Den senaste tiden har jag gjort så himla mysiga saker.
Det känns som en evighet sedan jag var på bio, men för en liten tid sedan var det alltså dags för popcorn och biomys. Filmen vi såg hette ”Hilma” och den handlade om den svenska konstnärinnan Hilma af Klint som slog igenom stort först efter sin död. Hon var före sin tid, vilket hon själv visste om, och hon förbjöd att man skulle få visa hennes konst förrän minst tjugo år efter hennes död. Det var en vacker och sevärd film.
Så har jag varit på underbart härlig yoga hos Bea utanför Skillinge. Efteråt blev det skönt ”klangbad” som kändes fantastiskt i både kropp och sinne. Vi avslutade med en mysig stund tillsammans med en massa godsaker.
Några bad i sjön har jag också hunnit med. Väldigt sakta kryper temperaturen i vattnet nu neråt. Knappt tio grader var det i helg då jag tog mig en simtur vid bryggan.
Skogens höstknalliga färger har nu bytts ut mot lite mer dämpade kulörer. Det är så vackert på sitt eget vis.
Dagens citat:
Du har precis rätt förutsättningar för att vara exakt den som bara du kan vara.
Man måste våga lyssna inåt och följa sitt eget hjärta, det brukar bli det bästa.
Idag tänkte jag börja med ett litet boktips. Det är en bok som berörde mig väldigt mycket …
Boken heter ”Innan jag glömmer” och är skriven av Nina Gunke. Underbara, fantastiska Nina. Hon som de flesta sett på film eller på TV. Hon har drabbats av alzheimers sjukdom och nu har hon gett ut en bok om sitt liv och om det fruktansvärda som hänt henne.
Alzheimer och demenssjukdomar verkar öka lavinartat, och de flesta av oss känner nog någon som drabbats. Boken fick mig att reflektera och tänka till lite extra.
Att vårda våra hjärnor behöver vi nog alla i den stressade moderna värd vi lever i. Bästa medicinen för min egen hjärna är att vistas ute i naturen. En god natts sömn såklart, men även lite pulshöjande träning gör underverk för hjärnan och den mentala hälsan.
Tyvärr fick min egen springträning stryka på foten när jag började jobba i Brösarp i våras. Tiden räckte inte till för det också helt enkelt. Men nu ska det bli ändring på den saken. Till min ”hjälp” har jag planerat in en liten nätt löpartävling i Canada till våren. Jaja, jag är förstås inte tjugo längre, men å andra sidan är jag inte heller så himla lastgammal 😉
Att vårda sitt barnasinne är också en bra sak för hjärnan tror jag. Glädje, skratt och ett lekfullt sinne ska man bejaka, av det blir man lycklig.
Att ha husdjur, det är nog också bra för den mentala hälsan. Det känns ju i varenda cell i kroppen. Älskade småhundar!
Det är viktigt att leva medans man gör det. Utan för mycket stress och press.
Dagens citat:
De människor som får ut mest av livet är inte de som levt ett sekel utan de som har levt varje minut.
I år är det ett märkligt år. Fortfarande har vi inte haft någon vinter alls i sikte, och det känns väl lite konstigt.
Jag minns ett år då det var en väldigt mild och regnig höst, ända fram i november. Men se, då vände allting och snön och kylan kom smygande. Alla trodde att det bara var tillfälligt, men det året blev det en riktigt vinter med snö långt fram på vårkanten. Tänk om det plötsligt vänder nu och vi får tidernas vargavinter.
Visst vore det roligt för alla barn att få uppleva vinter och snö. Jag själv hade också tyckt att det vore ganska kul med en vit vinter. faktiskt.
Eller i alla fall lite kallare väder så vi kunde njuta isvaksbad igen.
Dagens citat:
Och förresten. Försöka aldrig vara perfekt. Det är i sprickorna magin finns. Glöm aldrig det.
För någon vecka sedan prickade jag nog in höstens vackraste dag.
Det var liksom både vår och höst på en och samma gång.
På sina ställen i skogen såg trädens blad ljusgröna och skira ut, som om det var maj månad och de nyss slagit ut.
Från andra vyer brann det som eld i skogen av höstens vackraste färgpalett och marken var täckt med röda boklöv.
På bryggan träffade jag min bästa badkompis. Jag gladdes både åt att hon var där och åt den underbara höstdagen.
Jag tog en bild av henne på bryggan som vi efteråt skrattade lite åt:
– jag ser ju ut som en industridammsugare, sa hon….
Jag tyckte att vi kunde kalla henne för Nilfisken… haha, jag älskar att vi båda har samma halvknasiga humor, hon och jag.♥
En annan sak som vi har gemensamt, det är att vi förundras av ungefär samma saker, som ljuvliga dagar i naturen till exempel.
Dagens citat:
Till dig som bara ser svårigheter. Du kommer få rätt. Till dig som bara ser möjligheter. Du kommer få rätt. Ha en bra eller dålig dag, du väljer. Välj klokt!
Jag väljer att tro att jag kommer få en fantastisk dag idag.
Vår bästa tid är nu… eller i alla fall min bästa tid. Hösten!!
Jag har haft så mycket runt mig en lång tid nu, så de morgnar som jag har möjlighet att starta min dag i skogen är guld värda.
Någon som också haft fullt upp, det är min yngsta dotter, Emmy. Hon både pluggar och pendlar mellan två jobb på helgerna. Att hon då glömde sin dator här hemma efter sin morfars begravning, det var väl inte alls så konstigt. Därför fick jag möjlighet att träffa henne några ynka timmar en kväll för ett tag sedan, då hon kom för att hämta den. Win-win för mig ♥
Någon som också älskar hösten lika mycket som jag, det är nog faktiskt Emmy. Vi brukar hinna med en höstvandring, hon och jag, fast i år har det inte funnits någon tid för det. I fjor for vi ju iväg med vårt taktält, lite om det hittar ni HÄR och HÄR. Men än är det ju inte försent…
Det är verkligen fint i skogen vid den här tiden på året. De röda boklöven skapar ett eget eldigt ljus och lyser upp den dimmigaste höstdagen.
Den tomma ekan som aldrig tycks användas, fylls återigen med nerfallna pinnar och massvis med löv. Det är lite synd om den lilla båten tycker jag. Alla båtar behöver väl kärlek…
Det milda vädret har gjort hösten extra härlig i år, åtminstone tycker nog korna i hagen det. De vandrar runt och förser sig med frodigt grönt gräs.
Snart har alla löven fallit till marken och kvar är bara svarta, kala trädstammar. Men först njuter vi lite till av naturens eldfärger.
I min egen trädgård står rönnsumaken (som jag fick av min syster som pytteliten planta) nu i sin allra vackraste kostym. Att den förökar sig helt ogenerat, det får jag väl stå ut med, det är sånt rönnsumaker gör.
Och trots att vi ännu har meteorologisk sommar, så har vi nu fått vintertid igen. Vad passar då bättre än dessa kloka ord i repris….
Dagens citat:
Sommar och vintertid blev förklarat för en gammal indian. Han svarade: ”bara en vit man vill klippa av ett täcke 30 cm, sy fast det på motsatt sida och påstå att täcket blivit längre.”
Det har hänt att mina döttrar ibland kapat min blogg och skrivet små inlägg här. Det har varit ganska uppskattat.
Det har nu gått en dryg månad sedan pappa Kurt somnade in, och jag tycker nog att det är på tiden att även han får komma till tals och berätta något här på min blogg. Så här kommer en liten rolig historia från min pappas tid som skogvaktare på Christinehofs gods. Skriven av honom själv såklart.
Upplevt och berättat av Kurt Svensson.
Detta är historien om de franska kängorna.
Någon gång i mitten av 70-talet var arbetareskyddet i fokus ordentligt. Inte minst på Högestads & Christinehofs skogsförvaltning. Kläder anlände och provades, skor och kängor likaså. Av sistnämnda slag kom en dag en rejäl sändning från en tillverkare av arbetsskor. Antalet hade tydligen inte räckt till, så man hade fyllt på beställningen med några par från en fransk tillverkare. Dessa hade ett annorlunda utseende, betydligt nättare och elegantare. Jag lade genast beslag på ett par för egen räkning. De kunde vara bra att ha för särskilda tillfällen.
Jag satte undan dem i garderoben, där de fick stå tills vidare. Och där blev de verkligen stående i många år.
En dag i november 84 blev jag kontaktad av Birger Jönsson, vår kamrer och tillika skogschef. Han skulle komma med ett sällskap danskar som var intresserade av att köpa bokstock. Maglehems ora borde vara ett lämpligt område. Innan vi gav oss iväg skulle vi äta lunch på Brösarps gästis tillsammans med våra danska gäster.
Jag kom att tänka på mina franska kängor. De borde vara lämpliga för detta tillfälle. De var tillräckligt snygga att vara inomhus med, och tillräckligt varma att vara ute i skogen med. Birger hämtade mig och vi åkte till gästgiveriet i Brösarp, där vi träffade danskarna. Vi åt en god måltid, och pratade om skog, virke och bokkvaliteter m.m.
När vi bröt upp från bordet upptäckte jag något som liknade en liten grushög där jag haft mina fötter. Jag tyckte det var konstigt att jag hade kunnat släpa så mycket grus med mig in. Alltnog, vi bröt upp och åkte till Kornittadalen i Maglehems ora. Boken här är ju mycket fin, och danskarna sprang entusiastiskt om kring och bedömde diametrar och kvaliteter. Själv förhöll jag mig mycket stillsam. Detta berodde inte alls på något ointresse från min sida, utan hade helt andra orsaker. Jag kände nämligen en isande kyla sprida sig från mina fotsulor och upp genom kroppen. Jag kom att tänka på den där ”grushögen” under bordet på gästis, och som en blixt stod sammanhanget klart för mig. Jag drog mig bakåt för att kontrollera. Mina onda aningar besannades. Inga skosulor syntes, utan i stället mina starkt nedsmutsade sockor. Grushögen på gästis var en del av sulorna, sedan hade resten åkt av här i skogen. Där stod jag alltså i november månad i våt och kall väderlek i ett par kängor som visserligen såg snygga och rejäla ut sedda ovanifrån, men som helt saknade sulor.
Jag hade väldigt svårt att i fortsättningen koncentrera mig på den här affären, vilket den ärade läsaren säkert har förståelse för. Mitt recept för att uthärda situationen så bra som möjligt var att förhålla mig ganska så stilla. Danskarna tyckte nog att det var en ovanligt lugn och stillsam skogvaktare godset höll sig med.
Så småningom tog pinan slut och danskarna tog adjö av oss. I Eljaröd hade jag min bil så där skildes Birger och jag åt. Innan jag körde hem skulle jag handla lite varor i affären i Eljaröd. Jag skyllde på att jag vrickat foten, så för att slippa gå omkring gjorde jag mina beställningar stående innanför dörren och fick varorna framburna till mig. Innan jag gick hann jag se att mina fotavtryck där jag hade stått såg lite underliga ut.
Jag fortsatte hem till familjen som var mycket deltagande.
Tårarna rann på dem!! Av skratt!
Det blev ingen affär med danskarna.
Ja, det här är en av många små historier som vi skrattat mycket åt i min familj.
Tack pappa Kurt för alla skratt du bjöd oss på. Idag hoppas jag att du bjuder mamma Ingrid på en riktigt god och kall öl för att firar att ni två faktiskt har bröllopsdag idag.
Även om almanackan säger att vi har fått höst nu, så hörde jag på radion att vi ännu har meteorologisk sommar här i vår del av landet.
I helgen njöt jag och Stefan av en tur vid Haväng. Även om vädret var lite gråmulet och dimmigt så var det så vackert där vid havet.
Vinden var nästan riktigt ljummen, och jag kände direkt att jag fått alldeles för mycket kläder på mig.
Hundarna var säkert också lite för varma för de drog ivrigt mot vattnet. De blir alltid så törstiga när vi är ute på promenad. Jag gick längts ut vid åmynningen där sött möter salt.
Sedan vandrade vi en bit söderut längs med havet. I det gråa vädret framträdde naturens höstkostym extra tydligt.
På det graffitimålade militärfortet satt en kråka och spejade, tillsynes helt orädd för både oss och hundarna. Till och med det var vackert i mina ögon den här varma höstdagen.
Dagens citat:
Härmed bestämmer jag att status handlar om vad vi säger och gör och inte om vad vi äger och har.
Ha en fin dag och har ni möjlighet så gå ut och njut av den meteorologiska sommarn som vi ska få ha ett litet tag till.
En morgon hängde regnet i luften. Jag skuttade upp ur sängen och ilade ner till min gamla brygga så fort jag kunde.
Att bada i regnet är förstås både kul och härligt. Man blir lite som barn på nytt, även om det blir en smula bökigt när allting blir vått.
Den här morgonen klarade jag mig dock undan regnet.
Fast senare på förmiddagen hade jag inte riktigt samma tur, för då kom regnet.
Nu är jag ingen person som hänger läpp för lite regn inte, och inte mina hundar heller.
Regnet var både milt och skönt, och jag blev nästan bara glad av det.
Vad gjorde det att jag blev blöt ända in på underkläderna efter min sväng ner i skogen? Ingenting alls. Dessutom luktade det väldigt friskt och gott. (haha… och då menar jag från skogen.)
Ett milt höstregn blir man mest bara glad av. Lite grann som om barnasinnet väcks till liv lite mer.
Dagens citat:
Det finns inga bra dagar. Inga dåliga dagar heller. Det finns bara dagar. Bra eller dålig dag, det är upp till dig!
På precis den här lilla bron vid vattenfallet vid Forsemölla stod ett skådespelargäng i början på 90-talet. Då för att spela in filmen Glädjekällan. Förra helgen var här ett annat litet glatt gäng!!
Förra söndagen hade vi ett underbart höstväder som inbjöd till vandring i naturen. Jag, Amanda och småkillarna åkte till Forsemölla för att strosa i den vackra omgivningen, titta på vattenfallet och bara njuta.
Trädens färger var så vackra och lille Scott sprang fram och tillbaka runt våra ben, ivrig att komma fram till det utlovade vattenfallet.
Fast små pojkars ben kan bli väldigt trötta och då händer det att hela pojken rasar ihop som ett litet korthus mitt på marken. Det var vad som hände Scott. För en kort stund bara, sedan var det dags att rusa runt igen. 😉
– kom, kom Scott, härifrån kan man se vattenfallet!!
Vägen ner till ån och fallet var både brant och ganska halkig, men det var ändå ”klart som korvspad” att vi skulle ta oss dit ner!
Det var ganska lite vatten i ån, och ofta brukar det forsa och dåna mycket mer när man är här nere. Fast det var trots det väldigt spännande tyckte Scott.
Sedan var det bara att vända tillbaka samma håll som vi kommit – alltså uppför den branta och halkiga stentrappan igen. Det gick finemang, bara vi tog ett steg i taget.
Innan det var dags för oss att åka hem igen så tog vi en liten vilopaus på Mandelmanns trappa intill hans kohage. Livet är allt bra gott här vid Forsemöllas glädjekälla.
Dagens citat:
Om våra ögon såg själar istället för kroppar… tänk så annorlunda våra skönhetsideal då skulle vara.
Det var tolv grader både i vattnet och i luften den där morgonen då jag njöt av min tidiga morgon vid sjön.
Tolv grader i luften var egentligen ganska milt för årstiden, men ändå kändes luften både frisk och krispig i lungorna.
Tolv grader i vattnet kändes skönt, uppfriskande och en aning bitigt i skinnet. Tillräckligt varmt för en simtur, men ändå så kallt så det nöp lite i skinnet på skinkorna. Härligt, härligt!!
I skogen byter träd och buskar kläder nu. Från en skala med nästan bara enfärgade gröna nyanser till en färgexplosion av eldens alla kulörer.
Kanske väntar höstens allra vackraste tid nu den kommande veckan, med den först väntande frostknäppen och riktigt hög och krispig luft.
Jag längtar efter de där första kalla morgonbaden, med hög och klar luft.
Nog är våren både vacker och efterlängtad, men det är ändå något med hösten som är än mer speciellt. Det är något som får själen att liksom hissna.
Dagens citat:
Det är omöjligt att vandra i skogen och samtidigt vara på dåligt humör.
