Mysig vinkväll och morgontur runt Stenshuvud.

Hej.

Förra helgen var så himla mysig här hemma hos oss. Två av mina döttrar hade framfört ett önskemål om en vin- och ostkväll, och i helgen var det äntligen dags. Det var vi tjejer, men såklart fick Stefan vara med på ett hörn. Även om han inte dricker vin så äter han gärna goda ostar och småplock.

I min familj gillar vi ju plockmat som man sitter länge och äter. Förutom ost och chark så gjorde vi en matig paj, baconrullade oliver och krustader med smält ost. Länge satt vi sedan och åt och smuttade på vinet.

När vi var mätta och nöjda så åkte ett roligt spel fram. Det var ett sånt där kunskapsspel där man skulle pricka in olika händelser på en tidslinje. Det var ett spel helt i min smak (förmodligen tycker jag det eftersom jag vann matchen, vilket kanske inte hör till vanligheterna)

Morgonen efter så hade Amanda lite bråttom hem till sina pojkar i Tomelilla. Jag och Emmy packade då in hundarna i bilen och for till nationalparken för en morgonvandring.

Det blåste minst sagt friska vindar, så när vi kom ner till havet och såg de höga vågorna så bestämde vi oss genast för att gå på andra sidan parken där berget skulle ge skön lä för vinden.

På alestigen var det lugnt och skönt. Dessutom är där så vackert tycker jag, det ser ut litegrann som i en John Bauer saga.

Vinterns rikliga nederbörd hade gjort att marken var extra vattensjuk och på sina ställen stod det högt med vatten runt träden. Det kommer bli rena paradiset för grodorna och alla snokar.

Vi hade siktet inställt på Hällevik, för att därifrån ta stigen som går på andra sidan berget. Alltså den lilla vandringsleden  som går närmast havet.

I Hälleviks kås så hade svanar och sjöfåglar något slags morgonmöte på det guppiga vattnet. Kackalorum stod nog på dagordningen.

Vi passerade den vita söta lilla fyren. Alla småhundarna kämpade tappert på, då vi fick hoppa från sten till sten och stundom ta omvägar för små översvämningar här och där. Många små och korta steg blev det.

Så kom vi fram till Jätten Stens boning. Det är den platsen som det sägs att sjömän förliste förr i tiden, om det råkade kika in gattet.

Här är också så vackert, och har man tur och är uppmärksam så kan man än i dag få se ”Stenshuvudsgubben” här bland alla stenbumlingar. Det är säkert helt sant, för det har Stefan sagt…. 🙂

Dagens citat:

Och förresten. Försök aldrig vara perfekt. Det är i sprickorna magin finns. Glöm aldrig det!

Ha en fin fredag.

Annika