Natur

Lilla Snigel akta dig, akta dig … ♩♪♫♬

Lämna en kommentar / Djurliv, Natur / Av / / , , , / 3 minutes of reading
Gomorron alla kära ni.
Minns ni den underbara lilla sången som man fick sjunga i skolan? Den om den lilla snigeln!
Det var när jag plockade in en av sommarens kanske sista blomsterbuketter som den bara dök upp.
Den lilla snigeln. Mitt på en blomma satt den. Den minsta snigel jag sett på länge.
Den där söta lilla sången har jag inte hört på evigheter.
Jag nynnade lite nostalgiskt på den när jag gick för att hämta kameran.
Den där snigelsången var en av de få låtar som jag lärde mig spela på min melodika.
Den där melodikan, mitt hatade instrument när jag var barn.
Ja, jag tror bara jag kunde den sången och en till, och det var julsången om att ”ett barn är fött på denna dag”….
Jag lärde mig aldrig spela riktigt bra. Jag blev liksom så trött på den där hemska melodikan. Inte det minsta coolt instrument, tyckte jag då. Att behöva sitta och blåsa för att spela ett på minipiano liksom. Jag ville ju kunna sjunga samtidigt.
Ibland försökte jag locka min lillasyster till att blåsa så jag bara skulle kunna spela på tangenterna, men det funkade aldrig riktigt bra.
Jag längtat hett efter att få spela på ett riktigt piano istället. Så som min kusin kunde göra. Hon hade ett stort, fint piano och spelade de mest underbara låtar. Men det var det inte tal om det för min del.
Inte förrän jag kunde spela klanderfritt på det där surrogatinstrumentet så kunde vi kanske börja fundera på ett riktigt piano ….
Nej, det blev aldrig något stort piano eller någon musiker av mig.
Men små sniglar kan jag foto i alla fall. Och roliga minnen har jag.
Vad kallas det när en snigel rör sig framåt? Inte säger man väl att den kryper?
Jag tror att det rätta uttrycket är att en snigel slemmar sig fram.
Visst är den söt, den pyttelilla snäckan!
Det är egentligen märkligt hur jag med min dålig syn kan se så små saker som miniatyrsniglar.
Men kanske är det som med hörseln – man hör det man vill höra …
På tal om syn så har jag äntligen blivit kallad till den regelbundna ögonkontrollen (som numera är mest oregelbunden tycker jag.)
Allt var bara bra, så det var frid och fröjd… även om mina lagade gamla glasögonen med en traktor på sidan, väckte en del munterhet den här dagen
Dagens citat:
Gör det NU!
Ibland blir SEN
ett ALDRIG
Det där är så sant.
Och hörrni  … om era barn vill lära sig spela piano, så se till att lösa det.
Kanske hade jag varit nutidens Mozart idag – vem vet …
Eller så hade jag bara kunnat klinka fram ”Lilla Snigel”  och haft ett stort piano till salu!
Ha en fin dag och kram på er.
Annika
Dela gärna
     

Lilla Snigel akta dig, akta dig … ♩♪♫♬ Läs mer »

Kardborrarnas tid och en desperat kvinna.

Lämna en kommentar / Allmänt, Natur / Av / / , , , / 3 minutes of reading
Hejsan
Hösten är här på riktigt nu och bjuder på allt det som den brukar bjuda på.
Svamp i mängder såklart. Vackra färgglada löv och en massa kardborrar.
Alla dessa eländiga kardborrar. Efter varje runda är hundarna fulla av små gröna ploppar. I Johnnys svans sitter ibland de lite större och jobbiga kardborrarna, de som nästan fastnar i en slät handflata. ”Kamma, kamma. borsta, borsta.” Fast så blir det så fina och välputsade alla mina hundar. Inget ont som inte har något gott med sig.
Det är rogivande i naturen nu.
Doften av mossa och svamp är tung och mustig.
I år är det inte mycket orm jag sett i skog och mark. Fast förra veckan låg det en liten stackars snok på vägen som fått sätta livhanken till. Jag tycker alltid att det är så sorgligt när jag ser överkörda grodor och ormar. De har rätt att leva. Minst lika mycket rätt som människan, som är den enda art som inte tillför ett enda dyft till själva naturen tycker jag.
När jag vandrade vidare på stigen över åsen satt den skygga hägern där.  Jag kunde se den på långt avstånd. Jag förbannade mig själv att jag tagit fel objektiv med mig … fast sedan knäppte jag en bild ändå och intalade mig att den bästa kameran är alltid den du har med dig.
Ännu går kor och hästar ute i sina beteshagar och dräller. Hagarna där jag och hunden Johnny brukar träna spår och som vi längtar efter att återigen ha ensamrätt på.
Ibland känns det nästan som om naturen har tusen ögon. Ögon som följer mig varje steg jag tar ….
Och kanske är det verkligen så!
På tal om ögon …
I många år har jag haft en ögonsjukdom som heter glaukom. Inget märkvärdigt. Ett par droppar innan jag somnar är allt som behövs för att hålla det i schack.
Men så tog dropparna slut och jag skulle ha nya. Det visade sig att det skulle vara lättare sagt än gjort.
Ögonkliniken hade gått under jorden under sommaren, eller flyttat som det skulle visa sig.
I flera veckor bombaderade jag vården med min vädjan om ett förnyat recept. Jag ringde, mailade och skrev via nätet. Det hade säkert varit lättare att få tag på knark, för det kan man åtminstone hitta på svarta marknaden har jag hört.
Nu, mer än en månad senare kan jag läsa i min journal att jag är en desperat kvinna, och på min receptlista finns säkert hundra nya  burkar ögondroppar för uttag. Trägen vinner.
Nu är det dags att ”kriga” igen … jag har en knöl i magen. I en vecka nu har jag kämpat med en liten tid för undersökning, en liten snabb tid hos min husdoktor bara … Även om jag mår bra, så vill jag inte ha den där äggstora knutan i magen. Visserligen säger Stefan att det bara är en muskelknuta, men jag är lite skeptisk till hans medicinska kunskaper. Efter den där gången då jag bröt armen och han ställde diagnosen så tvivlar jag lite på hans kunskaper i anatomi.
-Om du kan röra på fingrarna så är ingenting brutet , sa han med snusförnuftig röst, när jag gnällde. Inget daltande där inte!!
 Den gamla skrönan stämmer inte, skulle det visa sig. Jag fick själv ratta bilen till röntgen och kom senare hem med armen i gips.  Men det är en gammal historia nu.
(Knölen i magen väntar på en remiss till ett ultraljud nu, tills dess får jag dras med den helt enkelt.)
Dagens citat:
Med åren har jag lärt mig
att det är stört omöjligt att
göra alla nöjda,
men busenkelt att driva vem
som helst till vansinne.
Hoppas att ni alla mår bra och har det gott.
En stor kram på er.
Annika
Dela gärna
     

Kardborrarnas tid och en desperat kvinna. Läs mer »

Kvällsvandring vid Knäbäck

Lämna en kommentar / Natur, Österlen / Av / / , , , / 2 minutes of reading
Hej hej
I sommar har vi inte varit på min favoritstrand särskilt många gånger.
Mitt älskade Knäbäck!!
Egentligen tycker jag bäst om att åka dit när där inte är så många människor, så därför passar en kvällsrunda i slutet av september mig helt perfekt.
Jag och Andréa tog med oss lilla hunden Molly. Bara hon fick följa med, för även hundar behöver lite ”egentid”.
Havet låg spegelblankt och vackert den här sköna kvällen.
Det är så fint när man blickar ut över havet. På backen, till höger om  trappan, ligger det lilla kapellet. Kapellet där jag och Stefan gift oss. Där står också det fina hjärtat som brukar kläs med ”blommor och blader” när det vankas bröllop.
Den fina klockstapeln med tuppen i nocken ger en fin siluett med havet i bakgrunden.
Så fint och enkelt, så man nästan tappar andan.
Såklart passade jag på att ta lite bilder på Andréa och lilla hunden Molly.
Så söta och gulliga båda två.
… och någon bild med Molly ensam framför hjärtat …
Det verkade som svanarna hade något slags möte där i havet vid Knäbäck. Kanske planerade de för en flytt söderut? Eller så vill de helt enkelt bara umgås – trots att de var svanar ….
Det är något särskilt att vandra längs med havet. Man tänker så bra där.
Som om hjärnan luftas igenom lite. Bekymmer och tunga tankar blir lite lättare. De liksom flyger iväg ut över havet som såpbubblor och poff – försvinner en smula.
Att bara njuta av den vackra vyn bort mot Stenshuvud, eller vyn mot Vik och Baskemölla.
Den här kvällen vandrade vi bort mot Stenshuvud.
Vi tog en liten tur upp i skogen vid nationalparken, där det så lägligt fanns många bra buskar för den kissnödiga tanten …
På hemvägen blev lilla Molly så trött i benen. Eller så ville hon helt enkelt bara komma upp i min famn, bara vara nära och mysa lite …
Sand, hav och slipade stenar. Det är rena balsamen för själen.
För visst är det vackert med sjöslipade stenar!!
Dagens citat:
Vandra med människor som
förfriska din själ, som tömmer
dig på stress och fyller dig
med energi.
jag vill gärna skriva till en rad till det här citatet – nämligen:
och försök att själv vara den personen för dem du vandrar med!
Ha en härlig dag. Och tänk på att en vecka går fort – snart är det fredag igen.
Kram Annika
Dela gärna
     

Kvällsvandring vid Knäbäck Läs mer »

Doften av skog, mossa och kantareller.

Lämna en kommentar / Natur / Av / / , , , / 3 minutes of reading
Hej hej
Alltså det finns inget bättre än att ge sig ut i skogen en tidig morgon.
Och lyckas jag då få med mig två av mina döttrar, ja då är min lycka nästintill total.
Vår tanke var att plocka kilovis med goda svampar den här soliga förmiddagen.
Vi packade med oss nybredda smörgåsar med extra lyx som sallad, gurka och annat gott. Vi fyllde en stor termos med rykande het och söt choklad. Såklart fick hunden Johnny också komma med oss ut i skogen denna ljuvliga höstmorgon.
Väl ute i skogen knorrade våra magar högt och ljudligt. Det var bara att sparka igång med den goda frukosten vi packat med oss ut.
Och hörrni, det finns ingen bättre krydda än frisk höstig skogsluft. Maten smakar alltid såååå mycket bättre när den äts ute i friska luften.
Sedan strövade vi omkring och letade svamp. Med svamp menar jag kantareller, eftersom det är typ den enda sorts svamp jag är helt säker på att jag kan identifiera. Förutom champinjoner då (fast de växer mer i betesmark där det gått hästar och gödslat till trivsam miljö)
Amanda var den av oss som tycktes ha de bästa svampögonen för dagen.
Jag och hunden Johnny hittade inte särskilt mycket kantareller. Inte en enda om jag ska vara ärlig.
Vi ägnade oss mer åt bevakningsövningar.
Johnny som ju är tränad på att observera människor ute i terrängen, markerade duktig var det gick en vandringsled och att det vid ett annat tillfälle var andra svamplockar i närheten.
Det var helt underbart där i skogen. Jag hittade mängder av annan svamp. Vackra svampar i alla de former och färger …
Jag hittade röd svamp och grön svamp. Taggig svamp och långsmal svamp. Svamp med vackert mönster och roligt växtsätt. Jag hittade bamsesvampar stora som dassalock …
Men ingen av dem verkade särskilt god måste jag säga.
Annat var det med töserna, de hittade i all fall lite ätlig svampar.
Såklart rensades det mesta ute i skogen, för det har jag fått lära mig att det ska man göra.
En enda ätbar svamp hittade jag och Johnny. Fast den var så stor så den kunde jag ju nästan bara inte missa. En stor stensopp. Den far full med mask så den fick stanna kvar i skogen, trots att jag var ganska stolt över min fina Karljohan, som den ju också kallas.
Finns det något som doftar godare än färska kantareller??
Mmmm … jag älskar det.
Och det gör nog Amanda också!!
Även om vårt svampresultat blev väldigt skralt och fattigt den här soliga dagen, så kände jag mig som en vinnare.
Att få tillbringa en dag i skogen med älskade döttrar och bästa Johnny, är bara bäst!
Egentligen skiter jag i svampen, jag kan köpa billiga champinjoner på ICA, för det tycker jag faktiskt också är väldigt gott.
Tiden med mina nära och kära är det mest värdefulla för mig!

Vi tog vars en kopp varm choklad till, innan vi for hemåt med vårt magra svampfynd.
Vi var ju rika på härliga upplevelser och en mysig förmiddag tillsammans.
Dagens citat:
Livet är kort;
le ömt mot dem som gråter,
ignorera dem som kritiserar
och var lycklig med dem som är viktiga för dig.
Nu önskar jag er en underbar dag, och skulle ni lista ut mitt hemliga svampställe så gör det inte mig så mycket – för det är ju inte så väldigt bra ändå.
Ska ni plocka svamp så lycka till!
Kram på er
Annika
Dela gärna
     

Doften av skog, mossa och kantareller. Läs mer »

Höst på Djupadahl och vi provar moderna maträtter.

Lämna en kommentar / Familj, Natur / Av / / , , , / 3 minutes of reading
Hej på er.
Hoppas ni alla har det bra och njuter av att det är fredag och den stundande helgen står för dörren.
Det väntas härligt väder.
Förra helgen gjorde jag och min dotter ett besök på Djupadahl.
Egentligen är det bästa tiden där nu, tycker jag. Allt är lite lugnare och höstnyanserna börjar så sakta mogna och ta form.
Av allt regnandet vi haft den senaste tiden så har det blivit rejält geggigt och sankt.
Men det bekymrade inte ankorna och hönsen det minsta.
Allting känns nästan lite övermoget och dofterna är starkare än någonsin.
Många blommor är överblommade sedan länge, medan andra står som finast nu.

Inne i ett växthus hade kaninfamiljen fått komma ut.

Vilka små godingar alltså. Jag skulle bara vilja tagit upp en av de små kaninskrällena och stuckit näsan in i den mjuka pälsen. Så bedårande söta.
Så slog barnasinnet till igen …
Det var min äldsta dotter som inte kunde motstå leklusten! Jag tror nog att Mandelmanns ursäktar.
Sedan tackade vi för oss och drog vidare i den ljuvliga höstsolen.
Under tiden som Andréa bott hemma hos oss så har vårt fruktfat varit fyllt till bredden av allehanda nyttigheter.
En kväll i veckan vankades det något alldeles speciellt till middag här i Gyllebo. Det var en ny modern maträtt som skulle introduceras på oss gamlingar.
Fina, goa Elna kom också hitbrummande i sin stora, svarta Cadillac.
Den här maträtten hade säkerligen något tjusigt namn som jag inte minns. Men man kan beskriva det som små färska vårrullar som man själv skulle  tillaga vid sin matplats.
Det var någonslags rispapper, eller kanske var det nudelpapper … det där minns jag inte riktigt. Men i alla fall skulle dessa papper mjukna i kokhett vatten för att sedan fyllas med en massa gottigheter.
Jag tycker nästan om all sorts mat. Men det visade sig att det här pappret fick samma konsistens som en använd kondom ungefär. Gummiaktigt och segt. Dessutom totalt smakklöst. Inte min favoriträtt alltså, och det verkade som det blev segare och segare ju mer jag tuggade.
Men vi hade en väldigt trevlig kväll med en underbar chokladtårta till efterrätt.
Tack älskade töser ♥
Dagens citat:
Att låtsas vara lycklig
är mer ansträngande än
att vara lycklig.
Att försöka verka intresserad
kostar mer energi än när man
är intresserad på riktigt,
och att ge sken av att
allt är bra tar i sista änden
mer på krafterna än
att säga som det är.
Ja, att vi åt skitäcklig mat den här kvällen är inget att sticka under stol med. Men sällskapet var det bästa tänkbara. Och jag äter hellre rälig mat med de jag älskar än tvärtom!!
Ha en fin dag och kram på er.
Annika
Dela gärna
     

Höst på Djupadahl och vi provar moderna maträtter. Läs mer »

En gåtfull morgon.

Lämna en kommentar / Natur, Österlen / Av / / , , , / 2 minutes of reading
Gomorron sköna söndag.
Det är något gåtfullt med hösten tycker jag.
Att kunna ge sig ut på morgonpromenader i naturen är den största lyxen för mig.
Tidigt, helst före alla andra.
När dimman ligger trollsk över ängarna. Då är dagen bara min.
Då lever jag.
Från träden droppar de största vattendroppar man kan föreställa sig, och det hörs nästan som jag befinner mig i en tropisk regnskog.
Försiktigt bryter solens strålar igenom molntäcket. En nytvättad och fräsch dag är på väg.
Gässen söker sig återigen till sjön. Vattnet är alldeles stilla och blankt.
Det ser nästan varmt ut, inbjudande.
En ensam fiskare i sin båt.
Inne i skogen tältar andra som också tycks vänta på fisk.
Jag och hundarna smyger tyst förbi.
Överallt har svampar poppat upp. Förmodligen inte ätliga, och med säkerhet inte särskilt goda heller.
Men vackra, och det räcker för mig. Ögats fröjd.
En hoppfull groda trycker i myllan.
Tänk att hoppa fram i livet som en groda.
Som vanligt har jag hundarna med mig.
Lilla Molly blir trött och då får hon åka på ryggen.
Dagens citat:
Att ha någonstans
att bo är att ha ett hem;
att ha någon att älska, en familj;
att ha båda, en välsignelse.
Hoppas ni får en skön söndag.
Jag ska kanske plocka undan lite runt huset, innan de stora höststormarna kommer. Sätta undan växter för vintervila. Kanske ger jag mig ut på en exkursion ibland höstens senblommande flora.
Tack för titten här och kram på er.
Annika
Dela gärna
     

En gåtfull morgon. Läs mer »

Jag och hundarna.

Lämna en kommentar / Natur, Österlen / Av / / , , , / 2 minutes of reading
Hej hej
Så är det måndag igen.
Jag vet att jag är lyckligt lottad. Jag kan själv bestämma över min tid och planera mitt arbete.
Varje dag kan jag därför starta min dag med en rejäl runda med alla mina hundar.
Såklart krävs det en hel del självdisciplin och rutiner för att få jobbet att flyta på.
Stefan kan inte förstå hur jag orkar knata runt den där sjön varevigaste dag utan att tröttna. Samma gamla Gyllebosjö dag ut och dag in.
Men jag ser det inte riktigt så ….
På min runda upptäcker jag alltid nya spännande saker. Som ett sjöodjur framför bryggan vid badplatsen …
Eller en jättehackspett som fullkomligt gått ”bananas” på ett träd i skogen …. för nått stort, nästan dinosaurieliknande måste det ju vara, eller hur?
Men mest är allt faktiskt sig likt från dag till dag och jag går där bara i mina egna tankar och njuter av naturen.
Lite härliga höstbilder på mina hundar passade jag på att ta.
Det är så vacker på hösten när alla de stora halmbalarna ligger som utslängda klot på fälten.
I min trädgård har jag lite olika bärbuskar. Jag har röda och svarta vinbär. Hösthallon och krusbär har jag också. Men det händer nästan aldrig att vi får smaka några av alla de bär som det blir på buskarna. Vår hund Johnny är en stor bärälskare och tillika en stor tjuv. Han förser sig alltid så vi har inte en chans att hinner plocka något.
I ett hörn av trädgården växer nu en vild björnbärsbuske. Av någon anledning har dessa bär inte fallit Johnny i smaken alls. Det tråkiga är att jag inte heller är så förtjust i just björnbär. Fast de är rysligt vackra.
Dagens citat:
Det finns ingen som kan
garantera att man får
uppleva morgondagen.
Så idag vill jag att min familj
och vänner ska veta hur otroligt
tacksam jag är över att ni är
en del av mitt liv.
Och jag är glad att ni tittar in här på min blogg då och då.
Ta nu vara på dagen och gör något bra av den. Snart är det fredag igen.
Kram Annika
Dela gärna
     

Jag och hundarna. Läs mer »

Skogens guld.

Lämna en kommentar / Familj, Natur / Av / / , , , / 2 minutes of reading
Gomorron.
Vilket svampår vi har.
Även om jag sällan själv ger mig ut direkt för att plocka svamp, så har jag en viss koll på var de rackarna växer.
Förra veckan när jag jobbade i mitt anletes svett, åkte töserna ut i svampskogen med en stor korg.
Jag visade dem lite på en karta var jag trodde det skulle kunna finnas kantareller.
Och mycket riktigt!
Någon ”fuling” hade varit på platsen före tjejerna, så på det stället fanns det bara små, små babykantareller kvar.
Men längre in i skogen fanns de riktiga bamsingarna.
(bilderna nedan är lånade av Andréa och Amanda)
Kantareller är något av det godaste som finns, tycker jag.
Och tänk, dagens fynd räckte precis till en lunch för fyra personer. En riktigt lyxlunch, med smörstekta kantareller på nybakt bröd, sallad och Mandelmannens tomater. Så gott så man nästan svimmar.
Töserna hade även köpt chévreost , något som jag inte för mitt liv kan äta.
Alltså getost smakar precis som det luktar när det behövs gödslas till getterna tycker jag. Och just den smaken gillar jag inte att ha på tallriken.
(varm chévre i någon maträtt kan slinka ner)
Sedan var vi mätta precis hela dagen.
Inte förrän framemot kvällskvisten kände jag ett sug i magen. Då fick det bli en kall pannkaka med nutella och sylt framför TV:n … för visst är väl det ganska nyttigt?
Hundarna var åtminstone avundsjuka.
Dagens citat:
Kylskåpet är ett
bra exempel på
att det är insidan
som räknas.
Gillar ni att plocka svamp?
Jag gillar mest att äta svamp och att fotografera svamp.
Svamp kan vara så himla vackra tycker jag … som de här porslinsskivlingarna i detta inlägget.
Ha nu en härlig måndag och tack för att ni tittade hit.
Kram Annika
Dela gärna
     

Skogens guld. Läs mer »

Sommarens varmaste dag

Lämna en kommentar / Allmänt, Natur, Träning / Av / / , , , / 2 minutes of reading
Hej hej.
Är det inte galet!? Nu när jag börjat dilla om hösten här på bloggen och vi redan är inne i början av september, då slår sommaren till på riktigt …
Det var i mitten av veckan som det blev sådär väldigt kvavt och kvalmigt så man nästan inte fick luft. Svettig och klibbig över hela kroppen. Jag älskar sådana tropiska dagar som påminner lite mer om härliga utlandsresor till fjärran länder.
Jag gav mig ut tidigt på min morgonrunda och det var nog tur, för resten av dagen låg hundarna som slagna hjältar i skuggan och bara sov.
Den här morgonen var det absolut helt vindstilla och jag och hundarna fick en härlig tur runt sjön.
Den bästa starten på dagen om ni frågar mig!
På kvällen stötte jag på ”Fru Bambi”. Det var länge sedan jag sett några rådjur här i vårt område.
Snabbt kilade hon över Vångavägen, som är sommarbyns huvudled kan man säga.
På andra sidan stannade hon och bara glodde fånigt på mig.
Det var då jag såg de små underverken.
Bakom henne, inne i buskarna, skymtade hennes två kid, som nyfiket iakttog mig.
Så gulliga.
Tidigare i veckorna har jag och Andréa sprungit runt sjön. Johnny har såklart fått följa med oss på våra motionsrundor. Han älskar det.
Fast när det är så här väldigt varmt och kvavt låter jag honom oftast stanna hemma, eller så får han bara promenera istället. Jag blir så orolig för att värmen inte är bra för honom och han är ju inte någon ungdom längre, min Johnnyhund.
De små hundarna brukar inte kunna följa med på våra springrundor.
De håller igång ändå… på sina egna sätt ….
Dagens citat:
Ditt hjärta vet saker
som ditt intellekt
inte kan förklara.
Intuition kan man väl kalla det! För visst är det väl så att ibland känns det liksom i magen om något är bra eller dåligt, utan att man kan förklara varifrån den känslan kommer.
Hoppas ni får en fin söndag och glöm inte att lyssna lite på den där magkänslan. Den har ofta rätt.
Kram på er
Annika
Dela gärna
     

Sommarens varmaste dag Läs mer »

Sommarens åskoväder och en fladdermusvandring på Stenshuvud.

Lämna en kommentar / Natur, Österlen / Av / / , , , / 2 minutes of reading
Hej på er.
I helgen var det sommarens åskoväder.
Det regnade och åskade så jag trodde att alla växter skulle slås i sönder.
Äntligen, äntligen har min vackra hibiskus slagit ut med sina första blommor. Det är nog en tålig växt den där, för efter det häftiga regnet stod den stoltare och vackrare än någonsin.
På kvällen var jag och Andréa på Stenshuvud där det var fladdermusvandring. Så spännande.
Våra guider för kvällen var två väldigt pålästa fladdermusexperter.
För att kunna höra och upptäcka de intressanta djuren fick vi vars en ultraljudsdetektor.
De olika arterna skiljs åt genom skillnaden i deras jaktläten. Man kan även skilja dem genom att se skillnader i öronens utformning.
I Sverige har vi 19 arter av fladdermöss. Den här kvällen hörde och såg vi 6 av dem.
När mörkret föll över Stenshuvud kom de fram för att jaga. Dessa fantastiska och mytomspunna djur.
Vattenfladdermus, trollpipistrell och dvärgpipistrell  var några av kvällens möten.
Trots att det den här kvällen var helt stjärnklart kunde jag inte fånga några fladdermöss med min kamera.
Här har jag lånat några bilder från nätet på min favoritfladdermus, brunlångöra. Så himla söt!!
Är ni rädda för fladdermöss?
Jag har alltid fått höra att de är riktiga rabiesspridare …
Hittills har 3 personer i Europa dött till följd av rabiessmitta av fladdermöss sedan 1950-talet. (samtliga av dessa arbetade med fladdermöss) Så risken att jag ska råka ut för just den döden lär vara liten.
Nej, jag är inte särskilt rädd för dem! De är ju riktiga nyttodjur och i min barndom bodde jag ihop med en hel koloni fladdermöss på Skoghem. De bodde i en del av vinden och jag i den andra.
Även om jag vid första anblicken känner en skräckblandad förtjusning, så är jag inte rädd för dem.
För snart åtta år sedan var jag på Bali där jag träffade på den här krabaten. Betydligt större än våra egna fladdermöss, men ett så spännande djur.
Jag och Mickey år 2010:
 … tillbaka till nutid!
Vi hade en magisk kväll i nationalparken och jag kan verkligen rekommendera Stenshuvuds guidade turer.
För 25 kronor fick jag en kväll med spänning, kunskap och frisk luft. Med lite tålamod fick jag träffa på en hel del av våra svenska flygande nyttodjur.
Dagens citat:
Tålamod är inte
förmågan att vänta, utan
förmågan att hålla en bra
attityd under tiden du
väntar.
Jag hoppas ni får en fin dag.
Kram på er
Annika
Dela gärna
     

Sommarens åskoväder och en fladdermusvandring på Stenshuvud. Läs mer »

Rulla till toppen