Borrbystrand och en åksjuk liten hund

Lämna en kommentar / Österlen / Av / / , , / 3 minutes of reading
Gomorron.
Njuter ni av hösten? Det gör jag.
I förra veckan när det var lite sämre väder åkte jag med hundarna till Borrbystrand. Tidigt en morgon innan alla andra hunnit vakna.
Jag älskar att gå vid havet när det är mulet och lite sämre väder. Hela naturen är så mäktig och pampig då.
Och så får man rå om alltihopa själv för en stund.
Ända sedan jag fick lilla Lykke som liten valp har hon blivit rejält åksjuk. Trots att jag övat med henne under lugna förhållanden så blir hon alltid kräkig.
Och såklart skulle hon bli sjuk även idag, lilla stackaren.
Trots att hon får ligga tät intill tuffingen Molly så kommer illamåendet som ett brev på posten.
Och trots att jag stannade och luftade henne flera gånger så kom frukosten upp på en grusväg i Hilleshög.
Efter några stopp var vi så framme vid havet.
Där på Borrbystrand var det en ljuvlig morgon. Lite strandblommor sken upp i sanden. Uppe vid ålaboden lyste ett litet träd i färgsprakande höstfärger.
Det var ett härligt ljus på stranden, som gav morgonen en känsla av att vara lite mjukare, utan så vassa kanter. Lite som om att allt var inbäddat i bomull.
Och det tror jag vi behöver lite mans, en lite mjukare tillvaro ibland.
Den här morgonen såg allt ut som om det var målat i akvarell.
I de ljuvaste pastellfärger man kan tänka sig.
Lilla Lykke piggade på sig rejält, även om jag såklart kunde se att hon var lite påverkad av sitt illamående i början.
Johnny och Molly var mer uppspelta än någonsin. De båda hade inte tillstymmelsen till åksjuka eller illamående.
Särskilt lilla Molly var på topp den här sagolikt vackra morgonen.
Vi vandrade längs havet en bra stund innan vi åter vände kosan och styrde mot bilen igen.
Då hade havets fåglar börjat vakna och var i full färd med att inta sin frukost bland all tång i strandkanten.
Ett par joggare med sina hundar dök upp och vi tog några sista bilder innan vi var redo för hemfärd.
Lilla Lykke sov ganska gott hela vägen hem. Med en tom mage kändes det lite bättre att åka bil.
Såklart fick Lykke lite ny mat när vi varit hemma ett tag och sedan slocknade hon bredvid sin bästis.
Om någon har tips eller trix på vad som kan hjälpa vid åksjuka så tar jag tacksamt emot allt som kan hjälpa henne.
Det här handlar inte ett dugg om rädsla, utan rätt och slätt om att hon blir sjuk av bilens rörelse.
Dagens citat får komma från Tage Danielsson idag:
Om världen vore liten
så tog man väl en skyffel
och mocka undan skiten
och grävde fram en tryffel.
Jag önskar er en fin dag, och har ni möjlighet så kliv upp ur sängen lite tidigare och besök naturen en stund.
Kram Annika
Dela gärna
     

Borrbystrand och en åksjuk liten hund Läs mer »

Lika barn leka bäst.

Lämna en kommentar / Hundar och katter / Av / / , , , / 3 minutes of reading
Hejsan
Stämmer det egentligen? Det där med att man ska vara lika för att passa ihop.
Nja jag vet inte det riktigt…. det ligger kanske lite klokskap i det där…
Men det har ingenting med kärlek att göra. För kärlek kan uppstå mellan precis vem som helst…
Lika eller olika – det spelar ingen roll! Är man kär så är man!
Att lilla hunden Lykke älskar den stora svarta hunden Johnny, ja det råder det inga som helst tvivel på.
Hon fullkomligt dyrkar honom. Hon ser alltid till att vara där han är. Och jag misstänker att den där kärleken är ömsesidig.
Trots att Johnny är det största matvrak som Gud har skapat, och tillika en lömsk tjuv då ett tillfälle ges, så skulle han inte drömma om att stjäla maten för just lilla Lykke. Han har en väldig respekt för henne när det handlar om måltider. Ofta ligger han tätt intill henne när hon äter och får sig då och då ett argsint tjuvnyp i ena mungipan. Han kniper bara lätt ihop ögonen och står ut. Han är nöjd bara han får ligga nära och känna doften av hennes mat.

Men så händer det att lilla Lykke vill mer. Mer än vad Johnny är karl till ….

Kanske tänker han då i sitt stilla sinne:
.”auu nää for bövelen, nu får du vell tölla di lid kvinga”
(det är skånska och betyder väl ungefär: ”ta det nu varligt min lilla duva”)
Ja, när det kommer till hundavel så tycker jag att ”lika barn leka bäst”.
Frost och höstpynt
Jag tycker att det är så fint när man höstpyntar i sin trädgård. Ändå begränsar jag mina inköp av ljung och andra vackra höstblommor. Jag vet ju av bitter erfarenhet att det går så himla fort att alltihopa blir visset och tråkigt. Höststormar, frost, regn och rusk – allt det där är inte långt borta. Jag sparar hellre krutet tills det är tid för vårpyntet istället. Då har man mer möjlighet att njuta av det tycker jag.
Fast lite har jag förstås dekorerat i min trädgård.
Men, men den första frosten har redan varit här och nosat.
Årets första bilruta är skrapad i Gyllebo.
Dagens citat:
Jag är väldigt förtjust i
äkta människor.
Människor som säger
vad de menar och menar
det de säger.
Inget hittepå, inget fluff
och ingen falskhet.
Visst är det så sant så. Även om sanningen är obekväm och skaver ibland, så är en lögn mycket värre.
Men det kan vara väldigt svårt att alltid vara ärlig. Att säga sin åsikt eller att såra någon med en obekväm sanning …
Usch, ja – det där kan jag tycka är jobbigt, för inte vill jag göra någon ledsen. Ändå vill jag vara ärlig. Svårt, eller hur?
Jag önskar er en fin måndag och en stor kram.
Annika
Dela gärna
     

Lika barn leka bäst. Läs mer »

Spindelliljan och en sista snabbis hos Mandelmann.

Lämna en kommentar / Hemma hos mig., Österlen / Av / / , / 3 minutes of reading
Hejsan.
Oj, den där rubriken lät ju väldigt tokig. Såklart menar jag en ”snabbvisit”, och ingenting annat.
Förra helgen hade de öppet sin sista dag där på Djupadahl.
Jag och min dotter hade kärat ner oss i deras ljuvliga planscher, som Tova Mandelmann tecknat. Så den här sista öppetdagen passade jag på att köra dit och köpa vars två stycken affischer åt  oss.
Det finns 5 olika varianter. Jag valde de med kål och den med ätliga blommor. Amanda fick en med tomater.
Visst är de galet fina!?
Såklart strosade jag en sväng i trädgården som det här året haft väldigt många besökare.
Ankorna hade fått flytta till dammen där de brukar skörda sin vattenkrasse som sedan säljs i den lilla butiken. Jag kunde riktigt se hur glada ankorna var över att nu få fri tillgång till allting där i dammen och i hela trädgården. De liksom återerövrade sin gård.
Hos Linderödsgrisarna satt en kille med mikrofon. Han var i färd med att göra en intervju. Inte med varken Gustav eller Marie. Nej han spelade in vad grisen Linderöd hade att säga. Lite längre bort stod en fin stockholmsdam och glodde storögt med halvöppen mun.
Ja, man kan faktiskt undra vad grisen hade för uppseendeväckande historia att berätta den här soliga dagen på Djupadahl …
När jag slank ut genom inträdesluckan tackade jag de underbara ungdomarna som jag nästan lärt känna under sommaren som gått.
På väg hem,  när jag var nära att köra  över en av alla de yra höns som alltid springer runt där på gården, slog det mig plötsligt varför det känns så bekant när jag är där på gården.
Det är ju som att vara hemma hos Pettson & Findus. Den där sagan mina barn älskade att lyssna på när de var små. Den som jag läste för dem kväll efter kväll när de skulle sova.
Jag har fått en väldigt vacker krukväxt av min svärmor Karin. Det är en spindellilja.
Jag har lyckats dela på den så det blivit två plantor av en. Nu var det åter dags att plantera om dem, och till min glädje hade den ena fått två små nya bebisplantor vid sin sida.
Klarar jag att få dem att överleva så är de utmärkta presenter till mina båda ”blomstersystrar”.
Om man får sina spindelliljor att blomma så har de väldigt vackra, vita blommor.
Ännu har jag inte lyckats så bra med mina exemplar, dvs jag har aldrig någonsin fått dem att få en endaste liten blomstängel. Men man ska aldrig ge upp hoppet.
När vi var på semester på Maldiverna minns jag att det växte just spindelliljor utanför vår bungalow där.
De var så fantastiskt fina!!
Så om jag inte lyckas få mina egna plantor att blomstra, så måste vi nog åka dit igen för att njuta av dem där…. Eller vad tror ni??
Ön Kuredu, som tillhör Maldiverna, var för övrigt en riktig paradisö. Det var  som om vi var mitt i en saga. Kanske blir det ett inlägg därifrån lite längre fram.
Dagens citat:
Vad du än gör,
gör det med kärlek.
Hur du än lever,
lev med känsla.
Hur du än talar,
tala gott, äkta och ärligt.
Hur du än älskar,
älska innerligt.
Ha en fin söndag och kram på er
Annika
Dela gärna
     

Spindelliljan och en sista snabbis hos Mandelmann. Läs mer »

Ensam hemma

Lämna en kommentar / Hemma hos mig. / Av / / , , , / 4 minutes of reading
Hejsan
Sedan länge var det bestämt att Stefan skulle iväg till Småland på älgjakt i en hel vecka.
Det innebar ju att jag skulle vara ensam hemma. Inga ungar, ingen man. Bara jag och djuren.
Jag måste erkänna att det där kändes lite grann som när jag var 11 år gammal och bodde ute i skogen på Christinehof och hela familjen åkte på semester. Alla utom jag. Jag bara älskade det!!
Lite samma känsla var det alltså nu när Stefan kysste mig och sa hejdå innan vi skildes förra helgen.
Jag minns att när jag var liten så var det många vuxna som undrade om jag aldrig var mörkrädd när jag var själv sådär i ett stort hus ute i skogen.
Nej, rädd var jag aldrig. För då, när jag var liten, så var alla människor snälla. Jag trodde definitivt inte på spöken och dessutom ansåg jag själv att jag var en superhjälte. Jag var övertygad om att jag var starkast, snabbast, vigast och näst intill odödlig. Så kunde jag ju prata med djur också, ansåg jag då…. och min förebild var Pippi Långstrump!!
Jag är fortfarande ganska modig och inte ett dugg mörkrädd. Fast jag har en lite annan syn på min egen kapacitet idag.
Jag och hundarna gick såklart runt vår sjö om morrnarna.
Det gör vi ju alltid, om vi är ensamma hemma, eller inte!
För det är trots allt lite skillnad att vara ensam hemma när man är 52 år eller man är 11-12. Nu börjar jag tillexempel inte tänka på allt förbjudet jag ska hitta på. Jag ger mig inte på att tjuvröka. Inte heller stjäl jag öl och smygdricker från intilliggande restaurang. Jag har väl inte heller någon tanke på att köra rally i ett vildsvinshägn med någon gammal bil, även om just det onekligen skulle vara ganska roligt!
 Nej, inget sånt hittar jag på – det är liksom inte så kul när ingen direkt förbjuder det!
Jag tycker att jag själv är en ganska redig kvinna och jag klarar det mesta på egen hand.
Men det är lite som att livet ska pröva mig ett snäpp extra när Stefan inte är hemma.
Det började med att något pep och larmade från brandvarnaren i tvättstugan. Typiskt!
Alla sensorer och grejer som sitter här i taket ingår i vårt larmsystem och det där har jag liksom inte så bra koll på. Det är ditsatt av Securitas.
Händig som jag är, monterade jag ner dem allihopa och bar ut i garaget. Där kunde eländet ligga och pipa istället tills Stefan kom hem. För det där hör till hans ansvarsområde, det har jag bestämt.
Såklart ringde de genast till Stefan från larmcentralen och förkunnade att det var sabotage på vår anläggning. Sedan ringde de mig. När jag försökte med mitt tredje lösenord, så sa en trött larmoperatör att vi nog skulle uppdatera oss lite på våra lösenord när min make kom hem …
… fint väder var det åtminstone…
En kväll tänkte jag njuta av lugnet och ensamheten i vårt spabad. Ljuvligt skulle det bli.
Inne i huset hade jag förberett med att tända en brasa i kaminen. För att elda är jag synnerligen bra på…. det kan hända att någon till och med minns när jag förevisade eldstäder på en utställning i Simrishamns hamn för många år sedan … brandmännen gör det nog, men det är en helt annan historia …
Det brukar typ aldrig gå någon säkring här i huset. I alla fall ingen sådan där riktig propp i porslin med en färgad plupp i ändan som ska trilla av om något är ”överspänt” .
Naturligtvis skulle det hända när jag kom upp ur badet. Våra närmsta grannar fick då glädjen av att se en blöt, frusen och naken kvinna med skallrande tänder, ränna ut i proppskåpet och krångla med nya säkringar hit och dit….
Badet var i alla fall skönt och efteråt blev det mys med fine Felix. Och det brann fint i kaminen. Inga eldsvåder här inte!
Och med en känsla av att vara 11 år gammal och full med bus, så får det faktiskt bli en liten fräckis idag.
Dagens fräcka citat:
Jag har hört folk snacka om klitoris …
Jag undrar vad det är för skillnad
mellan det, jasminris och basmatiris?
Jag hoppas ni får en härligt busig lördag idag.
Kram Annika
… i morgon är jag nog mitt vanliga, vuxna jag igen….
Dela gärna
     

Ensam hemma Läs mer »

11 månader kvar.

Lämna en kommentar / Familj / Av / / , , , , / 3 minutes of reading
Hejsan.
Tror ni på skrock? För i så fall kan ni gå och lägga er igen. Dra täcket över huvudet, knipa igen ögonen, hålla andan och bara försöka överleva. Det är nämligen fredagen den 13:e idag!!
Jag tror inte särskilt mycket på sånt där, så jag tänker leva på för fullt, så som jag brukar göra. En dag som alla andra bara.
Jag tänker inte så mycket på om det springer en svart katt över vägen. Den är väl bara på väg till andra sidan helt enkelt.
Om det finns något skrock om spindlar, det vet jag inte. Men jag brukar alltid se väldigt mycket spindlar nu på hösten. En del  är ganska fina tycker jag.
Jag har en blomma som snart sjunger på sista versen i trädgården nu. Den är lite lik en blandning av en fjäril och en spindel tycker jag.

Emmy i Australien.

Tänk, nu har det redan gått en hel månad sedan de åkte, Emmy och Matilda.
Av bilderna jag sett verkar de hitta på en massa roliga saker. Nu senast var de på Fraser Island, vilket är världens största sandö med de farligaste djuren som finns i hela vår värld… ormar, spindlar, skorpioner, dingos, hajar …
Grymt avundsjuk är jag såklart!
-Tack för jag får låna lite bilder Emmy, och var rädd om er små töser. ♥
Visst blir man sugen på att resa ut en sväng i världen när man får se sådana här foto?
Andréa I Saskatoon, Canada.
Från Andréa har jag också fått lite uppdatering. Det är nu två veckor sedan hon for.
Hon jobbar på universitetsdjursjukhuset liksom hon gjorde förra året. Som tur är har hon fått ett lite bättre schema och hon har lite mer fritid det här året. Även lite bättre betalt hoppas jag hon fått. För alla oss som gnäller och  klagar på våra löner här hemma, kan jag berätta att förra året tjänade hon 35 kr/timme. Så drogs det lite skatt också på det!! Det gick ihopa eftersom hon vissa veckor tjänstgjorde så mycket som 120 timmar/vecka …. Det där är vad man får gå igenom om man vill komma uppåt i karriären som veterinär.
 Precis som i kalla Norden har hösten gjort sin entré där i Saskatoon.
Andréas utländska vänner har fått smaka Sveriges nationalrätter, och jag skäms lite grann över mina landsmäns dåliga smak. Surströmming, lakrits och snus … Va e de för en blandning???? Ja, åsså en gammeldansk till det ….
Det är då tur att hon uppmärksammade kanelbullensdag åtminstone, så vårt folk inte blir helt idiotförklarade där borta i Amerikat.
Tack gumman för dina bilder och en stor kram till dig ♥
Jag är verkligen stolt över mina tre tjejer. Alla tre är de så driftiga och med glad framåtanda tar de sig ann livet med en stor portion humor.
Vem de egentligen ärvt allt det där av, det vill jag låta vara osagt…. men det lilla citat som nu följer tycker jag stämmer in ganska bra på mig själv som ung skolflicka ….
Dagens citat:
Hur man får bekräftat att man
är dålig på matte:
Läraren hämtar en stol varje gång
man räcker upp handen.
Nu var jag kanske inte helt urkass på just matte, men för er som hört mig yppa någonting på engelska så inser ni nog vilket som var mitt sämsta ämne i skolan … för att inte snacka om spanska som jag läst i hela tre år och bara kan ett enda ord av. Trabajo, vilket betyder jobba …
Det viktiga är väl att försöka trots att man är sämst!
Ha en fin dag och kram.
Annika
Dela gärna
     

11 månader kvar. Läs mer »

Färgstark bukett och hundträning i grönt.

Lämna en kommentar / Patrullhund / Av / / , , , / 2 minutes of reading
Hejsan
Visst är det sådär extra roligt att få en bukett blommor som man absolut inte är beredd på. Att få uppskattning när man minst anar det, det gör hjärtat alldeles varmt och mjukt.
I förra veckan var det precis vad som hände mig.
Helt oväntad dök en kär person upp med en bukett rosor i den mest fantastiska färg man kan tänka sig.
Den var som klippt och skuren på vårt matbord just nu.
I helgen har jag varit på tjänstehundsträning med Johnny.
Som vanligt var Johnny taggad till tusen och uppspelt som ett litet barn på julafton. Jag tror helt ärligt att det inte finns någon människa i hela världen som älskar sitt jobb så mycket som Johnny gör.
Tänk er själva någon som oavbrutet gör höga jämfotahopp så fort man kliver av bilen och därefter håller på så ända tills det är dags att ta tag i första arbetsuppgiften. Ja, det är liksom Johnny i ett nötskal. Men så är han ju också en glad, arbetsvillig flatcoated retriever.
På dagens träningsschema stod såklart patrullering med tonvikt på ljudmarkering, vilket jag tyckte Johnny klarade nästintill helt perfekt. Nu är jag ju lite partisk som domare förstås, men ganska duktig var han allt.
Så hade vi stillasittande bevakning med figuranter på olika ställen i skogen. Jag måste säga att vi har allihopa väldigt duktiga hundar, som hade full koll på alla busar där inne i skogen. Inte lätt att vara fiende här inte.
Dagens citat:
Hinder och problem är vad
du ser och inbillar dig,
när du förlorar målet
ur sikte.
Allt går så mycket lättare om man inte tänker och oroar sig allt för mycket för saker och ting.
Bara jobba framåt, vips är man i mål. För hur svårt kan det vara liksom?
Ha en fin dag och kram på er.
Annika
Dela gärna
     

Färgstark bukett och hundträning i grönt. Läs mer »

Elefanten i rummet och en dränkt gris.

Lämna en kommentar / Allmänt, Hundar och katter / Av / / , , , , , / 3 minutes of reading
Hejsan
I förra veckan när jag var i Ystad så passade jag på att göra en ny investering.
Det var en investering åt vår fyrbente guldklimp. Nämligen en hiskeligt dyr och fin bädd till vår älskade Johnny-hund.
Efterhand som Johnny blivit äldre så har jag märkt att han gärna vill ligga lite mer mjukt ibland. Och såklart ska han få göra det. Med tanke på att han nu har uppnått en ålder som ligger på ca 63 år (om han vore en människa vill säga) så vill jag såklart att han ska ha det bra.
Johnny som tjänar sina egna pengar från försvarsmakten varje år, ska ju kunna kosta på sig en lite lyxigare bädd… ( 7.000 riksdaler minsann, inkasserar gossen, som vilken soldat som helst.)
Just den här mjuka sköna sängen kostade en tusenlapp, och blev väldigt omtyckt. Ja, det är väl det minsta man kan unna sin trogne stridskamrat.
Om ni vet hur barn ser ut på julafton när alla paket är utdelade och deras ögon glittrar av förtjusning. Då kan ni tänka er hur Johnny såg ut när han förstod att den där nya mjuka sängen var hans. Bara hans.
Tacksamhet och glädje visade han mig – min älskade hund ♥
Mitt egentligen ärende den där dagen i Ystad var en trevlig kväll tillsammans med min syster.
Vi hade för länge sedan bokat biljetter för att lyssna på David Batra och hans förställning ”Elefanten i rummet” på Ystads teater.
Vi började med att gå och äta en bit tillsammans. Det blev kinamat, precis som förr i tiden när vi var yngre.
Samma gamla vanliga kinarestaurang som då. Gott och mysigt.
Sedan var det dags för Batras föreställning. En monolog som till stor del handlade om hans fru, vilket han framförde på ett underbart och roligt sätt. Vi skrattade så vi båda fick kramp i magen.
Stefan är inget stort fan av just David Batra. Inte som jag, som är väldigt förtjust i den där lille indiern faktiskt.
Nej istället var Stefan hemma och var stolt som en tupp.
Han hade nämligen lyckats skjuta ihjäl ett ganska stort vildsvin.
Han hade inte bara skjutet den stackars grisen till döds. Han hade även lyckats dränka den. Det ska nog lite konst till det där att få sitt villebråd att för egen maskin hamna på botten av en bäck efter ett dödande skott.
Jag tror nog att det var en snopen Stefan som hittade sitt byte där i bäcken. Istället för en lätt transport hem, så blev det lite mer besvärligt med lokalisering och vinschning med bilen, och säkert massor av skratt ….
Ja det var stolta jägare i alla fall, där de stod med det stendöda, nytvättade grisliket.
Själv är jag stolt bara jag klarar att slå två flugor i samma smäll ….
Dagens citat:
Livet handlar lite
om att göra bra val
och mycket om att göra
det bästa av det som
inte går att välja.
Och så handlar det om att kunna se humorn i allting. Man ska inte ta så himla allvarligt på livet. Ingen kommer ändå levande härifrån. Så när vi ändå är här så måste vi se till att skratta så mycket vi kan.
Ha en fin dag och kram
Annika
Dela gärna
     

Elefanten i rummet och en dränkt gris. Läs mer »

Mitt Afrika

Lämna en kommentar / Resor / Av / / , , , , , / 4 minutes of reading
Hejsan
Vad kan man annat göra en höstdag i oktober – än att drömma sig bort?
Tillbaka till oförglömliga ögonblick.
Nu är det förstås inte ofta jag dagdrömmer, men av en händelse blev jag påmind om min och Stefans senaste semesterresa.
Det har redan hunnit gå hela fyra år sedan vi reste på safari till Serengeti i Tanzania. Jag och Stefan ♥.
Av mina semestrar och resor så är de tre resorna till  Afrika som gjort djupast intryck på mig. Gambia, Kenya och nu senast Tanzania.
Jag råkade klicka och hamnade i mappen ”bilder från Tanzania” och insåg – några bilder förtjänar verkligen ett inlägg på bloggen.
Så därför hoppas jag att ni vill hänga med på en safarirunda genom mina favoritbilder den här morgonen.

Vi reste med ett bolag  som heter Andersons´s. Det är en byrå som är specialister på just resor i Afrika.

Både jag och Stefan var mer än nöjda.
Vår underbara guide såg under en hel vecka till att vi kom till de platser där det fanns mest chans att få de bästa naturupplevelserna. Han var en mästare i att läsa naturen, vädret, årstiden. Bäste William! Stolt som en tupp var han när han berättade att han fått äran att köra för vår svenska kronprinsessa Victoria på safari en gång.
William insåg snabbt att jag ville se allt. Inte bara ”the big five”. Jag njöt lika mycket av de små djuren. Fåglar, möss, harar …. ja, hela naturen fängslade mig!
Och så klart fick vi se ”the big five” också!
Inget är väl så roligt att studera som just apor?
Vi har väl alla sett dem på zoo och djurparker kanske. Men att få sitta ute i naturen, i deras rätt element och studera dem i total frihet, det är något helt annat. Underbart.
Såklart var alla de stora kattdjuren också väldigt speciella att få se i frihet. Några av dem bar radiosändare i forskningssyfte. Jag gillade att man värnade väldigt mycket om nationalparken.
Människorna där lever med djuren på ett annat sätt än vi är vana vid här. Att skjuta bort djur för att de är farliga är inget alternativ, istället flyttade man skolorna närmre byarna så det inte skulle försvinna så mycket barn på skolvägen.
Att studera dessa vackra djur i frihet tröttnade jag aldrig på. Jag hade kunnat stanna där ute i en evighet tror jag.
Ett speciellt ögonblick jag aldrig glömmer är när vi fick bevittna en öm kärleksakt där ute på Serengetis savann. Alla andra turister tröttnade efter ett tag på att studera det slöa lejonparet, men vår guide misstänkte att en parning skulle ske och vi bestämde oss för att stanna. Ett bra tag satt vi där ute, alldeles tysta bara vi tre och de sovande lejonen. Då plötsligt steg hanen upp, gäspade. sträckte sig och besteg sin hona.
Vilket ögonblick ♥ Efteråt vrålade han lite och gav oss en dimmig blick.
Vi fick också se de flesta av de mindre kattdjuren. Den väldigt skygga lilla Servalen visade sig och jag var så glad över att få se den och kunna knäppa några bilder på den.
Ett annat litet sött djur vi fick se på vår safari var den lilla söta dik-dik. Den minsta lilla antilopen som finns. Den var inte mycket större än en hare och såååå söt!
Vi bodde på lite olika platser under vår safari. Mitt favoritboende var i tältet ute på savannen.
Att ligga där på natten och höra buffelhjordar ströva intill tältet var en hissnande upplevelse.
Tack vare vår underbare guide så tror jag att vi fick den största upplevelsen man kan tänka sig.
Stefans favoritdjur därute på savannen var ”Pumba”. Och visst är  Afrika vårtsvin ganska festliga.
Från Serengeti åkte vi till det fantastiska Ngorongoro området. Det är en rund krater som är ca 2 mil i diameter. Där nere lever Afrikas djurarter i sitt eget ekosystem. Uppe från utkiksplatsen såg vi hjordar av bufflar och annat stilla ströva runt. På natten kunde vi sedan höra lejonens vrål då de försåg sig med ett nödvändigt skrovmål.
 En fantastisk upplevelse och hit återvänder jag mer än gärna.
Både jag och Stefan hoppas att kunna göra ytterligare någon resa till den här underbara platsen av vår jord.
Att få se alla fantastiska djur i sin rätta miljö känns så härligt.
Såklart har Tanzania och Afrika en mängd mörka sidor också. Som miljöproblem, tjuvskyttar och fattigdom …
Fast här vill jag bara framhålla det vackra och underbara så njut av mina lilla bildbomb nu …
Detta var bara ett litet axplock av alla de bilder jag knäppte. Efter safarin hade vi även en underbar vecka på ön Zanzibar med sol och bad. Fast det är djur och natur som sätter mest spår i min själ.
Jag hoppas att vi kan få chans att resa hit igen. Med vårt företag och ett gäng husdjur kräver det ganska mycket planering. Det kräver en hel del sparpengar som just nu inte finns. Stefan måste såklart blir frisk också … men kanske någon gång igen …
Dagens citat:
”De mest värdefulla platserna att få vara på i hela världen är i någons tankar, i någons böner och i någons hjärta.”
Idag njuter jag av den fantastiska natur och miljö jag själv har runt husknutan.
Tacksam att ha tillgång till min egen magiska plats här i Gyllebo.
Ha en fin dag och kram.
Annika
Dela gärna
     

Mitt Afrika Läs mer »

Kontorsråttan.

Lämna en kommentar / Stefan Hantverkar'n / Av / / , , , / 3 minutes of reading
Gomorron sköna måndag.
Äntligen är det måndag igen och dags att sparka igång arbetet.
Som många nog vet så jobbar jag på min mans byggfirma. Stefan Hantverkar´n AB.
I alla fall har många hört att jag säger att jag jobbar.
Egentligen är det ingen som med sina ögon verkligen har sett att det där stämmer. Så fort det kommer någon hem till mitt kontor så slutar jag ju genast med det jag håller på med …
Men faktiskt, i förra veckan jobbade jag på – fullt synligt –  med arkiveringen av 20 års papper på vårt lager.
Japp, jag är en hamster och tillika en vän av ordning. Åtminstone då det handlar om papper och bokföring.
Även om jag är fullt medveten om att man inte behöver spara sina räkenskaper så här länge, så tycker jag att det kan väl inte skada. ”Om plats finnes”, som flickan sa ….
Nu har jag fått ett enkelt, men fint arkiv, så den här dagen var det dags att plocka upp alla pärmar från de numrerade flyttkartongerna.
På lagret rådde full aktivetet den här regniga dagen.
Det snickrades och bankades. Det var chefen själv. Han ni vet, som just nu slår med en lite lättare hammare.
Jodå, han är ännu delvis sjukskriven, men för kameran måste han såklart göra sig till.
Två av våra snickare var också igång inne i verkstaden.
Glada förkunnade de att just den här dagen var de båda smeder istället. Sedan svetsade de på för glatta livet.
Underbart med tusenkonstnärer i företaget.
När mitt arbete var klart var det tid för lunch. Och när matintaget var klart så körde jag tillbaka till mitt Gyllebo, medan pågarna fortsatte med sina projekt.
Nya papper väntade på mig hemma på mitt lilla kontor. Det är väl märkligt hur mycket post och papper det kan bli. Jag menar ändå slarvar ju posten bort en stor del nu förtiden. Fast då måste det ju skickas påminnelser istället så då blir det ju ännu mer papper…
Jag älskar verkligen ”mina pågar”. Alla grabbarna på företaget, precis varenda en av dem!!
Dagens citat:
10 saker som inte kräver utbildning och talang
  1. Komma i tid
  2. Attityd
  3. Vara förberedd
  4. Anstränga sig
  5. Arbetsmoral
  6. Kroppspråk
  7. Energi
  8. Passion
  9. Öppen för coaching
  10. Göra det lilla extra.

På Stefan Hantverkar´n AB  har vi såklart alla dessa egenskaper OCH dessutom utbildning!

Vår hemsida hittar ni här.

Just den här måndagen är lite speciell. Säkert är det många som har tagit ledigt just idag och sitter på pass ute i skogen runt om i vårt land. Med orangefärgade mössor, svettiga fingrar och och bultande hjärta väntar de på något stort…. För idag börjar ju älgjakten!!

Hos oss är chefen – min Stefan alltså –  ledig för just det. Älgjakt i Småland.

Till min älskade Stefan och till Kenta, ”Nisse Ghandi”, Linus, Kalle och alla andra gubbar där uppe i Småland vill jag skicka en särskild hälsning. ” En riktig skitjakt på Er”!!

Ha en underbar måndag kära ni.

Kram

”den glada kontorsråttan” Annika

Dela gärna
     

Kontorsråttan. Läs mer »

Klåfingrigt fruntimmer och Cillas äbblakaga

Lämna en kommentar / Allmänt, Hemma hos mig. / Av / / , , , / 3 minutes of reading
Hejsan
En tidig morgon i veckan bjöd moder natur på det mest underbara höstvädret man kan tänka sig.
Lugnt, stilla och sol. Ja, ni läste helt rätt – just sol!
Vid Gylleboslottet var det tyst och stilla. Från det stora kastanjeträdet hade kastanjerna börjat falla ner på vägen. Där brukar det bli en farlig sörja av löv och krossade kastanjer lite längre fram på hösten. Jag älskar kastanjer. Det påminner om när man var barn. Tänk, då gjorde jag kor av dem med lite tandpetare och livlig fantasi.
Även björken såg ut att vara i riktig höstskrud den här morgonen, ja på gränsen till vinterutstyrsel nästan, dvs snart naken.
Inne i skogen nådde solens första skälvande strålar inte riktigt fram, men det var mysigt att vandra där i den gryende morgonen. Vattnet i sjön glittrade inbjudande och jag ångrade att jag inte tagit mig ett enda dopp där i sommar. Men så är det – ”sent ska syndaren vakna”.
På ett ställe i skogen fick jag syn på de högsta, gängligaste svampar jag sett. I en klunga stod de som höga majestäter mitt i solskenet.
Jag satte mig ner för att fotografera dem. Så sträckte jag mig fram för att vika undan lite löv som skymde sikten för mitt objektiv. Jag – det klåfingriga fruntimret kunde då genast artbestämma de där gaciösa svamparna.
Bläcksvamp.
Om inte detta var fjällig bläcksvamp, så vet jag inte hur sådan bläcksvamp ser ut.
På google kunde jag läsa att den lär vara ätlig, men bör ätas innan den svartnat. Och det finns väl ingen levande människa som plockar med sig den här sörjan hem för att tillaga. Såvida man inte vill tillreda någon dödlig häxbryggd förstås
Svampen växer även väldigt snabbt och någonstans nämns att man tror att den är en köttätande svamp. Ja, den äter såklart inte små barn eller så, utan den äter något som kallas nematoder.
Spännande och intressant tyckte jag, där jag låg på knä i löven med kladdiga och svarta fingrar..
Sedan torkade jag av det värsta på byxorna och gick vidare.
Det var verkligen en sagolik morgon!
Av Stefans gulliga kusin, Cilla, har jag fått ett nytt recept på äppelkaka. För äppelkaka måste man äta om man kommer från Kivik, som Stefan ju gör. Så i detta huset äts det alltid äpple på kors och tvärs hela hösten. Jag brukar ofta göra en särskild äbblakaga som Stefan älskar, men då och då är det kul att få lite omväxling tycker jag.
Den här var sagolikt god med ett täcke av mandelmassa och cremefraich ovanpå. Smarrigt värre.
Dagens danska  citat:
Hvorfor jeg
ikke har
tatoveringar?
Av samme grunn
som man
ikke setter
klistremerker
på en Ferrari.
Ett sött litet citat.
Själv har jag inga tatueringar, av den enkla enledningen att jag inte tycker att jag passar i det. Eller inte känt att det varit något jag vill ha. Inte ännu i alla fall.
Jag har många vänner med tatueringar, stora galna tatueringar och jag älskar dem alla. De är en del av deras stil och personlighet. Bara för att jag själv inte har just den stilen betyder det inte att jag inte kan tycka att någon annan passar i det och att det är vackert på andra. Men själv är jag ju en Ferrari …
Det är nästan som namn. Det är personen som gör att namnet blir fint, inte tvärtom tycker jag. Föresten har jag vänner som heter just Ferrari. Om de har tatueringar vill jag dock låta vara osagt …
(Kram på dig S.Ferrari, snart är det jul, som jag vet att du längtar efter!!)
Ha det gott.
Annika
Dela gärna
     

Klåfingrigt fruntimmer och Cillas äbblakaga Läs mer »

Rulla till toppen