En gåtfull morgon.

Gomorron sköna söndag.
Det är något gåtfullt med hösten tycker jag.
Att kunna ge sig ut på morgonpromenader i naturen är den största lyxen för mig.
Tidigt, helst före alla andra.
När dimman ligger trollsk över ängarna. Då är dagen bara min.
Då lever jag.
Från träden droppar de största vattendroppar man kan föreställa sig, och det hörs nästan som jag befinner mig i en tropisk regnskog.
Försiktigt bryter solens strålar igenom molntäcket. En nytvättad och fräsch dag är på väg.
Gässen söker sig återigen till sjön. Vattnet är alldeles stilla och blankt.
Det ser nästan varmt ut, inbjudande.
En ensam fiskare i sin båt.
Inne i skogen tältar andra som också tycks vänta på fisk.
Jag och hundarna smyger tyst förbi.
Överallt har svampar poppat upp. Förmodligen inte ätliga, och med säkerhet inte särskilt goda heller.
Men vackra, och det räcker för mig. Ögats fröjd.
En hoppfull groda trycker i myllan.
Tänk att hoppa fram i livet som en groda.
Som vanligt har jag hundarna med mig.
Lilla Molly blir trött och då får hon åka på ryggen.
Dagens citat:
Att ha någonstans
att bo är att ha ett hem;
att ha någon att älska, en familj;
att ha båda, en välsignelse.
Hoppas ni får en skön söndag.
Jag ska kanske plocka undan lite runt huset, innan de stora höststormarna kommer. Sätta undan växter för vintervila. Kanske ger jag mig ut på en exkursion ibland höstens senblommande flora.
Tack för titten här och kram på er.
Annika