pomeranian

Kärleken, hundarna och min kamera.

Hejsan.
Kärleken, hundarna och en kamera – det är egentligen allt jag behöver för att vara lycklig.
Ja det förstås, en Gylleboskog vill jag ju också gärna ha!
I går eftermiddag när jag kom hem efter en 6 timmars bilresa, så stod han där med sin krycka. Min Stefan.
-kom mé ing, sa han, och tog min hand.
-ja ska visa di ….
Och där stod lite olika blomster på köksön. Min underbare, store nallebjörn…
-forr du tycker ju om blommor, vell? ….
En vit bukett med rosor och en röd bukett och så en ljuvlig rosa cala, för säkerhetsskull liksom.
Stefan, jag älskar dig ♥
Det var skönt att vara tillbaka i Gyllebo igen. Hos mina älskade hundar.
Jag ska sortera bilder och skriva om vad jag egentligen hittade på där uppe i Örebro. Det kommer så småningom jag lovar.
Nu vill jag hinna njuta lite av skogen, dofterna och den öronbedövande fågelsången först.
Min Gylleboskog som grönskat som om jag varit borta i veckor istället för bara två dygn.
Ramslöken som står som ljuvligast nu.
Många är som tokiga efter den goda primören tidigt på våren. Det görs pesto och en massa annat gott. Jag måste erkänna att jag njuter ännu mer av den skönhet det blir när den blommar. Jag kan liksom aldrig se mig mätt.
Den stora kastanjen vid slottet blommar också fantastiskt mycket nu. Det känns som en evighet tills vägen nedanför blir fylld med löv och krossade kastanjer. För då kommer det att vara höst och dit känns det som en oändlighet just nu.
Kvällens citat:
”Livet är dagarna som går,
se till att det blir dagar du minns.”
Ha en fin kväll och en stor kram från mig.
Annika

Kärleken, hundarna och min kamera. Läs mer »

Jag lär hundarna att cykla.

Hej hej
-jag tänker lära småhundarna att cykla, sa jag en kväll när vi satt framför Tv:n, efter en lång arbetsdag.
Stefan bara hummade lite, där han satt dold bakom kvällstidningens stora sportbilaga.
-ja, fortsatte jag, så du och jag kan börja motionscykla med våra hundar.
-JAG!? kraxade Stefan med chockad röst.
Ja, så var min tanke. Och det var ju lika bra att jag gav mig ut och testade direkt.
Hundarna blev uppspelta av förväntan såklart.
Jag satte Molly i ryggsäcken, där hon är van att åka. Den gillar hon att sitta i.
Lykke skulle sitta fint i cykelkorgen på styret hade jag tänkt.
På verandan hade Stefan kommit ut för att se hur det hela avlöpte för mig och hundarna.
-hejdå, ropade jag glatt och hoppade upp och trampade iväg.
Det var en mycket snopen Johnnyhund som satt kvar bakom grinden och tittade långt efter oss när vi for iväg. Förmodligen var han helt säker på att vi av misstag helt enkelt bara glömt bort honom.
Men av gamla erfarenheter är jag inte särskilt glad för att cykla med den store ”lynsen”. Förra gången jag hade honom springande i koppel sidan om min cykel, så slutade det med att jag, min cykel och Johnnyhunden hamnade i grannens häck.
Men ganska snart fick jag vända och ta mig hem igen. Lykke gillade inte alls att sitta i cykelkorgen och min sadel var på tok för hög.
Nu måste jag bara sänka sadeln ett snäpp och köpa en cykelkorg som är försedd med gallerkupol så fortsätter vi träna en annan dag. Och då ska Stefan och Johnny också med. Det kommer att bli kul.
Kvällens citat:
Det finns glasögon för närsynta
och långsynta, men inte för
kortsynta och trångsynta.
Ha en fin kväll och kram på er.
Annika

Jag lär hundarna att cykla. Läs mer »

När vitsipporna står som vackrast.

Hejsan.
Just nu står vitsipporna som allra vackrast i skogen.
Även om det har varit ett par regntunga dagar, så har det varit så ljuvligt.
När min dotter Andréa var hemma för ett tag sedan, så gav hon mig några nya små röda piller som jag ska prova mot Lykkes åksjuka. Jag har nästan provat allting, så idag tänkte jag se om de här nya tabletterna tillsammans med de hon redan fått sedan tidigare kan råda bot på min lilla hunds illamående.
Visst är det mysigt i vår Gylleboskog. Den är bäst i hela världen!!
Men det skulle vara så skönt att kunna ta alla hundarna med och köra lite längre iväg. Gå på nya upptäcktsfärder. Till andra skogar och sjöar.
Idag ska jag njuta av dagen och ta allt lite som det kommer. Prioritera det som jag själv gillar allra mest.
Beredd med papper och kräkpåse ska vi ge oss iväg med bilen, hundarna och jag.
Dagens citat:
”Naturen skyndar inte,
ändå fullbordas allt.”
Ha en skön dag och kram på er.
Annika

När vitsipporna står som vackrast. Läs mer »

Inga fina flickor.

Hejsan.
I fjor passade jag på att ta några härliga bilder på mina små hundflickor ute bland vitsipporna.
Det tänkte jag göra i år också. Lilla Lykke har blivit vuxen och hennes valppäls är nu ett minne blott, så därför ville jag ha några nytagna bilder på dem tillsammans.
Ute i ekskogen i kornas hage där är så vackert, tänkte jag och begav mig dit med de båda yrvädren i släptåg.
Alltså!! Det skulle visa sig att det inte alls var några fina flickor, de där bägge.
Ute i hagen fanns allehanda avföring och bajs. Gamla komockor och vildsvinsmög. Kanske någon rådjurslort och en och annan rävbajs. Mina fina små hundar tycktes tro att det var ett delikat smörgåsbord jag dukat upp åt dem. Inte var de särskilt intresserade av att posera för min kamera, trots min skramlande snusdosa med gott hundgodis i.
Till sist fick jag nog. Lilla Lykke som just svalt en stor brun, kletig sak åkte upp på en stor sten och efter fick Molly också följa. Där satt de sedan på stenen, flåsande och tämligen ointresserade av mig, min kamera och min skramlande snusdosa.
Lite sur på de bägge juvelerna, gick jag med stora kliv hem igen. Där blev de ”fina flickorna” genaste upplyfta i soffan av Stefan, där de pussades, slickades och gosades …
-ja du skulle bara veta, tänkte jag … fast det man inte vet, det har man inget ont av.
Och snart hade även jag glömt vilka äckelpottor de egentligen är. Mina små pussgurkor.
Kvällens citat:
Kalle Anka, Fantomen och Bamse har hittats döda!
Man misstänker en seriemördare.
Kram och ha en härlig kväll
Annika

Inga fina flickor. Läs mer »

Vissa morrnar är vackrar än andra.

Hejsan
Kanske är det för att vintern kändes så lång i år … kanske är det därför som allting tycks så väldigt vackert och efterlängtat nu.
Vitsipporna runt sjön slår ut fler och fler för varje dag nu.
Fast  när vi kommer tidigt på morgonen, så har de slagit ihop sina kronblad och inte riktigt hunnit vakna upp till en ny dag. Bara på de soligaste små plättarna har de vaknat upp.
Den här morgonen kändes som en saga. Inte en vindpust och redan varmt och ljummet.
Ute vid det lilla näpna huset vid slottet var de i gång med något projekt. Kanske ska det rustas upp, det där lilla gulliga huset.
Vattnet i sjön var blåare än blått!
På bryggan nedanför Sjöröds lägerplats stannade vi för att vila lite, jag och hundarna. En lugn stund i solen var min tanke …
Jag hann inte vända ryggen till förrän Johnny hade slickat ner hela min kameralins med äckligt hunddregel och lilla Molly tagit överbalansen och stått på huvudet ner i vattnet från bryggan.
Det var lika bra att bara vandra vidare.
Ramslöksbacken stod frodigt grön. Där trängdes löken tillsammans med både gula och vita sippor. Även någon slags nunneört verkade trivas där i backen.
Livet är härligt, även om doften av lök måste vara kväljande för en liten hund.
Dagens citat:
Det är inte alla som förtjänar
att få lära känna ditt
verkliga jag.
Låt dem kritisera den
de tror du är.
Ha en fin kväll och kram
Annika

Vissa morrnar är vackrar än andra. Läs mer »

Där du är, där vill jag också vara.

Hejsan.
Hemma hos oss bor det ganska många djur, och ofta kan det verkligen vara ”som hund & katt” här hemma.
Fast lika ofta infaller sig lugnet och man kan se hur glada våra djur är för varandra.
Visst ser det mysigt ut när Lykke och Johnny (stor & liten) ligger sked med varandra? På sitt eget vis.
Att lilla Lykke fullkomligt älskar Johnny det går alls inte att ta fel på. Hon överöser honom med så mycket kärlek så Johnny tycker nog ibland att det blir något överdrivet.
Katterna har också någon slags hatkärlek till varandra. De ger ibland sken av att de hatar varandra. De spottar och fräser ilsket mot varandra. Men lika ofta hittar jag dem sidan om varandra. Och som alltid är de experter på att snusa upp bästa platsen.
-nya lakan i sängen = här får vi ligga och smutsa ner idag …
Kvällens citat:
Vi vet ingenting
om morgondagen.
Så idag vill jag att
min familj och mina
vänner ska veta hur
otroligt tacksam jag
är över att ni finns
i mitt liv.
Ha en fin kväll och kram från mig.
Annika

Där du är, där vill jag också vara. Läs mer »

Små hundar ska lukta gott.

Hej hej
Jag är noga med att mina djur ska vara välskötta och lukta gott. Inte så att jag badar dem i tid och otid, men lite då och då skadar verkligen inte. Nu när det varit frost och vinter har jag undvikit att blöta ner dem såklart. Även om de får ligga inne i stugvärmen så måste de ju ut och kissa emellanåt och jag är så rädd för att de ska frysa ifall deras päls är blöt.
Men den senaste veckan har det varit lite mildare väder, så då tog jag chansen.
Först ut till ett bad var lilla Lykke.
För er som aldrig varit med om att bada små hundar kan jag säga att det är som om de får en energiinjektion efteråt.
Om man tänker sig att de är som en sådan där leksak med en ”uppskruvningsmojjäng” som man vrider på och sedan sätter ner på golvet … precis så är de när de far runt i hela huset. Mattorna yr och blir liggande likt korvar längs med väggarna. De får liksom superkrafter. Plötsligt kan de utan problem själv hoppa upp i stolar och i soffor, något de aldrig klara i torrt tillstånd. De förvandlas till små, fuktiga yrväder.
Vår stora hund Johnny skulle nog också ha samma beteende om jag inte lärt honom att dämpa sig när han är inomhus. När han badar är jag så tacksam att jag har ett hundbad i vår grovingång, så jag slipper få hela badrummet nerstänkt … för skakar sig det gör han. Det är som om det går en slags vågrörelse som börjar uppe vid öronen och fortplantar sig genom hela hundkroppen och avslutas längst ut vid svanstippen.
Egentligen hade jag önskat att jag kunnat bada katten Felix också. Men det äventyret vet jag ganska säkert hur det hade slutat. Förmodligen hade schamponeringen varit totalt misslyckad och jag hade för egen del fått rivet skinn.
Nej, han får vackert ligga där med sitt skadeglada leende på sina kattläppar, le hånfullt mot hundarna och lukta sunkig maincoonkatt. Kattskrälle!
Kvällens citat:
Du kan inte lugna en storm,
så sluta försöka.
Vad du kan göra är att
lugna dig själv.
Stormen kommer att passera.
Ha en skön kväll och kram på er.
Annika

Små hundar ska lukta gott. Läs mer »

Vila och mys på schemat.

Hejsan
Snart är det två veckor sedan jag fick mitt nya diskbråck.
Jag har inte kunnat göra så mycket mer än att sitta inne i stugan, vilat och myst med djuren.
Det är då inte fy skam det heller!! … även om just vila och mys inte är min starkaste gren. Jag mår bäst av att vara i farten.
De senaste dagarna har jag försiktigt hasat mig runt en kort liten promenad med hundarna. Även om sjön suger och jag längtar efter att få ströva runt där med min kamera, så kommer det att få vänta ett tag till.
Men en liten runda i fritidsbyn har det blivit.
Trots att det är besvärligt så måste jag ju sköta mitt jobb. Men jag är min egen chef och bestämmer själv hur långa pauser jag ska ta. Och så har jag ju världens sötaste lilla fanclub. De ligger troget och hejar på mig när jag bläddrar, knappar och skriver.
Med dessa sötisar blir dagen underbar.
Så får jag ju bilder från döttrarna i Canada. Amanda och Andréa.
Mitt hjärta håller nästan på att svämma över när jag ser hur lyckliga de är över att få vara tillsammans igen.
Mina älskade tokstollar!♥♥
Jag älskar att kunna följa mina döttrar på snapchat. Att kunna se när de reser omkring och att få små bilder och filmsnuttar från deras liv. Det är lite som att få vara med på ett hörn själv.
Livet handlar ju trots allt om att kunna plocka fram det som är positivt och grotta ner sig i det. På så vis får inte det tråkiga och jobbiga någon plats i sinnet. Det tror jag!
Dagens citat:
Huruvida du kommer lyckas
beror bara till 15% på kompetens.
85% handlar om magiska ord
som attityd, inställning och förväntan.
Ha en fin dag och kram från mig.
Annika

Vila och mys på schemat. Läs mer »

Förkylningstider.

Hej.
Oj vad det var länge sedan jag var förkyld, febrig och krasslig. Det är jag ju såklart väldigt tacksam för.
Jag tror inte jag haft någon förkylning de senaste sju åren. Det är inget som jag funderat så mycket på, för det är ju som talesättet säger att ”hälsan tiger still”. När man är frisk tänker man liksom inte på hur skönt det känns att inte ha ont i halsen, snor i näsan och feberhet panna. Det är först när förkylningen slår till som man lägger märke till skillnaden.
I veckan slog förkylningen till på mig.
I mina gömmer hade jag medikamenter att ta till.  Kvacksalvarhonung!
Asså, nu vet jag inte riktigt hur mycket nytta den där honungen egentligen gör, men den är bara så god i en kopp te, och den är verkligen lindrande för en hals som känns som sandpapper.
Så blir det ju lite roligare att vara sjuk om man har något gott att ta till.
Och livet känns lite lättare med en varm kopp te i handen och lite levande ljus på bordet.
För säkerhetsskull tog jag mig en rejäl hutt av mina kvacksalvardroppar också. De är jättegoda och smakar precis som den hostmedicinen som min mamma gav oss barn när vi var små.
Om det har någon effekt har jag ingen aning om, fast med god tro kan man komma långt.
En annan i familjen som inte heller känner sig som sitt vanliga jag är lilla Lykke. Hon är nog i gång med att löpa, och då är hon kanske egentligen i väldigt god form. Nåväl, hon terroriserar stackars Johnny, som vill men inte kan hjälpa henne, och när hon inte gör det så vilar hon sig i form inför nästa attack.
Dagens citat:
Om du ser ut som ditt passfoto, då är
du för sjuk för att ut och resa.
Min förkylning är nog en vanlig liten ”tösaförkylning” och ingenting att pipa för.
Det enda jag undviker är att ut och springa när halsen skaver. Det är en viktig regel att komma ihåg: ingen löpning vid halsont. (tur att inte lilla hunden Lykke då har ont i halsen)
Ha en fin kväll och kram på er.
Annika

Förkylningstider. Läs mer »

Triss i kelgrisar och historien om en sjukampare.

Gomorron
Jag har tre hundar. De  flesta som känner och följer mig här, känner till den där trion redan.
Det är en stor, svart, lite halvgalen hund som heter Johnny. Det är han som får flest kommando … ligg Johnny, sitt Johnny, fot Johnny, sluta dra Johnny, fy Johnny, stanna kvar Johnny … Med handen på hjärtat så är det han som har stulit det mesta av mitt hjärta. Vi tillbringar ju nästan all tid tillsammans han och jag. Ett militärt stridspar som vi är.
Så har jag två små näpna hundflickor. Molly och Lykke. De kan också lite kommando som jag lärt dem. Men bara precis när de själva vill.
När jag ropar HIT … så kommer de – fast bara om de själv vill …  De är liksom lite finare och förnämare.
När de går så trippar de fram som om de hade högklackade skor. Johnny däremot han kommer i en luffsande passgång som en stor kramgo nallebjörn.
Ibland passar jag min dotters lilla hund också. Lilla Snowie. Hon är precis som mina egna små hundflickor, en fisförnäm liten dam som tror att hon är drottningen i huset.
Ibland tränar jag dem alla på samma gång. Svårast är det för stackars Johnny, som ofta blir placerad långt borta med orden ”stanna kvar där”.
Och med en tub räkost i handen kan till och med ”det lilla kungahuset” (läs småhundarna) sitta kvar fint. ”Hans majestät konungen” ligger placerad på behörigt avstånd för att inte i sin iver råka trampa ner någon av de små kungligheterna.
Mest bortskämd är dock den lilla lånehunden Snowie. Förvisso väldigt duktig på kommando och konster av allehanda slag. Men hon tycks leva i tron att hon är lite förmer än alla andra. Om hon tror att något kommer att göra ont, så skriker hon som en stucken gris innan det onda ens har börjat. Att åka i väskor älskar hon. Har hon inte sin egen diamantförsedda hundväska med så får det duga med något annat … en icakasse, sin mattes handväska … bara hon får åka.
Ja det är allt ett roligt gäng, de där små kelgrisarna.
(foto av Amanda Henriksson)
Boktips
Oj, det var länge sedan jag gav något boktips här.
Jag har nyss läst boken av Carolina Klûft ”Livet är en sjukamp”. Eller egentligen har jag inte läst den, utan jag har lyssnat på den som ljudbok, där Carolina själv läser upp sin bok.
Jag älskar att läsa själbiografier och just Carolina Klûft beundrar jag så mycket. Så jag tyckte verkligen om denna boken. Hennes synsätt överensstämmer så mycket med mitt eget och hennes filosofi kan översättas till alla situationer i livet. Hon är så klok, lekfull och har så många bra värderingar och värdegrunder.
Som nästan alla framgångsrika idrottsmän har hon haft kunniga människor runt sig som säkert hjälpt henne med mental träning, men en del tror jag är hennes egen medfödda personlighet och instinkt.
Jag brinner ju som ni vet för tankens kraft – så det här var helt klart en läsvärd bok enligt mig.
Att styra sina tankar rätt, kan hjälpa till att komma en bra bit på vägen mot ett uppsatt mål, liksom negativa tankar kan dra ner och göra livet så mycket sämre än det borde kunna vara.
Dagens citat:
Ge mig kraft att acceptera
det jag inte kan förändra,
mod att förändra det jag kan
och förstånd att inse skillnaden.
Om man bara ska lära sig ett enda citat utantill, så är det detta tycker jag.
Det är svaret på så mycket.
Jag önskar er en fin dag, den först dagen på februari månad.
Kram Annika

Triss i kelgrisar och historien om en sjukampare. Läs mer »

Rulla till toppen