ekorre

Ekorrar gör mig glad.

(inlägget innehåller en reklamlänk)

Hejsan.

Ekorrar gör mig så glad!

När vi flyttade hit till Gyllebo så var det lite som att vi flytta in på ekorrarnas område. De första åren hade vi säkert sex, sju stycken sittande runt om i trädgården i väntan på den dagliga utfodringen. Jag minns att jag specialbeställde nötter i stora säckar på den tiden.

För några år sedan genomled vi en stor ”ekorrsmassaker” här. Det var vår katt, Felix, som utförde det stora massmordet på vår lilla ekorrstam. Dag efter dag kom han stolt spatserande med en ny livlös liten ekorrunge i munnen. Jag som är ganska tålig och van vid liv och död i djurvärlden, jag höll nästan på att kräkas varje dag jag fick ta om hand de små ekorrungarna. Det var liksom alldeles för sorgligt.

Nu verkar det som om Felix blivit lite mer trött och bekväm, för nu sitter han mest vid sina matskåler och gnäller dagarna i ända. Tjockare än någonsin.

Extra glad blir jag, när jag åter ser hur de små ekorrarna kommer hoppande i trädkronorna så fort jag varit ute med mat åt småfåglarna.

Visst är det något med ekorrar som gör sinnet glatt!

Kvällens citat:

Om du har kritiserat dig själv i åratal och det inte hjälpt, prova med att berömma dig själv och se vad som händer.

Kvällens tips: Gillar ni liksom jag att skriva upp saker i anteckningsböcker. Kalendrar eller bara böcker med blanka sidor. HÄR kan man designa sin egen kalender. Själv älskar jag små vackra anteckningsböcker där jag skriver upp alla underbara citat och värdefulla ord som skänker glädje och eftertanke. Kanske ett julklappstips åt någon?

 

Må väl och stor kram från mig.

Annika

Ekorren och tankar om ekologiska talgbollar.

Hejsan.
Jag är så himla lycklig. Trots att vår katt Felix för en del år sedan gick fram  som en råbarkad massmördare bland våra ekorrar, så har de nu kommit tillbaka igen. Den blodiga massakern gällde då bara de små ekorrungarna, men det var icke desto mindre hemsk för det.
Med åren har Felix blivit både tröttare och lite klumpigare  så jag hoppas att familjen ekorre nu kan leva ett tryggt liv här hos oss.
Såklart får de gärna ta för sig av fåglarnas mat, både fröer och nötter, men jag gillar inte när de biter sönder plasten runt talgbollarna.
Ja varför ska det egentligen vara så ful, grön plast runt de där talgbollarna? Och själva innehållet är nog inte heller så värst ekologiskt upptäcker jag när jag googlar runt lite … palmolja … hmmm ….
Nästa år ska jag minsann be någon jägare om vildsvinstalg istället och tillverka egen fågelmat. Men nu får vi göra slut på den fågelmat vi har köpt. Sedan hoppas jag att våren vill skynda sig en aning.
Det nya tänket om ekologiskt fågelmat får jag ta upp igen till hösten.
Ekorren själv verkar inte alls ha några tankar om det här med kravmärkt och ekologiskt. Han äter och gnager så det stänker om det. Hela hans päls blir full av smulor, men han mumsar bara glatt vidare.
På marken håller han också koll. Kvick som en liten vessla kilar han ner och tar för sig, för att sedan klättra upp i ett träd där han kan sitta säkert och smaska i sig sina fyndade godsaker.
Det är verkligen roligt att ha vilda djur inpå sig så här!!
Kvällens citat:
Du har fått ett liv.
Du har tackat ja till det.
Fortsätt nu att säga ja
till livets alla möjligheter.
Ha en härlig kväll
Kram Annika

Som katt och ekorre.

Hejsan.
Som hund och katt är ett talesätt man hör ibland. Så brukar man ju säga när två individer inte drar jämt. Hos oss kan man istället säga ”som ekorre och katt”.
Nu på vintern ligger katten Felix oftast här inne i stugvärmen och myser på någon varm och skön plats. Oftast ligger han i djup sömn i soffan eller i vår säng.
Men så fort någon av våra ekorrar smyger fram till fågelbordet så är det som om Felix har någon slags telepatiskt förmåga. Vips sitter han vid dörren och vill ut.
För det mesta tror jag att den tjocke late katten behöver uträtta sina behov och såklart öppnar jag dörren för honom…. ända tills jag ser vad som sticker ut ifrån fåglarnas lunchställe ….
Sedan kan Felix sitta där under fågelbordet i alla oändlighet och bara blänga upp på ekorrens svanstipp.
Finns det någon med mer tålamod än en katt som smyger på sitt byte?
Jag kan nästan höra vad ekorren tänker när han får syn på Felix där nere på marken …
-Förbaskade kattskrälle, är du här nu igen …
Med ett ilsket tjattrande for ekorren iväg upp i träden. Efter någon meter stannade han och vände sig om för att argsint slå med sin stora svans så snön yrde runt honom. Där satt han sedan en bra stund och spände ögonen i katten.
-du ska döden dö, tror jag att han sa på sitt eget ekorrvis.
Sedan for han iväg med sitt arga läte, vidare upp i träden och försvann.
Katten Felix vände och gick sakta tillbaka till dörren. Nu ville han bara in i värmen igen.
Nu när jag mest fått hålla mig i stillhet så har jag hunnit med ännu en ljudbok.
Jag har lyssnat på ”I bunkerläkarens våld”. Den sanna historien skriven av Isabel Eriksson.
En bok som berörde mig djupt såklart, samtidigt som jag förfasas över allmänhetens snara sätt att döma henne pga av sitt arbete som ”eskortflicka”…. som om det skulle göra våldsmannens brott mindre´…
Med boken hoppas jag att den unga tjejen fått lite upprättelse.
Dagens citat:
Livet kan innehålla fantastiska
stunder men också djup sorg
Vad som än händer:
Låt aldrig hoppets låga slockna.
Och skulle den ändå slockna –
så tänd den igen.
Må väl och kram på er.
Annika (med snapfilter)

Den lilla ekorren och konsten att bita ihop.

Hej hej
Jag har haft galet ont i mitt ben nu i några dagar. Min egen diagnos är ischias…. eller ja, ett nytt diskbråck som ger den här smärtan.
Det har gjort att jag inte kunnat komma så långt iväg med min kamera de senaste dagarna.
Då är jag överlycklig över att de där små gyllene ögonblicken kommer hem till mig istället. Som att den söta lilla ekorren kommer till fågelbordet för att visa upp sig. Eller egentligen är det väl mest för att stjäla mat från småfåglarna, men jag tar tacksamt emot alla besök.
Han en snabb som en liten vessla, den lilla korren. Men några bilder lyckades jag ändå fånga när han for in och ut ur fåglarnas hus.
För att själv komma tillrätta med min smärta i rygg och ben har jag med stor möda tagit mig iväg på veckans yoga. Vissa övningar gick helt smärtfritt att göra, medan andra krävde ett djupt andetag och sammanbitna tänder. En skön stund med meditation blev det dock, och det kan aldrig vara fel.
Dagens citat:
Det går inte att förneka
att det finns faktorer
som sätter gränser
för vad man kan
och inte kan göra.
Men låt aldrig någonsin
dessa faktorer bli till
ursäkter som stoppar
dig från att göra
det du faktiskt kan göra.
Jag önskar er en fin dag.
Jag proppar i mig en dos smärtstillande, och tar tag i dagen på det sätt jag kan.
Kram på er
Annika

Ögonblicksbilder

Hej.
Jag tänkte bara kika in här ikväll och bjuda på tre ögonblicksbilder ur mitt arkiv.
Jag drömmer om att fånga den där perfekta ögonblicksbilden. En oförutsedd händelse, fångad med knivskarp skärpa och perfekt ljus. Tyvärr blir det nästan aldrig så.
Att fotografera stilleben, blommor och landskapsvyer på ett proffsigt sätt är såklart en konst. Men att fånga något i livet som plötsligt händer och sedan är över i nästa sekund, det kräver inte bara skicklighet utan också en massa tur.
Jag har ett antal sådana där ögonblicksbilder. Inga foto jag på något vis är stolt över. De är både suddiga och dåligt komponerade, men jag älskar dem. De påminner mig om speciella ögonblick.
Det första är på en lekfull ekorre som var som förhäxad över vinterns första snö. Den busade runt med pannan full av vit pudersnö här i vår trädgård.
Den andra bilden är på en skräckslagen mus som stirrar döden i vitögat, och den tredje bilden är ren och skär syskonkärlek fångad sådär lite i smyg.
Dagens citat:
I evighetens perspektiv
är ögonblicket som ett liv.
Ha en fin kväll och tack för att ni hälsar på här.
Kram Annika

Våren smyger tyst på oss.

Gokväll.
Det kanske inte märks eller syns så här i början av februari, men den smyger faktiskt på oss nu…
Den där våren.
Den ligger liksom bara och lurpassar och kikar fram lite då och då.
Lite blygt. Men den laddar för fullt, för att när det är dags, storma fram med full kraft. Om ni tänker er som när man var barn och lekte kurragömma, tröttnade och skrek ”fritt fram”.
Så tror jag! Och jag längtar tills moder natur vrålar FRITT FRAM!
Kvällens citat:
Det väna
Jag älskar det väna, veka och blyga
Gläds när hassel ur jorden ses smyga
När sälgen den knoppas, brister, slår ut
Och vårblommorna hälsa att vintern är slut.
Fredagsmys och må gott mina vänner.
Kram Annika

Gräddstuvade makaroner med kanel och en liten nötväcka.

Hejsan
Varenda dag när jag skriver mitt blogginlägg så tänker jag ofta att nu tar det nog snart stopp i mitt hjärnkontor. Nu tar nog alla orden strax slut …
Men så poppar det ändå upp en massa nytt, och nästa dag rinner ett nytt inlägg ut ur mina fingrar som vanligt.
Den här dagen poppade ett roligt minne upp. Ett minne om när jag tvingades äta kanel på mina makaroner.
Men mer om det lite senare i inlägget. Först tänkte jag visa er den lilla söta nötväckan som kommer varje dag till vårt fågelbord.
Den är så himla gullig när den kilar upp och ner för trädstammarna.
Visste ni föresten att den är Blekinges landskapsfågel?

En dag när jag var ute och gick runt sjön som vanligt, så hade det skett ett dödsfall på Sjörödsvägen.

En stackars ekorre hade kommit till olycka och låg stendöd på grusvägen. Åhhh vad jag blev illa till mods. Ekorrar är lite speciella för mig. Mitt hjärta klappar allt lite extra för just dem.
Försiktigt la jag in den lilla kroppen en bit in i skogen för att den inte skulle sarjas av bilar och trafik.
Livet tar och livet ger – så är det bara.
Tillbaka till det här med mina gräddstuvade makaroner.
När mina barn var små åt vi ofta mat som gick fort att tillaga efter skola och arbete. En maträtt det ofta lagades hemma hos oss på den tiden var falukorv och gräddstuvade makaroner. Gott och mättande.
Det finns några saker jag är särskilt förtjust i. Till exempel kapris, som jag skrev om här. En annan sak som jag är synnerligen förtjust i är muskotnöt. Asså, det är så himla smaskigt på just stuvningar.
Jag kan än idag höra mina flickors kiknande skratt den där gången jag tog fel kryddburk och i tron att det var just muskotnöt öste kanel över hela min portion med makaroner. Jag kan säga att det var inte alls särskilt gott.
Men ett roligt minne blev det, och numera kollar jag alltid två gånger innan jag öser på med muskotnöt.
Om man nu tycker att korv och makaroner inte är någon särskilt lyxig eller fin anrättning, så kan jag visa vad min dotter i Canada äter.
I jämförelse med hennes stulna nudlar i en hundmatskål så framstår ju vår kvällsmat som rena lyxen måste jag säga. Jag funderar på om de verkligen har det sådär knapert, de där amerikanska veterinärerna, eller det bara handlar om tidsbrist …
Dagens citat:
Vissa saker är lättare sagt
än gjort. Men blir det
aldrig sagt blir det heller
aldrig gjort.
Ni vet väl om att sannolikheten för att ett mål ska bli uppfyllt ökar om man skriver ner det på ett papper.
Ta fram en bok och skriv ner lite härligt önskade mål. Det är tydligen så att när det väl står där, svart på vitt, så ökar chansen att komma just dit.
Ha en fin dag och kram.
Annika

Älskade ekorrar.

Hejsan.
Ikväll vill jag bjuda er på en triss i ekorrar.
Just på dessa bilderna är det en och samma ekorre som jag fångat.
Det var som om den här lille korren njöt av att vara i fokus för min kameralins. Jag minns att han hoppade och busade runt, samtidigt som han stal frön från fåglarnas matbord. Litegrann som om han ville visa upp sig för mig.
Han poserade gladeligen för mig och min kamera, där jag låg platt på marken i den blöta snön.
Visst är han charmig?
Kvällens citat:
Tag ut lite glädje i förskott
när du har tråkigt.
Njut av kvällen.
Kram Annika

Allt underbart vi snart har framför oss.

Gokväll i stugorna.
Jag vill egentligen bara kika in med en triss i härliga vårbilder, hämtade ur mitt bildarkiv.
Först ut är en bild som jag älskar. Den är på mig och min hund Johnny. Det är Stefan som knäppt fotot här hemma i Gyllebo. Jag och Johnny ligger i ett hav av vitsippor, en vårkväll för några år sedan.
När jag ser den bilden så behöver jag bara blunda för att kunna förnimma den ljuvliga doften av friska, frodiga vitsippor och känslan jag hade av underbar vår.
Den andra bilden jag väljer, får bli den på den lilla ekorrhona som höll till i vår trädgård för en del år sedan.
Då när jag lyckades fånga henne på bild, kunde jag se hur tjock om magen hon var. Hon låg och vilade sig på en trädgren och man kunde tydligt se att det när som helst väntades tillökning av små ekorrungar.
Naturens barnkammare stod redo.
Den tredje och sista bilden får bli på den lilla nyckelpigan som kom flygande och landade på mina penséer som jag var i full färd med att plantera. Just penséer är de härligaste blommorna av dem alla tycker jag. Det är de som kommer tidigt på våren i handelsträdgården med en försmak om allt vad som komma ska. Det är de som kommer med de första underbara vårkänslorna. Sedan står de så trotsigt och tåligt till långt in på sommaren.
Jag ville egentigen bara titta in och  påminna er om att det snart är tid igen. Tid för våren att göra sitt antåg.
Jag hoppas den tar tid på sig, att vi får njuta länge av allt det ljuvliga som våren innebär.
Men jag är förstås även redo för vintern, den vinter som inte riktigt tycks hitta hit till oss i söder.
Men kommer den så ska jag ta emot den med öppna armar … eller öppna händer för att rulla en snöboll …
Men det blir som det bli …
Kvällens citat:
Intellektet säger:
Så snart allting faller på plats
uppnår jag inre frid.
Hjärtat säger:
Uppnå inre frid och allt annat
faller på plats.
 Hjärtat vet så mycket, vi borde lyssna lite mer på hjärtats röst.
Ha en fin kväll.
Kram Annika
Scroll to Top