Natur

Att se allt från den ljusa sidan.

Lämna en kommentar / Hundar och katter, Natur / Av / / , , , / 2 minutes of reading
Hejsan.
Jag har en drivkraft som jag är så oändlig tacksam för.
Den där drivkraften visar sig när det är något jag verkligen vill eller ett mål jag verkligen vill uppnå.
Det är lite som om jag inte själv kan styra de där krafterna. Vissa saker spelar liksom ingen roll ifall det blir gjort och då känner jag inte den där envisheten heller.
Men just nu vill jag verkligen kunna ta mig ut i naturen och röra mig obehindrat igen.
Jäkelen vad jag jobbar för det!!
Att vara sådär envis kan ibland vara dåligt har jag märkt.
Den där dagen då jag knixade runt som en 80-åring och dammtorkade här i stugan skulle visa sig att det inte alls vara särskilt gynnsamt för min rygg.
Fast solen sken och vi passade på att njuta av livet en stund på husets solsida.
Vi hade det allt bra gött ändå!
Att veta vad som egentligen är ”lagom” är en svår balansgång, särskilt när kroppen inte riktigt är sig själv.
En promenad runt några kvarter med min älskade dotter och hennes lilla hund.
Det kändes alldeles precis lagom … i alla fall den här dagen.
Dagens citat:
Ibland är det bättre att sluta tänka och analysera,
och bara andas och ha tillit till att allt kommer ordna sig
till det allra bästa.
Med åren har jag lärt mig att ingenting är beständigt. Inte lycka, men inte heller olycka. Allting har en övergång. Ibland får man sår och ärr för det är så livet är. Men plötsligt skiner solen och livet är på topp. Då dansar man loss och härjar igen. Jag älskar livet och njuter av mina dagar.
Och idag är det sommartid och klockan går äntligen rätt i min bil igen!
Ha en skön kväll och kram på er.
Annika
Dela gärna
     

Att se allt från den ljusa sidan. Läs mer »

Hemma på mammas gata.

Lämna en kommentar / Natur, Österlen / Av / / , , , , , / 3 minutes of reading
Hejsan.
i min barndom bodde vi knappast vid någon gata … nej vi bodde så mycket bättre.
Vi bodde vid ett slott!!
I helgen när jag och Stefan var iväg på lite ärende, så passade vi på att köra en sväng till mina gamla barndomstrakter.
Där vid Christinehof, där är så fantastiskt vackert. Som barn såg jag inte det på samma vis. Då var slottet och dess omgivning som en enda stor lekpark för mig. Som ett enda gigantiskt äventyrsland.
Idag kan jag istället se den bedårande skönheten som finns där i byggnaderna och naturen.
Vi passerade den lilla kyrkan där jag både blivit döpt och konfirmerad. Finns det någon kyrka som ligger vackrare … ja såklart gör de det. Men för mig är det den allra vackraste lilla kyrkan i hela världen.
Andrarums kyrka.
Ett stenkast från slottet ligger mitt barndomshem, Skoghem. En stor mäktig tegelbyggnad som var mitt hem i väldigt många år.
På vår väg till Christinehof såg vi vackra svanar som låg i en vattensamling. Det var både knölsvan och sångsvan som samsades i samma lilla pöl.
Det är först nu i vuxen ålder som jag förstår hur bortskämd jag egentligen varit med allt djurliv inpå husknuten. Att mitt liv varit så berikat med alla vilda djur så nära. En gåva jag är så tacksam för.
Om mitt liv var rikt på vilda djur, så var det kanske desto fattigare på kompisar. Att växa upp ute i skogen betyder ju att man inte har ett helt gäng vänner utanför dörren precis. Men jag hade en kompis … och egentligen behöver man bara en enda!!
Tack Annelie, för allt jag fick uppleva med dig och för att du vågade hänga med på alla mina påhitt. Jag tyckte så mycket om dig, kanske sa jag aldrig det …
Den här eftermiddagen när vi svängde in till Christinehofs slott var det som om hela slottet lyste upp över att få se mig. Jag tror nog att det där slottet hade det lite roligare när jag bodde där, då när vi hittade på alla halvgalna hyss där.
På den tiden var det målat i en rosa, barnslig färg. Som rosa marsipan ungefär. Nu är det färglagt i en guldgul mogen kulör. Det är som om slottet blivit vuxet nu, liksom jag.
Vid parkeringen kan man ana den lilla grusväg som ledde från slottet till vårt hus. Den där vägen som nästan bara postmannen använde när jag var barn. Nu är den helt överväxt och inte ens en liten stig längre.
På hemvägen tog vi den slingrande kastanjeallén. Den där lilla vägen som jag cyklade varendaste dag till skolbussen. Den där allén där jag kände igen precis vartenda träd.
Den här dagen yrde snön och jag kunde precis minnas hur det var att gå där efter en hel skoldag…
Dagens citat:

Det vi får är det vi lever av.

Det vi ger är det vi lever för.
Kanske ett utflyktstips till någon som aldrig besökt Christinehof och dess ekopark. Där är en storslagen natur och numera är där helt fritt från små vilda töser som riggar fällor åt turisterna …
Jag hoppas ni alla får en underbar dag.
Kram Annika
Dela gärna
     

Hemma på mammas gata. Läs mer »

Som bärnstenssmycken i träden.

Lämna en kommentar / Natur / Av / / , , , , / 2 minutes of reading
Hejsan
Efter nästan en hel månad var jag tvungen att försöka….
En stillsam promenad ner i skogen vid sjön. Det blev inte långt eftersom hela mitt ben smärtade och nerven i smalbenet drog sig uppåt i kramper.
Egentligen skulle den här dagen nog betecknas som grå och tråkig, men med mina längtansfulla ögon var allting så underbart vackert.
Från himlen singlade små retfulla snöflingor vilka inte hade en chans att få mig på annat än gott humör.
I skogen låg det ännu ett tjockt täcke av snö, och i bokträden dinglade fjorårslöven ännu kvar. Som smycken i bärnsten lyste de upp världen den här grå morgonen i mars. Så underbart vackert.
Behöver jag ens nämna att hundarna var lyckliga?
När det stod klart för dem vad som var på gång, satte tivolit igång. Ja rena spektaklet utbrött i vår vardagsfarstu. När jag drog på mig mina nytvättade hundpromenadskläder, så formligen skrek lilla Lykke rakt ut, medan Molly snurrade runt som en isprinsessa utan att kunna stanna och Johnny pressade nosen mot ytterdörren som om han inte riktigt fick luft.
Vilken glädje.
Trots att det bara blev en liten sväng i vår älskade skog, så verkade hundarna fullständigt nöjda.
Det var som om de alla tre tog allting lite lugnare för min skull. Tålmodigt väntade de på mig när jag knäppte mina bilder och jag väntade på dem när de alla tre tvunget skulle pinka på exakt samma lilla plätt. Ömsesidig respekt.
Boktips
Jag måste tipsa om en underbar liten historia. Jag har lyssnat på boken som ljudbok och jag blev så förtjust i den. En kort liten berättelse som gick rakt in i hjärtat.
Det var författaren själv som läste upp den och jag älskade att lyssna på den.
Vacker!
Ditt livs affär av Fredrik Backman.
Dagens citat:
Saker vi bär med oss:
En hemlighet;
vi aldrig kommer att berätta.
Ett misstag;
vi gjort som aldrig går att reparera.
Ett löfte;
vi inte lyckades hålla.
En önskan;
som aldrig kommer att uppfyllas.
Förlorat något;
som aldrig går att ersätta.
En person;
vi aldrig kommer kunna sluta älska.
Trots det måste vi göra det bästa
av det vi har och komma ihåg
att Livet går vidare.
Ha en underbar dag och kram på er från mig.
Annika
Dela gärna
     

Som bärnstenssmycken i träden. Läs mer »

När vi behöver det som bäst.

Lämna en kommentar / Natur / Av / / , , , , / 1 minute of reading
Hejsan.
Är det inte så .. att det är nu vi behöver sommarbilderna som bäst.
Foto på allt ljuvligt som hör vår och sommar till. Det är nu vi är som mest utsvultna på sommarkänslan. Det är nu vi längtar som mest. När vi är blekare i hyn än nymanglade lakan och vi törstar efter solstrålar, värme och energi som förtorkade wettexdukar. Det är nu vi alla behöver påminnas om att allting faktiskt är så nära nu…
Så ikväll får det bli en bildtriss på en enkel liten nässelfjäril.
Kvällens citat:
Innan du drar slutsatser,
ta reda på fakta.
Innan du dömer,
förstå varför.
Innan du sårar,
känn in.
Innan du talar,
tänk efter.
Hoppas ni har en skön kväll. Kanske har ni liksom jag lagt märke till att dagarna bli längre och ljusare för varje dag som går. Snart njuter vi för fullt av vårens alla ljuvligheter.
Kram på er
Annika
Dela gärna
     

När vi behöver det som bäst. Läs mer »

Snart är de här och niger och ler.

Lämna en kommentar / Natur / Av / / , , , , / 1 minute of reading
Hejsan
Ikväll vill jag bara kika in med lite foto från mitt bildarkiv.
Ännu har jag inte fått se någon liten blåsippa sticka upp här i Gyllebo. Fast det förstås, jag har inte varit ute i skog och mark på ett tag. Kanske har de tittat fram på de varmaste och mest gynnsammaste platserna.
De underbara små blå sipporna.
De här bilderna är tagna den 10 mars för fyra år sedan.
Tänk så olika det kan vara från år till år…. somliga år kommer våren alldeles för tidigt, medan andra år så är det som om Moder Jord glömmer bort den årstiden helt och liksom hoppar direkt till försommaren istället.
Man får helt enkelt bara gunga med och njuta av vad livet bjuder på. Man får gilla läget och tacksamt  ta vart år så som det blir.
Kvällens citat:
Varje gång du plockar bort något
negativt från ditt liv, kan du lägga
till något positivt.
Ha en riktigt skön kväll.
Kram på er alla och tack för ni vill kika in här hos mig.
Annika
Dela gärna
     

Snart är de här och niger och ler. Läs mer »

Mars månad och något ligger i luften.

Lämna en kommentar / Djurliv, Natur / Av / / , , , , / 1 minute of reading
Hejsan.
Vid den här tiden på året spritter det av kärlek och känslor i allt levande som finns i naturen.
Särskilt tydligt kan jag märka det på båda mina katter. Trots att både Felix och Judith är kastrerade, så blir de som tossiga. Kanske är det dolde känslor som bara ligger i luften och skapar en särskild stämning som gör dem extra galna.
.
Mitt bildarkiv skvallrar också  om att även den lilla världen svämmar över av kärlek på våren.
Genom min kameralins fångade jag två extremt små flugor som var i full färd med att säkra sin arts fortlevnad.
Visst är de pyttesmå insekterna så himla söta, där mitt i sin ömsinta kärleksakt.
Kvällens citat:
Undret är inte att flyga i luften
eller att gå på vattnet, utan
att vandra på jorden.
Kom ihåg att lägga märke till alla små underverk som bara finns här överallt.
Ha en fin kväll och kram.
Annika
Dela gärna
     

Mars månad och något ligger i luften. Läs mer »

Sol, vind och vatten

Lämna en kommentar / Natur / Av / / , , , / 1 minute of reading
Hejsan
Ikväll känner jag bara för att minnas tillbaka till en riktigt bra dag. En varm och skön dag som kan ge hopp och energi.
Bilder på havet, solen. Foton där man nästan kan känna de salta vindarna mot huden.
Det var en dag mitt i sommaren för kanske fyra år sedan. Vädret var sådär helt perfekt. Precis så som man vill att varenda dag ska te sig en svensk sommar.
Stränderna på Österlen svämmade över av turister och semesterfirare.
Fast vi hittade en plats där inte så många orkat ta sig och där inget hundförbud rådde.
Där njöt vi av livet en hel eftermiddag.
Att bara finnas till och njuta av en dag på stranden är nog bland det bästa som finns. Att kunna ta sig ett svalkande dopp och sedan bara känna solen och vinden torka huden torr igen. Det är nog bland det bästa som finns.
Jag hoppas att mina bilder gett även er lite sköna känslor, hopp och längtan.
Kvällens citat:
Vila i kärleken till dig själv,
att du är fin som du är,
kasta inte bort minuter
på orden ”om bara”.
Ha en härlig kväll.
Kram Annika
Dela gärna
     

Sol, vind och vatten Läs mer »

Vad var det jag sa?

Lämna en kommentar / Djurliv, Natur / Av / / , , , , / 2 minutes of reading
Hejsan.
Med facit i hand och med den gångna veckans snöoväder i färskt minne, sneglar jag ut på den röda domherren och kan nästan höra honom sjunga … ”vad var det jag sa” …
De senaste åren har jag faktiskt inte sett till den där vackra gästen vid fågelbordet särskilt ofta… och inte heller har vi haft någon direkt vinter att prata om. Ja så är det faktiskt – nu när jag tänker efter.
Jag älskar honom, det ska jag villigt erkänna, fast nästa år får han gärna komma lite tidigare på säsongen. Sådär lagom till jul skulle faktiskt passa förträffligt.
Förr älskade jag att läsa bondepraktikan.
I mars månad står det tex att man ska ”sig ofta tvätta och bada” … och så ska man ”handla med herrar” …
Ja, jag undrar vad det kan betyda. Bada gör jag ju – både här och där … men att handla med herrar?
En annan gäst som inte kommer med något budskap, i alla fall  vad jag vet, det är hacke-hackspett. Han är mest tvär och ilsk. Han pickar och hackar med sådan urkraft att det är ett under att den lilla hackspettshjärnan inte tumlar totalt sönder inne i hans lilla fågelskalle.
Att skiljas är ju som att dö en smula …
Ja, nu har de kramats farväl mina båda döttrar där borta i Canada. Amanda har åter kommit hem på svensk mark och jag kan riktigt känna den där jobbiga känslan när man kramas och säger hejdå.
Det var nog tur att jag inte följde med för jag har blivit så dålig på avsked med åren.
Kvällens citat:
Det största avståndet
mellan två människor
är missförstånd.
Kram på er
Annika
Dela gärna
     

Vad var det jag sa? Läs mer »

Snöläget i Gyllebo

Lämna en kommentar / Natur, Österlen / Av / / , , , / 1 minute of reading
Hejsan.
Ja nog fick vi vinter så vi teg här alltid.
Det har kommit en rejäl mängd snö hos oss. Ett kraftigt vitt och ihållande snöfall har det varit i flera dagar på rad.
Men visst är det vackert … och vi vet ju att därunder alla snömassorna gömmer sig de underbara små gula vintergäcken.
Jag plumsade ut i all den kalla snön för att föreviga det hela. Min lilla bil var nästan helt översnöad och såg ut att ha vuxit ett par storlekar över natten.
Någon post hade vi inte fått, och det var på sitt sätt lite skönt tyckte jag. Jag hade inga räkningar eller post att ta hand om.
Vår lilla stuga såg ut att huttra där i snömassorna.
På träd och buskar la sig snön så vackert. Ja nog kan vintern vara rysligt fin också.
Dagens citat:
Felfinnare hittar fel även i paradiset.
Hoppas ni också njuter av att vi fick vinter. Tids nog är våren här på riktigt.
Kram Annika
Dela gärna
     

Snöläget i Gyllebo Läs mer »

En ljuvlig dag på stapplande ben.

Lämna en kommentar / Natur / Av / / , , , / 3 minutes of reading
Hejsan.
Vet ni – idag är det exakt 32 år sedan Olof Palme blev skjuten. Precis samma dag som jag förlovade mig första gången, 21 år gammal …. men det var i ett ”annat liv”, med en annan man – långt borta i Gambia …
Vi hade en annons i lokaltidningen och vi trodde att det skulle bli dagens ”snackis” hemma i Sverige … tji fick vi – alla hade bara tankarna hos Palme och såg knappt vår lilla notis på familjesidan…
Datumet har liksom etsat sig fast i mitt minne.
Det är konstigt det där med minnen. Vissa saker är så lätta att komma ihåg. Lite förargligt förstås, eftersom jag är oförmögen att på rak arm komma på vilket datum jag förlovade mig med min nuvarande kärlek – Stefan … inte ens årtalet är jag riktigt säker på …
Sorry darling. Det kan vara närminnet som sviker.
Här i Gyllebo har vi vinterns rejälaste snöväder just nu. Men dagarna innan hade vi strålande sol några dagar. Så ljuvligt.
Jag har då försiktigt tassat ut i naturen. Inte så långt. Bara till den gamla ekskogen bakom postlådorna. Där är så underbart vackert.
Jag känner mig så glad över att åter kunna gå rak på benen igen. … eller halvrak med huvudet snett upp och benen på jordklotet. Visserligen rejält bedövad med piller i blodet, ryggen krökt och en känsla av tandläkarbedövningen i ena benet … men jag är övertygad om att kan man bara komma ut i naturen så kommer kroppen att kunna läka lite bättre.
Hemma vid fåglarnas matplats har vi nu två ekorrar som bråkar om att stjäla maten för fåglarna.
Snabba som bara den är de båda, och det ska konst till att hinna fånga dem på bild.
Mitt fång tulpaner som jag fick av Stefan har åldrats, vissnat och dött med en sådan otrolig skönhet att jag häpnar.
Jag tänker på min älskade svärfar när jag ser bilderna på dataskärmen. Jag vet att han hade älskat att försöka måla av mina vackra tulpanerna på en tavla.  Han hade älskat mina foto och han hade nog läst min blogg med stor behållning.
Dagens citat:

Om en miljon år är jorden måhända befolkad av varelser som benhårt förnekar att de härstammar från människan.

Kanske är det meningen att vi egentligen skulle gå på alla fyra som en apa. Kanske är det de som gör att våra ryggar blivit så känsliga, för visst är det många som har ont i ryggen… ja, sånt kan man ju grunna på …

Jag ska ta tag i dagen och göra den fantastisk på mitt vis. Du kan göra den underbar på ditt vis.

Meningen för min del var en tur till Malmö med ryggen… men snöfallet och vinden fortsätter här på Österlen så min plan är något oklar…  Tänk, när jag var liten fanns det vägverk och riktiga plogbilar.

Kram på er.

Annika

Dela gärna
     

En ljuvlig dag på stapplande ben. Läs mer »

Rulla till toppen