cykeltur

Genvägen hem.

Hej hej

Idag tänkte jag fortsätta inlägget om när jag och Stefan cyklade till Mandelmanns.

Det gick lätt som en plätt att rulla dit. Vi for nedför den branta ”Sträntebacke” och kunde i princip rulla hela vägen ner till Rörum från Gyllebo. Nästan som om vi satt på små tysta mopeder och bara behövde bromsa lite lätt då och då. Ja, jag fick motstå lusten att sträcka ut benen åt sidorna som ett barn och hålla upp båda händerna mot himlen.

När vi kom fram så åt vi lunch.

Mätta efter en god ”självhushållarlunch” vandrade vi sedan bort för att hälsa på Fru Linderöd med familj.

Mamma Linderöd hade fullt upp med att snygga till i dammen, så hon hade knappt tid att ens säga hej.

Salig strosade jag vidare i Mandelmanns underbara trädgård och njöt av alla blommor och växter.

Stefan tassade tyst efter mig. Han var inte direkt lika hänförd av allt det vackra som jag, men han är inte riktigt någon blomsterkille kanske…

Jaja … medan jag försjönk i mina drömmar och mina egna tankar, så var det han som höll kontakten med yttervärlden via sociala medier.

Runt om i trädgården satt glada människor och åt och fikade i allsköns ro.

Överallt kunde man se små bevis på Gustavs uppfinningsrikedom. Det är allt en finurlig man, den där Gustav. Små smarta lösningar som enbart förskönar och behagar världen.

När man vet att man ska cykla uppför en mardrömsbacke för att komma hem, jag då strosar man runt lite längre än vanligt …

Till sist var det ändå dags för hemfärd. Fast när vi tog genvägen över Mandelmanns kohage och kunde njuta av naturen där istället, då gick det så mycket lättare att komma hem.  Det sägs att genvägar är senvägar, men ibland är det så underbart att bli lite sen, och istället få en dos av ett storslaget  landskap.

Sista biten var sedan bara ett skönt litet motlut ….. eller hur älskling…

Dagens citat:

Behandla inte människor så illa som de är, behandla dem så bra som du är.

Även om det gick helt ok att cykla den här dagen, så har ett litet frö såtts i mina tanka …. det här med elcykel… Kanske kunde det bli lite mer cykelturer för oss, om man fick en svag hjälp i uppförsbackarna ….

Ha en fin dag och kram på er.

Annika

 

En smak av sommar.

Finns det något som smakar mer sommar än flädersaft?
För mig är det den i särklass godaste drycken som finns att släcka törsten med en varm sommardag.
En dag blev vi så himla sugna på det, så det var bara för oss att cykla iväg för att plocka fläder.
-välj nu inte den giftiga sorten, var det någon som påpekade.
Det hade jag aldrig tänkt på förut… Google fick rädda min okunskap… för inte hade jag en aning om vad som skilde ätlig mot den giftiga sorten. Jag visste ju knappt att vissa sorter var giftiga.
Det visade sig att den vanligaste häromkring, är den ätliga.
Blomställningen ska vara platt upptill, så man ska kunna ställa blommorna upp och ner på ett bord utan att de då trillar omkull.
Utrustade med lång sax, korg att plocka i och en krycka för Stefan att luta sig mot så fick vi ganska fort ihop till en första sats flädersaft.
Inspirerad av min moster och min kusin blev det en flädersaft med jordgubbar i. För att maxa sommarsmaken liksom .
Tre liter jordgubbar gick det åt. Två liter till saften och en liter till att stoppa i munnen, under tiden som jag rensade fläder, skivade citroner och snoppade gubbar.
Sedan ska den där röran stå där och gona till sig i fem dygn.
Fast jag kan lova, nu är jag där och gluttar under folien allt som oftast och doften som sprider sig är ljuvlig!
Vilken är er bästa sommarsmak?
Kvällens citat:
Vi är som fjärilar
som flaxar omkring för en dag
och tror att det är för evigt.
Njut av livet så mycket det går.
Stöd er på en krycka om det behövs, men njut av de liv som ni har just nu!
Med ett glas flädersaft, som smakar som en dryck direkt från himmelriket, så är livet så gott att leva.
Kram Annika

På ny cykel genom Gylleboskogen

Hej hej
Nix, det är inte jag som fått någon ny cykel, utan Stefan.
Allt sedan min käre make fick sin hjärtinfarkt för tre år sedan, har jag kämpat på med att försöka få honom lite mer vältränad och med bättre kondition. Det har inte varit ett helt lätt jobb måste jag erkänna. Även om Stefan varit med på noterna, så har hans sjukdomar sedan avlöst varandra och satt käppar i hjulet.
Men nu tyckte jag att det var dags för ett nytt försök. Cykling skulle väl kunna funka bra trots att foten inte var så bra, tänkte jag, och det skulle gå bra även för mig med min rygg…
-ja men jag har ju ingen cykel, svarade Stefan lättat, när jag la fram min nya träningsplan.
-men Biltema har!, kontrade jag, och så var saken avgjord.
En ljuvlig kväll i helgen hoppade vi upp på våra cyklar för att ta premiärturen. Stefan på sin sprillans nya och jag på min gamla hederliga.
Det var en underbar kväll. De första korna hade kommit ut i sin hage och en förskrämd fasan irrade runder på ängen.
-vi tar den där rundan som bara har en enda uppförsbacke, sa jag uppmuntrande, när vi trampade på genom den tysta skogen.
Men jag märkte ganska snabbt att jag möjligtvis hade missbedömt de där uppförsbackarna en aning.
Stefan flåsade och muttrade något om att han var grundlurad. Men med lite snusprillor så tog vi oss runt hela rundan.
Och lite mallig var han nog allt när jag upplyste honom om att han nyss cyklat 8,5 kilometer.
Oturligt nog har han nu gått och blivit förkyld med ont i halsen. Så nu får han fortsätta tälja trägubbar ett par dagar, tills han kryat på sig igen.
Det är då sannerligen inte lätt att vara sådandär PT …
 (en naken trägubbe med vintermössa….?)
Kvällens citat:
Tävla mot andra
så blir du bitter.
Tävla mot dig själv
så blir du bättre.
Ha en fin kväll.
Kram på er.
Annika

Jag lär hundarna att cykla.

Hej hej
-jag tänker lära småhundarna att cykla, sa jag en kväll när vi satt framför Tv:n, efter en lång arbetsdag.
Stefan bara hummade lite, där han satt dold bakom kvällstidningens stora sportbilaga.
-ja, fortsatte jag, så du och jag kan börja motionscykla med våra hundar.
-JAG!? kraxade Stefan med chockad röst.
Ja, så var min tanke. Och det var ju lika bra att jag gav mig ut och testade direkt.
Hundarna blev uppspelta av förväntan såklart.
Jag satte Molly i ryggsäcken, där hon är van att åka. Den gillar hon att sitta i.
Lykke skulle sitta fint i cykelkorgen på styret hade jag tänkt.
På verandan hade Stefan kommit ut för att se hur det hela avlöpte för mig och hundarna.
-hejdå, ropade jag glatt och hoppade upp och trampade iväg.
Det var en mycket snopen Johnnyhund som satt kvar bakom grinden och tittade långt efter oss när vi for iväg. Förmodligen var han helt säker på att vi av misstag helt enkelt bara glömt bort honom.
Men av gamla erfarenheter är jag inte särskilt glad för att cykla med den store ”lynsen”. Förra gången jag hade honom springande i koppel sidan om min cykel, så slutade det med att jag, min cykel och Johnnyhunden hamnade i grannens häck.
Men ganska snart fick jag vända och ta mig hem igen. Lykke gillade inte alls att sitta i cykelkorgen och min sadel var på tok för hög.
Nu måste jag bara sänka sadeln ett snäpp och köpa en cykelkorg som är försedd med gallerkupol så fortsätter vi träna en annan dag. Och då ska Stefan och Johnny också med. Det kommer att bli kul.
Kvällens citat:
Det finns glasögon för närsynta
och långsynta, men inte för
kortsynta och trångsynta.
Ha en fin kväll och kram på er.
Annika
Scroll to Top