kyrka

Hejsan.

I helgen vaknade jag upp till en underbart härlig Augustimorgon. Solen strålade och det var nästan helt vindstilla. Jag blev så sugen på att bara ta en lite runda på cykeln.

En slända envisades med att hela tiden sitta på en av mina blompinnar, den där morgonen. Jag tror att även den njöt av den ljuva sensommarn.

Min cykeltur slutade vid kyrkan i Östra Vemmerlöv, en kyrka som just nu håller på att renoveras.

Jag parkerade min cykel innanför järngrinden och vandrade en runda på kyrkogården. Ibland gör jag det, för att bla besöka min farmors grav.

Min farmor dog långt innan jag var påtänkt, men det känns ändå fint att se att hon funnits. Hon hette förresten Emmy, som min yngsta dotter också gör, så hennes minne lever vidare på så vis. Min farmors  ”andranamn” var Andrea, och det namnet fick min äldsta dotter.

Längst nere på kyrkogården fanns en labyrint gjord av sten. Det var som en meditationsplats, och det enda man behövde göra var att sätta den ena foten framför den andra. Vid starten fanns små runda stenar i en skål, som var tänkta att bära i handen tills man kom in i mitten och kunde placera sin sten där.

”Vandra långsamt utan att stanna, såsom vattnet rinner i en bäck” – så stod det på en informationsskylt sidan om. Såklart var jag tvungen att prova.

Efter att ha strosat där på kyrkogården ett tag och läst och begrundat namn och människoöden så cyklade jag vidare och njöt av den sköna morgonen.

Förmodligen satt sländan kvar därhemma på sin pinne och njöt den med, lycklig över att ha haft en sådan tur med vädret.

Dagens citat:

Överlämna dig till det som är. Släpp taget om det som har varit. Ha tillit inför det som komma skall.

Ha en fin lördag.

Kram Annika