Små och stor tecken på en annalkande vår.

Hej hej

I förra veckan kom ett av de finaste vårtecknen hit till Gyllebo. De första tranorna anlände skränande och de ”struttade” sedan omkring långt borta i en av de stora hagarna. Deras läte på våren är bland det härligaste jag vet. Tyvärr lät de sig inte fångas på bild, men jag fick se en skymt av dem på långt håll i alla fall.

Även morgonens skogsvandring kändes lite mer vårlig. Både jag och och min vän hade lagt av oss ett av alla de lager vi brukar ha på oss i form av ullunderställ. Tänk så skönt det är när man klär sig något lite lättare. Den känslan minns jag så tydligt från då jag var barn.

I lördags kändes det nästan som vår på riktigt. Solen förärade oss med sitt besök på eftermiddagen. Jag och Stefan passade på att jobba lite smått i trädgården. Bäst som vi höll på så kom årets första citronfjäril dansande.

Under täcket av alla nerfallna eklöv kikade små vintergäck och snödroppar fram.

 

Tjocka och svagt rosafärgade knoppar täckte min gamla rhododendron. Kanske blir det en extra riklig blomning den här våren, och törstig tror jag inte att den kommer att vara på ett bra tag, inte med all nederbörd som vi har fått.

Ett annat vårtecken som de flesta kanske missar, det är de pyttesmå cerisefärgade blommorna som sitter precis ovanför hasselns hänge. Gå ut och leta nu, så ska ni få se! De där små blommorna är så näpna.

Inomhus har jag hjälpt våren på traven lite grann. Små gulliga rosa persikoblommor har slagit ut på de grenar som jag satt in i en vas.

I väntan på att hänga upp påskpyntet i riset så har jag fått så himla söta små semlor av min dotter Amanda. Hon har ärvt min mammas kreativa och pyssliga ådra och själv gjort dem på en ledig stund. Visst är de fina?

Dagens citat:

Välsignade är de som ger utan att minnas det och de som tar emot utan att glömma det.

Njut av er torsdag.

Annika