Utter

Hej.

Det var en extra vacker morgon. Det var kallt med en svag östanvind, men så ljuvligt med den hoppfulla fågelsången som nu ökar för varje dag.

Temperaturen i vattnet hade stigit till över 4 grader. Även om 4 grader såklart också var ganska kallt, så var den där riviga och riktigt bitiga känslan borta. Lite mumsiga nötter och hett te efteråt blev som pricken över i:et.

Efter en tyst och alldeles stilla stund, ensam på bryggan, så packade jag ihop mina saker och begav mig vidare på min morgonvandring.

Det var då jag såg honom igen. Uttern som jag träffat på ganska många gånger nu. Långt borta satt han på en trädstam och kikade länge på mig där jag stannat mitt i steget för att inte skrämma bort honom.

Helt orädd kilade han sedan över trädstammen och ner i vattnet för att simma mot mig och sedan in i vassen. Han passerade mig helt lugnt precis där jag stod intill vattenbrynet. Jag fick nästan känslan av att när han såg att det ”bara” var jag, så behövde han inte gömma sig utan han kunde bara orädd fortsätta med sina planerade morgonbestyr.

Att komma såhär nära och få uppleva vilda djur på riktigt, det är en så häftig och obeskrivlig känsla. Den bästa upplevelsen på hela dagen.

Dagens citat:

Om det fanns drömmar till salu, vilken skulle du köpa?

Jag skulle definitivt kunna betala pengar för drömmen om att bli kompis med en vild utter.

Ha det bra och kram Annika

Äntligen fick jag mitt bevis.

4 kommentarer / Djurliv, Natur, Österlen / Av Annika Olsson / 6 mars, 2022 / ekorre, Gyllebosjön, Utter / 2 minutes of reading

Hejsan.

Nästan varenda dag häpnas jag över hur fantastisk vår natur egentligen är, och vilka underbara djur som lever här i skog och mark.

Någon av er som följt mig här på bloggen minns kanske att jag i fjor var så himla tvärsäker på att jag sett en utter vid vår badplats. Då skrattade många och sa att det måste ha varit en mink, eller rent av en gädda med morrhår som jag sett.

Vi lockade med fisk och gjorde allt vad vi kunde för att få vår ”utter” på bild så vi skulle kunna bringa klarhet i vad det egentligen var. Men efter att min kompis fått sig ett tjuvnyp när hon gick i vattnet så gav vi upp vår försök. Tama odjur som bits ville vi inte ha. (ett inlägg som jag skrev om ”odjuret” vid bryggan hittar ni HÄR.)

Sedan dess har jag inte brytt mig om att försöka fånga det där djuret på bild. Jag har sett honom några gånger i år, men då bara tänkt för mig själv, att där är han igen, den där rackans feta minken.

Men så en dag när jag satt ensam på bryggan började vattnet i min vak plötsligt att skvalpa lite lätt…

(hoppas det går att se min lilla film här)

Ja, äntligen var min badkompis fångad på film. Och nog var det en utter alltid. Från en biolog på Naturhistoriska museet fick jag det bekräftat. Den har en stor, kraftig svans och är högra över bakbenen än frambenen , alltså en utter, skrev han.

Att bada med uttrar och att leka med mitt lilla barnbarn Scott – ja det är saker som berikar livet så mycket för mig.

Dagens citat:

Allt måste inte ha en mening… ofta räcker det om du bara har roligt!

Det är faktiskt det som livet mest går ut på – att ha roligt.

Kram Annika

Äntligen fick jag mitt bevis. Läs mer »

Bara jag och uttern.

Äntligen fick jag mitt bevis.