Andrarum

Härlig egentid.

Hejsan.

I helgen fick jag chansen att ha lite egentid med min fina dotter Amanda. Hon i sin tur hade egentid med sin lilla hund Snowie.

Som småbarnsförälder så är det skönt med några timmars total avkoppling i naturen, och ingen blev gladare än jag, när hon ville ut och vandra tillsammans med mig.

Även om bokskogarna nog är det bland vackraste vi har på Österlen just nu, så är en granskog aldrig heller fel. Ingenstans luktar väl naturen så gott som där. Solen strålade och lilla hundan Snow pinnade på för glatta livet.

Vi vandrade längs Verkeån, förbi Kullama. På långt håll, borta över den blomstrande ängen, kunde man ana den gamla jägmästarbostaden som numera är det välbekanta ”Taste celebration”.

Vila och vatten för liten trött hund är ett måste när man är på vandring.

Och när de små hundbenen blev trött och inte orkade mer så fick det bli ryggsäcksåkning istället,

 

För oss tvåbenta blev det också en stunds rast med lite goa svenska gubbar. Himmel så söta och saftiga.

Alla småbarnsföräldrar borde unna sig regelbunden tid i naturen. Ja, alla gamla mormrar också för den delen.

Dagens citat:

Livet är enklare än du tror. Det gäller bara att acceptera det omöjliga, klara sig utan det oumbärliga och uthärda det outhärdliga.

Livet är underbart, man måste bara bestämma sig för att göra det toppen.

Kram Annika

 

Hemma på mammas gata.

Hejsan.
i min barndom bodde vi knappast vid någon gata … nej vi bodde så mycket bättre.
Vi bodde vid ett slott!!
I helgen när jag och Stefan var iväg på lite ärende, så passade vi på att köra en sväng till mina gamla barndomstrakter.
Där vid Christinehof, där är så fantastiskt vackert. Som barn såg jag inte det på samma vis. Då var slottet och dess omgivning som en enda stor lekpark för mig. Som ett enda gigantiskt äventyrsland.
Idag kan jag istället se den bedårande skönheten som finns där i byggnaderna och naturen.
Vi passerade den lilla kyrkan där jag både blivit döpt och konfirmerad. Finns det någon kyrka som ligger vackrare … ja såklart gör de det. Men för mig är det den allra vackraste lilla kyrkan i hela världen.
Andrarums kyrka.
Ett stenkast från slottet ligger mitt barndomshem, Skoghem. En stor mäktig tegelbyggnad som var mitt hem i väldigt många år.
På vår väg till Christinehof såg vi vackra svanar som låg i en vattensamling. Det var både knölsvan och sångsvan som samsades i samma lilla pöl.
Det är först nu i vuxen ålder som jag förstår hur bortskämd jag egentligen varit med allt djurliv inpå husknuten. Att mitt liv varit så berikat med alla vilda djur så nära. En gåva jag är så tacksam för.
Om mitt liv var rikt på vilda djur, så var det kanske desto fattigare på kompisar. Att växa upp ute i skogen betyder ju att man inte har ett helt gäng vänner utanför dörren precis. Men jag hade en kompis … och egentligen behöver man bara en enda!!
Tack Annelie, för allt jag fick uppleva med dig och för att du vågade hänga med på alla mina påhitt. Jag tyckte så mycket om dig, kanske sa jag aldrig det …
Den här eftermiddagen när vi svängde in till Christinehofs slott var det som om hela slottet lyste upp över att få se mig. Jag tror nog att det där slottet hade det lite roligare när jag bodde där, då när vi hittade på alla halvgalna hyss där.
På den tiden var det målat i en rosa, barnslig färg. Som rosa marsipan ungefär. Nu är det färglagt i en guldgul mogen kulör. Det är som om slottet blivit vuxet nu, liksom jag.
Vid parkeringen kan man ana den lilla grusväg som ledde från slottet till vårt hus. Den där vägen som nästan bara postmannen använde när jag var barn. Nu är den helt överväxt och inte ens en liten stig längre.
På hemvägen tog vi den slingrande kastanjeallén. Den där lilla vägen som jag cyklade varendaste dag till skolbussen. Den där allén där jag kände igen precis vartenda träd.
Den här dagen yrde snön och jag kunde precis minnas hur det var att gå där efter en hel skoldag…
Dagens citat:

Det vi får är det vi lever av.

Det vi ger är det vi lever för.
Kanske ett utflyktstips till någon som aldrig besökt Christinehof och dess ekopark. Där är en storslagen natur och numera är där helt fritt från små vilda töser som riggar fällor åt turisterna …
Jag hoppas ni alla får en underbar dag.
Kram Annika

Min lilla bajshund och Tånnanders trappor.

Hejsan.
Nu har vi haft vår och sol i flera dagar.
Jag och hundarna traskar våra skogspromenader och njuter i mängder.
 
En morgon då jag skulle iväg till naprapaten fick det bli en lite mindre runda med hundarna. Jag skulle ju sticka iväg direkt när jag kom hem …
Precis den morgonen skulle mitt minsta lilla ”monster” Lykke passa på att äta bajs. Nerkletad och äcklig fick vi skynda oss hem, där jag var tvungen att bada halva hunden.
Varför händer alltid såna saker när man har som minst tid … och är finklädd med vit skjorta!
 
Vi hann i alla fall njuta av den underbara naturen.
Vitsipporna sjunger nog på sin sista vers, så passa på att ge er ut om ni vill njuta av dem.
 
Vi har varit på ett snabbt besök i Ilstorp. På vår väg dit stannade vi till vid Kiviks hamn, där vi åt vars en pizza i hamnkiosken. Mmmmm så gott. Det var säkert hundra år sedan vi åt pizza senast.
 
Vi tog vägen över Christinehof. Det gör vi alltid! Där är jag född och där har jag min rötter, så det känns alltid så roligt att komma dit. Vi såg ett väldigt skabbigt rådjur på vår väg.
-”De ser ut så vid denna tiden”, förklarade Stefan kunnigt för mig … själv är jag lite tveksam till om hon inte var lite sjuk också…
 
Jag har lovat att göra lite reklam för våra vänners företag. Tånnanders Trappor.
De renoverar alltså gamla trappor så de blir väldigt tjusiga igen. Som nya.
Själv hade jag mer än gärna låtit Tim och Bosse renovera vår gamla trapp … enda problemet är att vi inte har någon gammal trapp i vårt hus – vi har ingen trapp alls. Men det blir väldigt bra och mycket snyggt.
Är någon där ute intresserade så förmedlar jag gärna kontakten till dem.
 
Dagens kloka ord:
Det bästa sättet att glömma vad du tror
att du känner är att koncentrera dig på
det du vet att du vet.
 
Idag hade jag tänkt att köra och besiktiga min gamla Volvo. Ni får hemskt gärna hålla en tumme för mig för det är alls inte säkert att jag kan charma lika mycket som förra gången. Vi får väl se …
Jag hoppas ni har något härligt på era dagsscheman idag.
 
Kram Annika
 
 
 
Scroll to Top