djurliv

Hejsan.

Som jag berättat om förut, så är här tre änder som varje morgon kommer för att landa vid bryggan när jag är där.

De brukar komma strax efter det att solen kommit upp när dagen grytt.

Trion består av två hanar och en hona, vilket jag tycker är en smula konstigt. Jag har liksom haft en tanke om att i fågelvärlden ska det vara en hane med ett helt gäng honor, ungefär som i en hönsgård. Men den här anktrion har nog ett modernt och trendigt levnadssätt, och jag tänker att jag ska helt enkelt inte ha så många fördomar.

Inte är de särskilt blyga heller. Helt ogenerat ägnade de sig en morgon åt innerlig älskog, detta trots att både jag och småhundarna bara satt en liten bit därifrån.

En nyhet i Gyllebo i år, det är att det nu inte längre går att köra ner på Sjövägen med fordon som är högre än 2,10. Vi är nog många som välkomnat detta, då det de senaste åren mer och mer börjat likna en campingplats längs hela sjön på sommarhalvåret. Förhoppningsvis kommer nerskräpningen i naturen i år också att bli mindre och fler får möjlighet att utnyttja de vackra rastplatserna.

De som egentligen har allra störst rätt att vara här i Gyllebos vackra natur, det är ju faktiskt alla djuren. De moderna ankorna till exempel. Alla vi andra, vi på två ben, vi är bara gäster på tillfälligt besök och borde uppföra oss som just gäster också.

Dagens citat:

Ju äldre jag blir desto kortare blir min önskelista och istället inser jag att det jag helst vill ha inte går att köpa för pengar.

Ha en goer torsdag.

Kram Annika

Hejsan.

Här i Gyllebo är det gott om vilda djur. Med skogen inpå knuten så är det såklart inte så konstigt.

Rådjuren här är nästan som om de vore tama och det är med en slags hatkärlek jag ser dem tugga på buskar och växter i trädgården.

Men så är här andra djur också som inte alltid är så kul att bo tillsammans med.

Det var mina grannar som hade fått en hel oönskad familj precis vid sin tomtgräns. Självklart ville jag gärna hjälpa till att avhysa de objudna gästerna.

Det jag fångade i fällan var alls ingen räv. Nej det var skogens herreman –  Herr Grävling. Såklart passade grävlingen på att gå i fällan då maken min var bortrest, så det blev mitt jobb att hitta en ny plats för det fina lilla djuret.

Långt iväg till en av Österlens vackraste skogar fick han åka. Exakt var, får bli min egen lilla hemlighet…

På behörigt avstånd ställde jag mig när han skulle ge sig iväg i sin nya hembyggd. Man vet ju aldrig, sådana där grävlingar kan faktiskt bli våldsamt förbannade om det vill sig illa.

Men han lufsade helt lugnt ut ur lådan och försvann in i buskaget. Det enda som fanns kvar av honom var en fruktansvärd odör i min bil. Faktiskt mycket värre än Johnnyfisar.

När jag svängde in på min uppfart i Gyllebo igen, så stod det lilla rådjuret fortfarande oblygt kvar och mumsade i trädgården. Illsinnigt tänkte jag för mig själv att jag skulle kanske bygga en lite större fälla till de där rådjuren också…

Fast nej, jag orkar faktiskt inte smuggla djur sådär hit och dit över hela Österlen.

Dagens citat:

För att kunna hantera andra krävs det att man kan hantera sig själv. När du kan det, kommer du att inse att andra inte längre behöver hanteras.