På besök i Ladonien.

Hej.

I helgen var jag och min dotter Emmy ute på lite äventyr.

Vi var både nyfikna på att se Lars Vilks stora kända konstverk vid Håle stenar. Det så omtalade Nimis. Kanske än mer nu efter Vilks död.

Vädret var på topp när vi anlände till Kullabergs naturreservat.

Att ge sig nerför den steniga stigen mot skulpturparken fick ske på egen risk. Vi följde gula N som var målade på trädstammarna. Innan den verkliga branten tog sin början, så stannade vi och pausade med vars en dricka och en smarrig pizzabulle.

Efter en brant och stenig nedstigning var vi framme vid porten in till Nimis.

Lite osäkert kändes det allt, att förlita sig på att det tillsynes väldigt oproffsiga bygget skulle hålla för att klättra i. Men vi tog risken och ålade oss ner genom ”plockepinntunneln”.

Väl nere kunde vi konstatera att hela konstverket både var större än vad vi föreställt oss och ganska mycket konstigare också. Men det är väl därför det kallas konst skulle jag förmoda.

Ett stycke bort ifrån Nimis stod ett annat stort konstverk, som jag har läst kallas för Arx. Det var istället för trä, uppmurat i betong och sten. En annan sak som jag läst var att hela skulpturparken är en mikronation och kallas Ladonien. I Ladonien har man egen flagga, egen valuta, två nationalsånger, och egna frimärke och de har dessutom förklarat krig med Sverige. Hur allt det där egentligen ligger till, det vet jag faktiskt inte. Men något krig märkte vi inte av och hela platsen kändes väldigt fredlig.

På platsen den här dagen var många fler besökare än jag och Emmy. Även om vi mest la märke till den lilla hungriga minken som kilade fram mellan stenarna med fisk i munnen.

Sedan var det dags att ta sig uppåt igen, och jag får nog erkänna att en svag träningsvärk i låren kändes någon dag efteråt, även om jag gärna vill anse mig själv som någorlunda tränad kvinna.

Vårt nästa mål för dagen var att besöka Kullens fyr.

Fast den fyren var inte alls så särskilt rolig tyckte Emmy. Den såg ju inte ut som en fyr ska se ut, påpekade hon. Kanske var hennes något negativ inställning grundad i att vi inte kunde slå läger där vid Naturums parkering som vi först tänkt oss.

För även om det fanns skyltar om att tältning var tillåten på anvisad plats och intill fanns en parkeringsplats där de övernattande gästernas bilar kunde hålla, så var det inte alls tillåtet att ha sitt tält uppe på biltaket så som vi ju skulle ha. Vi var en gråzon fick vi veta, och vi skulle med all säkerhet komma att få böter sades det, när vi dumt nog frågade om lov. (lärdom: fråga aldrig om lov innan)

Fast det gjorde egentligen inte så mycket för vi hittade en mycket mysigare plats istället.

Vi hittade ett så vackert och mysigt naturreservat vid Klåverödsdammen. Perfekt för friluftsliv med massor av grillplatser och tältplatser. Men det får jag skriva mer om i ett annat inlägg.

Dagens citat:

Det finns ingen nyckel till ett lyckligare liv … men det kanske inte är låst.

Ha en härlig onsdag. Kram Annika