Camping

Noll täckning på mobilen.

Hejsan.

Vårt dygn vid Klåverrödsdammen var så fantastiskt avkopplande och skönt på så många vis. Med den vackraste natur man kan tänka sig så kunde vi inte annat än att bara njuta.

Ganska snart när vi slagit upp vårt lilla läger, upptäckte vi att ingen av oss hade minsta lilla täckningen på våra mobiler. Totalt stendött trots att vi hade olika mobilnät. Inte heller de trevliga Holländare som vi träffade på, hade någon täckning.

Det slog mig, hur fruktansvärt bortskämda vi blivit med att alltid kunna nå varandra. Det var egentligen inte internet och att surfa runt på nätet som jag själv saknade mest, utan mer det faktum att ingen skulle kunna få tag på mig om något skulle inträffa där hemma.

Fast när vi väl bara accepterat att det inte var lönt att försöka använda våra mobiltelefoner så var det så befriande och såååå skönt. Precis som förr när jag var ung.

När vi sedan nästa dag vandrade runt i den vackra omgivningen kom vi till en liten plätt mitt i skogen där vi tydligen inte längre var i radioskuggan. Då plingade det till i våra lurar som när man vinner i ett flipperspel.

Där ute i skogen där det tydligen fanns en liten plats med täckning, där passade jag på att ringa hem och kolla så att allt var bra. Men sedan fick telefonen vara kvar i fickan tills det var dags att bege oss hemåt. Skogen, marken och mitt lilla sällskap (som ju var min dotter Emmy ♥) fick istället hela min uppmärksamhet.

Dagens citat:

Sakta ner. Lugna dig. Oroa dig inte. Skynda dig inte. Lita bara på att det som ska ske det sker.

Vi borde nog lägga ifrån oss våra mobiler betydligt mer än vad vi gör. Jag ska verkligen själv bli bättre på det. Jag tror att våra hjärnor mår bra av det.

Ha en fin dag.

Kram Annika

Dela gärna

En natt vid Klåverödsdammen.

Hej hej

Så är jag tillbaka och ska skriva lite om vår underbara tälthelg i förra veckan. Helgen då jag och Emmy var på äventyr i norra Skåne.

Efter att ha fått besked på att vi minsann inte kunde sova över på vårt biltak vid Kullabergs fyr, så hittade vi istället den här lilla platsen.

Vilken tur vi hade som kom hit istället. Det här var som ett fantastiskt litet paradis. Ett så fint och välskött naturreservat med grillplatser, ganska många vindskydd, flera toaletter och soptunnor som såg ut att skötas exemplariskt. Vilken liten naturpärla.

När vi kom fram så var vi båda hungriga som små vargar. Snabbt fick vi fyr på den engångsgrill som Stefan så omtänksamt skickat med oss. Med en kall Eriksbergsöl i handen sjönk vi sedan ner i våra mysiga campingstolar och bara njöööööt!

Ganska snart började det skymma och temperaturen föll snabbt ner till nära nollgradigt. Emmy drog på sig lite extra kläder och man skulle nästan kunnat tro att hon medvetet sett till att matcha sin tröja med naturens egen kostym.

Innan mörkret hade fallit över oss på riktigt där ute i skogen, så hade vi sett till att rigga vår sovplats på taket. När det sedan var helt beckmörkt så kröp vi ner i våra tjocka, varma sovsäckar och sov som små griskultingar ända tills solen gick upp nästa morgon.

Att vakna upp till den här vyn, det gör inte ont någonstans. Så ljuvligt vackert!!

Allting var absolut perfekt … förutom en enda sak… fast det skriver jag om en annan gång.

Dagens citat:

Jag vill inte bara ta mig igenom dagen, jag vill leva dagen.

Nog lever man och njuter med alla sina sinnen när det är dagar som denna. Så tacksam jag känner mig.

Blev någon nyfiken på det här lilla fina naturreservatet så kan ni läsa mer om det HÄR.

Kram Annika

Dela gärna

På besök i Ladonien.

Hej.

I helgen var jag och min dotter Emmy ute på lite äventyr.

Vi var både nyfikna på att se Lars Vilks stora kända konstverk vid Håle stenar. Det så omtalade Nimis. Kanske än mer nu efter Vilks död.

Vädret var på topp när vi anlände till Kullabergs naturreservat.

Att ge sig nerför den steniga stigen mot skulpturparken fick ske på egen risk. Vi följde gula N som var målade på trädstammarna. Innan den verkliga branten tog sin början, så stannade vi och pausade med vars en dricka och en smarrig pizzabulle.

Efter en brant och stenig nedstigning var vi framme vid porten in till Nimis.

Lite osäkert kändes det allt, att förlita sig på att det tillsynes väldigt oproffsiga bygget skulle hålla för att klättra i. Men vi tog risken och ålade oss ner genom ”plockepinntunneln”.

Väl nere kunde vi konstatera att hela konstverket både var större än vad vi föreställt oss och ganska mycket konstigare också. Men det är väl därför det kallas konst skulle jag förmoda.

Ett stycke bort ifrån Nimis stod ett annat stort konstverk, som jag har läst kallas för Arx. Det var istället för trä, uppmurat i betong och sten. En annan sak som jag läst var att hela skulpturparken är en mikronation och kallas Ladonien. I Ladonien har man egen flagga, egen valuta, två nationalsånger, och egna frimärke och de har dessutom förklarat krig med Sverige. Hur allt det där egentligen ligger till, det vet jag faktiskt inte. Men något krig märkte vi inte av och hela platsen kändes väldigt fredlig.

På platsen den här dagen var många fler besökare än jag och Emmy. Även om vi mest la märke till den lilla hungriga minken som kilade fram mellan stenarna med fisk i munnen.

Sedan var det dags att ta sig uppåt igen, och jag får nog erkänna att en svag träningsvärk i låren kändes någon dag efteråt, även om jag gärna vill anse mig själv som någorlunda tränad kvinna.

Vårt nästa mål för dagen var att besöka Kullens fyr.

Fast den fyren var inte alls så särskilt rolig tyckte Emmy. Den såg ju inte ut som en fyr ska se ut, påpekade hon. Kanske var hennes något negativ inställning grundad i att vi inte kunde slå läger där vid Naturums parkering som vi först tänkt oss.

För även om det fanns skyltar om att tältning var tillåten på anvisad plats och intill fanns en parkeringsplats där de övernattande gästernas bilar kunde hålla, så var det inte alls tillåtet att ha sitt tält uppe på biltaket så som vi ju skulle ha. Vi var en gråzon fick vi veta, och vi skulle med all säkerhet komma att få böter sades det, när vi dumt nog frågade om lov. (lärdom: fråga aldrig om lov innan)

Fast det gjorde egentligen inte så mycket för vi hittade en mycket mysigare plats istället.

Vi hittade ett så vackert och mysigt naturreservat vid Klåverödsdammen. Perfekt för friluftsliv med massor av grillplatser och tältplatser. Men det får jag skriva mer om i ett annat inlägg.

Dagens citat:

Det finns ingen nyckel till ett lyckligare liv … men det kanske inte är låst.

Ha en härlig onsdag. Kram Annika

Dela gärna

En mysig natt i skogen med kronhjortsbröl runt omkring oss.

Hejsan.

I helgen passade jag och Stefan på att köra ut i skogen för att njuta av kronhjortarnas parningsbröl. Att lyssna på deras hesa vrål som ekar genom skogen är något alldeles speciellt nu på hösten.

Fast som alltid började jag min dag vid sjön.

Någon gång på hösten hamnar luftens och vattnets temperatur på exakt samma gradantal. Just den här morgonen hände det, och det var 14,5 grad. Alldeles ljuvligt var det.

Lite mer höstligt för varje dag som går blir det.

På eftermiddagen när Stefan kom hem så packade vi in lite saker i bilen och gav oss iväg ut i skogen.

Såklart fick hundarna också följa med oss, och de njöt i fulla muggar båda två. I Andrarums fälad hittade vi en lagom plats att slå ett enkelt läger på.

Vi lagade till den godaste kvällsmaten av alla – grillad korv i bröd med Johnnysenap.

Ganska snart sänkte sig mörkret över oss och kronhjortarnas föreställning började lite smått. Med vars en varm yllefilt över knäna och en liten hund i famnen satt vi länge och njöt av den fantastiska konserten vi bjöds på.

När ljudet i skogen till sist nästan var öronbedövande klättrade vi allihopa upp i tältet och ner i våra varma sovsäckar. Från alla de fyra väderstrecken kunde man höra hjortvrålen eka i nejden.

Jag tror inte att det finns mycket som slår en sådan här lördagsnatt i skogen i september. Magiskt.

Dagens citat:

Ju äldre vi blir desto kortare blir önskelistan och istället inser vi att det vi helst vill ha går inte att köpa för pengar.

Må bäst och kram

Annika

 

Dela gärna

Hela vilthägnet bara för oss själva.

Hejsan.

Efter en fantastisk natt med naturens alla ljud inpå tältduken, så vaknade vi som vanligt upp i gryningen, morgonpigga som vi ju alltid är.

Vi smög upp, packade ner lite saker i våra ryggsäckar, petade in ett par pinnar i braskaminen och gav oss iväg ut i det tidiga morgonljuset.

Vårt mål var Mahraviken och ett morgondopp såklart.

Alldeles tyst och stilla var det när vi kom fram. Efter ett uppfriskande bad så satt vi bara där och insöp allting runtomkring oss. Så förundrade och tacksamma på en och samma gång.

Ett förvånat svanpar simmade tyst förbi oss där vi satt på klipphällen. Precis som vid vår gamla vanliga brygga hemma vid Gyllebosjön, så hade vi tagit med oss  en termos med varmt te och lite nötter som vi knaprade på.

När vi kände oss fulltankade av skön energi så gav vi oss tillbaka till vårt tält. Efter bara en liten bit mötte vi det stora ”kronhjortsgänget” som bara blängde på oss där vi kom rullande i min bruna Duster. Kanske blev de lite smått chockade över att möta två rufsiga ”tanter” iklädda vita badkappor sådär tidigt på morgonkvisten.

Efter nattens brölande såg de nu alla ut att ha slutit fred och vandrade stillsamt sida vid sida. Dessa ståtliga djur som nästan ser ut att veta om att de är bland de vackraste djuren vi har i vår svenska fauna.

På vår väg tillbaka till vårt tält mötte vi så fantastiskt många djur. De vackra kronhjortarna, mufflonfåren, davidshjortarna, en massa vildsvin och dovhjortar. Det var så hissnande att ha hela den 925 hektar stora parken bara för oss själva. Man fick nästan nypa sig i armen. Att vara iklädd vit morgonrock och få uppleva alla dessa magiska möten.

Efter att ha stannat till i vårt tält för att byta om till lite mer respektabla kläder, så körde vi vidare mot restaurangen där en gudomligt god hotellfrukost väntade på oss.

Mätta körde vi sedan tillbaka till vår lilla camp igen. I tältets kamin höll elden på att slockna ut. Vi petade in den sista vedklabben och la oss en liten stund på de sköna sängarna innan vi packade ihop våra saker, stängde tältduken och tackade för oss. Det hade blivit dags att åka hem igen.

Vilka dagar vi fick!! Tack underbara Eriksberg, tack min fina vän Tina och tack alla djuren för nattens och morgonens uppvisning. Det blev en vistelse då vi fick njuta med precis alla våra sinnen, en upplevelse för livet.

Jag kan varmt rekommendera att bo i glampingtältet här på Eriksberg.

Dagens citat:

Alla djur utom människan vet att livets huvudsakliga mening är att man skall njuta av det.

Ha det gott och kram från mig.

Annika

Dela gärna

Glampingäventyr på Eriksberg.

Hej hej

Jag har haft ett par fantastiska dagar tillsammans med min underbara vän Tina. Ett äventyr som passade oss båda som handen i handsken.

För vad skulle kunna passa oss två naturälskare bättre, än ett par dagar i ett glampingtält på Eriksberg?

När vi kom fram till Eriksberg på morgonen så startade vi med lite frukost i shopen vid entrén.

I vår bokning ingick fri tillgång till det 925 hektar stora vilthägnet. När vi checkat in så startade vi med en rundtur bland alla de vilda djuren. I parken finns sex sorters djur. Vildsvin, davidshjort, visenter, dov- och kronhjort och mufflonfår.

Nästan genast mötte  vi den stora hjorden visenter. Tillsammans med hjortar och ett och annat vildsvin strövade de i sakta mak fram över den frodiga marken.

Vildsvinen mötte vi lite överallt, där de grymtande bökade runt i myllan, likt ”Pumba” ivrigt viftande på sina knorrlösa svansar.

När vi tyckte att vi sett de flesta av parkens alla djur så var det dags för lite lunch. I den vackra restaurangen åt vi en utsökt torskrygg innan vi återvände ut i vilthägnet igen.

Uppe på en stor klipphäll stod vårt lyxiga glampingtält och väntade på oss. Med en fantastisk utsikt över den vackra Färsksjön låg det beläget mitt inne i vilthägnet bland alla underbara djur.

Färsksjön var full av vackra näckrosor. Mest iögonfallande var den fridlysta röda näckrosen, som var så bedårande vacker.

För att komma upp till tältet där vi skulle tillbringa natten, så vandrade vi i visenternas spår upp från sidan av stenhällen.

Vi började med att korka upp den lilla flaskan champagne som vi tagit med oss och njöt sedan bara av tillvaron.

Sedan plockade vi fram lite kex, ost och annat smått och gott, och bara insöp naturens skådespel. Tysta och förundrade satt vi helt stilla när alla visenterna kom ut ifrån skogen och följde vägen en liten bit innan de vek upp igen i en skogsglänta.

Vädret ändrade karaktär och några åskknallar hördes i fjärran innan en rejäl åskskur föll över vår tältduk.

Vi tände upp en eld i braskaminen och satt sedan och lyssnade på vildsvinens smågnabb nedanför. När det mörknat helt runtomkring oss, så kröp vi ner i våra underbara sängar.  Strax därefter satte kronhjortarna igång med sitt typiska höstbrölande, ackompanjerade av vildsvinsfamiljen. Lyxigare än så här, det kan man ju faktiskt inte ha det.

Dagens citat:

Naturen är min kyrka och kärlek är min religion.

Tack min fina vän Tina♥

Ha det gott och kram Annika

Dela gärna

Wildswimming i Lagan.

Hejsan.

Jag vaknade upp på den underbaraste lilla plats intill Lagan i Halland. Under natten hade ett ihållande regn slagit mot tältets tak. Det var så mysigt att ligga där tätt tillsammans och bara lyssna på naturen utanför. När solen gick upp verkade molntäcket att spricka upp till en ny vacker dag.

Här hade vi kunnat stanna hela dagen, men beslöt oss ändå för att åka hem ganska tidigt.

Under tiden som Stefan gjorde i ordning vars en kopp kaffe åt oss, så slängde jag av mig kläderna och hoppade i älven… eller åtminstone i ån.

Det blev ett uppfriskande dopp i Lagan. Lite wildswimming gjorde gott för sinnesron, även om Molly och Lykke verkade väldigt skeptiska till det hela.

Vi slog ihop vårt tält på nolltid och styrde kosan mot Gyllebo. Kvar fick trägubben ligga, kanske roade han någon annan glad tältare som tänkte slå upp sina bopålar här för en natt. Gubben var för övrigt det enda spår vi lämnade efter oss på den här underbara platsen.

Hemma i Gyllebo väntade våra katt- och huspassare.

När Scott nyfiket hade inspekterat hur hans mormor och morfar Ginko bott på biltaket, så insisterade han på att han minsann ville ha ”tossh” (tofs), och då fick det bli så. Vår lilla semestertripp var över för den här gången.

Jag längtar redan efter nästa äventyr med taktältet.

Dagens citat:

Det andra gör mot dig definierar dem. Hur du förhåller dig till det definierar dig!

Må gott och kram från mig.

Annika

 

Dela gärna

En mysig dag i Småland.

Hej hej

När vi vaknat upp vid den lilla sjön i Halland och fått i oss lite kaffe, så packade vi snabbt ihop för att köra vidare.

Vi styrde kosan mot de djupa skogarna i Småland. Vid ett litet café stannade vi och köpte mumsiga frukostmackor, som vi åt vid en annan liten sjö.

Med småhundar i bilen så blev det en hel del stopp, både här och där.

Jag önskade att jag haft lite mer tid, för då skulle jag sett till att fylla bär- och svampförråden inför vintern.

Så hittade vi den mysigaste övernattningsplatsen i skogen intill Lagan.

Här var vi alldeles ensamma och njöt till fullo av den rofyllda omgivningen. Det blev en dag för bara avkoppling.

Stefan täljde sig en trägubbe och jag njöt av att bara ha en ny vy framför mig att vila ögonen på. Vi gosade med hundarna och vi utforskade omgivningen.

På kvällen gjorde vi upp en eld där vi grillade den goa korven jag köpt på Gekås och sedan bara mös vi.

När det hällande regnet plötsligt var över oss så kröp vi upp i vårt tält på taket. Därifrån hade vi en tjusig utsikt ut över ån Lagan. Alltså, taktält – jag bara älskar det!

Jag skulle ha sovit som en prinsessa den där natten, om det inte vore för ett telefonsamtal jag fick, som gjorde mig orolig… Fast jag hade ju den vackraste utsikten att titta på där jag låg vaken i mörkret.

Dagens citat:

Det viktiga är inte vad du har i din ficka utan det du har i ditt hjärta.

Ha en härlig lördag.

Kram Annika

Dela gärna

Jag behövde miljöombyte.

Hejsan.

Jag har den senaste tiden känt att jag verkligen behövde lite miljöombyte och en smula avkoppling också från min vanliga vardag.

Att arbeta hemma har jag gjort i mer än tio år, så det är egentligen inte bara det som gjort att jag behövt miljöombyte. Nej, det är nog en kombination av alla restriktioner som pandemin medfört. Alla resor och roliga planer vi haft, allt som fått skjutas på en obestämd framtid. Såklart den eviga längtan efter min dotter som jag trodde jag skulle kunna få träffa lite mer. Men nu skulle det bli ändring…

Sagt och gjort, jag och Stefan packade in lite campingsaker i bilen och gav oss iväg efter jobbet förra fredagen.

Med tält på taket och småhundarna i sina selar i baksätet styrde vi kosan mot Halland.

Gekås fick bara ett väldigt kort besök av mig eftersom där var så in i nordens mycket människor. Snabb som en vessla pep jag in och fick tag på de få saker som stod på min inköpslista. Efter det susade vi rakt ut i den halländska skogen.

Vi hittade en liten fin plats vid en sjö där vi slog läger för kvällen. Ja, det var ju faktiskt nästan som Gyllebosjön.

Trötta sjönk vi ner på vars en campingstol och bara njöt av den stilla kvällen. Att hitta en fin övernattningsplats i naturen det slår alla lyxiga hotellrum med hästlängder tycker jag.

När ett fint duggregn började falla, tog vi fram ett par köttbullsbaguetter och gjorde vars en kopp kaffe. Enkelt och gott.

Och när mörkret föll över sjön tände jag vår ljuslykta och gick en sista kissrunda med småhundarna.

Sedan kröp vi allihopa, tvåbenta och fyrbenta, upp i tältet på biltaket och låg där och bara mös med den underbara utsikten över sjön.

Familjen ”Olsson på taket” – ja vi sov allihopa som små grisar den natten. Vår första i det nya taktältet.

Även om vi bor och lever på den mest fantastiska platsen som finns, så behövs det ibland lite omväxling och avkoppling från vardagen och från de vanliga rutinerna, för att man ska orka med allt med samma livslust och glädje som vanligt.

Dagens citat:

De som bara söker efter dig när de behöver något förtjänar inte att hitta dig.

Att vara lite på rymmen för några dagar kan vara så befriande.

Kram Annika

 

 

Dela gärna
Scroll to Top