gyllebovinter

Hejsan

Efter många dagar med gråväder så var det helt underbart när solen äntligen visade sig i söndags.

Det kändes nästan som om livsandarna hade fått någon uppiggande drog och energin sprudlade.

Innan det var dags för mig att ställa mig vid spisen och kocka ihop kvällens middag, så passade jag på att ta en kvällsrunda runt sjön. Som sällskap hade jag den stora härliga fullmånen som blev allt tydligare ju mer kvällsskymning föll över Gyllebosjön.

När solen gick ner så skapades de ljuvligaste färgerna på himlen.

Vid badbryggorna låg änderna och slumrade som bäst när jag kom traskande. Hals över huvud plaskade de ut i sjön när jag kom gående, som om jag var alla ankors största fara i livet. Efter så många år här, så borde de väl ha vant sig vid att jag kommer här lite då och då.

Min promenad runt sjön hade tagit mig ungefär en timmes tid, och på den timmen hade det nästan blivit helt mörkt. Fast det förstås, helt becksvart skulle det inte komma att bli den här natten, för med en klar himmel och en måne stor som en självlysande ost, så skulle natten aldrig bli helt mörk.

Nog är det lite speciellt med fullmånen, och särskilt den här som är årets första och som även kallas för ”vargmåne”.

Dagens citat:

Ägna inte för mycket energi åt sånt som inte ger energi tillbaka.

En härlig solnedgång ger minsann rikligt med energi och har man sedan en fullmåne på himlen så kan det nästan inte bli bättre.

Kram Annika