vinterdag

En total förändring på 6 veckor.

Hejsan.
Minns ni det här?
Österlenvintern i påskas.
För det gör nästan inte jag. Det känns helt overkligt att tänka på nu. Att på bara lite drygt sex veckor så har hela landskapet förändrats totalt.
Om inte det är magi, trolleri, mirakel och ett under – ja då vet inte jag ….
Vår natur är bara så fantastisk.
Alltså. Inte kan man väl tro att det bara är lite drygt 6 veckor mellan de här båda fotona …
Passa på och njut här och nu och längta inte ihjäl er efter att tiden ska gå. Det gör den ändå och det med stormsteg.
Kvällens citat:

Våren är naturens sätt att säga: ”let´s party!

Ha en fin kväll och kram på er.

Annika

(ett foto från den 3 april kan väl passa bra)

Snöläget i Gyllebo

Hejsan.
Ja nog fick vi vinter så vi teg här alltid.
Det har kommit en rejäl mängd snö hos oss. Ett kraftigt vitt och ihållande snöfall har det varit i flera dagar på rad.
Men visst är det vackert … och vi vet ju att därunder alla snömassorna gömmer sig de underbara små gula vintergäcken.
Jag plumsade ut i all den kalla snön för att föreviga det hela. Min lilla bil var nästan helt översnöad och såg ut att ha vuxit ett par storlekar över natten.
Någon post hade vi inte fått, och det var på sitt sätt lite skönt tyckte jag. Jag hade inga räkningar eller post att ta hand om.
Vår lilla stuga såg ut att huttra där i snömassorna.
På träd och buskar la sig snön så vackert. Ja nog kan vintern vara rysligt fin också.
Dagens citat:
Felfinnare hittar fel även i paradiset.
Hoppas ni också njuter av att vi fick vinter. Tids nog är våren här på riktigt.
Kram Annika

Snöstorm på Österlen

Hejsan.
Här på Österlen har vi fått snöstorm och snökaos.
I smyg så älskar jag det! Det har jag gjort ända sedan barnsben. Det är något härligt med naturens fenomen som vi människor inte rår på eller kan påverka. Jag gillar det! Att vi alla helt enkelt måste anpassa oss.
Det kvittar hur vi dividerar och har olika åsikter om snön – det fortsätter att snöa precis lika mycket, vad vi än anser om det.
När jag var barn så tyckte jag inte att det var så mycket väsen för lite snöstorm. Det var inte förrän de började sända lokalradion och vår käre radioprofil, Walde Bengtsson kom ut i etern. Då gjordes det till en stor sak bara det kom en liten snöflinga här i vår landsända.
Jag minns att vi fick försöka ta oss till skolan oavsett väder, och visst hände det att vi blev sittande med vår skolbuss i någon driva långt ute på vischan. Fy bubblan vad spännande det var, tyckte jag.
Så minns jag nyårsafton 1979 … ja då var det förstås inte fullt lika kul att sitta insnöad långt ute i skogen på Christinehof, när alla kompisarna festade loss i byn Brösarp …
Numera jobbar jag ju hemma och behöver inte ge mig ut i trafiken. Det är lite skönt förstås …. men jag gillar egentligen den där spänningen som det blir att ge sig iväg ut i snöyran…
Såklart går jag runt och kollar ut på härligheten. Jag gluttar genom både fönster och dörrar.  Jag tänder lite ljus, ser till så fåglarna har extra mat och bara njuter. Snöyra här på Österlen kan vara magiskt tycker jag.
Några som också älskar snöyra är våra småhundar. Molly och Lykke. De blir vilda av glädje.
Och såklart måste det skottas så de kan springa runt lite lättare.
Dagens citat:
En ny morgon visar sig,
livet går vidare.
Njut av att få vara med
på resan även idag.
Ha det gott och kram på er.
Annika

En ljuvlig dag på stapplande ben.

Hejsan.
Vet ni – idag är det exakt 32 år sedan Olof Palme blev skjuten. Precis samma dag som jag förlovade mig första gången, 21 år gammal …. men det var i ett ”annat liv”, med en annan man – långt borta i Gambia …
Vi hade en annons i lokaltidningen och vi trodde att det skulle bli dagens ”snackis” hemma i Sverige … tji fick vi – alla hade bara tankarna hos Palme och såg knappt vår lilla notis på familjesidan…
Datumet har liksom etsat sig fast i mitt minne.
Det är konstigt det där med minnen. Vissa saker är så lätta att komma ihåg. Lite förargligt förstås, eftersom jag är oförmögen att på rak arm komma på vilket datum jag förlovade mig med min nuvarande kärlek – Stefan … inte ens årtalet är jag riktigt säker på …
Sorry darling. Det kan vara närminnet som sviker.
Här i Gyllebo har vi vinterns rejälaste snöväder just nu. Men dagarna innan hade vi strålande sol några dagar. Så ljuvligt.
Jag har då försiktigt tassat ut i naturen. Inte så långt. Bara till den gamla ekskogen bakom postlådorna. Där är så underbart vackert.
Jag känner mig så glad över att åter kunna gå rak på benen igen. … eller halvrak med huvudet snett upp och benen på jordklotet. Visserligen rejält bedövad med piller i blodet, ryggen krökt och en känsla av tandläkarbedövningen i ena benet … men jag är övertygad om att kan man bara komma ut i naturen så kommer kroppen att kunna läka lite bättre.
Hemma vid fåglarnas matplats har vi nu två ekorrar som bråkar om att stjäla maten för fåglarna.
Snabba som bara den är de båda, och det ska konst till att hinna fånga dem på bild.
Mitt fång tulpaner som jag fick av Stefan har åldrats, vissnat och dött med en sådan otrolig skönhet att jag häpnar.
Jag tänker på min älskade svärfar när jag ser bilderna på dataskärmen. Jag vet att han hade älskat att försöka måla av mina vackra tulpanerna på en tavla.  Han hade älskat mina foto och han hade nog läst min blogg med stor behållning.
Dagens citat:

Om en miljon år är jorden måhända befolkad av varelser som benhårt förnekar att de härstammar från människan.

Kanske är det meningen att vi egentligen skulle gå på alla fyra som en apa. Kanske är det de som gör att våra ryggar blivit så känsliga, för visst är det många som har ont i ryggen… ja, sånt kan man ju grunna på …

Jag ska ta tag i dagen och göra den fantastisk på mitt vis. Du kan göra den underbar på ditt vis.

Meningen för min del var en tur till Malmö med ryggen… men snöfallet och vinden fortsätter här på Österlen så min plan är något oklar…  Tänk, när jag var liten fanns det vägverk och riktiga plogbilar.

Kram på er.

Annika

Scroll to Top