Hundar och katter

Felix fyller 5 år och jag fick en utedusch i min trädgård.

Kära Blogg
En vän frågade mig:
-blir du aldrig uttråkad av att gå där ensam i skogen varevigaste dag? ….
Nej. Aldrig! Aldrig någonsin. Det är ju nytt varje gång. Kanske är det för att jag har guldfiskminne? 
Eller så är det för att jag uppskattar naturen och det enkla. Jag trivs bäst i mitt eget och hundarnas sällskap, det bästa i hela världen.
Den här dagen såg vi en häger stå där i sjökanten och speja, innan den vackert gav sig iväg över vattenytan.
Molly och Johnny hittade som vanligt på en massa bus. Båda var fulla av de små kardborrfrö som man brukar få på byxorna när man strövar genom skog och mark.
 
I dagarna fyller vår katt Felix 5 år. Tänk vad tiden går. Det känns inte särskilt länge sedan som vi var på väg till Lunnarp för att hämta honom. Vi skrapade ihop köpeskillingen i kontanta sedlar. Hela 750 kronor kostade han, eftersom 75% består av äkta maincoon. Andréa bidrog med 50 kronor ur egen ficka, så vi betraktar nu hans högra bakben som hennes.
Grattis älskade Felix!
 
Jag har kommit igång riktigt bra med min simträning. För någon dag sedan tänkte jag högt för mig själv:
-det skulle vara bra med en sådan där utedusch ….
Vissa saker nappar han direkt på, den där Hantverkarn. Idag efter jobbet kom han hem och i en rasande fart monterades det upp en utedusch i trädgården. Kungligt invigd blev den också av honom själv. Johnny var lite skeptisk till hela konstruktionen. Felix och Molly däremot, de tog det hela med ro.
 
 
Jag har en klematis i min trädgård. Varje år händer något med bladen. De blir torra, fula och vissnar ner. Men när den sedan blommar, då är den alldeles magisk. I trädgården vimlar det också av paddungar. Jag älskar grodor och paddor. De är så söta, oskyldiga och symboliserar för mig det vackra ordet ”hopp”.
 
En kvällstur till Simrishamn är aldrig fel. Då kan man passa på att spankulera runt lite i hamnen, äta en kulglass och bara må gott!
 
 
 
Dagens kloka ord:
”Vem som helst kan sympatisera med en väns lidande, men det krävs en förfinad själ för att sympatisera med en väns framgång.”
 
Efter att ha simmat i en halvtimme och vänt ”tusen gånger” säger jag Hejdå Bloggen. Brrrr ….

 
 
 
 
 
 
 
 
 
Dela gärna

Felix fyller 5 år och jag fick en utedusch i min trädgård. Läs mer »

Molly har stulit hans hjärta.

Kära Blogg
I alla år har Stefan låtit mig förstå att hans hjärta egentligen mest klappar för stora, coola hundar. Hundar som Johnny. Hanhundar med ”Power” liksom!
Men så kom Molly in i våra liv. En pytteliten pomeraniantjej. Ingen mesig och eftergiven liten hund. Nej, hon är en riktig tuffing – kaxig, tuff och med mycket energi och attityd. 
Det sa klick. Pang så var han störtförälskad.
Det innebär att jag själv glidet ner ännu ett pinnhål…
1. Judith
2. Molly
3. Frugan
… de vet i sjutton om inte Felix och Johnny också klämmer in sig på en tredje och fjärde plats och puttar ner mig från pallen.
 
 
Sommaren fortsatte med toppenväder. Dagen var behagligt ljummen till att börja med, innan solen bröt fram och gjorde eftermiddagen till en solskensdag.
Vi tog en tur på åsstigen.
Jag blev så glad över att äntligen träffa på en ekorre. Våra egna korrar vid huset tycks ha försvunnet. Jag tror att det är de elaka skatorna som ätit upp ungarna och skrämt iväg ekorrföräldrarna. Jag är väldigt sur på skatorna nu.
 
Jag har inte nämnt något om min löpning på länge. Löpningen ligger nere! Jag har medvetet bestämt att avstå springningen en lite längre tid. Allt för att se om det påverkar mina smärtor. Nu är det inte så att jag njuter av att ”slippa” ut och jogga och kan lata mig istället, nej, jag saknar det och längtar efter det varendaste dag.
Fast jag tvingar mig till en kvarts simning om dagen, trots att det är kallt. Har man pool, så har man.
 
Jag tycker att det smakar extra gott med fisk på sommaren.
Vi har ätit en middag som är lite extra god. Det är grillad lax, kokt potatis, mangosalsa med chili, och kaprisky.
Yummi, yummi!
 
Årets första vårtbitare har setts i Gyllebo av mig… in efter kameran!
 
 
Dagens kloka ord:
Vi är inte rädda för det okända, utan för det vi tror oss veta om det okända.”
 
Kram och Hejdå Bloggen
 
 
 
 
 
 
 
 
Dela gärna

Molly har stulit hans hjärta. Läs mer »

Kampen om det bästa tuggbenet.

Hej!
 
Välkomna till Gyllebobloggen.
Kul att ni tittar in till oss igen!
 
Idag fick alla hundarna vars ett tuggben. Små ben till små hundar och stort ben till stor hund.
Ja, det trodde jag skulle bli hur bra som helst … men tji fick jag.
Snowie låg nöjd, glad och snäll och tuggade på sitt ben.
Så långt var allt frid och fröjd.
 
Och Johnny tuggade glatt på sitt stora jätteben.
 
Men Molly … hon sprang fort och gömde sitt lilla ben en bit bort och la sig sedan och tjurade intill Johnny. Märkbart sur och irriterad av att hon inte fått det stora benet. Där låg hon och gnällde och pep.
 
Men plötsligt när Johnny var ouppmärksam, var hon kvickt framme och norpade det mitt framför hans ögon. Som en liten vessla ilade hon iväg med sitt fynd  till en säkrare plats.
 
 
Säg den glädje som varar… Johnny åt först upp det lilla benet som Molly gömt undan och gick sedan lugnt fram och tog tillbaka sitt eget. Coolingen.
 
Sedan fick Molly sitta där och titta på när han åt upp hela det stora benet. 
Ett nytt litet ben fick hon som tröst, men det vägrade hon att titta åt, så de slank i Johnnys mage det med.
 
Dagens lärdom: Köp alltid likadana hundben.
 
 
Att äta många tuggben kräver svalkande bad.
 
Emmy var ledig på förmiddagen och hann också med ett par dopp.
 
 
 Felix gjorde henne sällskap, men han tvättar sig på sitt eget vis. Att hoppa i någon pool är under hans värdighet. Intresserad är han, men från det till att blöta ner sig är steget långt. Mycket långt.
 
Lilla Judith ser vi sällan till på dagen, då ligger hon troligen i buskarna och sover efter nattens jakter.
Jag har ett fönster öppet i sovrummet och på kvällen förbereder jag en liten kattbuffé på vasken åt henne.
Visst kan jag höra hur hon kommer tyst som en tjuv om natten. Ofta är jag så trött att jag bara tror att det är en dröm. Men hennes skålar är tomma på morgonen och hon tackar oss genom att  lägga sitt byte vid trappan.
Vår älskade duktiga Judith.
4 mullvadar har där legat utanför dörren de senaste dagarna.
 
 
En underbar sommarkväll som jag bara njöt av. Småpyssel i trädgården, utefika och bara lukta på blommorna.
Det är livet.
 
 
Dagens kloka ord:
”Lägg dig till med naturens tempo. Hennes hemlighet är tålamod.”
 
Kram och Hejdå från oss.
 
 
 … så hälsar Snow till Budapest, att allt är bara bra. Det är förstås lite svårt att banta här, nu när den lilla Molly får belöningsgodis för minsta lilla …
 
Dela gärna

Kampen om det bästa tuggbenet. Läs mer »

Blomkålsstuvning till kvällsmat och hundspår i skogen

Kära Blogg
Min morgon började i full fart. Frukost och hundbus.
 
Nä, jag är inte så mycket för marknad längre … ja, så säger jag. Ändå är det något som drar mig dit. Såklart hamnade jag där igen. Älskade Kiviks Marknad.
 
 

 Kaffe med våfflor blev det. ”Jävla liten våffla”, sa Stefan, med munnen full av grädde.

 
 
 Det har blivit lite av en tradition att handla grönsaker av min gamla klasskamrat där på marknaden. Två blomkålshuvud i vanlig ordning. Finns det något goare än blomkålsstuvning och falukorv? Nä, jag tror inte det.
 
I flera år har vi tittat på när människor köper stora lådor överfulla med blomster. I år slog vi till. En stor kartong för 300 kronor. Åhhh  blommor, det är mitt liv det.
 
På kvällen var Stefan snäll och la ett spår åt mig och Johnny. Det skulle bli en överraskning åt Johnny, men när Stefan smusslade ner en falukorskskiva i snusdosan, ja då fattade han vad som var i görningen. I någon timme fick spåret sen ligga där i skogen och gona till sig, innan det var dags.
 
 
Lilla Molly skrek och bar sig åt. Hon ville sprungit med oss hack i häl om hon själv fått bestämma.
 
Duktige Johnny fixade sitt spår med glans.
 
 

Det ska böjas i tid, det som krokigt ska bli … Så Molly fick också sitt första lilla spår. Hon tyckte det var fantastiskt. Tänk att hitta godis ute i naturen!

 
Dagens kloka ord:
Den störtsta illusionen är att världen du reagerar på är verklig. Det du reagerar på är tanken om världen. Naturen är neutral.”
 
Från mig och min stjärngosse ”Johnny the Rocker” säger jag Hejdå Bloggen
 
 
 
Dela gärna

Blomkålsstuvning till kvällsmat och hundspår i skogen Läs mer »

Molly Bus.

Kära Blogg.
Det var en underbar morgon. Som gjord för en hundpromenad.
 
Men något hände med vädret. Regn och rusk. Ett riktigt busväder.
 
Vi var I Gårdlösa och hämtade ett skåp som Andréa ärvt. Det ska magasineras tills hon blir stor och gifter sig och skaffar många ungar.
 
Till kvällsmat blev det stekt torskfilé. Stefan kockade och jag provade på att göra ingenting.
 
Molly har i likhet med vädret varit på riktigt bushumör.
 
Fler av svärmor Karins rosor blommar nu.
 
 
Dagens kloka ord:
”Jag är fast besluten att vara glad och lycklig, vilken situation jag än befinner mig i. För jag har lärt mig av min erfarenhet att merparten av vår lycka och olycka beror på vår inställning och inte på omständigheterna.” // Martha Washington
 
Hejdå Bloggen från oss
 
 
Dela gärna

Molly Bus. Läs mer »

Katten Judith 1 år.

Kära Blogg
Nu i dagarna fyller vår älskade katt Judith 1 år. Ingen vet exakt när hon är född. Jag och veterinären enades om att det måste vara alldeles i början av Juli månad.
Judith kom in i mitt liv med dunder och brak, kan man säga.
Det var när jag kom körande på vägen till Gärsnäs. En katt sprang plötsligt ut från kanten, in under min bil och PANG … Helt livlös blev den svarta katten liggande på körbanan, men där låg också något mer … en liten, liten kattunge. Historian kan göras lång, men allt fick ett lyckligt slut!
 
Stefan var inte så munter och glad för vår nya familjemedlem. Inte i början …. Idag är de bästisar och Judith och han älskar nog varandra. Judith har kommit att bli alldeles speciell för oss.
 
Nästan var morgon delar jag och Judith på min frukostmacka. Lingongrova med tjockt av smör och ost på.
Underbar stund.
Grattis vår fina Judith 1 år!
 
 
 
 
 
Dela gärna

Katten Judith 1 år. Läs mer »

Även en liten valp måste få göra sina egna små misstag för att lära.

Kära Blogg.
Idag har det varit sommar. Sommar på riktigt. Underbara svenska sommar. Jag har mest varit i min smärtbubbla idag, eftersom jag envist vägrar stoppa i mig tabletter hela tiden. Katten Felix har hållit ställningen på kontoret och sett till så kontorstolen var varm, så har jag kunnat vila mig mellan varven.
Det är tur att jag har en snäll man. Ikväll lagade Stefan middag åt oss så jag kunde sträcka ut ryggen på soffan i solen. Sedan blev det några sköna dopp för oss båda.
 
Johnny som är en apporterande vattenhund och egentligen borde älska vatten och att bada, kan på sin höjd doppa tassarna lite försiktigt. Han är nöjd med att få ligga i skuggan med en skål friskt, kallt vatten. Jag tycker allt att han är en skam för sin ras. Men sån är han, vår goe påg.
Så var det då Molly. Vår lilla bäbis, utan erfarenhet av vatten och simbassänger. Hon tittade nyfiket på när vi badade och njöt, och till sist tog en ett språng ut i vattnet. Stefan var beredd, men Molly blev nog allt lite förvånad.  Hon blev kvickt upphåvad av Stefans trygga händer. Ja, vi vet nu att hon kan simma. Den lilla vattenråttan fick duscha av sig kloret och sitta en stund i mattes knä invirad i en gosig frottéhandduk. Sen var det full fart på henne igen.
 
Dagens kloka ord.
 
”Äkta glädje återfinns inte i det som kommer och går, utan i det som är.”
 
Jag önskar alla en härlig fredagkväll och säger Hejdå Bloggen.
 
Dela gärna

Även en liten valp måste få göra sina egna små misstag för att lära. Läs mer »

Ett litet kvällsspår med Johnny.

Kära Blogg.
Nu är vi hemma från ett litet spårarbete med Johnny. Han var precis lika duktig som alltid. Alla apporter hittade. Lilla Molly fick följa med och titta på, fast hon blev mammasjuk när Stefan passade henne och pep mest hela tiden.
 
Annars har dagen bjudet på lite av varje. Lite arbete, lite fotografering, lite sockerkaksbakning, lite varmrökt lax …
och tyvärr ganska mycket ont i ryggen. Fast nu är jag rätt så glad ändå, för jag har fått tid hos en sorts ryggspecialist i Lund, så det ska nog bli så bra så. 
 
Dagens kloka ord:
 
Det är inte rädslan för det okända som skrämmer oss mest, utan rädslan för att lämna det redan kända.”
 
Så säger vi, jag och Johnny, Hejdå Bloggen.
 
Dela gärna

Ett litet kvällsspår med Johnny. Läs mer »

Johnny Bus

”Det som är meningen att ske, hittar alltid en väg”.
 
Kära Blogg.
Igår kväll var jag så dödens trött, ja jag var nog tröttare än ”trötter” i sagan om Snövit. Jag tror att det beror på att jag är jetlaggad. Nu har jag visserligen bara varit i Rinkaby, men det känns precis som någon konstig tidsomställning i kroppen.
Men i morse var jag pigg som en piggelin. Upp som en fjäder for jag och ut och sprang som vanligt runt sjön. Ett underbart vårväder har dagen bjudit på med strålande sol. För mig har det förstås mest blivit kontorsarbete. En massa som måste göras för att företaget ska fungera. Så är det och det är bara att bita ihop och få det gjort.
 

 På kontor blir det mängder av kontorspappersavfall, och jag måste nu varna för en sak! Kasta aldrig äppelskrabbor bland pappret, åtminstone inte om ni har en Johnny.

Helt tanklöst satte jag ut säcken och fortsatte mitt arbete vid skrivbordet i godan ro.
Efter en stund råkade jag slå en flukt ut genom dörren ….
Shit!
Ja, till och med katten Felix blev väldigt häpen över förödelsen.
Och att den skyldiga var Johnny, rådde det inga som helst tvivel om. Bevismaterialet satt fastklistrat under hans mage – en grön post-it lapp. 
Jag är en lärdom rikare.
 Efter en rundtur i min trädgård kan jag bara konstatera, våren är på gång för fulla muggar.
Överallt grönskar det och knoppar sväller. Man kan inte annat än känna sig lycklig.
I mitt lilla orangeri börjar det också hända saker. Citronträdet har fått blommor som jag nog måste försöka pollinera själv förstår jag. Mina omplanterade pelargoner börjar också få små knoppar, och det ska bli väldigt spännande och se om jag kan lista ut vilken sort som är vilken … Meningen var att jag skulle märke upp dem alla i höstas, men då var det plötsligt inte alls så roligt att gå där ute i regn och rusk.
Det här med sorter och blomsternamn är inte riktigt min starka sida. Jag har i min trädgård några lökar som kommer varje år. Det är min mamma Ingrid som satt dem åt mig, och henne kan jag inte fråga nu när hon flyttat till himmelen. Egentligen skulle det vara ganska kul att veta vad det är för något. De ser ut som blåa pärlhyacinter, fast lite tufsigare och inte så eleganta. Jag brukar kalla dem för ”wannebe pärlhyacint”.
Nåja, jag gläds varje år de kommer – så de får heta vad de vill.

So Long Bloggen.
Från Annika
 
Dela gärna

Johnny Bus Läs mer »

Rulla till toppen