigt inte alls som planerat. Covidviruset satte klorna i mig. Rejält snuvig och febrig har jag mest pendlat mellan sängen och under parasollet i trädgården.

Fast man kan faktiskt ha det sämre när man är sjuk. Jag har trots allt njutit av naturen vi har här inpå husknuten – de vilda djuren. Ett rådjur som brukar komma och tukta mina penséer varje år, och en liten ekorrunge som helt orädd skuttade fram i träden runt om på vår  tomt.

Att ha så nära till djur och natur, det är en gudagåva, det bästa som finns.

Dagens citat:

Det är inte själviskt att älska dig själv, ta hand om dig själv och prioritera din lycka. Det är nödvändigt!

Ha det fint.

Kram Annika

Dela gärna
     

Dessa underbara djur. Läs mer »

Ögon, vättar och starar.

4 kommentarer / Allmänt, Djurliv, Natur / Av / / , , / 2 minutes of reading

Hejsan.

Just nu har vi full rulle på många fåglar i trädgården. I en buske ser jag hur koltrasten flyger in och ut med jämna mellanrum. Jag tror att en barnkammare håller på att iordningställas där. Några andra som också har fullt upp nu, det är alla stararna.

På vår tomt finns många olika holkar, och i nästan varenda en har starar flyttat in.

Något som också ökar för varje år i min trädgård, det är vätterosen.

Vätterosen är en märklig växt som lever som helparasit. Den saknar klorofyll och jag tror att det är en fridlyst växt. Dess närmaste släkting lär vara lejongap.

Dess namn har växten fått från de underjordiska vättarna såklart. Vättar är tjuvaktiga och lite mystiska väsen som bor i underjorden. Ofta klädda i grått. Någonstans har jag läst att man bör hålla sig på god fot med de här vättarna, och för säkerhetsskull så ser jag noggrant till att gräsmattan inte klipps där den här annorlunda blomman just nu växer.

Från vättar till ögon… I slutet av veckan var jag och fick en laserbehandling av mitt ena öga. Eftersom jag har en lömsk ögonsjukdom (grön starr) så är det av största vikt att mitt ögontryck hålls på en lagom nivå. Då mina droppar inte riktigt klarade av att sänka trycket till en önskvärd nivå, så fick jag prova på en annan behandling. En laserbehandling. Det innebar att man sköt 90 stycken hål i ögat som skulle göra att vätskan lättare skulle kunna dränera sig. Helt galet vilken teknik som finns!! En smula ont gjorde det samma dag, men inte alls det värsta. Lite vila med hunden Penny på eftermiddagen, och sedan var det full rulle igen. Nu hoppas jag att behandlingen fått önskvärd effekt såklart.

Dagens citat:

Vips, så finns vi inte mer. Minns det när du tvekar.

Lev och njut, här och nu.

Kram Annika

 

Dela gärna
     

Ögon, vättar och starar. Läs mer »

Bara jag och uttern.

5 kommentarer / Djurliv, Natur, Österlen / Av / / , , / 2 minutes of reading

Hej.

Det var en extra vacker morgon. Det var kallt med en svag östanvind, men så ljuvligt med den hoppfulla fågelsången som nu ökar för varje dag.

Temperaturen i vattnet hade stigit till över 4 grader. Även om 4 grader såklart också var ganska kallt, så var den där riviga och riktigt bitiga känslan borta. Lite mumsiga nötter och hett te efteråt blev som pricken över i:et.

Efter en tyst och alldeles stilla stund, ensam på bryggan, så packade jag ihop mina saker och begav mig vidare på min morgonvandring.

Det var då jag såg honom igen. Uttern som jag träffat på ganska många gånger nu. Långt borta satt han på en trädstam och kikade länge på mig där jag stannat mitt i steget för att inte skrämma bort honom.

Helt orädd kilade han sedan över trädstammen och ner i vattnet för att simma mot mig och sedan in i vassen. Han passerade mig helt lugnt precis där jag stod intill vattenbrynet. Jag fick nästan känslan av att när han såg att det ”bara” var jag, så behövde han inte gömma sig utan han kunde bara orädd fortsätta med sina planerade morgonbestyr.

Att komma såhär nära och få uppleva vilda djur på riktigt, det är en så häftig och obeskrivlig känsla. Den bästa upplevelsen på hela dagen.

Dagens citat:

Om det fanns drömmar till salu, vilken skulle du köpa?

Jag skulle definitivt kunna betala pengar för drömmen om att bli kompis med en vild utter.

Ha det bra och kram Annika

Dela gärna
     

Bara jag och uttern. Läs mer »

Längtar efter värmen nu.

4 kommentarer / Djurliv, Natur, Österlen / Av / / , / 1 minute of reading

Hejsan.

Nu när vårtecknen kikar upp så kan jag inte låta bli utan att längta litegrann efter vårvärmen.

Flera eftermiddagar innan kvällsmaten så har vi varit ute i trädgården och räfsat litegrann (mest Stefan). Även om solen kikat fram så längtar jag väldigt mycket efter lite mer värme nu.

Fast med tjock vinterjacka, vantar och mössa så har man kunnat njuta av de fantastiska solnedgångarna vi haft ändå.

Även fast vårtecknen börjar dugga tätt nu, så har vi fortsatt att ge småfåglarna mat och nötter. Hacke-hackspett är en trogen gäst vid matbordet ännu.

Ja vad säger ni, är vi inte alla förtjänta av en riktigt varm och skön vår nu!?

Dagens citat:

Många  missar lyckan. Inte på grund av att de inte finner den, utan på grund av att de inte stannar och njuter av den.

Ha en skön söndag.

Kram Annika

Dela gärna
     

Längtar efter värmen nu. Läs mer »

En grå morgon med familjen Svan.

2 kommentarer / Djurliv, Natur, Österlen / Av / / , , / 2 minutes of reading

Hej hej

En morgon i förra veckan var rysligt grå och mörk.

När jag satt på bryggan och drack mitt morgonte kunde jag en bit bort se hur ”vår utter” raskt kilade över isen. Han sprang från den ena sidan av sjön till den andra. Avståndet var alldeles för långt för att ens ta upp kameran, men så himla roligt att nu veta säkert vad det är för kompis vi har här.

I en annan del av sjön låg 14 vackra svanar  och plaskade glatt med vingarna.  Det såg ut som om de var i färd med att ta sig ett tidigt morgonbad. Eftersom det fortfarande var ganska mycket is på sjön, så hade svanarna delat upp sig och låg 7 stycken i vars en liten vak.

Lite längre ut där det var mer öppet vatten låg hela ”flocken gås” och skränade och skrek. Naturen är förunderlig, och alltid är det något nytt att uppleva.

Så vill jag avsluta det här inlägget med en lite kornig mobilbild på mina tre älsklingar. Alltså, vilket gäng de har blivit, de där tre!

Dagens citat:

Kom ihåg: att när du glider ner längs livets vindlande trappräcke så kommer det emellanåt dyka upp en person, lika charmerande som en träflisa i röven. Avlägsna då bara försiktigt det svidande problemet och glid vidare.

Det där har vi nog alla varit med om, personer som dyker upp i livet som någon slags ful joker… Istället får man då njuta av de omtänksamma människor man har, och som bara är som balsam för själen. Värre är det med människor i ledande ställning som förpestar en hel värld. Huhhh…

Ha det bra och kram.

Dela gärna
     

En grå morgon med familjen Svan. Läs mer »

Äntligen fick jag mitt bevis.

4 kommentarer / Djurliv, Natur, Österlen / Av / / , , / 2 minutes of reading

Hejsan.

Nästan varenda dag häpnas jag över hur fantastisk vår natur egentligen är, och vilka underbara djur som lever här i skog och mark.

Någon av er som följt mig här på bloggen minns kanske att jag i fjor var så himla tvärsäker på att jag sett en utter vid vår badplats. Då skrattade många och sa att det måste ha varit en mink, eller rent av en gädda med morrhår som jag sett.

 

Vi lockade med fisk och gjorde allt vad vi kunde för att få vår ”utter” på bild så vi skulle kunna bringa klarhet i vad det egentligen var. Men efter att min kompis fått sig ett tjuvnyp när hon gick i vattnet så gav vi upp vår försök. Tama odjur som bits ville vi inte ha. (ett inlägg som jag skrev om ”odjuret” vid bryggan hittar ni HÄR.)

Sedan dess har jag inte brytt mig om att försöka fånga det där djuret på bild. Jag har sett honom några gånger i år, men då bara tänkt för mig själv, att där är han igen, den där rackans feta minken.

Men så en dag när jag satt ensam på bryggan började vattnet i min vak plötsligt att skvalpa lite lätt…

(hoppas det går att se min lilla film här)

 

Ja, äntligen var min badkompis fångad på film. Och nog var det en utter alltid. Från en biolog på Naturhistoriska museet fick jag det bekräftat. Den har en stor, kraftig svans och är högra över bakbenen än frambenen , alltså en utter, skrev han.

Att bada med uttrar och att leka med mitt lilla barnbarn Scott – ja det är saker som berikar livet så mycket för mig.

Dagens citat:

Allt måste inte ha en mening… ofta räcker det om du bara har roligt!

Det är faktiskt det som livet mest går ut på – att ha roligt.

Kram Annika

Dela gärna
     

Äntligen fick jag mitt bevis. Läs mer »

Våt i nacken och coronakilon.

Lämna en kommentar / Djurliv, Natur, Österlen / Av / / , , / 2 minutes of reading

Hej hej.

Nu är det dags för oss att ta tag i de där extrakilon som smugit på under åren som gått. Coronkilon lär det visst kallas.

Fast i Stefans fall lär de där små extrakilon nog mest bero på att han slutade snusa för tre månader sedan. Så himla duktigt kämpat tycker jag, så hans kilon har ju en acceptabel ursäkt. Mina egna kilon finns det egentligen ingen godtagbar ursäkt för. Nej, nu är det bara extra motion som gäller. För det viktigaste är ju att man är i god kondition, inte vad vågen säger.

I förra veckan när vi varit ute på ett motionspass med hundarna, så klarade vi oss undan en rejäl regnskur med en hårsmån och hann precis komma inomhus igen när himlen öppnade sig. Värre var det för den hungriga hackspetten.

Alldeles våt i nacken satt han där vid fågelbordet och hackade i sig nötter för glatta livet. Jag får nog säga att det är väldigt svårt att få till några bra foto på en ihärdig hackspett. På nästan alla bilder som jag tog, så hackade han så mycket så hans lilla huvud blev alldeles suddigt.

Sidan om hackspetten satt ekorren i fågelhuset och skulade. Fast när jag råkade röra mig lite hastigt i fönstret så fick han en väldig fart att rädda sig upp i ett träd istället.

Dagens citat:

Om varje droppe regn vore äkta känslor … då borde paraply förbjudas.

Må gott. Kram Annika

 

Dela gärna
     

Våt i nacken och coronakilon. Läs mer »

Det börjar höras vår.

Lämna en kommentar / Djurliv, Natur, Österlen / Av / / , , / 1 minute of reading

Hejsan.

Även om vi bara är en bit in i februari och att det i högsta grad är vinter ännu, så kan man märke en klar skillnad på fågellivet i skogen.

Fast att det är både kallt och ibland ganska vintrigt på morgnarna, så sjunger fåglarna i skogen om en annalkande vår. Det hörs en sådan skillnad om man jämför med hur det hördes i december månad.

Den här tiden på året, då allting ligger framför oss, den är så underbar tycker jag. Dagar då man riktigt kan känna hur våren pockar på, trots att bryggan är täckt med en förrädiskt hal isskorpa.

Hemma vid fågelbordet är det också full rulle på fåglarna. Bofinken och den lilla blåmesen är bara några av alla de sorter som gästar oss.

Det är en härlig tid vi nu går till mötes. Och det får gärna stanna upp lite grann nu och inte gå alltför fort fram. Lite sådär så man kan suga på karamellen lite längre innan allting sätter fart.

Dagens citat:

Möt dagen som solen möter fälten. Långsamt. Tålmodigt. Nyfiket.

Jag önskar alla en fin söndag och hoppas vi får höra fåglarnas vårsång även idag.

Kram Annika

Dela gärna
     

Det börjar höras vår. Läs mer »

Olika känslor vid middagsbordet.

4 kommentarer / Allmänt, Djurliv, Natur / Av / / , , / 2 minutes of reading

Hej hej

Hos oss är fåglarnas middagsbord en välbesökt plats vid den här tiden på året.  Den här vinter har vi minst tre ekorrar som gärna också kommer och förser sig med godsaker.

Fast det är inte alltid som de där tre ”korrarna” är sams och inte håller de så särskilt fint bordsskick heller, nej ibland uppstår rejält heta känslor och en väldig tumult. Slagsmål mitt i middagsmaten så att frön och nötter skvätter omkring.

Då blir det ett högt tjattrande, det är svansar som piskar hårt fram och tillbaka och till sist så far de tre slagskämparna på olika håll upp i träden.

Fåglarna ser mest lite chockade ut när lugnet åter lagt sig runt middagsbordet.

Jag vet inte riktigt om trötthet räknas som en känsla, men just dödstrött är något som lilla hunden Penny ofta blir vid vårt eget middagsbord när vi ätit kvällsmat.

Nej, ju mer jag tänker på det så är den tröttheten som drabbar min lilla valp nog mer en form av ett tillstånd faktiskt 🙂

Ett annat tillstånd man kan hamna i är ju att bli euforisk. Just upprymd och pigg det blir jag nästan varenda morgon på bryggan vid den här årstiden. Så underbar start på dagen.

Dagens citat:

Hur många paddor måste man kyssa för att hitta sin Iphone?

Ja, ibland undrar jag om det finns fler än jag som är lika bra på att förlägga sin telefon om dagarna….

Ha det gott, Annika

Dela gärna
     

Olika känslor vid middagsbordet. Läs mer »

Första snögubben och ett celebert besök.

2 kommentarer / Allmänt, Djurliv, Familj, Österlen / Av / / , , / 2 minutes of reading

Hejsan.

Att vakna upp till en vit värld är något som jag alltid har älskat. Den där första snön som förvandlar landskapet till ett enda stort vitt fluff.

Nog blir man litegrann som barn på nytt!

Åtminstone blev jag och  tjejerna både glada och uppspelta när vi kikade ut genom fönstret den här morgonen. Amanda och Scott, som var först uppe, skyndade sig ut för att väcka upp Andréa som låg i gästhuset och sov sin törnrosasömn.

-vakna, vakna Dea, du måste vakna!!!

Undertiden som Andréa drog lite kläder på sig utanpå sin pyjamas så satte vi andra igång att bygga årets första snögubbe.

Det dröjde inte länge förrän hela familjen hade kommit ut i trädgården.

När snögubben var klar och hade fått sin morotsnäsa på plats, så var det dags för tefatsåkning. Både Scott och småhundarna var vilda av förtjusning.

Vi som bor här på Österlen vi vet av erfarenhet att det gäller att njuta av snön så fort den kommer, för oftast är den bort igen på ett kick.

När vi hade busat klart var det riktigt mysigt att gå in och tända fyr i kaminerna och för att äta lite frukost. Det var när vi hade plockat undan maten och med rosiga kinder satt och småpratade som vi tittade ut…. Utanför fönstret i vår trädgård gick en stor älgko och kikade in på oss genom de stora fönstren.  Älgtjuren hade valt en annan väg och gick en bit utanför tomten. Alltså, vissa besökare gör mig bara så himla glad!! Två älgar och en snögubbe på en och samma dag, vilken lycka!!

Dagens citat:

Ta alla chanser du får i livet, en del kommer bara en gång.

Ha en fin andra advent och kram från mig.

Annika

Dela gärna
     

Första snögubben och ett celebert besök. Läs mer »

Rulla till toppen