Natur

Svalkan i skogens skugga och småkryp överallt.

Hejsan.
Den sista tidens värmebölja tycks ha väckt upp vartenda småkryp i naturen nu. De enda som verkligen inte gillar det torra vädret är alla sniglar. De förhatliga mördarsniglarna … fast de kan gärna hålla sig borta tycker jag.
Men de ligger nog bara och bidar sin tid – när regnet kommer är de tillbaka med full styrka.
Fast tills dess njuter jag av allt surrande och alla vilda sommarblommor.
Något vi nu istället har massor av här hos oss är larver i olika färg och form. Även om jag egentligen tycker om de små gulliga larverna, så gillar jag inte att de käkar på min blommor. Lite hatkärlek får jag nog säga att vi har till varandra, larverna och jag.
Alla dessa härliga skogsblommor.
En sort som alltid väcker minnen hos mig, det är de opretentiösa humleblomstren. De är så anspråkslösa och försynta, men ack så vackra för den som verkligen böjer sig ner och granskar dem.
Som barn så kallade vi dessa blommor för ”kopatta-blommor”. Förmodligen kom det ordet sig av att kronbladen på blomman i ett visst stadium liknar juvret på en ko.
Om man tar sig tid och för en stund sätter sig ner på knä i gräset, så får man träffa på en massa olika kryp när man är i skogen. Det går inte att stå still för länge i skuggan, då äts man nästan upp av elaka myggor.
När det nu varit så varmt så har skogen gett en behaglig svalka. Jag och hundarna har i rask takt vandrat på i trädens sköna skugga. För några som också tycks trivas det här året, det är som sagt myggen och de hinner ikapp så fort man står stilla.
Dammet yr runt våra fötter och det märks att vi inte fått något regn på länge. Mina nyputsade kängor har åter fått sin härligt använda touch.
När jag sänker blicken ner för att ta min bild, så ser jag den lilla snokungen som fått sätta livhanken till. Här nere vid sjön trivs snokarna och varje år ser jag många av dem överkörda på vägen,
Det är så härligt här nere vid sjön. Jag blir glad och lycklig av det glittrande vattnet, de vita båtarna och den magnifika naturen.
Tacksam, för att kunna vandra här varevigaste dag.
Dagens citat:
Det kommer en dag
då jag inte längre kan
göra detta …
idag är inte den dagen.
Jag njuter av det jag har, det jag kan göra och det som är i detta nu. Allting kommer att förändras, det gör det för oss alla. Det är egentligen det enda vi kan vara säkra på.
Ha en fin dag och kram
Annika
Dela gärna

Svalkan i skogens skugga och småkryp överallt. Läs mer »

Vilka härliga kvällar.

Hej hej
Woww vilka ljuvliga kvällar vi haft. Det har varit underbart i snart hela maj månad. På ett nix har alla gula maskrosor blommat klart och istället är ängarna fyllda med runda dunbollarna. De där förhatliga blommorna som egentligen är underbart vackra, såvida de inte växer hemma i den egna täppan. Allting beror ju som bekant på hur man ser det.
När vi passerade Rörum en kväll sa Stefan:
-du måste se den store ”tjårren” som går här i hagen…
Så körde han sakta, sakta med bilen för att kunna få syn på det ovanliga djuret.
Hans huvud gick nästan ur led som han letade, samtidigt som han styrde jeepen i små zickzack rörelser.
-det är den största tjårr ja sitt… fortsatte han, alltmedan huvudet for som på en sådan där nickehund man hade när man var liten.
Han hade alltså sett en tjur som skulle vara extremt stor, den största han någonsin sett, det var han övertygad om. Det var den vi nu kikade efter
Jag tittade överallt efter den där tjuren, men såg inte röken av några kreatur alls. På andra sidan ån, uppe i backarna, vet jag att Mandelmanns söta små fjällkor går, med sina klingande bjällror runt halsen, inte kunde Stefan väl mena någon av dem…
Men så plötsligt kom något stort, svart nerför backen med hela sin familj i släptåg. (Den där backen som vi brukade åka pulka i med tjejerna då de var små.)
Och nog var det en bjässe till tjur, det vill jag lova.
Inte skulle man vilja råka komma in i den hagen av misstag i sommar.
Stor och magnifik var han allt den där tjuren som gjort sådant intryck på Stefan.
Jag var glad att jag inte valt att hoppa in där för att lägga mig på magen och fotografera maskrosbollar i solnedgången!
Kanske är han lika snäll som tjuren Ferdinand, men sådant vet man ju aldrig riktigt.
Det är så vackert med betande djur i svenska hagar. Det ger en sådan sommarkänsla tycker jag.
Sedan skyndade vi oss hem för att ta hand om våra egna små ”kreatur” i Gyllebo. Våra små pälsbollar som behövde lite omvårdnad i form av både manikyr och pedikyr.
Kvällens citat:
Jag ser inte dem som
tycker illa om mig när jag
har mina kärleksglasögon
på mig.
Man kan inte vara älskad av alla, så enkelt är det. Lika lite som jag själv kan älska varenda människa i hela världen. Men alla förtjänar att behandlas med respekt.
Ha en fin kväll och akta er för hagar med stora tjurar i.
Kram på er
Annika
Dela gärna

Vilka härliga kvällar. Läs mer »

Grönska och integration.

Hejsan
Oboy vad det grönskar i naturen nu.
Jag vet att jag skrivet det förut här på bloggen och man kan tro att jag börjar bli senil och glömsk, vilket jag kanske också håller på att bli …  Men jag kan verkligen inte förstå hur det kan växa så det knakar -alltså, seriöst – på riktigt.
Den här morgonen kunde jag inte låta bli att ta med mig dunderklumpen på min vandring runt sjön. Dunderklumpen är min ”riktiga” kamera. Den som väger flera kilo och som jag älskar att fotografera med.
Allt är så vackert nu, och jag ville passa på att ta fina bilder.
I kohagen hade ett gäng vita kvigor blivit utsläppta och de gick och njöt av det saftiga gräset.
Hundkexen blommade som bäst och nere vid badplatsen hade handikapprampen kommit på plats. Det där är väl säkra tecken på att sommaren är här på riktigt. Om nu någon mot förmodan tvekar på det …
Det var redan varmt och skönt, trots att det var morgon. Så att komma in i skogens sköna skugga var riktigt härligt.
Myggen dansade runt både mig och hundarna, så det gällde för oss att traska på i ett raskt tempo.
Jag har redan märkt att det är ett riktigt myggår i år, så myggolja står nu antecknat på inköpslappen. Sluga, blodtörstiga kryp de där!
Så var jag framme vid min favoritplats. Den där backen som jag jämt tjatar om. Ramslöksbacken!
Ja, den är helt enkelt magisk. Inga foto i världen gör den här platsen rättvisa.
Jag bara älskar att strosa fram här. Med fötterna i ett par tunna sandaler, så jag känner gruset sippra in i skorna lite grann. Att få känna den tunga doften av lök i näsborrarna och höra ljudet av en ihärdig fågelsång.
Asså … det är det som är livet! Att bara känna med alla sina sinne.
Varje år växer det en rosa, vild skogsblomma vid den ruttnande stocken som ligger där tung, mitt i ramslökshavet. Den där ensamma blomman ger en så skön kontrast till allt det vita. Ljuvligt.
När jag nästan var hemma igen såg jag att ännu ett gäng kossor flyttat in i kohagen. De svarta.
Det där är lustigt. Trots att dessa kor kommer att gå där tillsammans precis hela sommaren, de vita och de svarta, så händer det aldrig att de olika flockarna beblandar sig med varandra. De går i sina gäng, de respekterar varandra och ser ut att vara vänner. Men de håller sig alltid i sin egen flock. Oftast på olika ställe i hagen, men ibland på samma. Men alltid uppdelade.
Kanske är det därifrån talesättet ”lika barn, leka bäst” kommer ifrån.
Nej, kor vet nog inget om integration tror jag. De bara äter, fiser och idisslar dagarna i ända.
Hemma i min trädgård blommar en av mina favoriter nu. De vita löjtnanshjärtan.
Man blir så glad. Hur kan något så fint ha skapats. Kolla bara.
Dagens citat:
Känn dig inte dum bara för att du
inte tycker om det som alla andra
låtsas tycka om.
Ha en ljuvlig dag alla fina.
Kram Annika
Dela gärna

Grönska och integration. Läs mer »

Syrener i köket, sommaridyll för kossorna och mammas dag.

Hejsan
Allt det där är saker som verkligen hör försommaren till för mig. Att plocka in ett fång syrener och sätta i en gammal porslinskanna. Det är så fint tycker jag.
Jag har lärt mig att man måste plocka bort alla bladen så att inget blad alls hamnar i vattnet. Annars slokar syrenbuketten på ett nix. Jag brukar ta bort precis alla bladen och kanske sticka ner någon stjälk lite vid sidan om istället. Dessutom så bankar jag till stjälkarna med en hammare, så de splittras för då håller de också längre. Lite sommartips som är bra att veta.
 När man ska köra till oss här i sommarbyn i Gyllebo, så kör man genom en allé med kohagar på båda sidorna av vägen.
Det är en så härlig syn nu med alla de varma korna som går där i sina hagar och flåsar och idislar. De dricker och svalkar sig i de sjöar som bildats och ser ut att ha ett riktigt bra ko-liv allihopa. En riktig sommaridyll om man är en kossa.
Den här dagen är min mammas dag. Hon skulle fyllt 76 år precis idag.
Grattis mamsen och hoppas du har det bra där uppe i det blå.
Det är något visst med den här tiden i maj. Allting är så vackert och hoppfullt. Jag tror nog att min mamma Ingrid var nöjd med att ha sin födelsedag just den 22 maj, när så mycket i naturen står i blom. Blommor som hon älskade så mycket. Grattis mamma Ingrid ♥
Kvällens citat:
Så vackert det skulle
vara att kunna resa upp till
himlen och föra en älskad person tillbaka
för att tillbringa en dag med denne
på jorden; bara en dag, en sista dag
tillsammans.
Så tänker jag … ”men när den dagen är till ändå då”?…. ett nytt hemskt avsked ….
Det är nog bra att livet är som det är ändå. Allting måste ha ett slut, hur ont den än gör.
Därför måste man passa på att njuta så mycket det bara går av varje stund här på jorden.
Det är vi skyldiga oss själv.
Kram på er
Annika
(foto:Amanda Henriksson)
Dela gärna

Syrener i köket, sommaridyll för kossorna och mammas dag. Läs mer »

Kärleken, hundarna och min kamera.

Hejsan.
Kärleken, hundarna och en kamera – det är egentligen allt jag behöver för att vara lycklig.
Ja det förstås, en Gylleboskog vill jag ju också gärna ha!
I går eftermiddag när jag kom hem efter en 6 timmars bilresa, så stod han där med sin krycka. Min Stefan.
-kom mé ing, sa han, och tog min hand.
-ja ska visa di ….
Och där stod lite olika blomster på köksön. Min underbare, store nallebjörn…
-forr du tycker ju om blommor, vell? ….
En vit bukett med rosor och en röd bukett och så en ljuvlig rosa cala, för säkerhetsskull liksom.
Stefan, jag älskar dig ♥
Det var skönt att vara tillbaka i Gyllebo igen. Hos mina älskade hundar.
Jag ska sortera bilder och skriva om vad jag egentligen hittade på där uppe i Örebro. Det kommer så småningom jag lovar.
Nu vill jag hinna njuta lite av skogen, dofterna och den öronbedövande fågelsången först.
Min Gylleboskog som grönskat som om jag varit borta i veckor istället för bara två dygn.
Ramslöken som står som ljuvligast nu.
Många är som tokiga efter den goda primören tidigt på våren. Det görs pesto och en massa annat gott. Jag måste erkänna att jag njuter ännu mer av den skönhet det blir när den blommar. Jag kan liksom aldrig se mig mätt.
Den stora kastanjen vid slottet blommar också fantastiskt mycket nu. Det känns som en evighet tills vägen nedanför blir fylld med löv och krossade kastanjer. För då kommer det att vara höst och dit känns det som en oändlighet just nu.
Kvällens citat:
”Livet är dagarna som går,
se till att det blir dagar du minns.”
Ha en fin kväll och en stor kram från mig.
Annika
Dela gärna

Kärleken, hundarna och min kamera. Läs mer »

En total förändring på 6 veckor.

Hejsan.
Minns ni det här?
Österlenvintern i påskas.
För det gör nästan inte jag. Det känns helt overkligt att tänka på nu. Att på bara lite drygt sex veckor så har hela landskapet förändrats totalt.
Om inte det är magi, trolleri, mirakel och ett under – ja då vet inte jag ….
Vår natur är bara så fantastisk.
Alltså. Inte kan man väl tro att det bara är lite drygt 6 veckor mellan de här båda fotona …
Passa på och njut här och nu och längta inte ihjäl er efter att tiden ska gå. Det gör den ändå och det med stormsteg.
Kvällens citat:

Våren är naturens sätt att säga: ”let´s party!

Ha en fin kväll och kram på er.

Annika

(ett foto från den 3 april kan väl passa bra)

Dela gärna

En total förändring på 6 veckor. Läs mer »

På ny cykel genom Gylleboskogen

Hej hej
Nix, det är inte jag som fått någon ny cykel, utan Stefan.
Allt sedan min käre make fick sin hjärtinfarkt för tre år sedan, har jag kämpat på med att försöka få honom lite mer vältränad och med bättre kondition. Det har inte varit ett helt lätt jobb måste jag erkänna. Även om Stefan varit med på noterna, så har hans sjukdomar sedan avlöst varandra och satt käppar i hjulet.
Men nu tyckte jag att det var dags för ett nytt försök. Cykling skulle väl kunna funka bra trots att foten inte var så bra, tänkte jag, och det skulle gå bra även för mig med min rygg…
-ja men jag har ju ingen cykel, svarade Stefan lättat, när jag la fram min nya träningsplan.
-men Biltema har!, kontrade jag, och så var saken avgjord.
En ljuvlig kväll i helgen hoppade vi upp på våra cyklar för att ta premiärturen. Stefan på sin sprillans nya och jag på min gamla hederliga.
Det var en underbar kväll. De första korna hade kommit ut i sin hage och en förskrämd fasan irrade runder på ängen.
-vi tar den där rundan som bara har en enda uppförsbacke, sa jag uppmuntrande, när vi trampade på genom den tysta skogen.
Men jag märkte ganska snabbt att jag möjligtvis hade missbedömt de där uppförsbackarna en aning.
Stefan flåsade och muttrade något om att han var grundlurad. Men med lite snusprillor så tog vi oss runt hela rundan.
Och lite mallig var han nog allt när jag upplyste honom om att han nyss cyklat 8,5 kilometer.
Oturligt nog har han nu gått och blivit förkyld med ont i halsen. Så nu får han fortsätta tälja trägubbar ett par dagar, tills han kryat på sig igen.
Det är då sannerligen inte lätt att vara sådandär PT …
 (en naken trägubbe med vintermössa….?)
Kvällens citat:
Tävla mot andra
så blir du bitter.
Tävla mot dig själv
så blir du bättre.
Ha en fin kväll.
Kram på er.
Annika
Dela gärna

På ny cykel genom Gylleboskogen Läs mer »

Opassande klädsel och ny bikini,

Hej hej
Det är så härligt när det är sommar och sol, och man kan skrota runt hemma på sin egen tomt lite som man vill. Klädd i de kläder som bara finns till hands på morgonen.
När jag går på vandring med hundarna runt sjön, då gäller det förstås att jag klär mig rätt. Det måste finnas fickor för både bajspåsar och hundgodis förstås. Och på fötterna ska det vara fotriktiga skor, så jag kan gå precis där jag vill oavsett terräng och väderlek. Annars så kvittar det egentligen hur allting ser ut eller hur det matchar. Praktiskt är det som gäller.
Ofta när jag vandrar på mina tidiga morgonpromenader så möter jag inte så särskilt många människor. Då kan det liksom kvitta hur jag ser ut. Bara det är bekvämt.
Den färgglada hoppbanan ligger ofta öde och tom när vi kommer knatande förbi, jag och hundarna, så inget fint hästfolk ser mig ändå.
Ibland händer det att där är något tält eller en husvagnar i skogen när vi passerar, men ofta verkar alla människor sova, så vi smyger bara tysta förbi. Fast för det allra mesta är vi helt ensamma i skogen.
Men i veckan mötte jag faktiskt två personer. En kvinna och en pojke.
På tal om kläder så var de båda också lite annorlunda klädda måste jag säga. Nästan som om de var hämtade ur en Robin Hood film. För en stund kändes det som om jag befann mig i en annan tidsålder.
Ofta när jag arbetar här hemma i min trädgård, så åker mina kläder av efterhand som jag blir varm och svettig. Det kan sluta med att jag knallar runt med gräsklipparen i en urtvättad Bh, fula trosor och ett par gummistövlar.
Det där är ganska pinsamt, för efter ett tag glömmer jag liksom bort vad jag har på mig, och det har hänt att jag kommit på mig själv med att hänga över staketet och ivrigt prata med grannen iklädd den där lite förnedrande stassen.
Nu ska det bli ändring på det. Jag har fått en ny piffig bikini av min dotter. Bikinikroppen är väl inte riktigt klar inför säsongen, men jag får helt enkelt bjuda på det. Bikinin är i alla fall underbar tycker jag.
Kvällens citat:
Statistik är som en bikini:
Den visar något intressant och
skyler något väsentligt.
Ha en fortsatt härlig dag och kram på er.
Annika
Dela gärna

Opassande klädsel och ny bikini, Läs mer »

Hagtornen börjar blomma och vitsipporna sjunger på sin sista vers.

Hejsan
Lika mycket som jag ville skynda på tiden då vid påsk, när hela Österlen låg under ett vitt snöfluff, lika mycket vill jag stanna upp tiden en smula nu.
Det som nog egentligen är hagtorn men som vi här i Skåne kallar för ”Tjörne”, det blommar nu som allra bäst. Åhh jag älskar de där underbara små vita blommorna. De är så underbart söta.
När jag vandrar iväg på morgonkvisten kan jag för varje dag se hur allting grönskar. Lite mer för varje dag. Vår gräsmatta som jag för bara en vecka sedan tyckte såg tråkig ut för all jordplättar som mullvaden orsakat, den har nu grönskat och blivit grön och fin.
Man ska inte stressa upp sig så våldsamt då i början, med alltför mycket trädgårdshets. Våren kommer och gör allt så fint, så fint ändå.
Ännu dröjer det innan träden har slagit ut. Boken är på god väg med sina limefärgade blad, men våra ekar brukar ta lite längre tid på sig.
I skogen är det så vackert nu. Kanske var det den här veckan som vitsipporna stod som allra vackrast.
Vill ni njuta av dem i år, så passa på idag. Ge er ut och stick näsan ner i ett vitsippshav. jag lovar, den doften är bland de bästa dofter som finns.
Dagens citat:
Den stora frågan är inte om
det finns liv efter döden.
Den stora frågan är om
du lever före döden.
Hoppas ni tar chansen att göra något som får er att leva. Jobba på utav sjuttsingen, flexa ut tidigt och njut. Stäng ner telefonen och gör något kul istället! Tänk inte alltid ”sen ska jag …” – utan tänk – ”tja, varför inte nu direkt…”.
Funkar det inte idag, så funkar det kanske i morgon …
Kram Annika
Dela gärna

Hagtornen börjar blomma och vitsipporna sjunger på sin sista vers. Läs mer »

En ljuvlig morgon med smolk i bägaren.

Hejsan
Att ha möjligheten att kunna ge mig ut i naturen varje dag med mina hundar det är något som jag är väldigt, väldigt tacksam för. Att ha förmånen av att bo så nära naturen är en gåva. En natur som vi alla borde vara rädda om och värna om.
Någonstans har jag hört att Gyllebosjön lär vara en av Sveriges renaste sjöar. Det gör mig glad och nöjd i sinnet om det verkligen är på det viset.
För någon vecka sedan skrev jag om hur fint det gjorts vid badplatsen. Hur vårt byalag ägnat en hel dag åt att städa och göra rent från allt skräp.
Därför ville jag nästan bara sätta mig ner på en sten och stortjuta den här morgonen då jag kom ner till bryggorna. Synen som mötte mig den här morgonen var allt annat än rolig…
 Någon måste ha hål i huvudet! …. ja, det är hårda ord, men jag ser ingen annan förklaring …
Ja, jag är beredd att använda samma uttryck som en vän gjorde förra gången där var kvarlämnat skräp i skogen:
-måste ha stått sist i kön då man delade ut hjärnor …
Jag kan inte förstå hur man kan lämna en plats på det här viset. Särskilt som det står två stora soptunnor bara 20 meter därifrån …
Vår vackra badplats!
Jag och hundarna strövade vidare genom den underbara skogen. Skogen som är så ljuvligt vacker nu att man nästan får nypa sig i armen för att förstå att allt är på riktigt.
En skog som välkomnar alla och envar, även om jag anser att alla inte förtjänar att sätta sin fot här.
Allt skräp som lämnas kvar kan ställa till med mer skada än man kan tro.
En dag såg jag ett stackars rådjur som inte alls verkade särskilt friskt. Vad som hänt henne, det vet jag förstås inte, mer än att hon blödde från bakdelen.
Men allt skräp som hamnar i naturen är definitivt inte till gagn för varken vilda djur eller tama boskapsdjur.
Alla har vi väl sett de hemska bilderna på kor som av misstag ätit en aluminiumburk… förblödande med skräckslagen blick. Är det sådant kött vi vill lägga på grillen i sommar – nödslaktat nötkött … Huhhh …
Så hörni, se alltid till att ta hem era burkar, plocka upp efter andra om det behövs, men bara se till att håll rent.
Dagens citat:
När man läser
folks kommentarer
på nätet, blir det
genast mer förståligt
varför det finns skor
med kardborreband
även för vuxna …
När jag var liten gick jag i Mulleskolan – det är nog de takterna som sitter kvar. Kanske borde Mulleskolor bli obligatoriska även för vuxna människor nuförtiden. Människor som inte lärt sig att man ”ska aldrig, aldrig, aldrig kasta papper, alltid, alltid, alltid plocka upp”…
Låt oss hjälpas åt att hålla rent i vår natur, för allt som kastas där kommer förr eller senare att hamna på våra tallrikar i någon form, om vi vill det eller ej. Det försvinner för våra ögon, men sakta är det på väg ner i grundvattnet istället. Det vatten som vi alla lever av.
Ha en fin dag och kram
Annika
Dela gärna

En ljuvlig morgon med smolk i bägaren. Läs mer »

Rulla till toppen