Hej hej
I förra veckan, då när Emmy var här hemma några dagar, så var det ett alldeles underbart sommarväder. Kvällen var så ljummen och skön. Precis en sådan sommarkväll som man drömmer om mitt i smällkalla vintern, ni vet.
Efter kvällsmaten tog vi med oss hundarna på en tur runt sjön. Allting var stilla och lugnt. Det var egentligen bara en helikopter som störde idyllen. Vi kunde höra surrandet ovanför trädtopparna medans vi gick i skogen.
Vid bryggan inne i skogen stannade vi och tog oss en vätskepaus. En stund satt vi där och njöt av stillheten, alltmedan helikoptern cirklade ovanför.
-undrar vad den sysslar med, sa vi till varandra…
På sjön rodde fiskarna omkring och letade efter bästa stället för att få fisken att nappa. Lilla Molly började sacka efter mer och mer och till sist fick hon komma upp i ryggsäcken istället. Hon älskar ju att sitta där och ha full koll på allt och alla och bara gunga med.
Vi närmade oss badplatsen då en mörk bil kom susande i hög hastighet. Bilen sladdade in på de olika parkeringsplatserna vid badet. Jag ilsknade till för en kort sekund, innan jag såg att det faktiskt var civila poliser som satt i bilen. Helikopterns surrande höll i sig ovanför våra huvuden. Strax efteråt fick vi syn på ännu en vanlig polisbil som vände borta vid slottet. Då började vi verkligen undra vad det var som egentligen försiggick.
Vi gick den sista biten hem, undertiden som vi spekulerade om vad det kunde vara som hände i området. På nätet skrev någon att man letade efter en stulen bil…. själv tror jag mer att man sökte efter människor – skumma sådana. Men efter 1,5 timme gav helikoptern upp och det blev återigen tyst och stilla i Gyllebo.
Gyllebo må vara en idyll, fast man ska ändå vara på sin vakt, mycket människor rör sig i området, och inte alla har rent mjöl i påsen.
För några veckor sedan stannade en bil på vår gata på en underlig tid, bilen lämnades på tomgång och en man med luva och ryggsäck gick av och smög fram på grusvägen i dunklet (kanske i tron att ingen skulle se honom) Han kunde ju inte veta att inne hos oss bor ”Sector Alarm”, dvs tre små ihärdigt skällande hundar som inte kan hålla tyst om de hör så mycket som minsta lilla ljud utanför. Jag brukar tycka att det är pinsamt med våra skällande hundar, men ibland är det så bra att ha de där små uppmärksamma liven. Mannen kom fort in i sin bil igen och försvann. Kanske hade han goda avsikter, fast jag har bara svårt att tänka ut vilka… Ja, det är inte första gången vår lilla hundtriss skrämmer iväg folk med onda avsikter.
Boktips
Jag har lyssnat på ”Döda kvinnor förlåter inte” av Katarina Wennstam. Boken är den första delen av fyra i ”Sekelskiftesmorden”. Boken skildrar kvinnors villkor under slutet av 1800-talet. En underbart detaljrik historisk deckare som jag verkligen tyckte om.
Dagens citat:
Om man vågar så är man inte modig. Mod är att göra något trots att man inte vågar.
Ha det fint, var rädda om er och kram.
Annika
