yoga

Bättre och bättre dag för dag.

Hej hej.
Ja nu går det framåt med min kropp och med diskbråcket tycker jag. Även om jag ännu startar min dag med några små piller, så är allt så mycket bättre nu.
Jag har kommit en bit på min rehabträning också. I början fick jag bara en enda övning och det var att ligga stilla i den enda positionen som inte gav så mycket smärta. På rygg i en halvvriden ställning.
Men nu jäklar har jag kommit framåt i programmet måste jag säga.
Det är förstås inte alls något avancerat jag gör, men från att knappt kunnat röra mig så är det ett sånt framsteg att göra små rörelser igen som inte gör ont.
-det där ser ju trevligt ut, hörde jag Stefan säga, när jag låg där på rygg och gjorde mina små stärkande juckrörelser …
För mig själv tänkte jag att det skulle kanske han också behöva, men med åren har jag lärt mig att ”tiga är guld” … Och nu är det ju dessutom lite synd om honom, när han har så ont i foten.
Min stackars Stefan
Med Stefans fot går det varken framåt eller bakåt. Det är liksom stiltje.
Han for ju ända upp till Göteborg en kväll för att planera för en snabb steloperation i förra veckan. Totalt i onödan. Den där långa resan på nära nog 70 mil, skulle bara resultera i att han fick reda på att de tagna röntgenbilderna inte dög och de skulle göras om i stående position istället … trots det hade han ringt och kollat upp innan han körde, att allt skulle fungera – när han skulle köra så långt …
Ibland funderar jag på alltings smidighet. Hur lätt det varit för den läkaren eller vårdpersonalen att tänka ett steg längre. Att kontrollera det hela då när han ringde …
Det var många år sedan jag var på en kurs om logistik, och ännu tycks det vara många som inte tänker ett dugg på det.
Stefans fot är nu på nytt röntgad i Malmö. Och tills han vet mer, så får han fortsätta rädda grodorna i poolen och bara vänta, för när doktorn ringde hade röntgenplåtarna förmodligen skickats med snigelpost och ännu inte dykt upp … Jag blir skogstokig när jag tänker på hur Stefan blir behandlad.
En som är synnerligen bra på att vänta, det är katten Felix. Han gör sannerligen inte så många knop i timmen. Latar katt får man nog leta efter, och ändå har han inte det minsta ont i foten.
Kvällens citat:
Andas – universum tar hand om resten.
Ha en fin kväll och kram på er.
Annika

Den lilla ekorren och konsten att bita ihop.

Hej hej
Jag har haft galet ont i mitt ben nu i några dagar. Min egen diagnos är ischias…. eller ja, ett nytt diskbråck som ger den här smärtan.
Det har gjort att jag inte kunnat komma så långt iväg med min kamera de senaste dagarna.
Då är jag överlycklig över att de där små gyllene ögonblicken kommer hem till mig istället. Som att den söta lilla ekorren kommer till fågelbordet för att visa upp sig. Eller egentligen är det väl mest för att stjäla mat från småfåglarna, men jag tar tacksamt emot alla besök.
Han en snabb som en liten vessla, den lilla korren. Men några bilder lyckades jag ändå fånga när han for in och ut ur fåglarnas hus.
För att själv komma tillrätta med min smärta i rygg och ben har jag med stor möda tagit mig iväg på veckans yoga. Vissa övningar gick helt smärtfritt att göra, medan andra krävde ett djupt andetag och sammanbitna tänder. En skön stund med meditation blev det dock, och det kan aldrig vara fel.
Dagens citat:
Det går inte att förneka
att det finns faktorer
som sätter gränser
för vad man kan
och inte kan göra.
Men låt aldrig någonsin
dessa faktorer bli till
ursäkter som stoppar
dig från att göra
det du faktiskt kan göra.
Jag önskar er en fin dag.
Jag proppar i mig en dos smärtstillande, och tar tag i dagen på det sätt jag kan.
Kram på er
Annika

Stekt sill och tillbaka i bästa yogastudion.

Hej hej.
När jag var liten så hatade jag sill. Jag kunde inte för mitt liv förstå hur vuxna människor kunde äta en maträtt som bestod av så mycket ben.
Men någonting hände genom åren. Eller så var det helt enkelt bara som jag blev vuxen.
Jag började så sakta att älska sill istället. I alla dess former.
Det passar ju synnerligen bra att tycka om sill, när man bor i den här södra delen av landet. Platsen med den lilla staden som lokalt benämns som ”sillastan”.
Särskilt gott tycker jag att det är med stekt sill, hemmagjord potatismos, gräddfil och rödlök. En god kall öl till det, så är matlyckan fullkomlig tycker jag.
Min dotter Andréa har inte riktigt blivit så vuxen ännu att hon äter sill.
Det värsta hon visste när hon var liten var just fisk. Hon tyckte inte bara det var äckligt att äta, hon var fullständigt livrädd för alla sorts fiskar. Med åren har hon jobbat bort sin fiskfobi och vågar nu bada i havet och i nödfall äter hon lite  rökt lax. Men grönsaker och frukt är hennes stora passion.
Så sådana här snapchat får jag från henne ….
Äntligen har yogan startat upp igen i världens bästa yogastudio. Visserligen utan underbara Eva, men istället får vi lära känna en ny härlig yogalärare.
Det blev ett underbart pass i kundaliniyoga och meditation. Med all kunskap i ryggen, som jag fått av min läromästare Eva, var det skönt att vara tillbaka på yogamattan, där på den underbara gården utanför Gladsax.
Namaste.
Dagens citat:
Allt det vi är,
är resultatet av vad vi har tänkt.
Ha en fin dag.
Kram Annika

Sommaryoga med en stående hund ivägen.

Hejsan och gomorron.
Äntligen har ”min” yogastudio Shiva, dragit gång igen efter ett litet uppehåll.
Jag har försökt få till lite egna övningar här hemma, men det är inte alltid lätt med alla kärlekskranka hundar som totalt missuppfattat det här med positionen ”stående hund”.
 
Min underbara yogaledare kommer inom kort att flytta till Spanien. Ja, hon schappar helt enkelt och överger alla oss som kommit att älska henne och hennes underbara yogapass.
Kära Eva (om du nu skulle läsa detta), jag unnar dig så väl allt det här nya som väntar dig och jag är dig innerligt tacksam för att din väg korsade min väg. Jag är tacksam för ditt sätt att lära ut yogans fantastiska kraft. Jag tror liksom du, att allting sker av en mening …
Tack finaste Eva på yogastudio Shiva!
 
Några gånger till ska jag få njuta av Evas sköna yogapass innan jag är helt lämnad åt mig själv och mina egna övningar här hemma ….
 
 
 
Det kommer kanske gå ”sådär” …
 
 
Min dotter kom hem en dag och sa …
mamma, det är konstigt … men här i Gyllebo är det nästan alltid poolväder ..
 
Nja … inte riktigt alltid. Men ofta när det är kallt och blåsigt på andra ställen, så har vi så lugnt och skönt i vår lilla oas.
 
Jag har kämpat på med pappersarbetet på mitt kontor, och jag tog tacksamt emot lite hjälp av Emmy med kvällens matlagning.
En massa gott på grillen så blev det nästan en riktig festmåltid.
 
När man bloggar bör man kanske ta fina bilder som visar vackra dukningar med servetter, matchande blommor och porslin …
… fast sanningen är ju för det mesta att det ser ut så här hos oss till vardags. Karotterna direkt på bordet och en dreglande hund som tigger.
 
Det viktigaste är att ha det gott tillsammans!
 
Dagens kloka ord:
 
Kom ihåg att stanna upp ibland och omvärder.
Livet förändras hela tiden och det gör du också.
Det som var rätt förut kanske inte är rätt nu.
Glöm inte att lyssna på ditt nya jag.
 
Ta hand om er. Lite eftertanke då och då skadar aldrig.
Stanna upp och ta en ny kompassriktning ibland.
 
Kram på er.
Annika
 
 
 
 
 
Scroll to Top