döttrar

Vardagslyx.

2 kommentarer / Familj / Av / / , / 1 minute of reading

(Inlägget innehåller reklamlänkar)

Hejsan

Vardagslyx för mig är inte att tappa upp ett skumbad i badrummet. Det är inte att tända massor av levande ljus, eller att sätta på skön musik … åt mig själv….

 

Nej, vardagslyx för mig är att kunna göra det åt min dotter när hon trött och sliten kommer hem efter ett långt arbetsdygn.

För mig är det så mycket värt att få möjligheten att skämma bort mina döttrar någon gång då och då.

Att tassa in till henne med en tjock, lyxig frottéhandduk och se hur hon ligger där med en djuprengörande ansiktsmask, det känns minst lika gott i min egen kropp som i hennes tror jag.

Det är så det är att vara mamma. Oavsett åldern på barnen.

För mig själv kan det vara vardagslyx med varm choklad och några gamla överblivna lussebullar efter en tur i skogen.

Kvällens citat:

Meningen med livet är ett liv med mening.

Tips: Vill ni också fixa till ett lyxigt hemmaspa åt er själv eller någon annan så hittar ni ljuvliga, väldoftande LJUS här. Jag älskar RITUALS underbara produkter, och när det inte passar med en tung, stark parfym, då väljer jag gärna en god LOTION istället som ger en mildare doft.

Ha en bra kväll.

Kram Annika

Luciakväll.

Lämna en kommentar / Familj / Av / / , , / 2 minutes of reading

Hej på er alla.

I kväll är det Luciakväll. Jag kan inte låta bli att minnas tillbaka på alla de underbara ögonblick som jag själv har till just den här traditionen. Såklart minns jag när jag själv var ung och iklädde mig rollen som ljusets drottning.

Mest minns jag nog alla de gånger då jag klädde ut mina egna döttrar. Någon gång fick de allihopa vara Lucia och en annan gång skulle Andréa helt plötsligt vara djävulen – vad han egentligen hade i tåget att göra? Nåväl, det är med värme i hjärtat jag minns alla de tidiga morgnar då vi steg upp och körde och överraskade ”farmor och faffor” med kaffe på sängen.

Nuförtiden verkar det inte längre vara så trendigt med Luciatåg. Men allting svänger och jag är nog ganska säker på att med åren kommer traditionen tillbaka igen. Sådär är det med det mesta. Jag ska i alla fall ta mig en liten lussebulle till kaffet ikväll. För den trenden tycks leva kvar i allra högsta grad.

Så ska jag kanske ringa till Alabama och sjunga ”natten går tunga fjät” i luren- vad hundan det där nu egentligen betyder? Men jag tycker nog att det kan behövas lite Luciastämning i Amerika också.

Kvällens citat:

Saker tar slut. Människor förändras. Och vet du vad? Livet fortsätter.

Ja, det kan blir precis hur bra som helst ändå, bara vi vågar ta emot förändringen med öppet sinne!

Tips: Såhär i Lucistider är det roligt att klä sig lite finare än vanligt. Jag har kikat in en fräsig BLUS med ormskinnsmönster och svarta snygga BYXOR. Eller varför inte en snygg KLÄNNING? Fler fina kläder finns HÄR.

Ha en fin kväll och kram på er

Annika

 

Kravallungarna.

Lämna en kommentar / Familj, Natur / Av / / , , , / 2 minutes of reading
(blogginlägget innehåller reklamlänkar till Camprade, Stadium och till Lindex)
Hejsan
Alltså, mina fina töser!! Mina älskade döttrar!
Det är tossigt hur fort tiden springer.
”Kravallungarna”, ja det är Stefan som förr brukade kalla dem för det.
Stefan är ju tjejernas bonuspappa, och de har alltid haft ett hjärtligt förhållande till varandra.
Kanske kan jag förstå att det inte var så lätt för honom att plötsligt få både mig och mina tre töser som sina nya familjemedlemmar. Och kanske kan jag förstå varför han då var väldigt bestämd med att det var en hanhund vi skulle välja i valpkullen … som lite balans till allt det feminina.
Att de är mer vilda än tama, mina döttrar, det ser jag ju när jag försöker välja ut bilder till ett blogginlägg.
Det är liksom full fart precis hela tiden. Och jag bara älskar det.
Numera är de utflugna alla tre, och tyvärr blir det inte så ofta som vi kan ses allihop på samma gång.
Men istället blir det galet roligt de gånger då vi träffas.
Ni som följer mig vet ju att jag har min tredje och äldsta kravallunge borta i USA.
Henne hälsade jag på i somras och om det äventyret kan man läsa här.
Om du har små kravallungar hemma som väcker dig när du vill ha sovmorgon, som spiller o´boy över hela matbordet eller som gnäller och inte vill sova då det är kväll …. lugn!!! …. det kommer en dag då ni saknar allt det där. Och den dagen kommer fortare än vad man någonsin kan ana.
Mina älskade kravallungar! Ni är de som gjort mitt liv komplett! Jag älskar er alla tre så♥

Gillar du tjejernas outfits, så finns här lite liknande…

På fötterna: rosa gummistövlar här, lyxiga gummistövlar här, synliga gummistövlar här.
Jackor: lyxig regnkappa här, vanlig regnkappa här, min favorit och önskejacka här.
 Dagens citat:
Saliga är vi som kan skratta
åt oss själva, för vi kommer
alltid att ha roligt.
Ha en härlig dag och kram från mig.
Annika

Dukat och bakat när familjen samlas.

Lämna en kommentar / Allmänt, Familj / Av / / , , , , , , / 2 minutes of reading
Hej hej
(Innehåller affiliatelänkar)
Jag måste ju kika in och låta er se mer om hur jag tog emot min lilla resenär när hon kom hem från Australien.
Jag hade haft fullt upp på mitt arbete, men lite fin dukning och en tårta i all hast hann jag med på förmiddagen. Såklart ville jag fira att jag fick hem min yngsta dotter efter nära nog ett helt år på resande fot.
Lilla söta Amanda med sin Jimmy kom även de hem från en resa. De var ganska trötta och möra. Även om de inte varit borta i mer än en vecka, så hade det varit en fartfylld vecka i Ungern, och en sådan kan också sätta sina spår såklart.
Jag hade dukat med lite av trädgårdens blommor på bordet.
I mina två antika gröna vinägerflaskor passade det med en blandad kompott från min egen täppa.
Såklart drack vi ur mina älskade remmare. De glas som jag fått köpa av en nära vän och som jag älskar att duka med.
På köksön dukade jag upp min enkla grillbuffé och hemmagjorda potatissallad. Jag vet att mina tjejer gillar den där potatissalladen och den är ju så mycket godare än alla de varianter som finns färdiga. Jag gör den på en höft och tar till vad som finns hemma…. potatis, ättiksgurka, äpplen, purjolök och lite kapris. Så blandar jag ihop lite majonäs, grädde, gräddfil eller vad som finns i kylen till en stomme. Mums!
-jag måste nog smaka direkt, såg det ut som om Emmy tänkte, när hon ställde sig först i kön till maten och genaste proppade munnen full.
Sedan satt vi länge och väl allihopa och njöt av maten och sällskapet av varandra.
Hundarna tycktes mest gilla att det fanns så många att tigga godsaker av.
Såklart hade jag gjort en tårta, dagen till ära. En tårta av saker som fanns hemma såklart. Lite sylt, lite vaniljkräm, lite nutella och förståst jordgubbar. Inget vackert bakverk kanske, men väl en tårta och faktiskt supergod!
Viktigast av allt – Emmy gillade den!!
Kvällens citat:
Det är bra att umgås med glada människor
men ännu bättre om du är en av dem.
Ha en härlig kväll.
Kram Annika
(bild Amanda Henriksson)
Klänning jag hade på mig var en tunn stickad Odd Molly klänning. Mjuk och skön att ha på sig.
Blir ni också sugna på en mysig klänning så kika in på Bubbleroom  Där finns massor av härliga klänningar och även i märket Odd Molly.
Och det verkar som det kommer att bli ett härlig midsommarväder, då vill man såklart ha en somrig klänning på sig.

Livet rullar på.

Lämna en kommentar / Boktips / Av / / , , , / 2 minutes of reading
Hejsan.
Nu när jag har det lite långsamt här hemma i Gyllebo blir jag sådär extra glad när det trillar in lite hälsningar från mina två döttrarna som är ute i världen.
Såklart kan jag leta upp vårbilder i arkivet och blogga om ….
… men ikväll blir det om ungarna …
Andréa är tillbaka på sitt djursjukhus i Canada igen, efter en veterinärkongress i Las Vegas.
Om det nu finns någon som har fått uppfattningen om att min äldsta dotter är en lugn, stillsam och en smått tråkig plugghäst, så är det en sanningen med modifikation.
Bilderna jag fått skvallrar om vilda och uppsluppna utekvällar där borta i kasinolandet. Drinkar stora som rymdraketer. Kostymklädda vakter som med sneda leende föser ut de glada högljudda ungdomarna för lite frisk luft och tillnyktring….
– mamma, jag var den bästa tjurridaren de hade sett där på två år … Skrev hon uppspelt på snapchat, en kväll till mig…
-om någon dag när blåmärket mognat, kan jag skicka en ny bild på hur det blir när man klänger sig fast på en sådan där tjur …
Ja, målmedveten unge, vad det än gäller … festa eller bli veterinärspecialist – allt gör hon med samma tålmodiga entusiasm.
Min lilla söta Emmy, borta i Australien berättar inte så många vilda historier för mig … och det är väl kanske lite av omtanke, misstänker jag. Men foto skickar hon från sin kofarm, där hon och Matilda är tillbaka och sliter som mjölkerskor.
Min härliga lilla tös.
Boktips
Jag har lyssnat klart på ännu en bok. Uppföljaren till ”konsten att höra hjärtslag” …
Hjärtats innersta röst av Jan-Philipp Sendker.
En mysig och vacker bok med en härlig röst av uppläsare till ljudboken.
Dagens citat:
Naturen har inga principer.
Hon gör ingen skillnad mellan gott och ont.
Ha en fin kväll och kram på er alla.
Annika

Vad var det jag sa?

Lämna en kommentar / Djurliv, Natur / Av / / , , , , / 2 minutes of reading
Hejsan.
Med facit i hand och med den gångna veckans snöoväder i färskt minne, sneglar jag ut på den röda domherren och kan nästan höra honom sjunga … ”vad var det jag sa” …
De senaste åren har jag faktiskt inte sett till den där vackra gästen vid fågelbordet särskilt ofta… och inte heller har vi haft någon direkt vinter att prata om. Ja så är det faktiskt – nu när jag tänker efter.
Jag älskar honom, det ska jag villigt erkänna, fast nästa år får han gärna komma lite tidigare på säsongen. Sådär lagom till jul skulle faktiskt passa förträffligt.
Förr älskade jag att läsa bondepraktikan.
I mars månad står det tex att man ska ”sig ofta tvätta och bada” … och så ska man ”handla med herrar” …
Ja, jag undrar vad det kan betyda. Bada gör jag ju – både här och där … men att handla med herrar?
En annan gäst som inte kommer med något budskap, i alla fall  vad jag vet, det är hacke-hackspett. Han är mest tvär och ilsk. Han pickar och hackar med sådan urkraft att det är ett under att den lilla hackspettshjärnan inte tumlar totalt sönder inne i hans lilla fågelskalle.
Att skiljas är ju som att dö en smula …
Ja, nu har de kramats farväl mina båda döttrar där borta i Canada. Amanda har åter kommit hem på svensk mark och jag kan riktigt känna den där jobbiga känslan när man kramas och säger hejdå.
Det var nog tur att jag inte följde med för jag har blivit så dålig på avsked med åren.
Kvällens citat:
Det största avståndet
mellan två människor
är missförstånd.
Kram på er
Annika

En hälsning från Canada.

Lämna en kommentar / Familj / Av / / , , , / 2 minutes of reading
Hejsan.
Ikväll tänkte jag visa hur mysigt mina döttrar har det i Canada.
Det är min mellandotter, Amanda, som åkt dit för att hälsa på sin syster, Andréa, och samtidigt passa på med lite skidsemester.
Då, när de planerade den här semestern så fick även jag erbjudande om att följa med. Någonting höll mig tillbaka … jag tackade nej och tyckte att jag kunde åka själv vid ett senare tillfälle. Himla tur var väl det. Hur skulle det se ut med en kutryggig käring i de skidbackarna … jag får lära ungarna att åka riktig slalom en annan gång … host, host …
Men såhär härligt har töserna det, och det gör mitt hjärta alldeles varmt!
Jag tycker inte att jag kan betecknas som någon hönsmamma. Det kan man inte vara när ungarna far och flyger som mina gör. Då måste man släppa kontrollen, och våga lita på att de klarar sig själv. Men en omtänksam mamma vill jag såklart vara, och lite smarta grejer hade jag skickat med … som handvärmare till exempel!
Glad att de kom till nytta.
Alla fotografier i detta inlägg är tagna av Amanda Henriksson, och lovligt lånade såklart.
Kvällens citat:
Många missar lyckan.
Inte på grund av att de inte finner den,
utan på grund av att de inte stannar och
njuter av den.
Ha en härlig kväll.
Kram från mig.
Annika

Hur går det för sjön nu ….

Lämna en kommentar / Allmänt, Familj, Natur / Av / / , , , / 2 minutes of reading
Hejsan.
I över en vecka har jag fått hålla mig hemma nu. Hundarna verkar förstå att det liksom inte går att vandra som vanligt nu när jag har så ont. De ligger tysta och bara tittar med stora, lite oroliga ögon på mig.
Jag tycker allt lite synd om dem, samtidigt som jag undra hur det går för sjön nu när inte vi kommer varje morgon och väcker upp allt och alla!?
På mitt minneskort hittade jag tre bilder från vår senaste runda. Det var den morgonen som var grådisig men ganska mild.
På sjön låg några storskarvar som vi skrämde iväg när vi kom smygande på stigen. De brukar egentligen mest hålla till vid havet, så för mig var det en ganska ovanlig syn den här morgonen.
Från Bali skickar Emmy oroliga sms till mig. Hon frågar hur jag har det med ryggjäveln …
Min fina älskade dotter. Likt en blodtörstig jakthund kan hon vittra sig till hur vi har det här hemma, långt innan jag skriver något om det på bloggen eller yppar det offentligt. Hon har som alltid koll!
Nu njuter hon av de sista dagarna på sin semester på Bali och är i full gång att söka nya arbeten någonstans i Australien.
All lycka min fina tös och tack för all omtanke ♥
Återigen är alla mina döttrar utanför Europas gränser. Två av systrarna Henriksson är på skidresa i Canada. Det är Amanda som hälsar på Andréa och samtidigt passar på med lite vintersport.
Åhhh, vad jag hoppas att de båda njuter. Själv skulle jag så gärna ha packat ner mig själv i en liten väska och varit med på ett hörna …
Ha det så bra älskade töser ♥
(gamla foto på mina juveler)
Jag hoppas ni alla får en härlig dag och gör något bra av just den här dagen med det som står till buds.
Dagens citat:
Om vinden inte för dig framåt,
använd årorna.
Kram på er.
Annika

Saknar ungarna och tjuvstartat på lutfisken.

Lämna en kommentar / Familj / Av / / , , , , / 2 minutes of reading
Hejsan.
Hoppas ni alla vaknar upp den här julaftonsmorgonen och bara mår sådär himla gott.
För det är trots allt det viktigaste av allt. Att ha hälsan, att vara frisk och må bra.
Även om det idag finns ett litet stråk av saknad och stark längtan efter mina tre döttrar, så vet jag ju att de alla tre mår bra. Det är ju faktiskt det viktigaste av allt.
Jag försöker istället att njuta av lugnet här hemma. Ett lugn som jag vet att jag definitivt inte haft om jag haft de här tjejerna här hemma!
Jag har i veckan skickat Tomten till både Canada och Australien, men jag vet ju att Tomten har så rysligt mycket att göra just i dagarna så han lär bli något försenad.
Jag hoppas ni alla som läser också får besök av någon tjusig tomte ikväll. Själv myser jag med min egen Gyllebotomte!
Idag kommer min syster med sin familj och min pappa Kurt hit till oss i Gyllebo. Vi ska njuta av en massa god julmat och som grädde på moset får det bli ”ris ala malta” till efterrätt. Det är så himla gott tycker jag.
Något som både jag och Stefan älskar på julen är lutfisken. Fast det har vi redan tjuvstartat med för någon dag sedan.
Första gången jag som barn fick smaka lutfisk så gillade jag det inte alls. Men mamma Ingrid var hård. Antingen fick man äta det som serverades, eller så blev man utan mat. Idag är jag såklart tacksam för att hon var hård och bestämd. Det har gjort att jag har kommit att älska denna speciella julrätt väldigt mycket.
Fast mamma Ingrid var förstås inte lika hård och bestämd mot barnbarnen. Då stod hon gladeligen och stekte köttbullar till dem istället. Men det är väl det som är tjusningen med att vara mormor kan jag tänka.
Jag är i alla fall glad över att Stefan är lika tokig i lutfisk som jag själv.
Den lilla hunden Snowie som jag passar över jul och nyår vill passa på att sända en hälsning till Thailand,  till sin matte och husse. Hon har det bra och trivs.
Dagens citat:
Det viktigaste är inte att allt är perfekt på julen. Det viktigaste är att man bjuder på sig själv.
Nej, nu måste jag ta tag i dagen och förbereda för en mysig julafton. Jag har massor att pyssla med nu.
Och har jag tur så kommer han i år igen – min egen Gyllebotomte!
Kram på er.
Annika

Hög på endorfiner och svag för kapris.

Lämna en kommentar / Allmänt, Hemma hos mig. / Av / / , , , , / 3 minutes of reading
Hejsan
Så är det min favoritdag igen. Måndag!
Jag gillar verkligen måndagar.
En dag att starta på nytt igen.
Bästa måndagen är då jag ger mig ut precis när dagen ljusnar och springer i min egen takt och mina egna tankar.
Att ge sig ut i naturen så här, i skogen vid en sjön, det måste vara som att bli frälst tror jag.
Att stanna upp i tystnaden och bara andas den friska luften, det måste vara det som är meningen med livet.
När jag springer där i min egen värld, funderar jag …
…. Kanske hade människor mått bättre av att bara ställa sig på en brygga i skogen vid en sjö, istället för att knäppa händerna i en kyrka, lägga sig på knä i en moské eller sträcka händerna mot taket i ett tempel.
Kanske är det bara så enkelt för att få sinnesfrid.
För mig är det ofta det.
Naturen är min religion.
Här hemma sitter pälsbollarna otåligt och väntar när jag är ensam ute på mina springrundor.
Så då är det bara att kasta av den svettiga tröjan, på med en torr och ta ett varv med dem i lite mer snusvänligt tempo.
Jag älskar ju husmanskost. Det vet ni nog nu!
Det finns en sak som jag är väldigt svag för. Det är kapris.
Mmmmm … jag tycker att det är så himla gott.
När jag varit på restaurang och beställt in schnitzel, så har jag sett människor med en lätt skrynkla på näsan försiktigt lyfta bort den lilla citronskivan med ansjovis och kapris som pryder det panerade köttstycket. Jag har förstått att det finns personer som inte är särskilt förtjusta i de små gråbruna kornen som är tänkta att ge lite extra krydda till maträtten.
Med mig är det tvärtom. Jag bara älskar kapris. Även om någon nog tycker att mitt intag är något överdrivet, så äter jag det med stor förtjusning.
Har ni något ovanligt som ni är lite galna i?
Mina döttrar
Från de olika hörnen av vår värld får jag lite små livstecken från mina två döttrar.
Andréa har fått vinter i Canada. Ingen sådan ”mesvinter” som vi brukar få, utan rejäl vinter med massor av minusgrader. Sådär så snoret i näsan fryser till is och det känns som om köldskadorna är nära.
Så håller hon sin Irländska rumskompis lite i öronen vad det gäller städning, har jag förstått.
Emmy och Matilda har flugit över till den västra sidan av Australien, där de nu har fått jobb.
De ska arbete i baren  och köket på ett outbackhotell.
Fast jag får nog hålla med Emmys pappa – de hade platsat mycket väl som modeller också.
Fina goa Matilda och Emmy.
 Dagens kloka citat:
Det är inte det som händer dig som skadar dig,
det är din reaktion till det som händer
som kommer att hjälpa dig eller stjälpa dig.
Det där tror jag verkligen är sant.
Det är inte hur man har det – det är hur man tar det ….
En annan sak …
På onsdag är det sista dagen att nominera sina favoritbloggare till Blogg.se-priset.
Gillar ni mig och min blogg så får ni gärna nominera mig.
Det kan man göra här. I den kategori ni tycker jag passar bäst … min dotter skrev till mig att hon nominerat mig – till alla kategorierna. Men det behöver ni inte alls göra. Det räcker att välja en.
Jag tjänar inte ett korvöre på att blogga, det är bara en liten lustig hobby som jag har.
Uppmuntran ger såklart lite extra glädje och energi.
Min lön är att ni trycker på lilla hjärtat här nedanför. Det är det som är mätningen på hur väl just jag står mig gentemot andra i den här bloggvärlden.
Tack för ni tittar hit och välkomna en annan gång.
Ha en fin dag.
Kram Annika
Rulla till toppen