Natur

En bister hackspett och oväntade presenter.

Lämna en kommentar / Djurliv, Natur / Av / / , , , / 2 minutes of reading
Hej mina söta läsare
Jag hoppas ni har en skön morgon.
Här hos oss väntar utfodring av alla djuren.
Såklart får våra hundar och katter mat varenda morgon, alltid på precis samma klockslag. Om man skulle försova sig och råka ligga tio minuter längre, då kommer hunden Johnny och puffar allt vad han kan med sin kalla nos i min nacke. Jag älskar att vakna på det viset.
Några andra som också måste ha sin mat, det är alla vilda fåglar. Vi har haft väldigt mycket fåglar vid vår utfodringsplats i vinter. Det är så kul, och särskilt när där är lite olika sorters fåglar.
En dag var här en bister hackspett. Den såg så rolig ut. Ungefär som om den var mycket förargad över sättet han blev serverad en talgboll. Och ja, jag kan hålla med honom. Varför måste det vara så fult grönt plastnät?
Visst är han fin, trots sin sura uppsyn.
Ganska ofta passar jag min dotters lilla hund. Det gör jag så gärna. En liten hund mer eller mindre här, det märks ju knappast.
En morgon då Amanda kom hit med lilla Snowie så hade hon en hel kass fylld med små presenter. Presenter till mig!!!
Men åhhhhh ….. Asså – visst är det de oväntade presenterna man blir gladast för. Det var något slags konkurrslager på underkläder som skulle skänkas bort. Där hade Amanda fått möjlighet att välja de saker hon ville ha. Och så hade hon tänkt på mig. Lilla gumman, så glad jag blev.
Min lilla söta Amanda – alltid lika omtänksam och snäll.
Hon är min förbild i mångt och mycket.
För man kan faktiskt som mamma lära en hel del av sina barn också. Det är inte alltid jag själv vet och är bäst – långt därifrån. Ungdomarna har ibland så mycket kloka tankar och värderingar. Vi borde tänka på att lära mer av dem.
… fast såklart inte alltid, lite galna idéer kan de ha ….
Kram min tös ♥
Dagens citat:
Lev så att du dör med
minnen …
inte drömmar.
Ha en skön dag.
Kram Annika
Dela gärna
     

En bister hackspett och oväntade presenter. Läs mer »

En stor stund i det lilla.

Lämna en kommentar / Djurliv, Natur / Av / / , , , , / 3 minutes of reading
Hejsan
Ikväll hamnade min blick på en samling foto som betyder lite extra för mig.
Bilder som jag tog det där året då min mamma var så sjuk i sin cancer.
Då när all hennes behandling var över och vi fått beskedet att inget mer fanns att göra. Vi visste att dagarna var räknade …
Dessa foton måste jag ju visa er…
Jag brukar alltid gå ut till en mosse i vår kohage när jag behöver en stund för mig själv. En vacker plats vid en trädunge bestående av gamla ekar. Under min mammas sjukdom var jag här ute mycket.
En solig vårdag 2013, hörde jag ett konstigt ljud. Det var ungefär samma ljud som när Cocodile Dundee går för att ringa, genom att svinga en sak i ett långt snöre. Ett slags högt susande ….
På långt håll såg jag även att det liksom bubblade i vattnet.
När jag smög mig dit blev allting helt tyst och stilla. Jag satte mig en stund på en sten och funderade. Vad kunde det där vara?
Så efter ett litet tag stack det ena lilla grodhuvudet efter det andra, upp genom vattenytan. Till sist var där hundratals grodor som satte igång med en enda stor öronbedövande orgie. Förmodligen det största guppsexet i hela Gyllebo.
Där på stenen satt jag liksom helt förstenad och försökte fånga hela skådespelet med min kamera. Tyvärr hade jag valt helt fel objektiv, men upplevelsen var så fantastisk så det spelade mindre roll. De här grodorna fanns överallt i den ganska stora mossen. De klättrade, red och hoppade på varandra. Helt ogenerat förökade de sig mitt framför mina ögon. Överallt i vattnet låg klumpar av deras rom.
Vad jag har förstått så inträffar den här parningen bara några få timmar om året, då ljus och temperatur måste vara helt idealiska för parningen ska ske.
När jag en timme senare skulle visa skådeplatsen för Stefan, så var alltihopa över. Det enda som vittnade om att det hela ägt rum, var alla de svarta grodäggen och några få stackars grodor som fått sätta livhanken till då kärleksakten gått för hårt fram.
Inte någon gång sedan det året har jag kunnat pricka in den här naturupplevelsen igen.
Men jag är så tacksam för upplevelsen och de bilder jag trots allt lyckades fånga.
Det där året då min mamma bara hade några få veckor kvar att leva.
Såklart fortsätter jag gå dit i förhoppningen att få se grodorna kärlekslek igen. Varenda år.
I likhet med grodan så lever jag på hoppet.
Dagens citat:
Mister du pengar,
mister du ingenting.
Mister du vänner,
mister du något.
Mister du kärlek,
mister du mycket.
MEN mister du hoppet,
då mister du ALLT!
Japp, i år hoppas jag få se många rälia grådor här i Gyllebo.
För just det här minnet väcker så många känslor och påminner om en lycklig stund i  en svår tid i mitt liv.
Kram på er
Annika
Dela gärna
     

En stor stund i det lilla. Läs mer »

Vinter i Gyllebo och en persikopaj.

Lämna en kommentar / Hemma hos mig., Natur / Av / / , , , / 3 minutes of reading
Hejsan
Ännu håller vintern i sig, och jag tycker att det är ganska bra faktiskt. Det kan lika bra vara rejäl vinter nu när det är tänkt att det ska vara snö och kallt. Förhoppningsvis så dör det lite skadeinsekter och snigelägg på kuppen och det är ju bara gynnsamt för min trädgård.
Nu när jag varit förkyld så slog mitt diskbråck också till med ett nytt färskt utbrott. Det gav mig ett rejält problem med ischiasnerven. Den här gången i det andra benet. Min filosofi är att trotsa smärtan och vara i rörelse så mycket det går.
Så det fick bli ett varv runt sjön som vanligt.
Det var så vackert den här morgonen. Sjön var täckt med ett lager av is.
Förmodligen ganska så tjock, eftersom jag såg människor som både åkte skridskor och pimplade fisk. Jag själv är ganska nojjig av mig när det gäller naturisar. En rädsla jag ärvt från min mamma och min mormor.
Vid badplatsen hade man fällt ett av de stora träden. Kanske hade det vuxit sig för stort, eller så var det av någon annan anledning man tagit ner det. Det blir nog bara bra. Ljust och fint.
Några utländska män var i full fart med att försöka fånga lite fisk. Överallt hade de borrat små hål i isen.
Inne i skogen var det så fint. Slottet såg ut att ligga där och huttra i den tidiga morgonen. Isen och snön gjorde landskapet så vemodigt vackert.
Min lilla hund Molly är en liten smart och lat hund. Hon brukar bara gå halva rundan själv, sedan stannar hon tvärt, då vill hon sitta i sin sköna ryggsäck och mysa av rundan därifrån. Kanske kände hon på sig att jag hade det lite jobbigt med ryggen just den här dagen. Hon knatade tappert på hela vägen.
Eller kanske var det bara för att hon löper och då vill vara lättillgänglig ifall någon lämplig herre dyker upp … förmodligen var det sistnämnda.
Inspirerad av Marie Mandelmann gjorde jag en saftig persikopaj.
Jag googlade fram ett recept på nätet som blev riktigt gott. Det hette ”den godaste pajen” och det var ICAs recept på en fruktpaj. Med lite extra hallon blev det en god syrlig brytning mot allt det söta.
Vad vore livet utan riktigt ”goa kagor” lite då och då? (det är skånska och betyder goda kakor)
Dagens citat:
Den väg du har framför dig
är viktigare än den du lämnar
bakom dig.
Tänk, för varje vinterdag som går är vi en dag närmare våren. Och våren är bäst när man har den såhär lite i ”vänten” tycker jag. När den sedan väl är här så går tiden så försvinnande fort.
Ha en fin dag och kram.
Annika
Dela gärna
     

Vinter i Gyllebo och en persikopaj. Läs mer »

Önskedjur för en fotograf som jag.

Lämna en kommentar / Djurliv, Natur / Av / / , , , , / 2 minutes of reading
Hejsan
Minns ni att jag nämnde mitt favoritdjur för några dagar sedan här på bloggen. Jag nämnde också en önska om att få möjlighet att ta bra bilder av detta vackra djur. Min dröm är att fånga små söta lekande rävungar på foto.
När jag kikar ibland alla mina foton i datorn, så hittar jag andra bilder på räven som jag lyckats fånga.
Den här gången var det en oförutsedda ögonblicksbild – jag var snabb och räven en aning nyfiken.
Så hittar jag en annan bild på ett sött djur…
Åhhh jag vill gärna ta bilder på små söta rådjurskid också i sommar..
För mig är det viktigaste själva naturupplevelsen, att sedan få chans att fånga det på bild är ren bonus och gör bara att händelsen etsar sig fast lite bättre i mitt minne. Underbart.
Jag ska jobba lite medvetet för att fånga mina drömbilder till våren.
… och för första gången någonsin benämner jag mig själv som ”fotograf” här i rubriken…
I många år har jag envisats med att kalla mig för amatör, men när får man egentligen ta sig en yrkestitel? Vem får kalla sig fotograf`? Vem får kalla sig snickare? Vem får kalla sig läkare? Var går gränsen för utbildningskrav och yrkeserfarenhet?
Asch, jag är den jag är oavsett och jag fotograferar glatt vidare.
Kvällens citat:
Numera har alla människor
en klocka – men ingen har tid.
Byt ut den ena mot den andra –
ge bort klockan och ta dig tid!
Ha en fin kväll och kram på er.
Annika
Dela gärna
     

Önskedjur för en fotograf som jag. Läs mer »

Tiderna förändras, men än kan det blåsa östan.

Lämna en kommentar / Natur, Österlen / Av / / , , , / 2 minutes of reading
Gokväll.
Det är härligt och friskt när det ”blåser östan” tycker jag.
I helgen körde vi en liten tur, jag och min Stefan.
Stefan säger att han inte är så mycket för havet, trots att han så gott som är född i Kiviks hamn.
Fast hans påstående tar jag med en nypa salt. Jag har nog märkt hur han liksom dras dit allt som oftast, och gärna kör en sväng ner om hamnen, för att kunna se havet och den karaktäristiska strandlinjen som för honom är så välbekant.
-di blåser östan idá, mumlade han när vi körde längs med havet, mest för sig själv tror jag.
Och ja, jag kunde minsann också märka att det blåste rejält!
-di kallar svarte sten for röe sten nu …. konstaterade Stefan kort.
– tsss … röe sten …. fnös han sen med eftertryck och grunnade lite på sin egen kommentar.
–fast di e klart, den e ju rö ju … fortsatte han sin monolog.
Så var det slutpratade om Svarte Sten. Den där underbara stenen som min svärfar har målat av så många gånger. Den där stenen som heter Svarte sten och inte Röde Sten. För det har den gjort i alla tider. Så det så!
Nu är det inte bara stenar som byter namn. Nu har det även  inrättats ett utegym där vid Kiviks Hamn.
Om det gymmet har det sagts mycket. Saker som jag inte direkt vill gå in på här. Men människor har haft åsikter kan jag väl säga.
Och ja, vackert är det inte, det där gymmet.
Men säkert …. bra! Och eee … dyrt!
Jag och Stefan körde vidare bort till Vitemölla och dess lilla söta hamn.
Där är i alla fall inga nymoderniteter i form av vuxenlekplatser och annat trams …
Där är bara vackert.
Vi tog vägen förbi idrottsplatsen hem.
Fina Solevi, som utsetts som Sveriges vackraste idrottsplats.
Även om där alltid är bedårande grant, där vid Solevi, så var doften inte särskilt angenäm den här dagen.
Ruttnande tång låg i driver vid strandkanten. Så den här dagen hade Solevi nog kunnat utnämnas till den idrottsplatsen som luktade mest skit också.
Stefan brydde sig inte särskilt mycket om varken lukten eller platsens läge. Istället drömde han sig bort till en annan tid. En tid då han var ung och en, som han påstår själv,  lovande fotbollsstjärna
-här har man gjort många strutar, mumlade han förnöjt!
 Sen körde vi mot Gyllebo igen.
Dagens citat:
Östanväder och kvinnoträta
börjar med storm och slutar med väta.
 Ha en fin kväll och kram på er
från oss.
Annika
Dela gärna
     

Tiderna förändras, men än kan det blåsa östan. Läs mer »

Favoritdjur

Lämna en kommentar / Djurliv, Natur / Av / / , , , / 1 minute of reading
Hejsan.
Ikväll vill jag kika in här med tre bilder på mitt favoritdjur.
Det är inte många foto jag fångat på räven, fast det är ett av de djur jag tycker mest om och som är bland de vackraste i vår natur.
En kväll för ganska många år sedan fick vi se en ung räv lekfullt springa på en jaktrunda i kornas hage.
Jag lyckades inte komma så särskilt nära och mina bilder blev inte heller de bästa. Men ett underbart minne av en magisk sommarkväll har jag sparat i mitt hjärta.
Den här våren ska jag verkligen lägga mig vinn om att försöka knäppa några fina bilder på räven …
Det får bli ett mål att försöka lyckas med.
Har ni några mål inför våren?
Kvällens citat:
De bästa
nöjena i livet
är gratis
Ha en fin kväll.
Kram Annika
Dela gärna
     

Favoritdjur Läs mer »

Det slår aldrig fel.

Lämna en kommentar / Djurliv, Natur / Av / / , , , / 2 minutes of reading
Hejsan
I förra veckan babblade jag på om vår och vårtecken. Innerst inne vet jag att det aldrig någonsin blir vår i februari, åtminstone inte någon vår som blir hållbar. Ändå kändes det som om det inte skulle bli mer vinter det här året. Inte för oss här nere i söder i alla fall.
Utanför fönstren var det vått och regnigt. Jag fortsatte såklart att mata mina småfåglar,  som jag vant dem vid.
Jag såg i ögonvrån att det var fulltecknat runt fågelbordet den här eftermiddagen. Deras förtjusta kvitter hördes ända in på mitt kontor och ljudet gjorde mig så glad.
Det var när jag passerade vår glasdörr som jag hejdade mig mitt i steget. Jag kisade och tyckte mig se något …
Och ja, där var de. Paret domherre. De som jag aldrig brukar se vid mitt fågelbord, mer än då det väntas snö och vinter.
De är aningens större än de andra småfåglarna, och så otroligt vackra.
Domherren är en försiktig och lite skygg fågel. Jag såg den knallröda hanen smyga i buskarna, men trots att jag själv smög så tyst jag kunde med min kamera, så var han listigare än vad jag var. Jag fick nöja mig med bilder på hans lite mer medgörliga fru den här gången. Men hon är också så otroligt vacker med sitt brun/rosa bröst. Den färgen är så fantastiskt fin tycker jag. Diskret, men vacker. Lite samma kulör som vår kronprinsessa brukade klä sig och sin lilla Estelle i när dottern var nyfödd.
Jag funderade på om det verkligen skulle kunna bli snö det närmaste dygnet, men det kändes inte särskilt troligt …
Ja, det där slår ju aldrig fel. På morgonen när jag vaknade nästa dag och tittade ut i trädgården, och på fåglarnas matplats, var hela världen vit. Den lilla rödhaken trippade frusen omkring i det vita fluffet på fågelbordets tak.
Det där tecknet slår aldrig fel.
Min mamma Ingrid hatade vinter och snö, och hon blev aldrig glad när hon såg den vackra röda domherren. Hon noterade det bara misslynt med en suck och ett kort ”usch”…
Men jag, jag älskar domherrar … och små rödhakar också för den delen.
Dagens citat:
Akta dig för falsk kunskap
Det är farligare än okunnighet.
Njut av kvällen.
Kram Annika
Dela gärna
     

Det slår aldrig fel. Läs mer »

Ögonblicksbilder

Lämna en kommentar / Djurliv, Natur / Av / / , , , , / 1 minute of reading
Hej.
Jag tänkte bara kika in här ikväll och bjuda på tre ögonblicksbilder ur mitt arkiv.
Jag drömmer om att fånga den där perfekta ögonblicksbilden. En oförutsedd händelse, fångad med knivskarp skärpa och perfekt ljus. Tyvärr blir det nästan aldrig så.
Att fotografera stilleben, blommor och landskapsvyer på ett proffsigt sätt är såklart en konst. Men att fånga något i livet som plötsligt händer och sedan är över i nästa sekund, det kräver inte bara skicklighet utan också en massa tur.
Jag har ett antal sådana där ögonblicksbilder. Inga foto jag på något vis är stolt över. De är både suddiga och dåligt komponerade, men jag älskar dem. De påminner mig om speciella ögonblick.
Det första är på en lekfull ekorre som var som förhäxad över vinterns första snö. Den busade runt med pannan full av vit pudersnö här i vår trädgård.
Den andra bilden är på en skräckslagen mus som stirrar döden i vitögat, och den tredje bilden är ren och skär syskonkärlek fångad sådär lite i smyg.
Dagens citat:
I evighetens perspektiv
är ögonblicket som ett liv.
Ha en fin kväll och tack för att ni hälsar på här.
Kram Annika
Dela gärna
     

Ögonblicksbilder Läs mer »

Våren smyger tyst på oss.

Lämna en kommentar / Hundar och katter, Natur / Av / / , , , , / 1 minute of reading
Gokväll.
Det kanske inte märks eller syns så här i början av februari, men den smyger faktiskt på oss nu…
Den där våren.
Den ligger liksom bara och lurpassar och kikar fram lite då och då.
Lite blygt. Men den laddar för fullt, för att när det är dags, storma fram med full kraft. Om ni tänker er som när man var barn och lekte kurragömma, tröttnade och skrek ”fritt fram”.
Så tror jag! Och jag längtar tills moder natur vrålar FRITT FRAM!
Kvällens citat:
Det väna
Jag älskar det väna, veka och blyga
Gläds när hassel ur jorden ses smyga
När sälgen den knoppas, brister, slår ut
Och vårblommorna hälsa att vintern är slut.
Fredagsmys och må gott mina vänner.
Kram Annika
Dela gärna
     

Våren smyger tyst på oss. Läs mer »

I grannens häck.

Lämna en kommentar / Natur / Av / / , , , / 2 minutes of reading
Gomorron.
Ja mitt där i grannens häck stod de. De första underbara snödropparna. Årets första vårtecken. Om man nu bara räknar sådant som går att fånga på bild alltså.
För nog har jag hört att fåglarnas läte förändrats en aning de senaste veckorna. Och katternas glimt i ögonen avslöjar att någonting är på gång …
Såklart var jag tvungen att åla mig in där i den täta bokhäcken med min kamera. Bakom mig stod tre förvånade hundar och såg mest ut att tycka att hela situationen var något pinsam, för inte ska väl en matte ligga ner på alla fyra, halvvägs in i grannens häck …
Några av er har gillat inläggen med min enkla vardagsmat.
Visst är det så att det jobbiga med vardagsmaten egentligen inte är att laga till den, utan det är att komma på var i herrans namn man ska äta varevigaste dag. Ibland behöver man lite inspiration.
Här kommer ett tips på en kycklinggryta med vinddruvor. Egentligen ska man ha ris till, men jag väljer hellre potatis istället. Det känns liksom bättre att äta sådant som odlats i närheten tycker jag. Här tyckte jag att det passade bra med pressad potatis.
Såhär gjorde jag:
Jag stekte kycklingbitar och gul lök i en stekgryta och så kryddade jag med salt och peppar. Stek lite i taget så det inte blir sådär kokt och tråkigt som det kan bli om man öser på för mycket.
Sedan tillsatte jag lite vatten, lite kycklingfond, en msk dijonsenap, gelé, soja och creme fraich. Så fick det puttrar där på spisen en liten stund. Till sist la jag i mina vinddruvor.
Enkel och god vardagsrätt.
Och i vanlig ordning ska jag passa på att visa vad min kära dotter äter där borta i Canada… Ett kilo spenat … haha … nog för att hon är lite klen, den där Andréa, men någon Karl-Alfred behöver hon ju inte efterlikna för det …

Dagens citat:

Se upp med att bli destinationsmissbrukare – att tro på och vara uppfylld
av idén om att lyckan finns på nästa ställe, i nästa statuspryl, nästa bil
nästa jobb, nästa partner …
Tills du genomskådar föreställningen om att lyckan finns någon annanstans,
kommer den aldrig att finnas där du är!
Av alla de citat jag skrivet här, så är nog detta något av det klokaste!
Idag fanns min lycka i alla fall i grannens häck!!
Ha en fin dag och njut livet precis där du är, med det du har och med den du är!
Kram Annika
Dela gärna
     

I grannens häck. Läs mer »

Rulla till toppen