En liten utflykt och kräftor på kvällskvisten.

Lämna en kommentar / Allmänt, Österlen / Av / / , , , / 2 minutes of reading
Hejsan.
Förra helgen var vi på en liten utflykt.
Jag hade hört talas om ett ställe i den lilla byn Vollsjö, ett ställe som sålde roliga saker. Piratens bakficka skulle det heta, det hade jag läst någonstans. Optimistiska och glada for vi iväg. Någon adress hade jag inte kunnat hitta när jag sökte på internet.
–Vi får fråga oss fram, resonerade jag.
Nu skulle det visa sig att inte en kotte där i den lilla byn hade en aning om vad jag svamlade om …
Damen på ICA drog sig till minnes att hon fått frågan förut, men tyvärr, även om hon var född i byn så visste hon inte var bakfickan låg…
Fast det gjorde inte så mycket att vi inte hitta den där bakfickan. Istället körde vi till heminredningsbutiken  Thuleslund. Galet mycket fint har de där. Fullsmockat med fina, dyra saker.
Stefan hittade en mysig hörna att vila i, medan jag och Amanda smög runt och kikade på allt fint man kan smycka ett hem med.
Om ni vill bli yra i bollen och få huvudvärk av alla intryck – åk dit!!
Jag var så sugen på att dekorera med lite pumpor här hemma i år.
Jag tror inte att jag haft någon pumpa här sedan flickorna var små. Då  hade vi stora, argsinta pumpor med lysande ögon utanför ytterdörren.
Men i år har här kommit pumpor igen.
På ett ställe utanför Fågeltofta kan man köpa både solrosor, sockermajs och just pumpor. Man väljer vad man vill ha och lägger en slant i en plåtbox.
Där stannade vi och handlade.
På kvällen var det dags för lite kräftor. Det var skönt, tyckte jag, eftersom det genast blev lite bättre plats i vår frys.
Stefan har köpt några paket kräftor lite då och då under hela sommaren. Och kräftpaket tar lite plats i frysen tycker jag.
-Kan vara bra att ha, som han säger.
Jag tror förstås inte att kräftor är det första vi tänker på om det skulle uppstå en nödsituation och vi skulle hamna i kris och svält.
Nåväl, det var riktigt mysigt med att sitta där, bara han och jag, och sörpla kräftor, äta lite kex och ost och bara må gott.
Hundarna var såklart också med. Självklart.
Dagens citat:
Om någon säger att du
inte kommer att klara av
att göra det du vill.
Gör som humlan.
Lyssna inte, flyg ändå!
Den här lördagen väntar hundträning i det gröna på mig och Johnny. Kanske har ni också härliga planer?
Ha det fint och en stor kram.
Annika
Dela gärna
     

En liten utflykt och kräftor på kvällskvisten. Läs mer »

Vi gör oss redo för höststormar i Gyllebo.

Lämna en kommentar / Hemma hos mig. / Av / / , , , / 2 minutes of reading
Hejsan.
Hoppas ni alla har det bra såhär en bit in i oktober.
Oktober och höst.
Förra helgen tyckte jag att det var dags att börja plocka undan lite i vårt orangeri.
Mitt lilla söta hus där jag sitter och filosoferar ibland.
Alla frostkänsliga små träd brukar vinterförvaras här inne. Jag kastar även ut andra träd och växter här som inte passar in eller som helt enkelt inte riktigt sköter sig inne i huset.
Undertiden som jag fixade med alla mina små träd, så packade Stefan in poolen i vinterförpackning.
De stora plåtarna hade vi fått hjälp med sedan tidigare, men alla små sidoplåtar skulle också skruvas fast. Och det var ett lagom arbete som passade Stefan bra.
Jag konkade, bar, städade och fixade.
Det kändes inte helt rätt att förbereda för storm och vinter den här soliga, sköna helgen. Men av erfarenhet vet jag att det är så mycket tråkigare att spara det här arbetet tills hösten är här på riktigt.
Så alltså fick de flytta in allihopa. Citroner, trumpeter, potatisblommor och till och med oliverna åkte in.
Mina mormorsfiltar som jag brukar svepa in mig i när jag kurar i orangeriet, de åkte ut på luftning i solskenet.
Jag har en rumsgran som hängt med i många år. I början var den liten och söt och fick ledigt plats på fönsterbrädan.
Nu har den växt och blivit stor och ganska ful också på kuppen. Varje år funderar jag på att slänga eländet, men varje gång tänker jag:
-Nåja, du kan väl få komma in – i alla fall tills julen är över …
Och så fick det bli även i år. Granen har kommit in och står där så grön och ful. Om två månader kan jag hänga små polkagriskrokar i, så syns inte det där fula så mycket.
Såklart tog vi vara på det fina vädret också och stundom bara satt vi där med näsan mot solen och njöt.
Dagens citat:
En människas mest värdefulla tillgång
är inte ett huvud fyllt med kunskap
eller ett fett bankkonto
Det är ett hjärta fyllt av kärlek
ett öra som vill lyssna och
en hand villig att hjälpa.
Och ja just det, det var så sant,  jag fixade lite med håret också i helgen …. klippte lite på luggen med min nagelsax …
Jag vet, det blev sådär!
Lärdom: låt frissan klippa håret i fortsättningen.
Kram på er alla.
Annika
Dela gärna
     

Vi gör oss redo för höststormar i Gyllebo. Läs mer »

Snowies nya lya.

Lämna en kommentar / Familj, Hundar och katter / Av / / , , , / 2 minutes of reading
Gomorron kära ni.
För en tid sedan flyttade min dotter med sin sambo och sin lilla hund Snowie, till en ny lägenhet.
De flyttade inte så långt och de bor ännu kvar i glada Tomelilla.
Såklart ville jag kika in och se hur hon fått det, den lilla hunden Snowie med sin familj.
Jag tog mina rosa sommarskor, de som jag inte använt en endaste gång på hela sommaren. Till dem tyckte jag att det passade med röd kappa. Rött och rosa – min favoritblandning
För man måste ju vara fin när man hälsa på så tjusiga damer som den förnäma hunden Snowie är.
Vi fick en så mysigt förmiddag.
Tänk, det var inte bara Snowie som var hemma. Även min dotter Amanda var såklart där och vi fikade, mumsade på nya bullar och hade en härlig stund.
De har verkligen fått det så himla mysigt i sitt nya hem, Amanda och Jimmy. Ja, det är ju de två som står för själva flytten och inredningen och såklart hyran. De båda bor faktiskt också där.
Snowie bara chillar – som det ju kallas nuförtiden. När jag var ung då ”slappade” man mest.
Lite småpiff ska förstås fixas klart, så som det ska i alla hem. Sådana där saker som alltid blir kvar till sist ni vet …
Sedan var det bara för mig att tacka för mig.
Tack fina Mando för en mysig stund, och tack Snowie för jag fick hälsa på i nya lägenheten.

Hemma i Gyllebo väntade ett annat gäng tålmodigt på mig.

Jag kastade av mig de rosa skorna och den röda kappan, för bästa färgen är egentligen grönt!
Det vet väl alla!!
Dagens citat:
Jag tycker synd om alla som har syskon
och lampknappen till badrummet på
utsidan.
Fast det är minsann värt att sitta på dass i lite mörker för att få ha sin syster.
I dag ska jag på roligheter med min egen lilla söta syster …
Ha en fin dag och kram på er.
Annika
Dela gärna
     

Snowies nya lya. Läs mer »

Kardborrarnas tid och en desperat kvinna.

Lämna en kommentar / Allmänt, Natur / Av / / , , , / 3 minutes of reading
Hejsan
Hösten är här på riktigt nu och bjuder på allt det som den brukar bjuda på.
Svamp i mängder såklart. Vackra färgglada löv och en massa kardborrar.
Alla dessa eländiga kardborrar. Efter varje runda är hundarna fulla av små gröna ploppar. I Johnnys svans sitter ibland de lite större och jobbiga kardborrarna, de som nästan fastnar i en slät handflata. ”Kamma, kamma. borsta, borsta.” Fast så blir det så fina och välputsade alla mina hundar. Inget ont som inte har något gott med sig.
Det är rogivande i naturen nu.
Doften av mossa och svamp är tung och mustig.
I år är det inte mycket orm jag sett i skog och mark. Fast förra veckan låg det en liten stackars snok på vägen som fått sätta livhanken till. Jag tycker alltid att det är så sorgligt när jag ser överkörda grodor och ormar. De har rätt att leva. Minst lika mycket rätt som människan, som är den enda art som inte tillför ett enda dyft till själva naturen tycker jag.
När jag vandrade vidare på stigen över åsen satt den skygga hägern där.  Jag kunde se den på långt avstånd. Jag förbannade mig själv att jag tagit fel objektiv med mig … fast sedan knäppte jag en bild ändå och intalade mig att den bästa kameran är alltid den du har med dig.
Ännu går kor och hästar ute i sina beteshagar och dräller. Hagarna där jag och hunden Johnny brukar träna spår och som vi längtar efter att återigen ha ensamrätt på.
Ibland känns det nästan som om naturen har tusen ögon. Ögon som följer mig varje steg jag tar ….
Och kanske är det verkligen så!
På tal om ögon …
I många år har jag haft en ögonsjukdom som heter glaukom. Inget märkvärdigt. Ett par droppar innan jag somnar är allt som behövs för att hålla det i schack.
Men så tog dropparna slut och jag skulle ha nya. Det visade sig att det skulle vara lättare sagt än gjort.
Ögonkliniken hade gått under jorden under sommaren, eller flyttat som det skulle visa sig.
I flera veckor bombaderade jag vården med min vädjan om ett förnyat recept. Jag ringde, mailade och skrev via nätet. Det hade säkert varit lättare att få tag på knark, för det kan man åtminstone hitta på svarta marknaden har jag hört.
Nu, mer än en månad senare kan jag läsa i min journal att jag är en desperat kvinna, och på min receptlista finns säkert hundra nya  burkar ögondroppar för uttag. Trägen vinner.
Nu är det dags att ”kriga” igen … jag har en knöl i magen. I en vecka nu har jag kämpat med en liten tid för undersökning, en liten snabb tid hos min husdoktor bara … Även om jag mår bra, så vill jag inte ha den där äggstora knutan i magen. Visserligen säger Stefan att det bara är en muskelknuta, men jag är lite skeptisk till hans medicinska kunskaper. Efter den där gången då jag bröt armen och han ställde diagnosen så tvivlar jag lite på hans kunskaper i anatomi.
-Om du kan röra på fingrarna så är ingenting brutet , sa han med snusförnuftig röst, när jag gnällde. Inget daltande där inte!!
 Den gamla skrönan stämmer inte, skulle det visa sig. Jag fick själv ratta bilen till röntgen och kom senare hem med armen i gips.  Men det är en gammal historia nu.
(Knölen i magen väntar på en remiss till ett ultraljud nu, tills dess får jag dras med den helt enkelt.)
Dagens citat:
Med åren har jag lärt mig
att det är stört omöjligt att
göra alla nöjda,
men busenkelt att driva vem
som helst till vansinne.
Hoppas att ni alla mår bra och har det gott.
En stor kram på er.
Annika
Dela gärna
     

Kardborrarnas tid och en desperat kvinna. Läs mer »

Hon är framme nu och våra liv rullar på över hela jordklotet.

Lämna en kommentar / Familj / Av / / , , , / 2 minutes of reading
Hej hej
Mitt hjärta har varit lite sorgset och tungt i någon dag.
Det blir väl så vid alla avsked kan jag tro.
Lite sorgset när man vinkar adjö.
När äldsta dottern förra veckan åkte iväg till Amerika så kändes det allt lite ”lissamt”. Ja det är skånska och betyder ledsamt.

Det värsta är när man säger ”hejdå”, och vet att det kommer att dröja väldigt länge innan man ses igen.

Tårarna vill liksom bara spruta fram.
Fast jag är ju en krigare och biter ihop så gott det går.
Dagen innan Andréa:s resa gick av stapeln, så hade vi en så mysig eftermiddag.
Systrarna Henriksson pysslade om varandra, mös med hundarna och sedan tog de tag i gamla mossan Annika. Jag fick håret lockat (precis så som jag egentligen inte alls vill ha det) och smink som om jag skulle på nobelmiddag.
Jag njöt i fulla drag även om jag inte kände mig hemma i mitt nya utseende.
I luften hängde avskedet som snart skulle komma. Hundarna var annorlunda. Jag kunde se att de anade en förändring. De kände av vår sinnesstämning som alltid. Särskilt stora hunden Johnny.
Så slog hon igen den gamla resväskan och gav sig iväg.
Stefan fick äran att köra ”dyrgripen” till tåget.
Jag hatar att vinka adjö vid tåg!! Det blir så sorgligt, nästan som i tragiska filmer där det kramas, bölas och snörvlas. Det är liksom bara en vit näsduk att vifta med som fattas.
Så går någon dag och allt känns plötsligt helt ok igen! Våra liv rullar på som vanligt. Andréa har börjat sitt nya schema på djursjukhuset i Canada och livet går vidare.
… såklart blir jag överlycklig över små meddelande som dyker upp här hemma …
en lapp på baksidan av datamusen. Ljuvliga små guldkorn.
I Australien rullar livet på för minstingen Emmy och hennes bästis Matilda också.
Även från dem kommer små livstecken och jag följer dem med stor glädje.
Det är helt ok att ha ungarna utspridda över jordklotet.
Det värsta är avskeden!
… fast återseendena blir så mycket härligare – det vill jag lova!
… och på telefonen kan jag faktiskt se dem båda två!!

Fina Amanda finns ju här!!!

Jag och mellandottern Amanda planerar in värdefulla stunder tillsammans. Och jag är tacksam för att ha henne så nära ♥
Dagens citat:
Jag döpte mina två
fiskar till En och Två.
Så när En dör så har
Jag fortfarande Två kvar.
Ha det fint alla fina människor där ute i världen.
Kram på er
Annika
Dela gärna
     

Hon är framme nu och våra liv rullar på över hela jordklotet. Läs mer »

Trädgårdssystrarna hos mig.

Lämna en kommentar / Allmänt, Trädgård / Av / / , , , / 2 minutes of reading
Hejsan
Förra veckan var det dags för vår lilla trädgårdsgrupp ”Blomstersystrarna” att träffas igen.
Den här gången samlades vi hemma hos mig. Vår grupp består av mig, min lillasyster Görel, och vår bonussyster Tina. Det mest gemensamma med oss är att vi skrattar så mycket. Ja, så tycker vi förstås om trädgård och blommor såklart. En tredje sak som vi gillar, det är att bada.
Men först startade vi med en god och mättande fika.
Frallebullar med gott pålägg det går alltid hem.
Av den söta konstnärinnan ”Gugge” från Rörum hade jag köpt Kärleksdryck ~ rinnande guld. Såklart tog vi oss vars ett litet glas av den magiska drycken.
På bordet tronade den magnifika rosenbuketten som jag fått av söta Maria tidigare i veckan. Vad kunde passa bättre att inleda en blomsterträff med än rosor på bordet och en röd rosensaft!?
Sedan tyckte vi att det passade bra med ett dopp i vårt spabad.
Där satt vi sedan och dryftade viktigheter tills skinnet var skrynkligt och Stefan oroligt kom ut och undrade om allt stod rätt till med oss …
Så bytte vi plantor och gick på lite vandring i min lilla täppa. Vi utbytte råd å rön och tips å trix.
En rolig sak som jag lyckats med, är en krukväxt som heter ”plättar i luften” som av misstag övervintrat två säsonger utomhus i en rabatt hos mig i Gyllebo. Nu har jag kunnat gräva upp en liten bit av plantan och flytta in i en kruka i orangeriet.
Tiden går som bekanta fort när man har roligt.
Vips var det dags för Tina och Görel att köra hemåt igen.
Tusen tack mina ”rosensystrar”, snart ses vi igen ♥
Dagens citat:
Verklig frihet är
att vara sig själv
utan någonannans
tillstånd.
Det är nog bäst att bara vara sig själv – för jag vet ju inte vem jag annars skulle vara…
Har ni några mysiga träffar eller möten? Kanske syjuntor eller bilmeckarmöte, porslinsmålning eller pokerkvällar?
Det viktiga är inte vad man gör, utan att man gör något tillsammans!
Ha en fin dag och kram på er.
Annika
Dela gärna
     

Trädgårdssystrarna hos mig. Läs mer »

Ingen riktig hund.

Lämna en kommentar / Hundar och katter / Av / / , , , / 3 minutes of reading
Hejsan.
I veckan har det äntligen startat en ny träningsgrupp i nosework för min lilla fina hund Molly.
Hon älskar det, och hon är faktiskt ganska duktig tycker jag.
Om någon sagt till mig för tio år sedan att jag skulle vara ägare till två små hundar på vardera 2-3kilo, så hade jag nog bara skrattat. Förr tyckte jag inte att så små hundar var ”riktiga hundar”. Såklart har jag alltid älskat alla raser, men själv ville jag ju ha större hundar som man kunde jobba med. Även Stefan var tydlig med att det som gällde var stora, rejäla hundar.
Men så kom hon in i vårt liv – lilla, fina Molly.
Och vi kunde inte annat än att älska henne.
Hon är så speciell, med en alldeles egen personlighet. Hon är väldigt sällskaplig, fast på sitt eget vis – det ska vara när det passar henne själv Lite snarstucken kan hon bli och hon visar tydligt vem hon gillar sådär extra mycket.
Lite för glad för mat har hon kommit att bli, min lilla Molly. Och även lite lat.
När vi är ute på vandringar så tar hon alla chanser att bli buren eller få sitta i sin älskade ryggsäck.
Att försöka locka med henne är totalt hopplöst. Molly står trotsigt kvar, lite snett på sidan för att tydligt demonstrera att hon då inte tänker ta fler steg än nödvändigt.
Vi startade med nosworkgruppen i veckan. Och det var så himla kul. Trots att vi slarvat och inte tränat särskilt mycket i sommar, så kom Molly ihåg och alla hundarna var så duktiga.
Så kul att vara igång igen hos vår gulliga hundtränare Jenny i Gladsax.
Min tanke är att jag även ska lära min andra lilla hund, Lykke, lite nosework. Tidigare har hon varit rädd för nästan allting. Den omtalade spökåldern, så därför har jag låtit henne mogna och istället lära sig vett och etikett först… hur nu det har gått egentligen …
När jag tar med mig bara Molly på träning, så blir Lykke så hopplöst olycklig. Det tjuras och gnälls här hemma.
Om blickar sen kunde döda …
Mina älskade små minihundar.
Såklart är de båda riktiga hundar. Två små älskade personligheter, som tillsammans med Johnny bildar vår underbara flock.
Till mina grannar vill jag sända ett extra litet tack för ni står ut med deras skällighet.
I rasen ligger det att de är mer skälliga och gapiga än andra. Våra närmsta grannar har sagt att det är ok, och för att vända det till något positivt så kan vi alla här på Dodevägen vara säkra på att om någon obehörig tassar runt här i natten med dåliga avsikter, så kommer de att bli observerade och tillika grundligt utskällda. Ett riktigt pålitligt tjuvlarm med andra ord.
Dagens citat:
Döm inte mina
val utan att
först försöka
förstå orsaken
till dem!
Jag önskar er alla en skön söndag.
Kram Annika
Dela gärna
     

Ingen riktig hund. Läs mer »

Jag och Amanda åkte på skördefest.

Lämna en kommentar / Österlen / Av / / , , , , / 2 minutes of reading
Hejsan
Förra helgen var det full fart här på Österlen.
Den stora äppelmarknaden gick av stapeln i Kivik. Och så hade Mandelmanns sin stora skördefest.
Såklart körde vi bort dit en liten sväng. Såklart …
 Jag älskar ju att strosa där!
Speciellt för den här helgen var att det var en liten marknad där med lokala försäljare. Konsthantverk, växter och matprodukter. Alltihopa ekologiskt och miljövänligt såklart.
Jag och Amanda njöt för fullt av den otroligt vackra höstdagen. Solen sken och det kändes nästan sommarvarmt där på gården i dalen.
Mitt i trädgården stod Gustav och spelade på sin fiol tillsammans med en kompis. Han hade tagit en paus från sitt arbete för en stunds roligheter istället.
Så härlig musik som smälte in i naturens egna toner.
Jag och Amanda smög in i tomatdjungeln. Ännu finns det stora härliga tomater på plantorna där inne. Doften är starkare och djupare än någonsin.
Vi strosade vidare, ut i trädgården, där vi mötte de små ankungarna. Så himla söta.
Vi bestämde oss för att ta en liten lunch den här fina dagen i september.
Inne i caféet stod två av de vackra glasstatyetter som Marie och Gustav vunnit i kristallentävlingen. Jag kunde inte låta bli att undra lite var de hade den tredje och förmodligen mest prestigefyllda statyn. Såklart på hedersplats inne i sitt privata hem.
Borta vid kaffeluckan fixade Gustav med ett extra trappsteg så det skulle vara lite lättare för de med kortare ben att nå upp.
Överallt surrade bin runt och samlade in årets sista nektar.

Mätta och nöjda gick vi mot den överfyllda parkeringen uppe i backen.

Inte på hela sommaren har jag sett så mycket människor där på gården.
Mitt hjärta blir varmt av hur de så frikostigt bjuder på sig själv och sin underbara gård.
Jag och Amanda sa hejdå till de söta små griseknoarna och åkte hem till Gyllebo igen.
Där på skördefesten träffade jag en annan gullig lantbrukare. Gustav och Maries närmsta granne från Gamlegård. Han var där för att sälja sin egenproducerade rapsolja.
-”Har man en deppig dag så kan man gå hit till Gustav och Marie, vips är man på gott humör igen … det går liksom inte att vara deppig här”
Och det har han nog rätt i.
Jag har alltid älskat människor som vågar att bjuda på sig själv. Som Gustav och som Marie!
Tack för en fantastisk sommar ♥
Dagens citat:
Medmänslighet är
min favoritsuperkraft!
Hoppas ni får en fin lördag.
Kram Annika
Dela gärna
     

Jag och Amanda åkte på skördefest. Läs mer »

Stillhet råder.

Lämna en kommentar / Trädgård / Av / / , , , / 2 minutes of reading
Hejsan kära bloggen.
Det är den tiden på året nu… Tiden då det finns plats och utrymme för stillhet.
Kanske även lite eftertanke.
Jag går på mina morgonvandringar såklart. Ensam nu. Inga döttrar här. Men jag älskar det också.
Eller … ja ensam och ensam … jag har såklart mitt lilla gäng med mig. Två i koppel och en smygåkare på ryggen.
Ofta är det magisk dimma på höstmorgnarna. Jag älskar dimma. Det känns som om jag inte hade blivit ett dugg förvånad om det plötsligt börjat dansa älvor där borta över ängen. Det är så underbart vackert.
Kanske borde jag själv dansa bort där på tå i den täta dimman iklädd tyllkjol och balettskor …
 Ja, jag älskar dimma, utom då jag sitter som chaufför i bilen!
I min trädgård njuter jag ännu för fullt. Höststädning läser jag att många håller på med i sina små täppor. Själv har jag inte riktigt fått kläm på vad det där egentligen innebär. Hos mig får det mesta bara stå som det gör. Jag njuter av alla blommor så länge det bara går. Tids nog är frosten här, och tills dess ska några känsliga träd få flytta in i orangeriet. Men det är också allt vad städning jag ägnar mig åt i min höstträdgård.
Såklart rensar jag lite ogräs då och då.
Att mylla och röra runt i jorden är rena meditationen tycker jag. Att beskära, såga och sekatöra …
Att njuta av höstens blommor känns så anspråkslöst. Det kräver ingenting. Inga som helst prestationer. Det bara ger. Njutningsfull vila för ögat.
Oj då … där skapade jag ju rena bildbomben genom en liten rundvandring i min trädgård …
Dagens citat.
Även om du är på rätt spår så blir du överkörd
om du bara sitter där.
Det är ganska sällan som jag verkligen sitter still, utan att göra så mycket.
Min dotter påpekade att jag jämt skyndar mig … Nästan halvspringar när jag gör saker. Nu ska jag träna mig på att göra allting lite, lite saktare. Fast för den saken skull måste jag ju inte stanna helt. Inte så jag riskerar att få parkeringsböter eller växer fast någonstans.  Det räcker att jag bara sänka farten en liten smula.
Är ni bra på att sänka farten ibland?
Ha en fin dag och kram på er.
Annika
Dela gärna
     

Stillhet råder. Läs mer »

Rulla till toppen