Nya Zeeland

Längtan är stor.

Hej hej

Det har snart gått fem hela månader sedan min yngsta dotter reste till andra sidan jordklotet, nämligen till Nya Zeeland. Jag var såklart införstådd med att hon skulle vara borta en längre tid och att vi inte skulle kunna träffas på väldigt länge. Vad jag inte alls var förberedd på var det läge som skulle komma att drabba hela världen med tanke på pandemin, och på den extra oro detta skulle medföra för oss alla.

Ingen kan vara gladare än jag när det nu står klart att hon och hennes kompis ska försöka ta sig hem om en dryg månad. Åhhhh, alltså, hon kommer hem snart!

Vi hade en liten plan i familjen, att vi alla skulle kunna ses här hemma i Sverige i sommar. Tyvärr ser det inte ut att kunna genomföras, då min äldsta dotter nog måste stanna kvar i Alabama för ganska lång tid framöver. Men vi får se, kanske kan vi ta oss till henne istället, någon gång framöver.

Nu gläds jag först över att snart få återse min älskade lilla sockersmula. Min fina Emmy. Därefter får jag göra upp höstens resplaner till ”Amerikat”, för en mammas längtan är starkare än all coronaskräck i världen.

Dagens citat:

Jag har gjort många dumheter och det tänker jag fortsätta med. Det är de som är kryddan i livet.

Nu håller jag alla tummar och tår för att de här flygmaskinerna går som det är planerat, och jag åter kan krama om min yngsta lilla tös igen.

Ha det gott och kram Annika

Förstå hur lyckligt lottade ni är.

Hejsan.

Det har nu gått fyra månader sedan min lilla tös reste till Nya Zeeland. De första månaderna åkte de runt som backpackers. De upptäckte landet, de njöt och levde precis som man vill att ungdomar ska kunna göra. Särskilt när de jobbat och slitet en hel sommar för att tjäna in till sin efterlängtade resa.

Precis innan allt med corona inträffade så fick de arbete på ett företag som packar kiwi. Att hela världen sedan förändrades som genom ett trollslag har vi alla nu blivit varse.

För någon dag sedan hade jag möjlighet att för andra gången på fyra månader få prata med min dotter i telefon.

-fattar ni i Sverige hur lyckligt lottade ni egentligen är, sa Emmy, när Covid19 kom på tal.

För såklart ser hon sina svenska vänner på sociala medier, och för många här hemma är det mesta egentligen som vanligt med väldigt få förändringar. För henne och Matilda ser vardagen annorlunda ut. Det är en massa restriktioner och mycket är stängt och förbjudet.

 

På andra sidan jordklotet finns min äldsta dotter i Alabama. Där är det ungefär samma förhållanden som hos Emmy och Matilda. Kanske med den skillnaden att viktiga saker där håller öppet. Viktiga saker  såsom vapenaffärer och skjutbanor… Ja, ni läste rätt, amerikanarna kan man inte riktigt förstå sig på!!

Men en sak är säker, att oavsett hur jävligt det här viruset är, så har vi det friaste livet i världen just nu.

Jag hoppas att alla svenskar verkligen lyder rekommendationerna som vi fått. Det handlar om frihet under ansvar. Att vi har en sådan underbar sak som allemansrätten betyder väl att vi svenskar är ett väldigt ansvarstagande folk. Det är dags att visa det nu. På riktigt!

Var rädda om er mina fina töser runt om i världen. Att vi inte kan ses just nu får vara ok.

 

Dagens citat:

Den största ensamheten händer när vi överger oss själva. Se till att stå på din egen sida, ge dig själv medkänsla, värme, kärlek och empati.

Ha en fin lördag. Kram Annika

Inte som det var tänkt.

Hejsan.

Tidigare har jag skrivet ett par inlägg om min dotter Emmy, som just nu backpackar tillsammans med Matilda på Nya Zeeland.

Sedan förra inlägget så har mycket hänt.

Deras resa fortsatte norrut, helt enligt planerna. Det såg ut som om de levde livets glada dagar. Sorglösa och lyckliga.

Så fick jag rapport om att de båda blivit sjuka. Feber och något som påminde om en ”karraförkylning”, och det vet vi ju alla att sådant inte är något att leka med. På en liten filmsnutt kunde jag se hur de satt på stranden och lite medtagna svalkade sig i vattnet.

Men efter ett tag friskna de båda till och var på benen igen. Siktet var inställt på nya äventyr.

Tanken var att de skulle söka jobb i norra delen av landet. Till deras glädje hittade de ett arbete som bestod i att packa kiwi. Långtråkigt jobb, men helt ok och pengarna rullade in igen.

Men så lamslogs världen av det vi alla nu känner som covid19. Allting förändras som genom ett trollslag.

Fyra veckors total lockdown har nu gjort att tjejerna blivit tvingade att stanna kvar där de är. Tur i oturen så har de fått fortsätta sina arbeten, men med väldigt stränga regler och restriktioner. Allting övervakas av vakter.

Hur det sen blir när de fyra veckorna passerat, vet ingen ännu, men det ryktas om en förlängning av lockdownen. Tjejerna får bo tillsammans, men deras liv är väldigt begränsat. När alla provianterade förnödenheter så köpte de sig en boll.

Såklart är det nervöst att ha ungarna ute i världen just nu. Även om NZ är ett tryggt och bra land, så känns det ändå oroande. Jag längtar så efter den dagen då jag återigen får slå armarna om min lilla fina tös igen. I en orolig tid vill man ju vara nära sina kära, sin familj, de som betyder allra mest. Som mamma vill man kunna rycka ut och hjälpa…

Vad passar bättre än det citat jag skrev i förra inlägget om min dotter…

Dagens citat:

En mamma är inte gjord av stål, men hon klarar vad som helst för sina barn. En mamma har inga batterier, men hon fungerar hela dagen och hela natten och är mycket noggrann när det gäller hennes barn. En mamma har inte 7 liv, men skulle offra det enda hon har för sina barn.

Vill ni läsa tidigare inlägg om tjejerna på NZ, så finns de HÄR och HÄR.

Så vill jag skicka en kärlekshälsning till min andra dotter som kämpar på i USA just nu. 120 timmars arbetsvecka !!! är vardagsmat för henne, men jag misstänker att läget börjar bli ansträngt. Var rädd om dig Andréa.

Må väl och var rädda om er.

Kram Annika

Rapport från yngsta trollungen.

Hej hej

Nu har det nästan gått två långa månader sedan Emmy packade sin ryggsäck och drog iväg till Nya Zeeland.

Liksom i förra inlägget så har jag fått lov att använda Emmys och Matildas bilder här i bloggen. Förra inlägget hittar ni HÄR, för er som kanske missade det.

Så mycket härliga äventyr som de är ute på, så måste jag nog erkänna att jag faktiskt är en smula avundsjuk. Alltså, vilken natur!!

Jag har förstått att de vandrat jättemycket, eller hikea som de kallar det.

När de inte använt sig av apostlahästarna, så har andra fortskaffningsmedel nyttjats. Fyrhjuling och helikopter till exempel.

För någon vecka sedan pratade jag med Emmy i telefon. Det var första gången sedan hon reste. Åhhh, då värmer det till i mammahjärtat. Min fina tös, som är lika vacker på både in- och utsida.

Var nu rädda om er töser ♥

Dagens citat:

En mamma är inte gjord av stål, men hon klarar vad som helst för sina barn. En mamma har inga batterier, men hon fungerar hela dagen och hela natten och är mycket noggrann när det gäller hennes barn. En mamma har inte 7 liv, men skulle offra det enda hon har för sina barn.

 

Ha det fin och kram

Annika

En hel månad har passerat.

Hejsan.

Ni som bara vill läsa om Österlen och dess fantastiska natur, får idag besviket scrolla vidare till andra inlägg på nätet. Här på bloggen blir det bara bilder från min Emmy idag och från en helt annan fantastisk natur.

En hel månad har nu hunnit passera sedan jag kramade min tösabit farväl här hemma i Gyllebo.

Med bästa vännen, Matilda, drog hon ju åter iväg på äventyr. Den här gången var målet Nya Zeeland.

Nästan varenda dag har vi, nära och kära, kunnat glädjas av massor med fina bilder från deras alla strapatser.

Jag tror att deras plan är att se och uppleva så mycket de bara kan. När pengarna sedan är slut hoppas de hitta något arbete där i det lilla landet på andra sidan jordklotet..

 

Men tills dess ser de ut att leva livets glada dagar. Och det gör de verkligen rätt i, tycker jag!

Mest avundsjuk är jag på alla deras härliga vandringar. Och såklart forsränningen. Wowwww!!!

Nej, det duger inte att sitta här och längta och vara ”förtrydden”. Jag har ju Gylleboskogen att vandra i, och med allt regnandet vi haft de senaste månaderna så borde det inte vara så svårt att få till lite vild forsränningen här hemma heller.

Tusen tack för lånet av dina bilder Emmy. Var rädda om er och en bamsekram till er båda!

Dagens citat:

Livet handlar inte om milstolpar, utan om ögonblick.

 

Ha en fin tisdag och kram från mig.

Annika

Scroll to Top