Scott

Hej hej

Alldeles extra glad blir jag de morgnar då jag hör ett prasslande ljud på stigen och en ljus röst som viskar ”hejsan” bakom min rygg.

När min badkompis och jag lyckas parera in så vi möts i gryningen då blir det alltid en bra morgon.

En morgon höll jag på att skrämma livet ur en utländsk fiskare som kom smygande i dunklet. Ute ifrån det mörka vattnet hälsade jag artigt på honom när han sömnigt kom gående med sin pannlampa på huvudet. För även om man befinner sig naken i en mörk sjö, så tycker jag nog att man bör hälsa på andra människor som kommer förbi… Förmodligen trodde han att jag var en mystisk sjöjungfru som uppenbarade sig i mörkret, för han hastade snabbt bara vidare.

Fast oftast är jag ensam med mina badankor och det är mysigt det med.

En vacker morgon hade någon lämnat ett klokt ord på bordet vid bryggan. Visst är det väl så, att varje dag är en ny möjlighet.

Senast jag mötte min fina badkompis så valde vi att ta en extra lång runda i skogen. Vädret var underbart, vi hade en helt ny dag framför oss med en massa nya möjligheter.

Jag har haft en liten övernattningsgäst hos mig. Det var den lille ”Tjabokillen” som blev väldigt nyfiken på mina örhängen. När jag plockade fram min egen mormor Olgas gamla antika clipsörhänge, så blev han eld och lågor. Såklart ville Scott vara lika fin som sin mormor, och nog blev han väl minst lika tjusig, så säg.

Dagens citat:

Var av en sådan sort som somliga stör sig hejdlöst på, andra beundrar och de närmast dig har lätt för att tycka om.

Man kan aldrig vara älskad och omtyckt av alla. Om man är sitt sanna jag, om man är omtänksam och vänlig mot andra, och gör sitt bästa – då får det vara bra nog.

Ha det fint.

Kram Annika

Hejsan.

I fredags vaknade jag upp till ljudet från en storm som ven utanför husknuten. Vinden piskade mot fönsterrutan och jag var på vippen att dra täcket över huvudet igen… men så tänkte jag att jag nog ändå skulle gå ut och bara kolla läget lite grann…

Det var mörkt och ruggigt. På den lilla sjön gick busiga vågor och det såg nästan ut som ett stormig litet hav.

Bryggan gungade så mycket att jag fick flytta upp vid det gamla träbordet istället. Men ett busigt bad blev det allt, trots den hårda vinden.

När solen steg upp över trädtopparna blev det ändå en riktigt vacker morgon.

Hemma i stugan var där också som ett litet busigt hav. Det var Scott som var i full gång.

Mitt i rummet låg lilla Lykke och sov på Johnnys gamla hundbädd. På den är hon alltid trygg, fast det stundom är som om hela havet stormar runt om.

Dagens citat:

Det händer många bra saker varje dag. Ibland måste vi bara lära oss se dem.

Alla dagar har sina små guldkorn, alltid!

Kram Annika

Hej hej

Alla morgnar är ju fina och speciella vid sjön. Jag brukar tjata om det, här på bloggen, det vet jag. Men det finns också några morgnar som är lite extra speciella, morgnar som nästan tar andan ur mig.

För en vecka sedan var det just en sådan morgon. Så speciell och så vacker.

Det där vackra och magiska det varade inte så väldigt länge. På bara några minuter förändrades både ljuset och färgerna.

Och när man trodde att det var som allra vackrast så djupnade färgerna ännu lite mer och allting blev fullkomligt magiskt.

Och på ett litet kick återgick allting till att bli en helt vanlig vacker soluppgång, precis som många andra.

Upprymd av den fantastiska morgonupplevelsen traskade jag hemåt för att väcka barn och barnbarn som sovit över hos oss. Med lille Scott i huset så fortsatt en bra morgon att bli en underbart bra dag.

En ovanligt vacker soluppgång och en glad gosse i pyjamas – det är vad som krävs för att jag ska få en bra dag.

Dagens citat:

Att se något vackert varje dag hjälper oss att utvecklas till högre medvetenhet.

Så sant, så sant!

Kram Annika

(några av fotona i inlägget är tagna av Tina)

 

 

Hej hej.

En tillsynes vanligt grådisig morgon i förra veckan skulle visa sig bli en ovanligt magisk upplevelse.

Det var när jag satt på bryggan och drack mitt morgonkaffe efter badet, som ljuset sakta förändrades.  Det var inte bara en trolsk dimma som drog in över sjön, utan en romantisk ton av purpur förtrollade hela morgonen.

När jag pulsade hemåt i snön förvandlades skogen  till något som såg ut att vara hämtat från scenerna ur Ronja Rövardotter.

Jag tyckte nästan att jag kunde se både grådvärgar och vildvittror gömma sig bakom de svarta trädstammarna.

Fast några sagoväsen ville förstås inte fastna på mitt minneskort. Inte mer än den lille Rumpenissen som var hemma i stugan med sin mamma när jag kom tillbaka. Han var sugen på skumbad, och så fick det såklart bli då.

Nästa gång som jag kikade ut genom fönstret så var det en helt vanlig grådimmig dag och borta var det purpurfärgade ljuset. Nästan som om jag drömt alltihopa.

Dagens citat:

En perfektionist undviker alla misstag förutom det största; att inse att hon duger som hon är.

Man får göra sitt bästa, det får vara bra nog.

Kram Annika