Vad var det jag sa?

Hejsan.
Med facit i hand och med den gångna veckans snöoväder i färskt minne, sneglar jag ut på den röda domherren och kan nästan höra honom sjunga … ”vad var det jag sa” …
De senaste åren har jag faktiskt inte sett till den där vackra gästen vid fågelbordet särskilt ofta… och inte heller har vi haft någon direkt vinter att prata om. Ja så är det faktiskt – nu när jag tänker efter.
Jag älskar honom, det ska jag villigt erkänna, fast nästa år får han gärna komma lite tidigare på säsongen. Sådär lagom till jul skulle faktiskt passa förträffligt.
Förr älskade jag att läsa bondepraktikan.
I mars månad står det tex att man ska ”sig ofta tvätta och bada” … och så ska man ”handla med herrar” …
Ja, jag undrar vad det kan betyda. Bada gör jag ju – både här och där … men att handla med herrar?
En annan gäst som inte kommer med något budskap, i alla fall  vad jag vet, det är hacke-hackspett. Han är mest tvär och ilsk. Han pickar och hackar med sådan urkraft att det är ett under att den lilla hackspettshjärnan inte tumlar totalt sönder inne i hans lilla fågelskalle.
Att skiljas är ju som att dö en smula …
Ja, nu har de kramats farväl mina båda döttrar där borta i Canada. Amanda har åter kommit hem på svensk mark och jag kan riktigt känna den där jobbiga känslan när man kramas och säger hejdå.
Det var nog tur att jag inte följde med för jag har blivit så dålig på avsked med åren.
Kvällens citat:
Det största avståndet
mellan två människor
är missförstånd.
Kram på er
Annika
Dela gärna

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Scroll to Top