Backaleden

Det blev en tur på backarna.

Hejsan.

Den där andra morgonen på Vita Stenen, så startade vi med en lugn morgon och en lång god frukost.

Sedan var planen lite härlig Österlenvandring. Vi checkade ut och tackade för oss, och begav oss sedan till Brösarps norra backar.

Vi enades om att köra den lilla biten hem och hämta med oss alla småhundarna, och ni kan ju gissa om det håriga gänget blev glada!!

Amandas hund Snowie fick lifta en del i ryggsäcken, men hon njöt ändå i fulla drag över att få hänga med sin flock.

Vi valde den lilla Backaleden som startar vid gården Glimmeboda.

Det var ett alldeles perfekt vandrarväder i Brösarp. På backarna mötte vi Österlens lyckligaste hästar. Åtminstone tror jag att de måste vara de allra lyckligaste, för de har i alla fall de bästa förutsättningarna för ett lyckligt liv.

Att umgås under tiden som man vandrar, är egentligen det bästa sättet att träffas på tycker jag. Man kan liksom inte göra så mycket mer än att bara gå sida vid  sida och att prata med varandra.

Även om det inte var så solig, så var det väldigt varmt och klibbigt den här dagen. När vi kom in i skogsdelen så var det riktigt skönt med den skugga som träden skänkte.

Efter halva rundan tog vi en vätskepaus och njöt samtidigt av Amandas hemmagjorda pizzabullar.

Tack min fina dotter som tog dig tiden att umgås lite extra med mig. För mig var det guld värt och jag hoppas det även gav dig lite avkoppling från vardagens alla måsten och bestyr.

Dagens citat:

Vad ditt hjärta känner, är viktigare än vad alla andra tycker, tänker och säger.

Livet är så kort, så kort och man måste ta tillvara på det så länge som man kan.

Kram Annika

Gryning på Backaleden.

Hejsan.

Vilken morgon vi fick på Brösarps backar, jag och min vän Tina.

När solen kikade fram och vi avslutat vår frukost, gav vi oss av på vandring på den vackra Backaleden.

Dimman låg tät och det var så vackert med solens strålar som silade genom den fuktiga luften och trädens lövverk.

Luften var fuktig och min kameralins fick jag ständigt torka av.

På heden gick vackra hästar och betade. Hästar som såg ut att leva ett fullständigt harmoniskt liv, nästan som hämtade direkt ur någon Astrid Lindgren saga.

Den fem kilometer långa vandringen gick alltför fort, och vips var vi tillbaka där vi startat.

Fast vårt äventyr var förstås inte riktigt slut för den här gången. Ett litet ”stopp med dopp” väntade på oss, men det får ni läsa om en annan gång.

Dagens citat:

Det vackraste i världen kan varken ses eller höras utan måste kännas genom hjärtat.

Det här var en morgon som gick rakt in i mitt hjärta.

Kram Annika

(bilden ovan: Tina Thornberg)

Brösarps backar var önskemålet.

Hejsan.

Det finns ju inget bättre sätt att sparka igång påsken på, än att gå på tur med en kär vän. Gärna Brösarps backar, var önskemålet jag fick. Då valde jag de absolut vackraste – de norra backarna.

Vi träffades på parkeringen vid Glimmebodagården. Här brukar det vara en trevlig julmarknad i början av december, men den här dagen kände man verkligen ingen julstämning. Fåglarna kvittrade och solen strålade. Precis som man vill att det ska göra, en bit in i april månad.

Vi stretade uppför backarna, upp mot den högsta punkten. Därifrån har man en vidunderlig utsikt ut över vidderna och över hela den lilla byn Brösarp.

Vi följde den blå markeringen, som är en sträcka på cirka 5 kilometer. En underbar natur som förmodligen är Österlens vackraste.

I våra ryggsäckar skvalpade kaffe, påskmust och annat gott. När vi hittade en härlig plats i en liten glänta så slog vi oss ner med näsorna vända mot solen. Vi pickade våra ägg, skrattade och njöt av att bara vara för en liten stund.

Mätta och belåtna lämnade vi smulorna kvar på bordet åt skogens alla myror. Så fortsatte vi vår vandring på stigen som var omgärdade av vitsippor.

Kanske blev det påskens mysigaste påskbuffé för det här året. Ett ägg och en liten macka räcker långt, när omgivningen är fantastiskt och sällskapet är trevligt.

Dagens citat:

Bra vanor är lika beroendeframkallande som dåliga, men de bygger upp ditt liv istället för att riva ner.

Vanan att vara ute i naturen en stund varje dag måste höra till det bättre rutinerna.

Må väl, Annika

Scroll to Top