Hundar och katter

Små hundar ska lukta gott.

Hej hej
Jag är noga med att mina djur ska vara välskötta och lukta gott. Inte så att jag badar dem i tid och otid, men lite då och då skadar verkligen inte. Nu när det varit frost och vinter har jag undvikit att blöta ner dem såklart. Även om de får ligga inne i stugvärmen så måste de ju ut och kissa emellanåt och jag är så rädd för att de ska frysa ifall deras päls är blöt.
Men den senaste veckan har det varit lite mildare väder, så då tog jag chansen.
Först ut till ett bad var lilla Lykke.
För er som aldrig varit med om att bada små hundar kan jag säga att det är som om de får en energiinjektion efteråt.
Om man tänker sig att de är som en sådan där leksak med en ”uppskruvningsmojjäng” som man vrider på och sedan sätter ner på golvet … precis så är de när de far runt i hela huset. Mattorna yr och blir liggande likt korvar längs med väggarna. De får liksom superkrafter. Plötsligt kan de utan problem själv hoppa upp i stolar och i soffor, något de aldrig klara i torrt tillstånd. De förvandlas till små, fuktiga yrväder.
Vår stora hund Johnny skulle nog också ha samma beteende om jag inte lärt honom att dämpa sig när han är inomhus. När han badar är jag så tacksam att jag har ett hundbad i vår grovingång, så jag slipper få hela badrummet nerstänkt … för skakar sig det gör han. Det är som om det går en slags vågrörelse som börjar uppe vid öronen och fortplantar sig genom hela hundkroppen och avslutas längst ut vid svanstippen.
Egentligen hade jag önskat att jag kunnat bada katten Felix också. Men det äventyret vet jag ganska säkert hur det hade slutat. Förmodligen hade schamponeringen varit totalt misslyckad och jag hade för egen del fått rivet skinn.
Nej, han får vackert ligga där med sitt skadeglada leende på sina kattläppar, le hånfullt mot hundarna och lukta sunkig maincoonkatt. Kattskrälle!
Kvällens citat:
Du kan inte lugna en storm,
så sluta försöka.
Vad du kan göra är att
lugna dig själv.
Stormen kommer att passera.
Ha en skön kväll och kram på er.
Annika
Dela gärna

Små hundar ska lukta gott. Läs mer »

Finns det något sötare?

Hej på er.
Finns det något sötare än små kattungar?
När jag tittar tillbaka på bilderna på min lilla kattunge Judith, så vill mitt hjärta liksom bara smälta ihop som en eldröd lavaström i bröstet på mig.
Hon var så fantastiskt söt med sina stora, rädda ögon som vittnade om den tragedi hon som mycket liten kattbebis fått vara med om.
Judith var inte någon planerad familjemedlem. Hon var ingen katt som vi väntat och längtat efter. Nej, det var tragiska omständigheter som gjorde att hon plötsligt blev en del av vår familj.
Det var jag själv som stod för tragedin. Naturligtvis var alltihopa en olycka …
Det var när jag skulle köra och handla som en katt kom utspringande från vägkanten och sprang rakt in under  min bil. Som ni förstår så hade jag inte en chans att varken bromsa eller väja undan. Det hördes bara en dov duns när katten slog i botten på bilen. I backspegeln såg jag hur den svartvita katten blev liggande kvar mitt i körbanan.
Blixtsnabbt stannade jag bilen och sprang chockad dit…. det var när jag närmade mig som jag såg att det även låg en liten hårig klump sidan om den livlösa katten. Den lilla klumpen visade sig vara en oskadd kattunge som suttit i munnen på sin mamma.
Snabb som en vessla drog jag kattmamman till sidan, bort från väg 11 och tryckte sedan den lilla chockade kattungen mot mitt bröst.
Med kattungen innanför tröjan knackade jag på i alla närliggande gårdar och hus, men ingen ville kännas vid varken den lilla ungen eller den döda mamman.
Det fanns bara ett alternativ. Kattungen fick följa med mig hem, och jag fick bli hennes nya mamma.
Jag skrev en efterlysning på facebook, för kanske fanns det någon som kändes vid den döda katten trots allt, kanske fanns det fler ungar någonstans …
Den där efterlysningen gav ingenting – mer än många hjärtan och hälsningar. Även några argsinta kommentarer trillade in såklart, om allt jag gjort fel och allt jag borde gjort…
Jag brydde mig inte ett dugg om de där arga kommentarerna jag fick på nätet. Jag gjorde precis allt som jag kunde göra den där gången, och alla fina kommentarer vägde upp med råge.
Och för lilla Judith blev det så bra det bara kunde bli.
Den första tiden var jag tvungen att mata henne med nappflaska. Eftersom hon var full med både loppor och skabb, så fick hon komma till veterinären ganska omgående. Hon fick vaccinationer och en grön tatuering i örat.
På bringan hade  hon ett infekterat sår som jag smorde med salva. För att hon inte skulle slicka på det där såret fick hon vara klädd i en liten tröja gjord av ett par gamla strumpbyxor.
Nej, katten Judith var varken planerad eller efterlängtad … Men hon var icke desto mindre välkommen för det.
Vi tog emot henne med öppna armar och gav henne ett ”för-alltid-hem”.
Den sommaren njöt vi av det gulligaste som finns i hela världen. En lekfull liten kattunge.
Idag är Judith en naturlig del av vår familj såklart. Hon har fått ett gräsligt humör i vuxen ålder måste jag säga. Fast även om hon både morrar, spottar och fräser, så skulle hon aldrig använda sina klor för att riva mig.
Vår lilla, fina Judith!
Dagens citat:
Ingen dörr är stark nog att stänga ute en katt,
eller en älskare.
Ja, det var väl tur att det var en katt som ödet förde till mitt hem den där dagen … för någon älskare hade jag inte alls orkat med, i synnerhet inte om han haft både skabb och loppor …
Ha en fin kväll och kram på er.
Annika
Dela gärna

Finns det något sötare? Läs mer »

Med intresse för djur.

Hejsan.
I mitt liv har det alltid funnits massor av djur.
Som barn fångade jag en massa olika små vilda kryp som jag tog hand om och vårdade ömt. Det kunde vara allt från grodor och ormar, till möss och råttungar.
Det där var något mina föräldrar inte var så väldigt förtjusta i. Så till sist köptes det en sköldpadda åt mig. På den tiden var det väldigt exotiskt med just sköldpaddor, då det var förbjudet att handla med dem. Hur det där djuret egentligen hamnade i mina ägor, är idag ganska oklart. I alla fall gav jag honom namnet Patrik, och han levde ett stillsamt liv hos mig i många år.
Den där ”djur-genen” har sedan gått i arv till mina tre döttrar.
När jag tänker på alla de djur som vi haft genom livet, så blir jag lite full i skratt…
Jag minns särskilt det speciella lilla lamm som Andréa födde upp med nappflaska och som hon gav namnet Antonia. Lilla Antonia växte snabbt och kom att lystra till namnet ”Lammet” istället.
Med tiden så lärde Andréa ”Lammet” att både hoppa hinder och dra en liten skrinda efter sig. Det där blev så uppmärksammat så ett TV-team från TV4 kom ut och filmade Andréa och hennes lamm, som vid den tiden hade växt och blivit en stor och välmående tacka. Alltihopa sändes sedan i ett program som hette ”Grymt”.
Mellandottern Amanda har även hon haft en massa olika små keldjur såklart. Marsvin och kaniner. Men mest minns jag hennes lilla skäggagam, ”Tinnitus”. Jag minns hur vi varje sommar samlade små skalbaggar som han fick som mat. På vintern fick jag köpa syrsor i djuraffären, och dessa syrsor förde sedan ett förfärligt liv ända tills de hamnade i magen på den glupska lilla ödlan. En mardröm var om någon av syrsorna råkade rymma här hemma i huset …
Amanda var egentligen rädd för ödlor när hon var liten. Om hon fick syn på en stackars oskyldig liten salamander utomhus, höll hon på att skrika ihjäl sig. Men med Tinnitus var det annorlunda. Jag frågade henne vad det var som gjorde det…
-asch, honom känner jag ju, svarade hon.
Yngsta dottern Emmy har haft en del djur även hon. Men hennes intresse har nog inte varit riktigt lika stort.
Sist i raden av djur för hennes del var en akvariefisk som vägrade dö. Den där fisken som för övrigt hette ”Sillet” drog sin siste suck för bara något år sedan.
Men det djur jag minns mest av är hennes lilla ökenråtta, Rockford. Det började med att han ganska snart tappade halva sin svans. Men allt var frid och fröjd och Rockford levde ett behagligt liv med den svansbit han hade kvar. Värre var det den dag då vi tror att han fick en stroke. Han gick i cirklar och betedde sig underligt. Nästa morgon hade han dock repat sig, men kom alltid därefter att vara lite sned i ansiktet.
En kväll ropade Emmy inne ifrån sitt rum:
-Stefan skynda dig och kom, jag har en mus på rummet …
– Det vet vi redan Emmy, det är ju Rockford, svarade Stefan trött ifrån soffhörnet
– Nämen nu är här två stycken …  skrek Emmy tillbaka
Ja den gången hade det kommit in en skogsmus genom fönstret, och den var inte lika välkommen till oss…
 Ja det är något visst med djur.
Idag finns det bara hundar och katter i familjen här i Gyllebo. Hos pappa Låke finns det getter också, om jag inte minns fel … men djur kommer det nog alltid att vara i våra liv.
Dagens citat:

Lukter är bra att känna till.

När folk gör bra saker luktar dom gott.

När dom gör dåliga saker luktar dom inte gott.

Hundar vet sånt!

Ha en härlig dag.

Kram Annika

 
 
Dela gärna

Med intresse för djur. Läs mer »

Tacksamhet och dagens tankar.

Hejsan.
Jag må vara förärad av tidernas sämsta rygg. En rygg som gång på gång sviker mig och mina önskedrömmar om saker och ting. Den sätter käppar i hjulet för allt jag vill företa mig.
Men jag är ta mig tusan omgärdad av de mest omtänksamma själar i hela världen.
Mina djur till exempel
Det är som om de instinktivt förstår. Som om de kan känna lukten av att jag för tillfället är lite kantstött, tilltuffsad och inte riktigt har min fulla potential.
Jag har en fantastisk man som utan att blinka tar på sig rollen som intendent här för hela ”skutan Gyllebo”.
Han lagar mat åt oss. Han handlar det nödvändigaste. Han torkar mina tårar när jag bittert faller i gråt över de plantor som dött ute i orangeriet. (Bagateller, inser jag, när jag sansat mig.)
Han ser till så jag har allt vad jag behöver för att kunna utföra mitt jobb, som jag ju måste göra. Vårt gemensamma företag som man inte ringer och sjukanmäler sig hos sådär utan vidare (för vem kommer hem till mitt kontor och tar över??)
Han köper hem precis allt det jag ber om. En ny värmedyna när den gamla slitits ut.
Han är guld – min Stefan.
När jag blir rastlös tar han mig med i bilen och kör mig där han vet att jag vill åka. Bara för att få andas och få frisk luft.
Han sätter TV:n på den kanalen som han vet att jag helst tittar på. Program som han själv hatar.. .  Hollywoodfruar, Lyxfällan, Go´kväll  Veterinärerna… Meningslösa program, men som är lätta att ha ont till.
Jag har så många människor som vill hjälpa och som vill mig väl. Underbara människor som knackar på min dörr för att hjälpa till med hundrastningen. Fantastiska människor som skriver om tips och råd på min mail. Människor som utan att blinka lånar ut kryckor åt mig.
Ja det finns till och med de som kör hit och i smyg lägger det där linementet som jag inte orkat beställa själv, som sedan skriver ett kort sms om att tomten varit här …
Fina, underbara medmänniskor som gör världen vacker.
Jag är så tacksam för alla som finns runt omkring. Till alla Er som gör varje dag lite vackrare.
Mina blommor i orangeriet kanske måste hamna på komposthögen till våren. Åt fanders med dem då. Jag kan köpa nya pelargoner. Just nu går det bara inte att bära en kanna fylld med vatten … men …
Jag själv är fast besluten om att vara på bättringsväg när värmen kommer…. och då är det ju bra att ha lite färre blommor att springa och vattna.
Jag känner en stor tacksamhet till alla fina människor som sänder mig omtanke.
TACK ♥♥♥
Dagens citat:
Du har inte en själ.
Du är en själ och har en kropp.
Jag hoppas att ni alla har anledning att känna tacksamhet för något idag.
Människor klagar så ofta på saker och ting, på myndigheter, på dåliga händelser i samhället. Ta istället lite fler stunder och tänk efter vad som är vackert och fint i livet. Saker som vi alla kan känna tacksamhet för.
Jag tror att om vi alla tar för vana att känna tacksamhet istället för att mata våra hjärnor med allt dåligt, så får hela världen ett vackrare skimmer.
Lyft det som är gott, och låt inte det onda få så mycket utrymme.
Kram och tack alla som vill kika in hos just mig idag,
Kram Annika
Dela gärna

Tacksamhet och dagens tankar. Läs mer »

Vila och mys på schemat.

Hejsan
Snart är det två veckor sedan jag fick mitt nya diskbråck.
Jag har inte kunnat göra så mycket mer än att sitta inne i stugan, vilat och myst med djuren.
Det är då inte fy skam det heller!! … även om just vila och mys inte är min starkaste gren. Jag mår bäst av att vara i farten.
De senaste dagarna har jag försiktigt hasat mig runt en kort liten promenad med hundarna. Även om sjön suger och jag längtar efter att få ströva runt där med min kamera, så kommer det att få vänta ett tag till.
Men en liten runda i fritidsbyn har det blivit.
Trots att det är besvärligt så måste jag ju sköta mitt jobb. Men jag är min egen chef och bestämmer själv hur långa pauser jag ska ta. Och så har jag ju världens sötaste lilla fanclub. De ligger troget och hejar på mig när jag bläddrar, knappar och skriver.
Med dessa sötisar blir dagen underbar.
Så får jag ju bilder från döttrarna i Canada. Amanda och Andréa.
Mitt hjärta håller nästan på att svämma över när jag ser hur lyckliga de är över att få vara tillsammans igen.
Mina älskade tokstollar!♥♥
Jag älskar att kunna följa mina döttrar på snapchat. Att kunna se när de reser omkring och att få små bilder och filmsnuttar från deras liv. Det är lite som att få vara med på ett hörn själv.
Livet handlar ju trots allt om att kunna plocka fram det som är positivt och grotta ner sig i det. På så vis får inte det tråkiga och jobbiga någon plats i sinnet. Det tror jag!
Dagens citat:
Huruvida du kommer lyckas
beror bara till 15% på kompetens.
85% handlar om magiska ord
som attityd, inställning och förväntan.
Ha en fin dag och kram från mig.
Annika
Dela gärna

Vila och mys på schemat. Läs mer »

Hunden Johnny tänker …

-Asså, något måste vara fel med min matte … jag är ingen doktor, jag är ju bara en hund, men sådant kan man känna i luften.
Här står en bukett tulpaner som hon inte bryr sig ett dugg om …. inte heller verkar hon vilja äta av sin chokladask …
Min matte, hon brukar alltid vara pigg och busig, nu går hon mest runt i en mycket märklig ställning …
Kanske skulle jag kunna …. kanske skulle jag kunna få lukta lite på det här …
-Jag har smakat på choklad förut, så jag vet att det är gott.
Det var jobbigt att få tag chokladen den där gången, eftersom min matte gömt undan det väldigt högt upp på en hylla. Men jag var bara 6 månader och väldigt envis då.
En hel röd ask som tydligen hade ett namn, Aladdin och en annan med en massa foliepapper som hade ett efternamn också, den kallade de för Anton Berg.
–Den gången då jag smakade av all den där chokladen blev det en våldsam uppståndelse här hemma.
Jag fick åka iväg till en veterinär. Inte min vanliga söta veterinär Per, utan en annan sur tant i vit rock. Hon ploppade något i ögat på mig … kräkmedel i ögat ….knasigt, men spydde som en kalv det gjorde jag.
Choklad, kartong och foliepapper. Allt kräktes jag upp i en stor äcklig brun hög ute på en redan geggig grusväg i Bollerup.
Så det får nog vara så, jag vågar nog inte röra den där asken … det kan bli så dålig stämning här hemma då.
 -Min matte har varit på akuten, eftersom hon går så konstigt och gnäller över att det gör ont. Hon säger att hon känner sig som den där ”kokvinnan” från en dokumentär på TV:n… och ja, vissa likheter i stilen är uppenbara, det får jag medge …
-Det blev visst inte så bra där på akuten för min matte. Man skulle tydligen inte åka dit med sina dåligheter, så nu ligger hon mest här hemma och muttrar på soffan med kelgrisen Lykke vid sin sida. Jag är glad att vården för djur inte är lika omständig …. tänk om jag behövt remisser och haft väntetider på halvår …. nä det är tur det finns en djurskyddslag för tänk om en hund mådde sådär….
Kvällens citat:
Oavsett vad livet ger dig,
sparka lite gräs över din skit och gå vidare.
Ha en fin kväll hörrni … och matte hälsar – hon är snart på benen.
Och det är hon nog, för vi båda är ju krigare!
Slick och slafs från Johnny.
Dela gärna

Hunden Johnny tänker … Läs mer »

Att minnas en kär vän.

Hejsan.
Från mitt bildarkiv ikväll vill jag bjuda på några bilder av en stor, svart luffsig hund.
Nej det är inte vår Johnnyhund, även om det är ganska likt honom … det är hans föregångare.
Vår älskade hund Leo. Min och Stefans första gemensamma hund.
Leo var en lika fantastisk hund som Johnny. Då, när han fanns i vår familj så jobbade jag i Simrishamn om dagarna. Leo fick då bli en riktig byggarhund och han fick följa med Stefan ut på de olika byggarbetsplatserna. Han blev kompis med alla hantverkarna och en naturlig del av gänget.
På passagerarsätet i Stefans lastbil tronade alltid en stor, svart hund – Leo
Till skillnad från vår Johnny så kunde vi alltid ha Leo lös. Han gick aldrig någonsin ifrån oss.
Han åkte med Stefan i lastbilen, han sprang lös på byggena, alltid i närheten av en av våra murare. De båda verkade ha ett särskilt gott band.
På gott och ont …. hmmm …

När vi var på semester så var ofta Leo med oss.

När vi campade så var han med, aldrig någonsin bunden, för vi visste att han stannade intill oss vem som än passerade.
Gick vi på restaurang så var förstås Leo med oss.
Leo älskade att bada.
Den glädje han visade när jag gav klartecken åt honom att han fick rusa ut i sjön går inte att beskriva.
Något han älskade var när någon ville bada tillsammans med honom.
Men allting fick ett plötsligt och oväntat slut.
Vår store, starka hund blev krasslig och vi fick lämna in honom på djursjukhuset för observation.
På morgonen efter, när vi väntade på att köra och hämta hem vår älskade hund igen, fick vi det telefonsamtal vi var totalt oförbereda på … vår hund Leo hade hastigt avlidit endast 6 år gammal.
Aldrig någonsin hade vi väl gråtit så mycket.
Jag insåg att mitt hjärta aldrig skulle bli helt igen om jag inte fick något annat att tänka på, så senare den hösten kom här en ny svart odåga in i våra liv, och ni vet ju vem…
Men såklart finns den trogen, fine Leo alltid kvar i våra hjärtan.
Och syrenen som min mamma planterade på hans grav, den är stor nu, och dess blommor doftar lite starkare än alla andra syrener på våren.
Tack Leo för allt du gav oss ♥
Dagens citat:
Lev ditt liv som om någon glömt stänga grinden.
Ha en fin kväll och njut av allt som livet har att ge.
Minns med glädje, ta vara på nuet och se framtiden ann.
Kram Annika
Dela gärna

Att minnas en kär vän. Läs mer »

Våren smyger tyst på oss.

Gokväll.
Det kanske inte märks eller syns så här i början av februari, men den smyger faktiskt på oss nu…
Den där våren.
Den ligger liksom bara och lurpassar och kikar fram lite då och då.
Lite blygt. Men den laddar för fullt, för att när det är dags, storma fram med full kraft. Om ni tänker er som när man var barn och lekte kurragömma, tröttnade och skrek ”fritt fram”.
Så tror jag! Och jag längtar tills moder natur vrålar FRITT FRAM!
Kvällens citat:
Det väna
Jag älskar det väna, veka och blyga
Gläds när hassel ur jorden ses smyga
När sälgen den knoppas, brister, slår ut
Och vårblommorna hälsa att vintern är slut.
Fredagsmys och må gott mina vänner.
Kram Annika
Dela gärna

Våren smyger tyst på oss. Läs mer »

Katten Judith och småfåglarna.

Hejsan.
Jag hoppas att ni har en mysig söndagmorgon, med eller utan frukost på sängen.
Här på bloggen handlar det lite då och då om husets djur. En stackare som sällan kommer på tal, är Judith.
Varken på bild eller i text blir hon särskilt ofta omnämnd.
Lilla, fina Judith …
Anledningen är att hon vill nästan alltid vara utomhus. Trots att hon har fri tillgång till hela huset, närhelst hon så önskar, så vill hon bara vara ute.
Hon är en väldigt speciell katt.
När man ser och hör henne så kan man tro att hon är extremt sur och arg …. och det är hon nog också!
Hur mycket Judith än fräser och spottar när jag tar upp henne, så vet jag att hon aldrig skulle ta ut sina klor, riva mig eller bita mig. Vi har ett speciellt band – hon och jag.
Judith var ca 10 dagar gammal när jag kom att bli hennes mamma. (Ett litet inlägg finns här.)
Innan vi hade Judith här i huset, så var vår trädgård alltid överfylld med mullvadshögar. Lika tråkigt varenda vår, att se de där jordhögarna.
Men så kom Judith och hennes första sommar som vuxen la hon inte mindre än sex döda mullvader vid ytterdörren. Sedan dess har vi varit förskonade och haft en fin gräsmatta
Men i år har en liten rackare hittat tillbaka till ett hörn av min trädgård. Kanske har Judith tröttnat på att jaga mullvadar nu?
Anledningen till Judiths dålig humör är nog mest våra småhundar. Judith älskar hunden Johnny, men är inte särskilt förtjust i de andra två. Inte heller drar hon och Felix särskilt jämnt.
Något jag aldrig sett är att Judith tagit någon av våra småfåglar. Det är jag såklart glad för.
Jag älskar ju de där små fåglarna som kommer till mitt fågelbord. Jag är noga med att det finns buskar och snår i anslutning till fåglarnas matställe, så de har chans att rädda sig ifrån både katt och hök.
En liten fågel som jag tycker särskilt mycket om är den lilla rödhaken.
Det är som om den är lite kavatare och vågligare än alla de andra. Jag minns att just rödhaken var en av min mammas favoritfåglar, och såklart tycker jag om den av den anledningen också.
Pilfinkar har vi gott om. Det är den lilla gråbruna fågel som många så felaktigt kallar för gråsparv.
En lite oansenlig fågel som är väldigt vacker om man verkligen tittar efter.
Dagens citat:
Arbeta för en dröm
istället för beröm.
Försök att skapa uttryck
och inte bara ge intryck.
Sträva efter att vara
saknad i din frånvaro
hellre än att bli
märkt i din närvaro.
Jag önskar alla en skön söndag.
Kram Annika
Dela gärna

Katten Judith och småfåglarna. Läs mer »

Vardagsrutiner.

Hejsan.
Hoppas ni har en skön söndagmorgon. Kanske har ni sovmorgon och myser av en lång, skön och lat morgon. Kanske stannar ni kvar i sängen och äter frukosten där.
Det händer att jag längtar efter det … att ha semester, sovmorgon och att bara få ligga kvar i min säng. Att bli bjuden på kaffe på sängen …
Men jag är en person som mår bäst av rutiner och vardagslunk. Och har man som vi, huset fullt av ”pälsklingar”, så duger det inte att ta sovmorgon. Hundarna har inbyggd väckarklocka och de väcker oss alltid samma klockslag, om det är vardag eller helg.
Jag gillar ju egentligen inte att äta frukost i sängen heller. Jag tycker att det är obekvämt och så gillar jag inte att om det skulle komma smulor i sängen.
Jag vill helst skutta upp i köket. Där vill jag dricka mitt kaffe med några levande ljus tända.
Sedan vill jag ge mig ut på min springrunda så fort det blir tillräckligt ljust.
Småhundarna vet att när jag tar springkläder och joggingskor på mig då är det inte meningen att de ska följa med. Stora hunden Johnny brukar själv få bestämma och numera ligger han gärna kvar hemma tills jag kommer tillbaka.
Sedan är det såklart hundarnas tur för en morgonrunda.
För det mesta går de alla så fint på sina speciella positioner. Utan minsta trassel.
Men ibland är de alla yra och spralligare än vanligt. Då snor de in både mig och sig själv i sina koppel. Det händer att jag känner mig som en bit kassler i nät …
Husets mest praktiska inrättning är det hundbad som Stefan byggt i vår tvättstuga. Där brukar alla hundarna bli duschade när vi kommer in efter våra morgonturer. De vet alla precis hur det ska gå till, och de sitter fint och väntar på sin tur till badet.
Att ha det här hundbadet underlättar så otroligt mycket när man bor som vi gör. Grusvägar, geggiga skogsslinger och leriga hagar betyder skitiga hundar nästan varendaste dag.
Golvet i  tvättstugan har jag täckt med gamla trasmattor som suger upp det mesta av vattnet som blir efter baden. På så vis stannar mycket av smutsen kvar där och gör det lättare att städa. Mattor har jag ett litet lager av och byter ut och tvättar med jämna mellanrum.
Dagens citat:
Jag vaknade upp idag
och det är jag evigt
tacksam för –
alla fick inte
göra det.
Jag är så tacksam för livet, tacksam för mina vardagsrutiner som jag älskar och som får mig att må så himla bra.
Jag behöver inte sovmorgnar och smulor i sängen för att känna lycka.
Ha en skön söndag, hur ni än väljer att tillbringa den.
Kram Annika
Dela gärna

Vardagsrutiner. Läs mer »

Rulla till toppen