Inte mitt år i år.
Hej hej
Det här året har inte direkt varit mitt bästa år i livet. Men vissa år är mindre angenäma, det är bara att inse.
Vi har ju haft lite otur med vår äldsta hund Mollys hälsa under året. Först fick hon ju en komplicerad livmoderinflammation som höll på att kosta henne livet. Men, mot alla odds, så piggade hon på sig. Några månader senare drabbades hon igen av något neurologiskt som gjorde att hon fick konstiga smärtskov. Även detta tillstånd gick över och allt blev frid och fröjd för ett tag.
I förra veckan var det dags igen. Den här gången var det hunden Lykke som blev sjuk. Det var när hennes vanliga löp förvandlades till ett blodbad som jag insåg att det återigen var bråttom att få hjälp. Jag ringde djursjukhuset i Malmö som hälsade oss välkomna in. Tyvärr visade det sig att vi inte alls var särskilt välkomna, eller åtminstone kunde de inte göra någon undersökning den dagen eftersom de var fullbokade, trots att jag fått besked på att vi skulle komma men vi kunde få vänta på vår tur eftersom akuta fall gick först. Stefan och Lykke blev alltså hemskickade trots att vår lilla hund blödde ganska rikligt. Jag kände på mig att det inte kunde vänta, utan jag ringde de proffsigaste vi har här i Skåne, nämligen Awake i Helsingborg. ”Bara kom ni”, svarade de vänligt, när jag förtvivlat ringde dem. Stefan körde då direkt från Malmö till Helsingborg istället.
Lykke blev inlagd och på eftermiddagen opererades hon för livmoderinflammation. Det var tur att ni kom, sa de, det hade bara blivit värre. Världens bästa Awake! Allting gick bra även för Lykke. Hon börjar nu bli helt återställd igen och hennes tillstånd blev aldrig så kritiskt som det blev för Molly.
Nu hoppas vi att alla djuren håller sig friska och krya, så kommer våra bankkontona nog också att repa sig något vad det lider.
Ändå härlig tid
Hösten är här på riktigt, och det är så fint i skogen just nu. Jag försöker ge mig ut så mycket jag kan de dagar som jag är ledig.
En vacker förmiddagen blev det en skön springtur i lagom tempo. På sina ställen var träden riktigt gröna ännu och man kunde nästan tro att det var en vacker vårdag istället. Åhhh, vad jag önskat att jag fått börja om med en vår nu direkt, det känns som om jag verkligen skulle behövt det. Min sommar började med extra mycket jobb och när semestern sedan kom så hade vi inget annat val än att mest bara se efter vår lilla sjuka hund. Sedan har livet rullat på med mest ”måsten och vardagsrutiner”, och livet har känts lite tyngre än vanligt och jag själv har varit något ur gängorna.
Men jag ska inte gnälla, det finns alltid de som har de värre.
Min finaste vän Tina, har äntligen blivit opererad och fått en ny axel. Hon har haft så himla ont, och jag är tacksam att hennes operation nu är över och hon kan återhämta sig och läka. Förra veckan var hon och jag ute och åt lunch, och det var så fint att ses igen.
Bästa, finaste Tina♥
I trädgården har vi nu förberett det mesta inför vintern. Citronträd och andra frostkänsliga växter har flyttat in i orangeriet. Efter allt trädgårdsarbete njöt jag av lite vin och en mysig stund för mig själv.
(och om du läser här Andréa, så är ditt dryga vin som du köpte till din födelsedag nu äntligen slut)
Kvar i trädgården återstår nu bara dahliorna. Men de får stå kvar i jorden så länge det inte börjat bli nattfrost ännu.
Dagens citat:
Det var aldrig meningen att vi skulle leva med andan i halsen. Det var meningen att vi skulle ha tid för varandra, skratt, närvaro och leva med och i takt med naturen. Vi hinner mer när vi saktar ner.
Ha en fin fredag
Kram Annika
