isvaksbad

Hejsan.

Våren och det milda vädret hade varit här och nosat i ett par veckor, men fortfarande låg isen kvar över hela sjön. Det var för en vecka sedan som jag packade med mig min ishacka för att förmodligen ta mig  säsongens sista isvaksbad.

I kanterna låg fortfarande en liten sträng snö kvar längs vägen när jag gick genom skogen ner till bryggan. Över isvaken hade en tunn ishinna lagt sig då det varit frost under natten. Det var som att slå sönder kristallglas och det ljudet spred sig över den helt tysta morgonen som ett uppfriskande morgonklirr. Jag fick upp en strof av en sång i mitt huvud, den om en ”Glad calypso om våren”.

Jag lubba ut på ett fält förrut
Fullt av is som låg där å blänkte
Precis som om det var frost och kallt och jag tänkte
Vad tusen frosten är svår i maj
Och det lät som glas när jag trampa… osv

Vädret var helt perfekt för ett vinterbad. Inte en vindpust och bara någon enstaka minusgrad i luften. Jag njöt nog lite längre av mitt bad än vad jag brukade. Vintern verkade ha härdat mig lite extra, och jag ville verkligen passa på.

När jag åter var torr och påklädd fortsatte jag min vandring på stigen som blivit helt snöfri. Morgonen var så väldigt vacker med det där extra ljuset som kommer i mars månad när våren är på väg.

Ljuset på våren innan alla träden fått blad, det är ju något alldeles extra. Det känns som om man efter den långa mörka vintern verkligen behöver suga i sig så mycket dagsljus som det bara går att få.

Det finns två små ord som hjälper mot vårtrötthet, oro och mycket annat … och de lyder ”gå ut”!

Att vistas utomhus på morgonen är bevisat att det hjälper oss att må så mycket bättre.

Den här morgonen bjöd på säsongens sista isvaksbad. Sorgligt, men istället kommer så mycket annat att njuta av. Sådär är det med allt i naturen hela tiden, ett evigt kretslopp som är fantastiskt att få följa.

Dagens citat:

Den väg du har framför dig är viktigare än den du lämnade bakom dig.

Ha en fin måndag.

Kram Annika

(en bild av mig, så som Chat GPT tydligen känner mig)