Hej hej
En morgon i förra veckan var rysligt grå och mörk.
När jag satt på bryggan och drack mitt morgonte kunde jag en bit bort se hur ”vår utter” raskt kilade över isen. Han sprang från den ena sidan av sjön till den andra. Avståndet var alldeles för långt för att ens ta upp kameran, men så himla roligt att nu veta säkert vad det är för kompis vi har här.
I en annan del av sjön låg 14 vackra svanar och plaskade glatt med vingarna. Det såg ut som om de var i färd med att ta sig ett tidigt morgonbad. Eftersom det fortfarande var ganska mycket is på sjön, så hade svanarna delat upp sig och låg 7 stycken i vars en liten vak.
Lite längre ut där det var mer öppet vatten låg hela ”flocken gås” och skränade och skrek. Naturen är förunderlig, och alltid är det något nytt att uppleva.
Så vill jag avsluta det här inlägget med en lite kornig mobilbild på mina tre älsklingar. Alltså, vilket gäng de har blivit, de där tre!
Dagens citat:
Kom ihåg: att när du glider ner längs livets vindlande trappräcke så kommer det emellanåt dyka upp en person, lika charmerande som en träflisa i röven. Avlägsna då bara försiktigt det svidande problemet och glid vidare.
Det där har vi nog alla varit med om, personer som dyker upp i livet som någon slags ful joker… Istället får man då njuta av de omtänksamma människor man har, och som bara är som balsam för själen. Värre är det med människor i ledande ställning som förpestar en hel värld. Huhhh…
Ha det bra och kram.
Åh underbara foton som alltid Annika man blir så glad i denna annars så bedrövande värld. Älskar svanar är en frihetsfågel och de är så otroligt kloka.
Jag hoppas och väntar om min halvtama duva återvänder från sin semester hon flyttade i oktober den som jag räddade livet på de var två men systern klarade inte sig. Mamman till Ester räddade jag också och den var oerhört klok när jag skulle lära den flyga så att säga satt den på min axel. I fjor när den hade sin två ungar i trädet flög den för lågt och blev påkörd av en bil en sorg för mig alltså. Innan Ester flyttade hade hon två små ungar men det var försent de klarade inte sig hon lämnade de i sitt bo vi klättrade upp men dom hade dött, snyft. Må väl och var rädd om dig/MH
Åhhh så vacker historia du berätta, om än ganska sorglig. Var rädd om dig du också. Kram.