bondkatt

Surare kan ingen vara.

(inlägget innehåller reklamlänkar)

Hej hej

Vår lilla JUDITH, som är en katt som kom till oss helt oplanerat, hon är något av det suraste man kan tänka sig.

Den mesta av hennes tid tillbringar hon utomhus. Hon kommer nästan bara in för att äta, innan hon fräsande slinker ut genom dörren igen.

Men på nyårsafton var det som om hon kände på sig att världen utanför var en osäker plats. Då låg hon gärna inne i vår säng och njöt i närheten av oss.

På nyår tycker jag så väldigt synd om alla skräckslagna djur. Alla oskylda hundar, hästar, gäss, älgar …. ja alla våra djur, vilda som tama. Alla som blir livrädda av människans dårskap. Jag har såklart själv varit ung, berusad och tokig. Jag har också smällt smällare som en galning på nyår. Men nu är jag lite vuxnare och lite klokare, och jag gillar inte det nya våldet i samhället där det skjuts mot människor och blåljuspersonal.  Jag välkomnar den nya lagen som reglerar raketskjutning.

Kvällens citat:

Fokus i nuet ger resultat i framtiden.

Tips: vi slopade alla smällare och raketer i år så då kan jag ju istället kosta på mig lite juveler kanske….  En jättesnygg RING med en blå sten hade jag verkligen kunnat bära. Eller en KLOCKA som hunden Johnny hade gillat. för han älskar skjutande och pangande som den soldat han ju faktiskt är. På UR & PENN finns just nu massor av fina erbjudande.

Ha en fin kväll och kram Annika

Katten Judith och vårt silverpäron

Hej
För ganska många år sedan planterade jag ett litet klent träd i min trädgård. Det var ett silverpäronträd som jag tycker är så himla vackert. Silverpäron påminner lite grann om ett olivträd i färg och form.
Nu har det växt till sig rejält och den lilla späda stammen har blivit ganska grov och tjock.
Tidigt i våras blommade lite olika tulpaner där under mitt lilla träd.
Cremefärgade och vinröda ståtliga Österlentulpaner om vartannat.
När mina tulpaner vissnat ner fick jag andra små plantor av en vän. Små, små plantor som hon själv drivit fram från frön. När jag planterade ut dem under det lilla trädet trodde jag nästan inte att de skulle kunna överleva på egen hand.
Men kolla nu som de växt. Namnet på de här blommorna har jag såklart glömt bort, men blommar gör de nu för fullt. Små underbara mörkcerise blommor.
Som så ofta när jag pysslar i min trädgård på kvällarna kommer katten Judith och gör mig sällskap.
Hon håller sig mest utomhus under dagarna på sommarhalvåret och kommer bara in snabba vänder för att äta.
Men när jag är ute lite senare på kvällen kommer hon gärna och gör mig sällskap. Hon är verkligen en speciell katt, vår fina Judith.
Dagens citat:
Det är inte det som tas ifrån dig
som räknas, utan vad du gör med
det du har kvar.
Ha en härlig dag .
Kram Annika

Där du är, där vill jag också vara.

Hejsan.
Hemma hos oss bor det ganska många djur, och ofta kan det verkligen vara ”som hund & katt” här hemma.
Fast lika ofta infaller sig lugnet och man kan se hur glada våra djur är för varandra.
Visst ser det mysigt ut när Lykke och Johnny (stor & liten) ligger sked med varandra? På sitt eget vis.
Att lilla Lykke fullkomligt älskar Johnny det går alls inte att ta fel på. Hon överöser honom med så mycket kärlek så Johnny tycker nog ibland att det blir något överdrivet.
Katterna har också någon slags hatkärlek till varandra. De ger ibland sken av att de hatar varandra. De spottar och fräser ilsket mot varandra. Men lika ofta hittar jag dem sidan om varandra. Och som alltid är de experter på att snusa upp bästa platsen.
-nya lakan i sängen = här får vi ligga och smutsa ner idag …
Kvällens citat:
Vi vet ingenting
om morgondagen.
Så idag vill jag att
min familj och mina
vänner ska veta hur
otroligt tacksam jag
är över att ni finns
i mitt liv.
Ha en fin kväll och kram från mig.
Annika

Finns det något sötare?

Hej på er.
Finns det något sötare än små kattungar?
När jag tittar tillbaka på bilderna på min lilla kattunge Judith, så vill mitt hjärta liksom bara smälta ihop som en eldröd lavaström i bröstet på mig.
Hon var så fantastiskt söt med sina stora, rädda ögon som vittnade om den tragedi hon som mycket liten kattbebis fått vara med om.
Judith var inte någon planerad familjemedlem. Hon var ingen katt som vi väntat och längtat efter. Nej, det var tragiska omständigheter som gjorde att hon plötsligt blev en del av vår familj.
Det var jag själv som stod för tragedin. Naturligtvis var alltihopa en olycka …
Det var när jag skulle köra och handla som en katt kom utspringande från vägkanten och sprang rakt in under  min bil. Som ni förstår så hade jag inte en chans att varken bromsa eller väja undan. Det hördes bara en dov duns när katten slog i botten på bilen. I backspegeln såg jag hur den svartvita katten blev liggande kvar mitt i körbanan.
Blixtsnabbt stannade jag bilen och sprang chockad dit…. det var när jag närmade mig som jag såg att det även låg en liten hårig klump sidan om den livlösa katten. Den lilla klumpen visade sig vara en oskadd kattunge som suttit i munnen på sin mamma.
Snabb som en vessla drog jag kattmamman till sidan, bort från väg 11 och tryckte sedan den lilla chockade kattungen mot mitt bröst.
Med kattungen innanför tröjan knackade jag på i alla närliggande gårdar och hus, men ingen ville kännas vid varken den lilla ungen eller den döda mamman.
Det fanns bara ett alternativ. Kattungen fick följa med mig hem, och jag fick bli hennes nya mamma.
Jag skrev en efterlysning på facebook, för kanske fanns det någon som kändes vid den döda katten trots allt, kanske fanns det fler ungar någonstans …
Den där efterlysningen gav ingenting – mer än många hjärtan och hälsningar. Även några argsinta kommentarer trillade in såklart, om allt jag gjort fel och allt jag borde gjort…
Jag brydde mig inte ett dugg om de där arga kommentarerna jag fick på nätet. Jag gjorde precis allt som jag kunde göra den där gången, och alla fina kommentarer vägde upp med råge.
Och för lilla Judith blev det så bra det bara kunde bli.
Den första tiden var jag tvungen att mata henne med nappflaska. Eftersom hon var full med både loppor och skabb, så fick hon komma till veterinären ganska omgående. Hon fick vaccinationer och en grön tatuering i örat.
På bringan hade  hon ett infekterat sår som jag smorde med salva. För att hon inte skulle slicka på det där såret fick hon vara klädd i en liten tröja gjord av ett par gamla strumpbyxor.
Nej, katten Judith var varken planerad eller efterlängtad … Men hon var icke desto mindre välkommen för det.
Vi tog emot henne med öppna armar och gav henne ett ”för-alltid-hem”.
Den sommaren njöt vi av det gulligaste som finns i hela världen. En lekfull liten kattunge.
Idag är Judith en naturlig del av vår familj såklart. Hon har fått ett gräsligt humör i vuxen ålder måste jag säga. Fast även om hon både morrar, spottar och fräser, så skulle hon aldrig använda sina klor för att riva mig.
Vår lilla, fina Judith!
Dagens citat:
Ingen dörr är stark nog att stänga ute en katt,
eller en älskare.
Ja, det var väl tur att det var en katt som ödet förde till mitt hem den där dagen … för någon älskare hade jag inte alls orkat med, i synnerhet inte om han haft både skabb och loppor …
Ha en fin kväll och kram på er.
Annika

Vila och mys på schemat.

Hejsan
Snart är det två veckor sedan jag fick mitt nya diskbråck.
Jag har inte kunnat göra så mycket mer än att sitta inne i stugan, vilat och myst med djuren.
Det är då inte fy skam det heller!! … även om just vila och mys inte är min starkaste gren. Jag mår bäst av att vara i farten.
De senaste dagarna har jag försiktigt hasat mig runt en kort liten promenad med hundarna. Även om sjön suger och jag längtar efter att få ströva runt där med min kamera, så kommer det att få vänta ett tag till.
Men en liten runda i fritidsbyn har det blivit.
Trots att det är besvärligt så måste jag ju sköta mitt jobb. Men jag är min egen chef och bestämmer själv hur långa pauser jag ska ta. Och så har jag ju världens sötaste lilla fanclub. De ligger troget och hejar på mig när jag bläddrar, knappar och skriver.
Med dessa sötisar blir dagen underbar.
Så får jag ju bilder från döttrarna i Canada. Amanda och Andréa.
Mitt hjärta håller nästan på att svämma över när jag ser hur lyckliga de är över att få vara tillsammans igen.
Mina älskade tokstollar!♥♥
Jag älskar att kunna följa mina döttrar på snapchat. Att kunna se när de reser omkring och att få små bilder och filmsnuttar från deras liv. Det är lite som att få vara med på ett hörn själv.
Livet handlar ju trots allt om att kunna plocka fram det som är positivt och grotta ner sig i det. På så vis får inte det tråkiga och jobbiga någon plats i sinnet. Det tror jag!
Dagens citat:
Huruvida du kommer lyckas
beror bara till 15% på kompetens.
85% handlar om magiska ord
som attityd, inställning och förväntan.
Ha en fin dag och kram från mig.
Annika
Rulla till toppen