gyllebosjösamfällighetsförening

Älskar att bo i en sommarby.

Hejsan.

Jag älskar verkligen att bo i en sommarby.

Att få bo permanent i Gyllebo, året runt , det är ett privilegium. Att se vårt lilla fritidsområde leva upp under sommarmånaderna, för att sakta slumra in när hösten nalkas, det är så härligt.

Jag älskar när det blir liv och rörelse på vårkanten, men lika mycket uppskattar jag lugnet och ensamheten på höst och vinter.

Att en solig junikväll strosa runt i området med Scott i vagnen och hundarna i koppel är så mysigt.

Lika mycket som jag uppskattar att bo i en sommarby, lika mycket tror jag att mina små dunbollar gillar det. Ingen är mer uppspelt än de båda när kvällsrundan kommer på tal.

Älskade Gyllebo, det är inte konstigt att många människor mår så bra här ute.

Dagens citat:

Jag sa till livet:

-Nu har jag testat allt och ingenting fungerar.

Livet svarade:

– En sak har du kvar att testa.

-Vadå?

– Att sluta bygga din strävan på vad du tror att andra förväntar sig av ditt liv. Du är fri. Testa det.

Man behöver inte göra som alla andra gör. Gör det som passar dig själv bäst. Lyssna inåt.

Kram Annika

Snöläget i Gyllebo

Hejsan.
Ja nog fick vi vinter så vi teg här alltid.
Det har kommit en rejäl mängd snö hos oss. Ett kraftigt vitt och ihållande snöfall har det varit i flera dagar på rad.
Men visst är det vackert … och vi vet ju att därunder alla snömassorna gömmer sig de underbara små gula vintergäcken.
Jag plumsade ut i all den kalla snön för att föreviga det hela. Min lilla bil var nästan helt översnöad och såg ut att ha vuxit ett par storlekar över natten.
Någon post hade vi inte fått, och det var på sitt sätt lite skönt tyckte jag. Jag hade inga räkningar eller post att ta hand om.
Vår lilla stuga såg ut att huttra där i snömassorna.
På träd och buskar la sig snön så vackert. Ja nog kan vintern vara rysligt fin också.
Dagens citat:
Felfinnare hittar fel även i paradiset.
Hoppas ni också njuter av att vi fick vinter. Tids nog är våren här på riktigt.
Kram Annika

Högt upp i det blå.

Hejsan.
En kväll i veckan kom det en helikopter till vår lilla sommarby här på Österlen.
De som ville fick mot betalning åka en kort men intensiv tur över vårt älskade Gyllebo.
Vi samlades vid pumphuset för att invänta flygmaskinen.
 
Det var jag och min yngsta dotter Emmy som var sugna på en tur upp i det blå. Stefan hängde med mest för att titta på..
Så var det såklart en massa andra Gyllebobor som också ville vara med på kvällens evenemang.
 
Ett bra tag stod vi där i kvällssolen och väntade. En del började bli otåliga och undrade om det verkligen skulle bli någon helikopteråkning av… men så kom det plötsligt en ung kille…
Jag tyckte först att det såg ut som en hårdrockille eller kanske någon medlem ut Sex Pistols. Fast det var en grabb som utlovade att helkoptern minsann var på väg från Baskehållet och inom kort skulle anlända hit till oss.
Så vi fortsatte tålmodigt att vänta.
 
 
Det gick alls ingen nöd på oss där vi väntade i kvällssolen. Det var en underbar sommarkväll och egentligen tyckte jag att det var ganska mysigt att få småprata med mina grannar och lära känna dem lite bättre.
 
 
Det var gamla och unga, tvåbenta och fyrbenta som kom för att åka en sväng eller helt enkelt bara av nyfikenhet och för att titta…. ja de fyrbenta fick såklart inte åka med upp i luften.
Alla väntade vi ivrigt.
 
Till sist hördes det surr i skyn bort mot Baskemöllahållet. 
Där kom luftfarkosten vi alla väntade på.
 
Sedan fick vi dela in oss i lagom gäng på fem, sex personer.
Turen var över innan man hann blinka, men alla såg så glada och nöjda ut när de åter stod på marken.
 
Precis innan det var min och min dotters tur att flyga upp i luften var det dags för bränslepåfyllning.
I hemlighet var jag lite extra glad fördet … det hade varit lite trist att få soppatorsk och kanske behöva hoppa i Gyllebosjön för att rädda livhanken.
 
 
Så var stunden då inne. Betalning och hörselkåpor på.
Nu kör vi!!
 
Det var inte lätt att hinna fota så mycket på den korta lilla turen, men några bilder blev det…
 
 
Tiden går fort när man har roligt …
… ja, man hann liksom inte blinka förrän vi stod på marken igen.
 
Några sista bilder innan det var tid att ratta hemåt igen.
 
 
Jag tyckte att det var ett verkligt trevlig initiativ. Kanske var det inte själva helikopteråkningen som var det väsentliga, utan det faktum att vi alla samlades lite enkelt och fick träffas.
Jag hoppas att det kommer fler tillfälle att göra något ihop.
Kanske, kanske kan vi göra det till en tradition att samlas … inte för att flyga i luften, utan bara för att träffas i alla enkelhet med benen på jorden …
 
Dagens citat:
 
Ingen av oss kommer
ändå härifrån levande,
så sluta att hålla
tillbaka dig själv.
Njut av maten.
Promenera i solen.
Bada i havet.
Flyg helikopter.
Berätta vad du döljer
i ditt hjärta.
Var galen.
Var snäll.
Var levande.
Det finns inte tid
för någonting annat.
 
Kram på er alla
Annika
 
 
 

Rosor äro röda …

Hejsan.
 
Såhär i mitten av juli får man väl säga att det är rosornas tid.
Älskade underbara rosor.
 
I helgen hamnade det en bukett klart röda rosor hemma hos mig.
Visst blir man glad av en bukett blommor!
 
På baksidan, eller framsidan … beroende på varifrån man ser det, så har vi satt lite rosor som vi fått av min svärmor Karin. Nu har vi utökat rosbeståndet där och satt ytterligare några sorter.
Allihopa i olika färger. För det är så jag vill ha det. Jag har valt så de kommer att bli ungefär lika höga allihop, men det ska vara en skön blandning av färger. Ungefär som en enda stor rosenkompott när de växt till sig lite.
 
Stefan hjälpte mig lite med grävningen, men han fick pausa ofta och ta det lite lugnt då sjukdomen gör honom svag och eländig fortfarande.
De rosor jag valde hade en alldeles fantastisk doft. Det är en egenskap som är nog så viktig för en ros.
 
I veckan har det varit ett stort scoutläger i Sjörröd. Jag och hundarna passade på att ta vår runda så tidigt som möjligt.
-Hur många hundar har du egentligen, frågade en morgonpigg dam mig i skogen, då hon fick syn på lilla Molly i ryggsäcken. Jag sträckte upp tre fingrar i luften och tänkte för mig själv ”inte en enda för mycket!”
 
 

Det har varit möte i vår samfällighetsförening. Efter fjorårets ganska höga toner var det så glädjande att det här årets beslut togs i bästa samförstånd.
Jag tycker att det är av största vikt att man står på god fot med sina grannar och inte hittar på en massa små tramsiga bagateller att bråka om.
Bra jobbat alla ”granna” grannar från Gyllebo.
 
På tal om något helt annat … de vackraste ögon …
 
…. ja, de har nog denna grabben!
Samuel, min systerson.
 
 
Dagens citat:
 
Du föddes för att
vara en äkta person,
inte en perfekt.
Du är här för att vara dig själv,
inte den andra
vill att du ska vara.
 
Man ska vara vänlig, omtänksam och visa vanligt hederligt bonnahyfs mot andra tycker jag. Sedan får man vara precis vem man vill.
 
Kram på er
Annika
 
 
 
 
 
Scroll to Top