Hejsan.
För en vecka sedan prickade jag nog in morgonen då bokskogens första skira blad precis började skönjas. Morgonen var helt lugn och stilla, fåglarna sjöng och allt var stämningsfullt och fint.
Jag badade och njöt vid bryggan. Vattnet var över 10 grader varmt, så jag fick inse att säsongens vinterbad var över för den här gången. Men jag tycker ju att allting har sin tjusning. Att njuta av solens värmande strålar utan att klä sig i tjocka ytterplagg är såklart lika fantastiskt det. Alla årstider bär på sin egen magi.
I stilla mak promenerade jag på sjöstigen medan solens första strålar kikade fram. Vitsipporna hade börjat sjunga på sista versen och snart skulle skogens blad lägga marken i skugga och vegetationen i skogen skulle därmed förändras.
De där första limegröna bokbladen är så vackra. Men förutom att vara fina, så är de också både goda och ätliga faktiskt. Alldeles mjuka och lätt syrliga i smaken.
Solens strålar fick nästan skogen att se självlysande och röd ut som om det var höstfärgerna som kom igen efter vintern.
Att vandra runt sjön har jag gjort tusentals gånger, trots det blir jag mer och mer förundrad för varje gång som naturen byter skepnad. Det är som om sinnet blir känsligare för naturens underverk ju äldre jag blir.
Att låta sig förundras och känna tacksamhet – just det är en säker väg till en stillsam lycka. Mycket mer behövs egentligen inte.
Dagens citat:
Du behöver inte att alla tror på dig. Du behöver bara vara tapper och fortsätta tro på dig själv.
Ha en fin och härlig fredag.
Kram Annika
