Österlen – Sida 2 – Gylleboannika

Kärleksfest i himlen och en rosa morgon.

4 kommentarer / Familj, Natur, Österlen / Av Annika Olsson / 28 oktober, 2024 / Gyllebo naturreservat, minnenas arkiv, Österlen / 2 minutes of reading

Hej hej

Bubbliga och babbliga träffades vi igen på bryggan, jag och min vän. Det var som om ingen tid förflutit sedan vi satt där förra gången.

Och det var ju faktiskt inte så länge sedan vi träffades här förra gången, ändå hade vi så mycket att avhandla att tiden bara rann iväg.

Hemma väntade Stefan med hotellfrukost. Vi ”singlade slant” (fast med med träpinnar istället för mynt) om vilken vandringsstig vi skulle välja. Att hinna med alla promenadstråken skulle inte vara möjligt. Lotten föll på att vi skulle ta vägen förbi den lilla udden som kallas för ”Långevass” och sedan tillbaka på ridstigen.

Vi fick en så fin morgon och det smakade sedan gudomligt med brakfrukost när vi kom hem.

Bröllopsdag i himlen

Idag är det 63 år sedan mina föräldrar gifte sig och jag är övertygad om att i himlen är det stor fest idag. Att äta gott och fira saker, det var de så bra på, mina föräldrar. Grattis och skål för kärleken ♥

Jag har varit och tänt ett ljus på graven (något Kurt själv var oerhört noga med sedan han blev ensam) och har jag nu räknat rätt på timmarna så ska det brinna där fortfarande.

Dagens citat:

Älska varandra, men gör icke kärleken till en boja. Låt den hellre vara ett rörligt hav mellan era själars stränder.

Ha en fin måndag.

Kram Annika

Dela gärna

Kärleksfest i himlen och en rosa morgon. Läs mer »

Ensam morgon vid Haväng.

8 kommentarer / Natur, Österlen / Av Annika Olsson / 27 oktober, 2024 / gryning, Haväng, höstkänsla / 2 minutes of reading

Hejsan.

Det skulle bli en härlig morgon, och jag bestämde mig för att möta dagen på en av Österlens vackraste platser – Haväng.

Inte en enda bil höll på parkeringen när jag anlände. När jag och hundarna kom upp över backen och blickade ut över havet. ja då var det som att få en magsugare i solarplexus. Alltså, så himla fint!

Havängs betagande skönhet tar alltid andan ur mig, och allra mest när en ny höstdag håller på att gry.

Ute i havet dök en fågel hungrigt efter sin frukost. Jag och hundarna vandrade i lagom tempo med siktet inställt på den gamla ålaboden, Stenören.

Vid den vackra ålaboden satt jag sedan en stund och blickade ut över havet. Hundarna snodde runder runt mina fötter, ivriga att gå vidare igen. Nej, för dem behövs ingen återhämtning eller meditationspaus, för dem är det mest framåt som gäller hela tiden.

På tillbakavägen gick vi uppe på heden istället, och svängde sedan bortom mot Lindgrens länga. Vyn där är ju så fin och kanske särskilt nu med alla de mustiga höstfärger.

Nej, inte är det en slump att Haväng blivit en så populär plats att återge i både ord och bild.

Dagens citat:

Jag bryr mig inte om vad någon tänker om mig. Förutom hundar – jag vill vara omtyckt av hundar.

Ha en skön söndag.

Kram Annika

Dela gärna

Ensam morgon vid Haväng. Läs mer »

En sagolik höstmorgon.

6 kommentarer / Natur, Österlen / Av Annika Olsson / 25 oktober, 2024 / Gyllebosjön, naturreservat, Österlen / 1 minute of reading

Hej hej

Det blev ännu en sådan där vacker höstmorgon då jag var tacksam att jag krupit ur bingen innan gryningen.

Ovanför trädtopparna hängde månen, både rund och full, och lyste upp min väg ner till bryggan.

Morgonen var riktigt varm och vinden var alldeles ljummen mot mina bara ben efter badet. Det kändes smått overkligt när almanackan visade på mitten av oktober, medan den meteorologiska kalendern sa sommar.

Ovanför mitt huvud lyfte gässen upp mot den rosafärgade himlen för att flyga till böndernas fält och äta sig mätta och feta inför vintern. Jag förstår att många av dem inte längre väljer att flytta söderut, när de kan stanna kvar här i paradiset.

Morgonen bjöd på vackra vyer och detaljer att föreviga. Lekande röda löv och skimrande glansiga svampar.

Hösten är inte bara vacker, nej den luktar gott också. Den tunga doften av höst är nog naturens bästa arom. Alltså den härliga lukten av jord och mylla, till skillnad från vårens parfym, som är lite mer i form av flytgödsel.

Inte alla höstmorgnar är så här extremt härliga som denna förstås…

Men alla morgnar har alltid något speciellt att bjuda på.

Dagens citat:

Det är mycket man inte måste.

Önskar alla en riktigt fin fredag.

Kram Annika

Dela gärna

En sagolik höstmorgon. Läs mer »

Morgon vid Stenshuvud.

6 kommentarer / Hundar och katter, Natur, Österlen / Av Annika Olsson / 24 oktober, 2024 / Knäbäckshusens strand, Österlen, Stenshuvuds nationalpark / 2 minutes of reading

Hej.

Jag vaknade upp till en ganska blåsig morgon. Det var en östlig vind som gjorde att jag förstod att ett morgonbad vid bryggan inte skulle vara superskönt. Istället packade vi in oss i bilen och susade ner till Stenshuvud.

Solen var precis på väg upp över horisonten och de första glödande strålarna träffade Naturum när vi vandrade nerför backen mot havet.

Vågorna var vilda och busiga. Vi fick vika av ifrån trätrappan då det stod en skylt om att trallbräderna där var nymålade. Men strax var vi nere på stranden.

Hundarna blev totalt vilda av förtjusning. Dock var lilla Lykke helt omöjlig att fånga på bild. Hon är ju en riktig ”mammagris” och så fort jag försökte ta en bild av henne så kom hon sättande och satte sig tätt intill mig. Hon är då ingen lätt fotomodell när hon beter sig mest som ett plåster…

Min plan var att vandra längs med havet förbi Knäbäckshusens strand och ända fram till platsen där stranden tar slut. Dock hade man ännu inte gjort någon ny bro över Rörums norra å, så där fick vi vika av upp mot sommarbyn istället.

Ett tag funderade jag på att ta av mig skor och strumpor och bära hundarna över ån, men istället tänkte jag att det får bli en lärdom till nästa gång, att ta stövlar på mig istället.

Det var vackert genom nationalparken och vid sommarbyn också.

Vid Knäbäckshusens strand hade det kommit upp rejälare staket och skyltar som vädjade till besökarna att inte ta sig ner det hållet till stranden.

Det är allt bra trist att så många människor trotsat förbudet och förstört slänten ännu mer i sommar. Men sådär är det, alla har sina egna åsikter och tycker att de kan göra som de vill.

Jag kikade bara ner på den där saknade stranden, innan vi vände åter mot nationalparken igen.

Morgonen hade sakta övergått till att vara förmiddag och dagen bjöd på ovanligt höga temperaturer för sin årstid.

När vi kom åter till parkeringen vid Naturum träffade vi på den första levande människan den morgonen. Det är nog det bästa med hösten, man har hela härligheten nästan helt för sig själv.

Dagens citat:

Varje slut är en början. Varje början en fortsättning. Varje hinder en förutsättning. Och själva resan är alltid ett mål – gott nog.

Njut av din torsdag.

Kram Annika

Dela gärna

Morgon vid Stenshuvud. Läs mer »

Som om skogen stod i brand.

5 kommentarer / Natur, Österlen / Av Annika Olsson / 23 oktober, 2024 / Gyllebosjön, höst, Österlen / 1 minute of reading

Hejsan.

I takt med att hösten kryper på, så växer min lust att gå och bada lite mer för varje dag igen.

Ljuset kommer också senare och senare för varje dag, så det är riktigt mysigt att plocka fram brygglyktan igen från sitt lilla gömställe i skogen.

Vattnet höll fortfarande nästan tolv grader så det mesta som påminde om höstens framfart var skogens ändrade färg.

Det var brandgult i olika nyanser och när solen steg upp och träffade trädens blad så såg det nästan ut som om skogen stod i lågor.

Himlens moln var extra vackra, som stora fluffiga bomullstussar som speglades i den blanka vattenytan.

Hösten alltså, en så vacker årstid som förtjänar att njutas av.

Dagens citat:

Att vara sig själv är det vackraste en människa kan vara.

Njut av dagen.

Kram Annika

Dela gärna

Som om skogen stod i brand. Läs mer »

Den onämnbare

4 kommentarer / Natur, Österlen / Av Annika Olsson / 22 oktober, 2024 / Christinehofs slott, Den onämnbare, Österlen / 2 minutes of reading

Hejsan.

Dagen då vi besökte Christinehof och dess omgivningar, så passade jag också på att ta en skön eftermiddagsvandring i skogen bakom slottet. Även om jag känner väl till skogarna där, så har mycket förändrats genom åren. Jag valde att gå längs med en av lederna som fanns uppmärkt i ekoparken.

Mitt val föll på den blå leden. Vi strosade i behagligt tempo förbi den lilla åttakantiga byggnaden och den damm där vi en gång hade en räddningsaktion för ett par små kattungar. Pappa Kurt var inte så glad den där gången, och jag kunde nästan höra honom muttra irriterat inne i mitt huvud.

Närvaron av Kurt var plötsligt så väldigt påtaglig där jag gick ensam med mina hundar. Jag kunde inte låta bli att högt säga några ord riktade till honom. Sekunden efteråt flög en stor, mörkgul citronfjäril runt mitt huvud och dansade flera varv framför mitt ansikte innan den sakta, sakta virvlade vidare iväg över den solbelyst gläntan där jag smått häpet stannat till.

Ja, man får tro precis vad man vill om detta, men efter alla fjärilar som dykt upp på märkliga sätt och ställen, så väljer jag att se det som små kärleksbevis från min far.

Med lätta steg vandrade jag vidare i skogen. I en annan glänta mötte vi ett vidunderligt, sällsamt väsen. Det var en gestalt på fyra meter som tyst vakade där i skogen.

Skulpturen är den ”Den onämnbare” av konstnären Peter Tillberg. Vet man inte om att den finns där, så kan den vid första anblicken nästan te sig en aning skräckinjagande. Jag och hundarna passade på att ta oss en liten vätskepaus vid jättens fötter.

Den blå rundan fortsatte en bra bit till, men jag sneddade genom den välkända terrängen, då tiden rusat och våra magar började knorra efter kvällsmat.

Strax var vi framme vid parkeringen igen. De sista solstrålarna lyste upp restaurang Kronhjorten så vackert och jag stängde av min parkeringsbiljett på telefonen, som man numera måste lösa när man besöker Christinehof.

Dagens citat:

Varje timme i livet är en färskvara som inte går att frysa ner och uppleva vid ett senare tillfälle. Ta vara på varje minut idag och njut av det lilla i stunden.

Njut av din dag.

Kram Annika

Dela gärna

Den onämnbare Läs mer »

Barndomens paradis i höstskrud.

4 kommentarer / Natur, Österlen / Av Annika Olsson / 21 oktober, 2024 / Christinehof, Österlen, Skoghem / 2 minutes of reading

Hej hej

Vackraste tiden att vara i Christinehof det är nog nu på hösten.

I förra veckan då det var så himla fint väder så passade jag på att åka dit med mina tre ivriga hundar.

Som alltid när jag kom till slottet så drogs mina steg mot den lilla stigen som jag vet leder ner till mitt barndomshem, Skoghem. Förr, när jag var liten, så var där en grusväg som gick från slottet hela vägen upp mot brandstationen. Men när vilthägnet byggdes så fick delar av den vägen växa igen och postmannen fick då köra ett annat håll istället. Numera är allt som finns kvar av grusvägen, den lilla upptrampade stig som leder förbi det stora tegelröda huset.

Det är en besynnerlig känsla att gå på den lilla stigen där mina små barnafötter sprungit så många gånger. Mycket är så uppväxt nu, medan annat är hårt gallrat. Fast den lilla brandstationen den är sig väldigt lik.

Jag passerade det vita huset där min bästa barndomsvän bodde. Dit jag gick då jag inte var mer än något år äldre än vad Scott är idag. Ja, herrejösses att mina föräldrar lät mig gå iväg så mycket på egen hand…. Jag vågar ju knappt låta Scott gå över grusvägen här hemma hos oss, om inte jag är med. Men det var andra tider då på 70-talet (men det är jag så glad för, eller hur käraste A♥)

Minnen poppade upp, det ena efter det andra, när jag gick där i den välkända allén. Mossen i ”Långe ettan” (alltså stora kohagen) var fylld med vatten, och jag mindes den där gången då vi ungar hämtade våra sovsäckar och gick dit en natt och la oss under bar himmel och sov under träden där.

I hagen framför Skoghem är där numera som en stor sjö. Den var bara som en pytteliten mosse när jag växte upp, men ändå envisades vi ungar med att åka skidskor där så fort det frös till is.

Skoghem låg där, inbäddad med sitt röda tak i lika röd höstskrud. Innan jag visste ordet av så var vi tillbaka inne vid slottets parkering igen.

Framför slottet hade även den vackra pelareken så sakta börjat skifta till höstfärg. Den där pelareken, som nu stått där i lite mer än ett år, till minne av den käre greven.

Dagens citat:

Man lever bara en gång? Nej, det är fel – man dör bara en gång. Lever gör du varje dag, om du bara tar chansen.

Ha en fantastisk dag.

Kram Annika

Dela gärna

Barndomens paradis i höstskrud. Läs mer »

Partners in crime.

4 kommentarer / Boktips, Natur, Österlen / Av Annika Olsson / 19 oktober, 2024 / boktips, gryningsbad., Gyllebosjön, Österlen / 2 minutes of reading

Hej hej

Klockan var ställd på ett tidigt alarm, och jag skuttade glatt upp ur sängen nästan innan klockan hann börja ringa. Jag skulle ju träffa världens bästa lekkamrat i skogen. Så med ryggsäcken laddad med förnödenheter lämnade jag huset som ett ivrigt barn.

Världens bästa badkompis och jag, äntligen satt vi där på bryggan, tillsammans igen. Vi badade, skrattade och njöt av allt vidunderligt som bara vi tillsammans kan ha uppmärksammat.

På vars en sida av bryggan sjönk vi ner i vattnet, en av oss räknade sekunder och den andra babblade på om allsköns saker. Vi pratade stundom i munnen på varandra, som om vi hade så mycket ett ta igen efter en lång sommaren.

Tiden rusade som alltid när vi båda sitter där på bryggan, och vi fick skynda oss för att att hinna med vår vandring. Upp över åsen gick vår promenad, och vi förundrades över att det på sina ställen nästan såg vårlik ut. Det är på något konstigt vis som om klockan går fortare när jag träffar min vän i skogen, kanske är det hela jordklotet som snurrar en aning fortare än vanligt, då vi ses.

Det blev en härlig morgon med världens bästa lekkamrat, badkompis och innerlig vän. Tack finaste T♥ för en spännande morgon som alltid!

Boktips

Jag har lyssnat på en bok som heter ”På osannolika skäl, älgmordet” av Hannes Dükler. Det är en bok som handlar om en man som blev beskylld för att ha mördat sin fru med en åkgräsklippare. Dock visade det sig till slut att kvinnan med största sannolikhet blivit dödad av en älg.

Att älgar kan bli väldigt aggressiva och gå till anfall fick min pappa Kurt bistert erfara då han gick på eftersök av en skadad älg en gång då jag var ung. Händelsen kunde ha slutat riktigt illa för honom, men min pappa klarade sig undan med några rejäla rivmärken och blessyrer. På komradion kom ett fråga från jaktledaren när de hörde att ett skott avlossades:

-fick du den, frågade jaktledaren, oroligt.

-nej, svarade Kurt, tvärtom …

Ja, han hade då humor nästan alltid, min pappa Kurt.

Dagens citat:

Vi är musik du och jag. Jag är ett slag i din takt, du är en ton i mitt ackord.

Om vi nu inte direkt skapar musik tillsammans, min kompis och jag, så är vi nog väldigt bra på att hålla låda, hon och jag.

Ha en fin lördag.

Kram Annika

Dela gärna

Partners in crime. Läs mer »

En härlig höstdag vid Hallamölla.

8 kommentarer / Natur, Österlen / Av Annika Olsson / 18 oktober, 2024 / Hallamölla, höstfärger, Österlen, vattenfall / 2 minutes of reading

Hejsan.

Vi har haft några helt underbara höstdagar här hos oss. En dag åkte jag och Stefan en sväng till Hallamölla.

Det var en så fin eftermiddag och höstfärgerna var kanske också som allra vackrast. Intill kvarnen vid vattenfallet höll man på att bygga en slags byggnad som skulle vara en ”mötesplats” (upplyste snickaren oss om). Med en ovanlig takkonstruktion så kommer det med all säkerhet att bli väldigt vackert.

Jag minns att när jag var barn så låg det en liten stuga precis på den här platsen. Det var ett hus som fiskeklubben då hade som sin fiskestuga, och mitt starkaste minne från den tiden är nog den stora uppstoppade gäddan som de hade på väggen (ja, jag tror att det var en gädda för den såg väldigt ilsken ut).

Där var mycket vatten i ån, så ljudet från vattenfallet var högt och nästan öronbedövande. Jag och Stefan gick över till andra sidan för att promenera en bit i skogen.

Jag var dock lite osäker på hur kuperad terrängen egentligen skulle vara där. Även om jag varit här mycket som barn och då gjort halsbrytande konster med cykeln, så var det ju ett halvt sekel sedan dess, och mycket kunde ju ha ändrats. Med tanke på Stefans stelopererade fot så vågade jag ju inte dra iväg med honom alltför långt ibland stock och sten, det är ju inte en man man tar så lätt på ryggen direkt.

Jag placerade Stefan och hundarna på en solig och skön plats för att vila lite. I ett träd hoppade en nötkråka orädd omkring. Jag grämde mig en smula att jag inte hade mitt andra kameraobjektivet med mig, men där var inget att göra åt den saken. Förevigad blev den ovanliga kråkan, även om det inte blev någon bra närbild direkt.

Solen värmde riktigt skönt där vi gick en bit ifrån den brusande ån. I min hjärna fladdrade ett annat minne plötsligt upp, ett minne om ett scoutläger här med en häftig linbana rakt över ån… Tänk vad platser kan hjälpa minnet på traven ändå.

Alla årstider är fina här vid Hallmölla, men kanske tar ändå hösten priset …

Dagens citat:

Vänta inte för länge med att göra något ”sen”. Ett ”sen” förvandlas snabbt till ett ”försent”.

Ja, det är ju rent tokigt så fort det hunnit gå ett halvt sekel. Tänker man på det, så måsten man definitivt skynda sig att göra alla de där sakerna man drömt om.

Ha en riktigt härlig fredag.

Annika

Dela gärna

En härlig höstdag vid Hallamölla. Läs mer »

Så vacker väg till vår sommarby.

4 kommentarer / Allmänt, Natur, Österlen / Av Annika Olsson / 17 oktober, 2024 / Gyllebo, Gyllebo fritidsområde, Österlen / 2 minutes of reading

Hejsan.

Många vägar bär till Rom … eller hit, till vår fina sommarby. En av alla vägarna är lite extra vacker. Det är när man kommer från Möllegatan (vägen mellan Komstad och Östra Vemmerlöv) och svänger in på Slottsvägen. Där är det en allé som går genom de vackra kohagarna och leder ner till Gylleboslott och till sjön. Mellan sjön och allén ligger det områden med stugor på båda sidorna. Vi bor i den västra delen av området.

När jag en morgon var ute med hundarna på sin första kissrunda så kunde jag inte låta bli att hänga kameran över axeln. Det var ju så himla fint med dimman som låg längst borta på fältet och solen som lekte i de gyllene löven.

Vid pumphusvägen har ett par stora tomter styckats om och en ny gullig liten väg har anlagts. Det ska bli spännande att se hur det kommer att bli där framöver.

Vid Brahevägen hade grisarna varit och kalaset under natten. De flesta har dock satt upp staket eller eltråd, så svinen har inte lika lätt att pigga upp i grannskapet som förr, men de gör sina tappra försök.