Avsked

Tredje tösen drar ut i världen …

Hej hej
I förra veckan var det dags för mig att ta ännu ett avsked. Det var min mellandotter Amanda som var redo för 3 veckors semester.
Åhhh vad jag unnar henne den här ledigheten. Hela sommaren har hon jobbat och slitet istället för att ta ut sin semester.
Såklart var det var med glädje jag tackade ja till förfrågan om att vara hundvakt. En hund mer eller mindre liksom ….
Först gick deras färd till Tyskland, där Amandas svåger, Joel Eriksson, körde en finaltävling i formel 3. Han gjorde en grym helg med en första plats på prispallen.
Totalt slutade han som silverpristagare i hela formel 3:s europamästerskap.
Ett stort grattis Joel.
För er som vill läsa mer om Joel Eriksson och hans formelracing, så hittar ni hans sida här.
(bilder nedan är tagna av Mattias Persson. Han är tidernas bäste motorsportfotograf och reporter, och så tycker jag framförallt att han är den gulligaste av dem alla!!)
Amanda och Snowie kom hit en kväll förra veckan.
Jag bjöd på enkel kvällsmat, bestående av ostgratinerade smörgåsar och tomatsallad.
Sen var det dags för avskedet. Hejdå och goodbye.
Det stor pusskalaset utbröt på mitt köksgolv. Det finns nog ingen liten hund som är så bra på just pussar, som Amandas lilla ”Snö”.
För en kort stund var jag den ensammaste mamman i hela vida världen. Ja, det tyckte jag i typ två minuter innan verkligheten kallade på mig igen. Och med verkligheten menar jag de fyra hundar som såklart kräver sin passning. Och jag älskar det!
Att passa ytterligare en liten hund på 2 kilo är inte särskilt betungande. Inte mer än det ansvar det såklart medför att se efter någon annans dyrgrip.
Särskilt när min man varit på älgjakt i Småland, så har det varit mysigt med alla de tre små hundarna liggande tätt intill mig i sängen.
Ja det vill säga ända tills jag insåg att det var mer än hundar jag hade i sängen ….
Johnny var oskyldig eftersom han alltid föredrar att tillbringa natten i sin egen säng i tvättstugan.
Nu brukar de små hundarna inte få särskilt mycket fästingar och såklart behandlas de alla i förbyggande syfte.
De i familjen som drar till sig mest av det blodsugande spindeldjuret är jag själv, katterna och hunden Johnny. De av oss som vistas mest i skog och mark alltså.
Nu vill jag önska Amanda och Jimmy en underbar resa till Karibien.
Jag hoppas ni får njuta av sol och bad och får rå om varandra riktigt mycket ♥
-Kanske får ni tillbaka er lilla hund till julhysterin drar igång …

Dagens citat:

Jag ÄLSKAR de
människor som säger
till en:
”hör av dig när du kommer

fram, så jag vet att du är

välbehållen.”

Ha en fin dag alla människor där ute,

och var rädda om er alla mina små töser runt om i världen – skriv när ni är framme som vanligt!.
Kram Annika

Hon är framme nu och våra liv rullar på över hela jordklotet.

Hej hej
Mitt hjärta har varit lite sorgset och tungt i någon dag.
Det blir väl så vid alla avsked kan jag tro.
Lite sorgset när man vinkar adjö.
När äldsta dottern förra veckan åkte iväg till Amerika så kändes det allt lite ”lissamt”. Ja det är skånska och betyder ledsamt.

Det värsta är när man säger ”hejdå”, och vet att det kommer att dröja väldigt länge innan man ses igen.

Tårarna vill liksom bara spruta fram.
Fast jag är ju en krigare och biter ihop så gott det går.
Dagen innan Andréa:s resa gick av stapeln, så hade vi en så mysig eftermiddag.
Systrarna Henriksson pysslade om varandra, mös med hundarna och sedan tog de tag i gamla mossan Annika. Jag fick håret lockat (precis så som jag egentligen inte alls vill ha det) och smink som om jag skulle på nobelmiddag.
Jag njöt i fulla drag även om jag inte kände mig hemma i mitt nya utseende.
I luften hängde avskedet som snart skulle komma. Hundarna var annorlunda. Jag kunde se att de anade en förändring. De kände av vår sinnesstämning som alltid. Särskilt stora hunden Johnny.
Så slog hon igen den gamla resväskan och gav sig iväg.
Stefan fick äran att köra ”dyrgripen” till tåget.
Jag hatar att vinka adjö vid tåg!! Det blir så sorgligt, nästan som i tragiska filmer där det kramas, bölas och snörvlas. Det är liksom bara en vit näsduk att vifta med som fattas.
Så går någon dag och allt känns plötsligt helt ok igen! Våra liv rullar på som vanligt. Andréa har börjat sitt nya schema på djursjukhuset i Canada och livet går vidare.
… såklart blir jag överlycklig över små meddelande som dyker upp här hemma …
en lapp på baksidan av datamusen. Ljuvliga små guldkorn.
I Australien rullar livet på för minstingen Emmy och hennes bästis Matilda också.
Även från dem kommer små livstecken och jag följer dem med stor glädje.
Det är helt ok att ha ungarna utspridda över jordklotet.
Det värsta är avskeden!
… fast återseendena blir så mycket härligare – det vill jag lova!
… och på telefonen kan jag faktiskt se dem båda två!!

Fina Amanda finns ju här!!!

Jag och mellandottern Amanda planerar in värdefulla stunder tillsammans. Och jag är tacksam för att ha henne så nära ♥
Dagens citat:
Jag döpte mina två
fiskar till En och Två.
Så när En dör så har
Jag fortfarande Två kvar.
Ha det fint alla fina människor där ute i världen.
Kram på er
Annika

Att skiljas är att dö lite grann.

Hej
Hon har åkt nu…
Min älskade lilla dotter Emmy har gett sig iväg på sin andra resa till Australien. Hon och hennes kompis Matilda ska återigen vara borta ett helt år. Och mitt hjärta blöder!
Jag vet att jag har tur … nuförtiden kan vi ju ha mycket kontakt via nätet.
Jag vet att jag ska vara glad för hennes skull … såklart är jag det – självklart.
Jag vet att ett år går fort … i alla fall tycker man det bakefter.
Allt det där som alla säger till mig, allt det där det vet jag….
MEN … mitt hjärta vet inte, mitt hjärta bara känner … det känner lite sorg, lite saknad och mycket längtan.
I helgen har vi i familjen haft en liten avskedsfest. Både för minstingen Emmy och för äldsta dottern Andrea, som även hon snart drar till Canada ett år till.
Vi samlades hos ”Eva på Torget”. Där åt vi en mysig och god middag tillsammans.
Jag kan verkligen rekommendera det lilla mysiga stället på torget i Kivik.
Där är så himla smakfullt inrett och fantastiskt god mat serveras det där.
Jag valde Evas fisksoppa med saffran. Sååå himla god!
Efteråt samlades vi här hos oss i Gyllebo för lite kaffe och mys.
Sen var det bara dags att kramas och säga hejdå.
Förra gången hon reste kan man läsa om här.
Dagens citat:
”Jag är övertygad om att de flesta människor är
ungefär så lyckliga som de bestämmer sig för att vara.”
Och så är det nog. Jag har bestämt mig för att vara lycklig!
Och är ungarna lyckliga, då är jag det också.
Kram på er
Annika
Till dig min älskade Emmy, vill jag önska en härlig resa. Var rädda om er, du och Matilda.
Helst vill vi inte få hem någon av er i rullstol som förra gången, tänk nu på det!!!
Och faller andan på så har du tillåtelse att skriva gästinlägg här någon gång.
Scroll to Top