Andrarum

Från pilskna hjortar till glada ålafiskare.

Hejsan.

Ja, här gällde det att hålla tungan rätt i mun när jag formulerade dagens rubrik. Tvärtom kunde ju bli väldigt oanständigt…

Det var den där härliga helgen då jag och Stefan övernattade i taktältet ute i skogen bland parningssugna kronhjortar. Vi vaknade nästan upp med istappar i håret tror jag. Rejält kallt var det och enligt bilens termometer var det bara tre ynka grader när vi steg upp. Småhundarna hade båda två krupit ner i min sovsäck så jag hade det väldigt varmt och skönt.

Stefan hade haft det lite kallare på morgonkvisten, och när jag hurtigt rådde honom att han kunde gå en sväng med hundarna för att få upp värmen så gick inte det eftersom han fått ont i halsen sa han. Man går väl inte med halsen, tänkte jag för mig själv och började snabbt fixa med frukosten. Hett kaffe verkade hjälpa min frusne make en smula.

Undertiden som vi avnjöt en underbart god frukost så fortsatte hjortbrölandet i oförminskad styrka.

Motvilligt (jag alltså) packade vi sedan ihop våra saker och tackade för oss.

På hemvägen svängde vi ner om till Hällevik. Vid kåsen satt tre glada ålafiskare och njöt i solskenet.

-di ska ble östan, så hommorna måste åpp, upplyste Stefans bror Mats oss om.

Jag kikade lite på min käre make när han glatt samspråkade med de glada ålafiskarna om både jakt och fiske, och jag tänkte för mig själv att det där halsonda verkade ha gått över igen…

 

Dagens citat:

Jag förstår mig inte på människor som säger att de inte har tid. Så länge man lever har man väl alltid tid. Det är när man är död som man inte har mer tid.

Prioritera tid för att göra sånt som får hjärtat att sjunga – alltid!

Kram Annika

 

En mysig natt i skogen med kronhjortsbröl runt omkring oss.

Hejsan.

I helgen passade jag och Stefan på att köra ut i skogen för att njuta av kronhjortarnas parningsbröl. Att lyssna på deras hesa vrål som ekar genom skogen är något alldeles speciellt nu på hösten.

Fast som alltid började jag min dag vid sjön.

Någon gång på hösten hamnar luftens och vattnets temperatur på exakt samma gradantal. Just den här morgonen hände det, och det var 14,5 grad. Alldeles ljuvligt var det.

Lite mer höstligt för varje dag som går blir det.

På eftermiddagen när Stefan kom hem så packade vi in lite saker i bilen och gav oss iväg ut i skogen.

Såklart fick hundarna också följa med oss, och de njöt i fulla muggar båda två. I Andrarums fälad hittade vi en lagom plats att slå ett enkelt läger på.

Vi lagade till den godaste kvällsmaten av alla – grillad korv i bröd med Johnnysenap.

Ganska snart sänkte sig mörkret över oss och kronhjortarnas föreställning började lite smått. Med vars en varm yllefilt över knäna och en liten hund i famnen satt vi länge och njöt av den fantastiska konserten vi bjöds på.

När ljudet i skogen till sist nästan var öronbedövande klättrade vi allihopa upp i tältet och ner i våra varma sovsäckar. Från alla de fyra väderstrecken kunde man höra hjortvrålen eka i nejden.

Jag tror inte att det finns mycket som slår en sådan här lördagsnatt i skogen i september. Magiskt.

Dagens citat:

Ju äldre vi blir desto kortare blir önskelistan och istället inser vi att det vi helst vill ha går inte att köpa för pengar.

Må bäst och kram

Annika

 

En bit på Skåneleden.

Hej hej

Under påskhelgen så bodde min yngsta dotter Emmy,  hemma hos oss några dagar. En dag passade vi då på att utforska en del av Skåneleden. En sträcka som vi aldrig vandrat förut.

Vi startade vid vilthägnet i Agusa och vandrade på rullstensåsen bort mot Alunbruket. Såklart fick våra små hundflickor följa med på den här turen.

Rullstensåsen som vi vandrade på är den största getryggsåsen i Skåne, och den slingrar sig som en orm från Hörröd mot Andrarum.

På vår lilla vandring så passerade vi flera spångar och små enkla broar. Det är sånt som gör det lite mer spännande att vandra tycker jag.

Särskilt spännande är det om virket är lite ruttet och murket, sådär så man inte är helt säker på om det ska hålla att gå på. Fast vi hade tur och tog oss torrskodda över på alla ställen.

Den här etappen på leden är ca 8-9 kilometer lång. Efter halva sträckan tog vi oss en liten drickapaus. Vatten till hundarna serverades såklart också, även om de små busarna hellre dricker direkt från bäckar och vattenpölar.

Naturen här lär ha en väldigt rik markflora. Även om det ännu var tidigt på säsongen så kunde vi njuta av vackra blommor som blåsippor. Fridlysta här i våra trakter.

Jag såg även en annan växt som jag inte lagt märke till förut. Vitskråp, som enligt Nordens flora lär vara sällsynt.

När vi gått nästan hela sträckan tyckte Molly att det fick vara nog. Då tvärvägrade hon att gå ett endaste litet steg till. Som tur var hade vi tagit med oss hennes kära ryggsäck, så där fick hon åka sista biten.

Vi fick en helt underbar vandringstur tillsammans. Även om vädret var en aning blåsigt och småkallt så var naturen fantastisk och sällskapet det allra bästa.

Dagens citat:

När du tänker på livet, kom ihåg detta: inga skuldkänslor kan förändra det förflutna och ingen oro eller ångest kan påverka framtiden.

Gör ditt bästa i nuet, det får vara bra nog. Ha det gott.

Kram Annika

Härlig egentid.

Hejsan.

I helgen fick jag chansen att ha lite egentid med min fina dotter Amanda. Hon i sin tur hade egentid med sin lilla hund Snowie.

Som småbarnsförälder så är det skönt med några timmars total avkoppling i naturen, och ingen blev gladare än jag, när hon ville ut och vandra tillsammans med mig.

Även om bokskogarna nog är det bland vackraste vi har på Österlen just nu, så är en granskog aldrig heller fel. Ingenstans luktar väl naturen så gott som där. Solen strålade och lilla hundan Snow pinnade på för glatta livet.

Vi vandrade längs Verkeån, förbi Kullama. På långt håll, borta över den blomstrande ängen, kunde man ana den gamla jägmästarbostaden som numera är det välbekanta ”Taste celebration”.

Vila och vatten för liten trött hund är ett måste när man är på vandring.

Och när de små hundbenen blev trött och inte orkade mer så fick det bli ryggsäcksåkning istället,

 

För oss tvåbenta blev det också en stunds rast med lite goa svenska gubbar. Himmel så söta och saftiga.

Alla småbarnsföräldrar borde unna sig regelbunden tid i naturen. Ja, alla gamla mormrar också för den delen.

Dagens citat:

Livet är enklare än du tror. Det gäller bara att acceptera det omöjliga, klara sig utan det oumbärliga och uthärda det outhärdliga.

Livet är underbart, man måste bara bestämma sig för att göra det toppen.

Kram Annika

 

Hemma på mammas gata.

Hejsan.
i min barndom bodde vi knappast vid någon gata … nej vi bodde så mycket bättre.
Vi bodde vid ett slott!!
I helgen när jag och Stefan var iväg på lite ärende, så passade vi på att köra en sväng till mina gamla barndomstrakter.
Där vid Christinehof, där är så fantastiskt vackert. Som barn såg jag inte det på samma vis. Då var slottet och dess omgivning som en enda stor lekpark för mig. Som ett enda gigantiskt äventyrsland.
Idag kan jag istället se den bedårande skönheten som finns där i byggnaderna och naturen.
Vi passerade den lilla kyrkan där jag både blivit döpt och konfirmerad. Finns det någon kyrka som ligger vackrare … ja såklart gör de det. Men för mig är det den allra vackraste lilla kyrkan i hela världen.
Andrarums kyrka.
Ett stenkast från slottet ligger mitt barndomshem, Skoghem. En stor mäktig tegelbyggnad som var mitt hem i väldigt många år.
På vår väg till Christinehof såg vi vackra svanar som låg i en vattensamling. Det var både knölsvan och sångsvan som samsades i samma lilla pöl.
Det är först nu i vuxen ålder som jag förstår hur bortskämd jag egentligen varit med allt djurliv inpå husknuten. Att mitt liv varit så berikat med alla vilda djur så nära. En gåva jag är så tacksam för.
Om mitt liv var rikt på vilda djur, så var det kanske desto fattigare på kompisar. Att växa upp ute i skogen betyder ju att man inte har ett helt gäng vänner utanför dörren precis. Men jag hade en kompis … och egentligen behöver man bara en enda!!
Tack Annelie, för allt jag fick uppleva med dig och för att du vågade hänga med på alla mina påhitt. Jag tyckte så mycket om dig, kanske sa jag aldrig det …
Den här eftermiddagen när vi svängde in till Christinehofs slott var det som om hela slottet lyste upp över att få se mig. Jag tror nog att det där slottet hade det lite roligare när jag bodde där, då när vi hittade på alla halvgalna hyss där.
På den tiden var det målat i en rosa, barnslig färg. Som rosa marsipan ungefär. Nu är det färglagt i en guldgul mogen kulör. Det är som om slottet blivit vuxet nu, liksom jag.
Vid parkeringen kan man ana den lilla grusväg som ledde från slottet till vårt hus. Den där vägen som nästan bara postmannen använde när jag var barn. Nu är den helt överväxt och inte ens en liten stig längre.
På hemvägen tog vi den slingrande kastanjeallén. Den där lilla vägen som jag cyklade varendaste dag till skolbussen. Den där allén där jag kände igen precis vartenda träd.
Den här dagen yrde snön och jag kunde precis minnas hur det var att gå där efter en hel skoldag…
Dagens citat:

Det vi får är det vi lever av.

Det vi ger är det vi lever för.
Kanske ett utflyktstips till någon som aldrig besökt Christinehof och dess ekopark. Där är en storslagen natur och numera är där helt fritt från små vilda töser som riggar fällor åt turisterna …
Jag hoppas ni alla får en underbar dag.
Kram Annika

Min lilla bajshund och Tånnanders trappor.

Hejsan.
Nu har vi haft vår och sol i flera dagar.
Jag och hundarna traskar våra skogspromenader och njuter i mängder.
 
En morgon då jag skulle iväg till naprapaten fick det bli en lite mindre runda med hundarna. Jag skulle ju sticka iväg direkt när jag kom hem …
Precis den morgonen skulle mitt minsta lilla ”monster” Lykke passa på att äta bajs. Nerkletad och äcklig fick vi skynda oss hem, där jag var tvungen att bada halva hunden.
Varför händer alltid såna saker när man har som minst tid … och är finklädd med vit skjorta!
 
Vi hann i alla fall njuta av den underbara naturen.
Vitsipporna sjunger nog på sin sista vers, så passa på att ge er ut om ni vill njuta av dem.
 
Vi har varit på ett snabbt besök i Ilstorp. På vår väg dit stannade vi till vid Kiviks hamn, där vi åt vars en pizza i hamnkiosken. Mmmmm så gott. Det var säkert hundra år sedan vi åt pizza senast.
 
Vi tog vägen över Christinehof. Det gör vi alltid! Där är jag född och där har jag min rötter, så det känns alltid så roligt att komma dit. Vi såg ett väldigt skabbigt rådjur på vår väg.
-”De ser ut så vid denna tiden”, förklarade Stefan kunnigt för mig … själv är jag lite tveksam till om hon inte var lite sjuk också…
 
Jag har lovat att göra lite reklam för våra vänners företag. Tånnanders Trappor.
De renoverar alltså gamla trappor så de blir väldigt tjusiga igen. Som nya.
Själv hade jag mer än gärna låtit Tim och Bosse renovera vår gamla trapp … enda problemet är att vi inte har någon gammal trapp i vårt hus – vi har ingen trapp alls. Men det blir väldigt bra och mycket snyggt.
Är någon där ute intresserade så förmedlar jag gärna kontakten till dem.
 
Dagens kloka ord:
Det bästa sättet att glömma vad du tror
att du känner är att koncentrera dig på
det du vet att du vet.
 
Idag hade jag tänkt att köra och besiktiga min gamla Volvo. Ni får hemskt gärna hålla en tumme för mig för det är alls inte säkert att jag kan charma lika mycket som förra gången. Vi får väl se …
Jag hoppas ni har något härligt på era dagsscheman idag.
 
Kram Annika
 
 
 
Scroll to Top