Hundar och katter

När lånehunden har åkt hem.

Lämna en kommentar / Hundar och katter / Av / / , , / 2 minutes of reading
Hejsan.
Under fem veckor i höst har jag varit hundvakt åt en söt, gullig liten hund vid namn Snowie. Hon är en pytteliten blandrashund med mycket pomeranian i. Det är min dotters hund, och hon har fått bo här de veckor som min dotter varit i både öst och väst – på Dominikanska republiken och i Thailand.
Nu har hon alltså åkt hem, den lilla hunden..
Snowie är en ganska ängslig liten hund som dessutom tycker att hon är lite finare än alla andra. En näpen dam som är något fin i kanten alltså.
Hon kan bara gå på jämna vägar och absolut inte på skogsstigar eller annan ojämn mark. Det där kan jag inte riktigt ta hänsyn till med en hel flock andra yrväder, så efter ett tag här med oss i Gyllebo så brukar hon inse att det är bara att hänga med.
Nu i veckan har hon fått åka tillbaka till sin egen familj och till byn med asfaltvägar igen.
Här hemma fortsätter livet som alltid. Full rulle alltså.
Det förstås – Johnny har varit sjuk. Min bästa vän har inte varit sig själv på några dagar. Han har kräkts och dessutom hoppat över måltider. När Johnny avstår mat, då är han sannerligen sjuk.
Nu har han fått en kur Losec, så nu har han piggat på sig igen.
Katten Felix är en sann vän. Troget har han legat i stolen sidan om Johnny och visat sina sympatier …. ja, det kan man åtminstone tro sådär vid första anblicken. Gullig är han trots allt.
Ja livet är som vanligt här i familjen igen, men jag saknar lilla Snowie!! .
Det är då märkligt hur en sååå liten hund kan skapa så stort tomrum ändå.
Snart är det sommar och sol och då vet jag en strand där hundar är välkomna året om … vi har varit där förut … jag och Snowie!
Dit tänker jag ta dem, hela gänget … ja utom Felix då förstås!
Dagens citat:
Livet är inte att ha de bra korten på handen,
utan om att spela de korten man har väl.
Ha en fin dag alla kära NI!
Kram Annika
Dela gärna
     

När lånehunden har åkt hem. Läs mer »

En vit amaryllis och spårarbete med min hund

Lämna en kommentar / Hundar och katter / Av / / , , , , / 4 minutes of reading
Gomorron
En sak som jag tänkt på den senaste tiden är att jag måste ta tag i vår spårträning lite mer. Vi behöver friska upp vårt spårarbete lite, både jag och hunden Johnny..
Johnny är jätteduktig och han är verkligen full av entusiasm. Hans stora fördel är att han aldrig någonsin ger upp. Det kvittar hur trött han blir, han fortsätter ändå alltid att jobba och spåra. Lika positiv och glad.
Men en liten nackdel med honom är att han ibland fuskar. Istället för att gå med nosen precis i spårkärnan hela vägen så vindar han i luften och tar genvägar om han får vittring på apporterna i luften istället. Ajabaja … då kan man missa viktiga grejer!
Tidigt på nyårsdagen skuttade jag upp ur sängen och gav mig ut i hästhagen där jag la ett långt, härligt spår åt Johnny. Som apporter fick det bli både träapporter, metallapporter och tygsaker. Och som alltid la jag en snusdosa i slutet. En snusdosa fylld med kattmat.
Sedan väntade jag några timmar så spåret fick ligga till sig lite grann.
Jag hade turen av att få med mig Stefan ut som åskådare och fotograf den här morgonen.
Trots den stora mängd koskitar så fick jag genast upp ett fint spårupptag. Det betyder att Johnny meddetsamma hittade mitt spår, där jag gått för några timmar sedan. Han satte full fart i rätt riktning.
Alltså, visst är det fantastiskt att en hund kan lukta åt vilket håll ett spår går. De kan alltså känna på doften vilket fotsteg som är färskare än ett annat. Genom det bestämmer de sedan åt vilket håll spåret går. Oavsett om det är en människa eller ett djur som de spårar så klarar de flesta hundar det.
Det där gör mig alltid djupt imponerad och full med respekt
Med sele och spårlina på Johnny så jobbade vi oss framåt. För varje hittad apport fick Johnny ta sig en slick från en tub mjukost med ädelostsmak, som jag hade i min dumpficka på stridsvästen.
Den där stridsvästen får man egentligen inte använda såhär civilt, men jag fuskar lite med det då jag är hemma och ingen ser mig. I den har vi ju allt vi behöver och det känns bra att träna med ”rätt saker”.
På vissa ställen i hagen var det sjukt mycket vatten och jag kunde märka att Johnny hade lite problem att hitta rätt i spåret där.  Men han var så duktig och fixade det tillslut efter att ha fått cirkla tillbaka några gånger, på sitt karaktäristiska vis.
Ovanför våra huvuden flög massvis av gäss den här morgonen.
Vi hade inte tid att bry oss om dem, eftersom vi började närma oss slutet med den där snusdosan. Och ni vet ju vilken skatt den innehöll.
Man kan nog inte ha en gladare hund, än en hund som kommer till ett slut i ett träningsspår.
Det här är det roligaste man kan gör med sin fyrfota vän och jag tycker att alla hundar förtjänar att utöva något där de får använda sitt luktsinne.
I motsatts till människan så är hundens första sinne luktsinnet och inte synen. Det där är värt att ta i beaktande ifall ens hund blir blind …. kanske är det inte alls så farligt för en hund att missta synen, bara de har sitt luktsinne och sin hörsel intakt. Synen för en hund kommer först på tredje plats.
 (fotograf Stefan Olsson)
En ljuvlig amaryllis
Efter vårt spårjobb var det skönt att bara mysa runt i stugan lite.
Johnny sov nöjd och trött i sin hundkorg och jag pysslade.
På vår toalett njuter vi nu av en vit, ljuvlig amaryllis. Visst är det vackert med vita blommor?
Dagens citat.
Journalisten: ”Vad är hemligheten med din framgång?”
VDn: ”Två ord”
J: ” Och vilka är det då?”
V: ”Rätt beslut”
J: ”Men hur fattar du rätt beslut?”
V: ”Ett ord.”
J: ”Och vilket är det då?”
V: ”Erfarenhet.”
J: ”Och hur har du fått erfarenhet?”
V: ”Två ord.”
J: ”Och vilka är de då?”
V: ”Fel beslut”.
Det finns inga misslyckande, det finns bara lärdom till nästa gång.
Var inte rädda för att misslyckas. Man kan ju prova igen!
Ha en fin dag
Kram Annika
Dela gärna
     

En vit amaryllis och spårarbete med min hund Läs mer »

Kärleken till djuren.

Lämna en kommentar / Hundar och katter / Av / / , , / 3 minutes of reading
Gomorron
Genom hela mitt liv har det funnits en stor kärlek till djur i mitt hjärta. Den kärleken är något som alltid funnits djupt rotad i mig.
Och då menar jag egentligen precis alla djur. Som barn önskade jag mig hästar och katter…  men när jag inte fick det, då skaffade jag mig egna husdjur. Det kunde vara en liten råttunge, eller en orm, en groda eller något annat som kom i min väg. Mitt bästa egna djur som jag skaffade själv, var en vildkatt som jag gjorde så tam att hon i många år valde att ha sina förlossningar i min säng …
Den här kärleken för djur har sedan gått i arv till mina döttrar.
Mina döttrar har sedan barnsben alltid haft djur omkring sig.
De har varit med om livets alla skiftningar genom djuren. De har sett kattungar födas och marsvin dö. De har lärt sig visa respekt och ta hand om de som är svagare. Sorg och lycka, så som ju livet är.
Både Amanda och Andréa började sina första sommarjobb på ett stort svinstall i närheten. Där fick de lära sig att ta hand om kultingar, ge sprutor och kastrera grisar, ja till och med avliva då det var nödvändigt …. något som kanske inte vilken tonåring som helst hade fixat. Såklart alltid med djurets välbefinnande i första hand.
Tjejerna var tuffa, och för Andréa blev det kanske startskottet mot det yrket hon sedan skulle komma att välja.
Yngsta dottern Emmy är den av tjejerna som visat minst intresse för djur som barn. Hon har alltid månat om dem såklart. När hon var liten hade hon en ökenråtta vid namn Rockford, som tyvärr fick en stroke och blev lam i halva sidan. Den där råttan levde trots det ett behagligt liv i Emmys vård.
Nu när hon är långt borta i Australien så märker jag hur hon saknar våra hundar och katter mer och mer. Ja, hon lär tom ha kidnappat en katt nu …
Jag tror verkligen att det är bra för barn att få växa upp tillsammans med djur.
Jag kan själv inte tänka mig ett liv utan ett enda djur.
 Även om alla djur kräver sin passning. De kan smutsa ner väldigt mycket. Och såklart hårar de ner överallt där de befinner sig. Djuren kan vara allmänt krävande och jobbiga och man blir låst och måste hela tiden ta hänsyn såklart …. men det är så såååå värt allt besvär.
Berikande och hälsosamt för själen. Det tror jag bestämt!.
Dagens citat:
Tillåt dig att bara vara människa
Hoppas ni får en fin dag.
Själv ska jag ut i naturen med mina bästisar. De som aldrig snackar skit om mig. De som aldrig dömer mig, eller bryr sig om ifall jag är ful. De som alltid blir lika glada över att se mig. Såklart menar jag mina hundar.
Sen ska jag på julbord med mina andra kompisar, mina jobbekompisar, och de är nästan precis lika snälla och goa som mina hundar…
Ha det fint.
Kram Annika
Dela gärna
     

Kärleken till djuren. Läs mer »

Som små vilda barnungar.

Lämna en kommentar / Hundar och katter, Natur / Av / / , , , / 2 minutes of reading
Hejsan.
Så glada mina hundar blev den där morgonen då den första snön hade kommit.
Så galet lyckliga busade de runt med sina nosar djupt nerkörd i den härliga pudersnön.
Det var ju den där morgonen då det var den andra advent och jag var upp tidigt i ottan som alltid.
Stefan fick sova ut lite längre den här morgonen, eftersom jag tyckte att han var i lite mer behov av sin skönhetssömn än vad jag själv var. Och föresten så kvittar det hur länge jag sover för jag vaknar ändå alltid upp och ser ut som ett troll.
Alltså smög jag och hundarna oss tyst ut i gryningen. Så mysigt.
Allting var så himla vackert den här morgonen. Till och med den leriga vägen som bonden kört upp med sin traktor framstod som tjusig med ett tunt lager snö.
Hästarna vid stallet stod och blickade längtansfullt ut genom sina halvdörrar. Jag tror att de också längtade efter att få busa runt i den första snön.
Nere vid sjön var det så väldigt vackert den här morgonen. Ljuset var sådär typiskt som det är på vintern här på Österlen. Som ett stort, vackert vemod.
Några som långt ifrån var vemodiga var alla hundarna. De var gladare än på länge.
Ett ypperligt tillfälle att träna lite kvarsittning tyckte jag. Mellan alpackornas hage och hästarnas stall valde jag att utmana dem alla tre. Perfekt med en massa bra störning för bästa tänkbara träning.
-Sitt fint, stanna kvar och le stort…
Dagens citat:
Många vet hur man pratar och kritiserar;
få vet hur man lyssnar och förstår.
Så tänkvärt. Klaga och kritisera det kan vem som helst göra. Men att berömma och lyfta fram det goda som ju oftast finns i allting, det kräver lite mer.
Utmana er själv genom att se det goda i en situation som först inte verkar särskilt bra!
Ha en fin dag och tack för ni kikar in här hos mig.
Kram Annika
Dela gärna
     

Som små vilda barnungar. Läs mer »

En frostig morgon och mys framför brasan

Lämna en kommentar / Hundar och katter, Natur / Av / / , , , , / 1 minute of reading
Hej hej
I helgen var det en fantastiskt vacker morgon. Flera minusgrader och rimfrost på träden.
Efter en lång härlig hundpromenad så finns det väl inget bättre än att kura ihop sig framför den sköna brasvärmen i köket?
Ängarna runt Gyllebo visade sig från sin allra vackraste sida den här morgonen.
Jag älskade att marken var frusen och allt slask var som bortblåst. Eller ja, fruset till is är kanske mer rätt att beskriva det på.
Solen som var på väg upp skvallrade om att det skulle komma att bli en fantastisk dag.
Och jag bara tackade och tog emot.
Väl hemma i stugan igen satte jag fyr i spisen och genast spred sig den sköna värmen i hela köket.
Hundarna älskar att ligga framför någon av våra braskaminer och värma sig.
Lilla Lykke blir alltid så väldigt sömnig av den goa värmen. Även om hon alltid försöker ha koll på vad jag pysslar med i köket, så lyckas hon nästan aldrig hålla sig vaken.
Visst är hon för söt!?
Dagens citat:
Tänk lyckliga tankar.
De lyfter dig upp i luften.
//Peter Pan
Ha en fin torsdag och kram.
Annika
Dela gärna
     

En frostig morgon och mys framför brasan Läs mer »

Som ler och långhalm.

Lämna en kommentar / Hundar och katter / Av / / , , , / 3 minutes of reading
Gomorron
Åhhh, såg ni?
Såg ni att min blogg blev ”kapad” igår. Det var min dotter Emmy som med min tillåtelse såklart, gjorde ett litet gästinlägg här.
Jag bara älskar hennes sätt att skriva och uttrycka sig.
Förr bloggade hon själv ganska mycket och vi var många som gillade att läsa hennes underbara, raka inlägg.
Tusen tack Emmy, och välkommen med fler inlägg hos mig ♥
Här hemma i Gyllebo går livet sin gilla gång.
Våra små pommisar… alltså, våra småhundar. De av rasen pomeranian. De är så himla roliga och söta.
De är som ler och långhalm, de två.
Där den ena är – där är också alltid den andra.
Ofta gnabbas de båda som syskon.
De fejtas, kivas och har sig.
Lilla Lykke är särskilt glad för att småbråka. Hennes taktik är att alltid vänta med sin mat tills alla andra ätit upp. Då morrar hon ilsket på alla och envar under tiden som hon skadeglatt sätter i sig sin egen portion. Det där är en illsinnad uträkning från hennes sida, det är jag helt övertygad om.
Vi har alla lärt oss hennes onda uppsåt nu och bryr oss inte särskilt mycket om henne längre.
För det mesta ligger de båda och myser hos Stefan i TV soffan på kvällarna när mörkret faller.
Men om han är borta, så ska ni inte tro att det duger med mig. Nej, då kryper de båda ihop tillsammans i ett hörn och myser för sig själv.
Det är som om de har delat in mig och Stefan i fack. Jag är i facket ”aktivitet” och Stefan är den som hamnar i facket ”mys och gos”.
Nåväl, när det kommer till hundpromenader, då passar det med mig. Då är de båda helt med på noterna.
Och det finns inget härligare än att starta en solig morgon med ett gäng kompisar på promenad.
Såklart är hunden Johnny också med.
Han bryr sig inte så mycket om de små. Han är mer intresserad av att hitta på roliga saker med mig, eller så försjunker han i sin egen värld av goa dofter efter damer i mer passande storlek.
För honom är det som om småhundarna bara är jobbiga småsyskon.
Jag vågar knappt skriva det så här offentligt … men jag längtar verkligen efter snö och vinter …
Ja jag vet … det här med väglaget … Men jag är förberedd nu!
Jag har en fyrhjulsdriven liten bil, jag har vinterdäck med dubbar och i bilen ligger en nödväska med varma kläder. Så kom igen. För mig är snö och vinter välkommet nu.
Såklart, jag har full respekt för alla er som hatar snö.
Det en sak som är bra. Vi behöver inte bråka och trätas om det där med vädret, för det blir ändå som moder jord själv vill.
Dagens citat:
Våga framföra din åsikt,
men kom ihåg att även du kan
ha fel.
Alla har rätt till sin åsikt, till sin tro och sina tankar.
Vad jag inte förstår är att människor ska börja bråka, kriga och slåss pga av varandras olika åsikter.
Varför inte bara rycka på axlarna, stänga öronen om det inte överensstämmer med sitt eget tänk.
Eller kanske lyssna och tänka efter för en stund – för det kanske ligger en gnutta tänkvärt i det där. Om inte, så är det ju bara att glömma bort.
Ha en fin dag.
Kram Annika
Dela gärna
     

Som ler och långhalm. Läs mer »

Kal P Dal och katten Felix

Lämna en kommentar / Allmänt, Hundar och katter / Av / / , , , / 2 minutes of reading
Hejsan
Här hemma hos oss bor det en gentleman.
Och då menar jag varken min man Stefan eller hunden Johnny. Nej den jag syftar på är vår katt Felix.
Vi har två katter. En vanlig bondkatt. Hon heter Judith och kom in i vårt liv genom en slump.
Så har vi då katten Felix. Han är en kastrerad main coon blandning som föddes på en rottweilerkennel.

Det är Felix som är gentlemannen i familjen. Med full respekt och hänsyn låter han alltid lilla Judith gå före till matbuffén.

Tålmodigt sitter han bara och väntar på sin tur.
Katternas lilla smörgåsbord står alltid uppdukat på vasken i mitt grovkök. Där får det vara i fred för hundarna och där gör det inget om katterna sitter på vasken och äter.
Kanske kan det vara så att katten Felix inte alls är någon gentleman …
kanske är det så, att han bara är tidernas toffelhjälte!
I helgen har jag varit på en musiktillställning på Arenan i Malmö.
Det var en hyllning till en av mina favoriter från tonåren.
En hyllning till Kal P Dal.
Då när jag var fjorton år, då älskade jag alla hans låtar. Varenda text kunde jag utantill och jag var nog i himmelriket när jag fick se honom live på Tingvalla i Tomelilla.
Än idag finns det gulnande urklippet kvar i mina gömmer ….
Den här kvällen blev som en flaschback tillbaka till min ungdom.
Alla de gamla härliga, skråliga skånska låtarna kunde jag ännu texten till …
”Jonnie, va gör du” – ”Blåa Skor” – ”SJ” – ”Raka rör” ….
Det blev en härlig kväll med Pedalens pågar, Sven Melander, Danne Stråhed… mfl.  Sist men inte minst, Nic Schröder som gjorde ett fantastiskt uppträdande som Kalle Pedal.
En fantastisk kväll.
Ja det är nog så att ålder bara är en siffra. Trots att det gått mer än 38 år sedan jag nästan rockade röven av mig till den här galna musiken, så kändes det som igår.
Dagens citat:
Starkare är den kärlek som uppstår
ur längtan – än den som hålls
levande av minnen.
En kort stunds tillbakablick till gamla  tider får räcka. Nu längtar jag efter nya upplevelser och äventyr.
…fast det utesluter förstås inte att jag nu för tillfället spelar en lista på Spotify som heter ”Till Mossan”…
Ha en fin dag.
Kram Annika
Dela gärna
     

Kal P Dal och katten Felix Läs mer »

Vardagen rullar på igen.

Lämna en kommentar / Hundar och katter / Av / / , , , / 2 minutes of reading
Hej hej
När jag återvände ifrån mina övningar ute i fält blev jag så väl mottagen. Av Stefan såklart!
Men mest av de båda små hårbollarna, som inte riktigt visste hur de skulle visa sin kärlek. Söta Molly och Lykke.
Om det var mig eller hunden Johnny de saknat mest, vill jag dock låta vara osagt. Glada blev de i alla fall när vi kom hem
Precis innan jag åkte iväg på min militärövning var jag med lilla Molly på ”nästräning”, eller nosework som det egentligen heter. Det är helt enkelt att man tränar sin hund på att hitta och visa var en speciell doft finns gömd.
Vi tränar hos söta Jenny i Gladsax, och den här kvällen fick vi testa en ny särskild plattform där man övar upp markeringarna. Spännande tyckte alla hundarna. Även vi ”hundmammor” tyckte det var väldigt roligt.
I början på veckan har vädret varit strålande. Men eftersom jag varit ute på äventyr, så väntade pappershögarna extra mycket på mig. Även lite andra ”måsten” var inbokade med jobbet. Det fanns ingen tid för mig att hinna njuta det minsta lilla. Så kan det vara ibland.
Jag får helt enkelt bjuda på höstbilder från förra veckan då det föll ett stilla höstregn över Gyllebosjön. Det var fantastiskt vackert även då.
 Från världens alla hörn får jag små glimtar av mina tjejers olika äventyr.
Såklart blir jag glad för minsta lilla livstecken – för så är det när man är en mamma!
Dagens tänkvärda citat:
Ditt sätt att lyssna på andra
är avgörande för vad de
säger till dig.
Ditt sätt att tala till andra
är avgörande för hur de
lyssnar på dig.
Det där kan det säkert ligga en massa sanning i….
fast tiga är guld, tala är silver sägs det ju!
… och då borde ”lyssna” vara platina, som väl är den ädlaste av metaller.
Ha en fin dag.
Kram Annika
Dela gärna
     

Vardagen rullar på igen. Läs mer »

Lika barn leka bäst.

Lämna en kommentar / Hundar och katter / Av / / , , , / 3 minutes of reading
Hejsan
Stämmer det egentligen? Det där med att man ska vara lika för att passa ihop.
Nja jag vet inte det riktigt…. det ligger kanske lite klokskap i det där…
Men det har ingenting med kärlek att göra. För kärlek kan uppstå mellan precis vem som helst…
Lika eller olika – det spelar ingen roll! Är man kär så är man!
Att lilla hunden Lykke älskar den stora svarta hunden Johnny, ja det råder det inga som helst tvivel på.
Hon fullkomligt dyrkar honom. Hon ser alltid till att vara där han är. Och jag misstänker att den där kärleken är ömsesidig.
Trots att Johnny är det största matvrak som Gud har skapat, och tillika en lömsk tjuv då ett tillfälle ges, så skulle han inte drömma om att stjäla maten för just lilla Lykke. Han har en väldig respekt för henne när det handlar om måltider. Ofta ligger han tätt intill henne när hon äter och får sig då och då ett argsint tjuvnyp i ena mungipan. Han kniper bara lätt ihop ögonen och står ut. Han är nöjd bara han får ligga nära och känna doften av hennes mat.

Men så händer det att lilla Lykke vill mer. Mer än vad Johnny är karl till ….

Kanske tänker han då i sitt stilla sinne:
.”auu nää for bövelen, nu får du vell tölla di lid kvinga”
(det är skånska och betyder väl ungefär: ”ta det nu varligt min lilla duva”)
Ja, när det kommer till hundavel så tycker jag att ”lika barn leka bäst”.
Frost och höstpynt
Jag tycker att det är så fint när man höstpyntar i sin trädgård. Ändå begränsar jag mina inköp av ljung och andra vackra höstblommor. Jag vet ju av bitter erfarenhet att det går så himla fort att alltihopa blir visset och tråkigt. Höststormar, frost, regn och rusk – allt det där är inte långt borta. Jag sparar hellre krutet tills det är tid för vårpyntet istället. Då har man mer möjlighet att njuta av det tycker jag.
Fast lite har jag förstås dekorerat i min trädgård.
Men, men den första frosten har redan varit här och nosat.
Årets första bilruta är skrapad i Gyllebo.
Dagens citat:
Jag är väldigt förtjust i
äkta människor.
Människor som säger
vad de menar och menar
det de säger.
Inget hittepå, inget fluff
och ingen falskhet.
Visst är det så sant så. Även om sanningen är obekväm och skaver ibland, så är en lögn mycket värre.
Men det kan vara väldigt svårt att alltid vara ärlig. Att säga sin åsikt eller att såra någon med en obekväm sanning …
Usch, ja – det där kan jag tycka är jobbigt, för inte vill jag göra någon ledsen. Ändå vill jag vara ärlig. Svårt, eller hur?
Jag önskar er en fin måndag och en stor kram.
Annika
Dela gärna
     

Lika barn leka bäst. Läs mer »

Elefanten i rummet och en dränkt gris.

Lämna en kommentar / Allmänt, Hundar och katter / Av / / , , , , , / 3 minutes of reading
Hejsan
I förra veckan när jag var i Ystad så passade jag på att göra en ny investering.
Det var en investering åt vår fyrbente guldklimp. Nämligen en hiskeligt dyr och fin bädd till vår älskade Johnny-hund.
Efterhand som Johnny blivit äldre så har jag märkt att han gärna vill ligga lite mer mjukt ibland. Och såklart ska han få göra det. Med tanke på att han nu har uppnått en ålder som ligger på ca 63 år (om han vore en människa vill säga) så vill jag såklart att han ska ha det bra.
Johnny som tjänar sina egna pengar från försvarsmakten varje år, ska ju kunna kosta på sig en lite lyxigare bädd… ( 7.000 riksdaler minsann, inkasserar gossen, som vilken soldat som helst.)
Just den här mjuka sköna sängen kostade en tusenlapp, och blev väldigt omtyckt. Ja, det är väl det minsta man kan unna sin trogne stridskamrat.
Om ni vet hur barn ser ut på julafton när alla paket är utdelade och deras ögon glittrar av förtjusning. Då kan ni tänka er hur Johnny såg ut när han förstod att den där nya mjuka sängen var hans. Bara hans.
Tacksamhet och glädje visade han mig – min älskade hund ♥
Mitt egentligen ärende den där dagen i Ystad var en trevlig kväll tillsammans med min syster.
Vi hade för länge sedan bokat biljetter för att lyssna på David Batra och hans förställning ”Elefanten i rummet” på Ystads teater.
Vi började med att gå och äta en bit tillsammans. Det blev kinamat, precis som förr i tiden när vi var yngre.
Samma gamla vanliga kinarestaurang som då. Gott och mysigt.
Sedan var det dags för Batras föreställning. En monolog som till stor del handlade om hans fru, vilket han framförde på ett underbart och roligt sätt. Vi skrattade så vi båda fick kramp i magen.
Stefan är inget stort fan av just David Batra. Inte som jag, som är väldigt förtjust i den där lille indiern faktiskt.
Nej istället var Stefan hemma och var stolt som en tupp.
Han hade nämligen lyckats skjuta ihjäl ett ganska stort vildsvin.
Han hade inte bara skjutet den stackars grisen till döds. Han hade även lyckats dränka den. Det ska nog lite konst till det där att få sitt villebråd att för egen maskin hamna på botten av en bäck efter ett dödande skott.
Jag tror nog att det var en snopen Stefan som hittade sitt byte där i bäcken. Istället för en lätt transport hem, så blev det lite mer besvärligt med lokalisering och vinschning med bilen, och säkert massor av skratt ….
Ja det var stolta jägare i alla fall, där de stod med det stendöda, nytvättade grisliket.
Själv är jag stolt bara jag klarar att slå två flugor i samma smäll ….
Dagens citat:
Livet handlar lite
om att göra bra val
och mycket om att göra
det bästa av det som
inte går att välja.
Och så handlar det om att kunna se humorn i allting. Man ska inte ta så himla allvarligt på livet. Ingen kommer ändå levande härifrån. Så när vi ändå är här så måste vi se till att skratta så mycket vi kan.
Ha en fin dag och kram
Annika
Dela gärna
     

Elefanten i rummet och en dränkt gris. Läs mer »

Rulla till toppen