Triss i kelgrisar och historien om en sjukampare.
Gomorron
Jag har tre hundar. De flesta som känner och följer mig här, känner till den där trion redan.
Det är en stor, svart, lite halvgalen hund som heter Johnny. Det är han som får flest kommando … ligg Johnny, sitt Johnny, fot Johnny, sluta dra Johnny, fy Johnny, stanna kvar Johnny … Med handen på hjärtat så är det han som har stulit det mesta av mitt hjärta. Vi tillbringar ju nästan all tid tillsammans han och jag. Ett militärt stridspar som vi är.
Så har jag två små näpna hundflickor. Molly och Lykke. De kan också lite kommando som jag lärt dem. Men bara precis när de själva vill.
När jag ropar HIT … så kommer de – fast bara om de själv vill … De är liksom lite finare och förnämare.
När de går så trippar de fram som om de hade högklackade skor. Johnny däremot han kommer i en luffsande passgång som en stor kramgo nallebjörn.
Ibland passar jag min dotters lilla hund också. Lilla Snowie. Hon är precis som mina egna små hundflickor, en fisförnäm liten dam som tror att hon är drottningen i huset.
Ibland tränar jag dem alla på samma gång. Svårast är det för stackars Johnny, som ofta blir placerad långt borta med orden ”stanna kvar där”.
Och med en tub räkost i handen kan till och med ”det lilla kungahuset” (läs småhundarna) sitta kvar fint. ”Hans majestät konungen” ligger placerad på behörigt avstånd för att inte i sin iver råka trampa ner någon av de små kungligheterna.
Mest bortskämd är dock den lilla lånehunden Snowie. Förvisso väldigt duktig på kommando och konster av allehanda slag. Men hon tycks leva i tron att hon är lite förmer än alla andra. Om hon tror att något kommer att göra ont, så skriker hon som en stucken gris innan det onda ens har börjat. Att åka i väskor älskar hon. Har hon inte sin egen diamantförsedda hundväska med så får det duga med något annat … en icakasse, sin mattes handväska … bara hon får åka.
Ja det är allt ett roligt gäng, de där små kelgrisarna.
(foto av Amanda Henriksson)
Boktips
Oj, det var länge sedan jag gav något boktips här.
Jag har nyss läst boken av Carolina Klûft ”Livet är en sjukamp”. Eller egentligen har jag inte läst den, utan jag har lyssnat på den som ljudbok, där Carolina själv läser upp sin bok.
Jag älskar att läsa själbiografier och just Carolina Klûft beundrar jag så mycket. Så jag tyckte verkligen om denna boken. Hennes synsätt överensstämmer så mycket med mitt eget och hennes filosofi kan översättas till alla situationer i livet. Hon är så klok, lekfull och har så många bra värderingar och värdegrunder.
Som nästan alla framgångsrika idrottsmän har hon haft kunniga människor runt sig som säkert hjälpt henne med mental träning, men en del tror jag är hennes egen medfödda personlighet och instinkt.
Jag brinner ju som ni vet för tankens kraft – så det här var helt klart en läsvärd bok enligt mig.
Att styra sina tankar rätt, kan hjälpa till att komma en bra bit på vägen mot ett uppsatt mål, liksom negativa tankar kan dra ner och göra livet så mycket sämre än det borde kunna vara.
Dagens citat:
Ge mig kraft att acceptera
det jag inte kan förändra,
mod att förändra det jag kan
och förstånd att inse skillnaden.
Om man bara ska lära sig ett enda citat utantill, så är det detta tycker jag.
Det är svaret på så mycket.
Jag önskar er en fin dag, den först dagen på februari månad.
Kram Annika
Triss i kelgrisar och historien om en sjukampare. Läs mer »