Familj

Det kostar att ligga på topp.

Lämna en kommentar / Allmänt, Familj, Hundar och katter / Av / / , , , , , / 3 minutes of reading
Hej hej
Vissa perioder i livet är betydligt mer kostsamma än andra. Har ni också märkt det?
Det har varit en sådan period för mig ett tag nu. Ja nästan hela detta året faktiskt.
Min resa till USA kom att kosta mig betydligt mer än vad jag hade budgeterat för, trots att jag levde så snålt jag bara kunde.
Att min resa blev dyrare än beräknat, det är det inget att göra åt. Jag hade en sparad reskassa som var ämnad för just det. Sparade pengar som stod kvar på sitt konto sedan min uteblivna Kanadaresa i fjor.
Värre var det med den lilla episod som hände strax före min resa…
Den lilla händelse som hunden Johnny var mäster för.
Det hela inträffade en kväll när min yngsta dotter Emmy, skulle rädda en hel spindelfamilj från att drunkna i poolen.
Den lilla spindeln simmade för livet med hela sin familj på ryggen.
Med en badtermometer lyckades Emmy fiska upp dem alla i tryggheten igen.
Vi fascinerades av den lilla spindelfamiljen och jag for in efter min kamera såklart.
Johnny har sedan Emmy kom hem från Australien visat henne lite extra kärlek och han blir som en unghund på nytt när hon kommer hem. Han visar tydligt sin stora lycka över att äntligen ha Emmy här igen.
Det var när vi som bäst höll på med den räddade spindelfamiljen som Johnny nog tyckte att det fick räcka och att spindlarna fått tillräckligt av Emmys intresse. Han tyckte säkert att det var han som stod på tur.
Och ja, uppmärksamhet det fick han med råge, fast nog inte riktigt på det viset han hade tänkt sig.
Som liten valp stal hunden Johnny ofta skor från oss, och han älskade när vi kom sättande efter honom.
Men det han stulit den här gången var inte någon billig sko inte, utan Emmys sprillans nya mobiltelefon.
Och jag kunde verkligen hålla mig för skratt när jag såg hur resultatet av hans lilla tilltag blivit.
Den tre veckor gamla telefonen var totalt kraschad.
-Emmy tror du inte att den går att laga, undrade jag lite försiktigt, trots att man nästan kunde se rakt igenom den på ett ställe.
Nej telefonen ville inte ens starta. Det var bara för mig att punga upp med ett gäng tusenlappar till en ny lur åt Emmy.
Såklart ska jag kolla med mitt försökringsbolag om det är något som min drulleförsäkring täcker, även om jag nästan skäms över allt som hänt oss det här året.
Jag älskar mitt försäkringsbolag, Länsförsäkringar, som det här året räddat mig ett antal gånger, men jag är inte helt säker på att de älskar mig lika mycket tillbaka nu.
Ja sådär är det. Shit happens.
Dagens citat:
Människor är till för att älskas
och prylar är till för att utnyttjas
…inte tvärtom.
Och pengar är ju bara papper, som Andréa alltid säger, när hennes budget gång på gång sprängs.
Ha en fin dag och kram.
 Annika
Dela gärna
     

Det kostar att ligga på topp. Läs mer »

Hejdå på ett tag.

Lämna en kommentar / Allmänt, Familj / Av / / , , , / 3 minutes of reading
Hej hej
Andréa hade inte hunnit vara där i USA mer än i tre dagar förrän hon var uttråkad och ville ha sällskap. Hennes residency startar inte förrän i mitten av juli så därför blev det ju lite tid över för att träffa mig.
-mamma jag har två veckor över ifall du vill komma, sedan lär det dröja tre år innan jag har tid…
Såklart kunde jag inte låta bli att boka biljetter!
Kanske är det någon som minns förra sommaren då jag köpt flygbiljetten till Canada. Den där gången då jag fick ställa in min resa pga Stefans sjukdomsfall. Inlägget hittar ni här.
Den här gången hoppas jag att allt fungerar och ingen blir sjuk eller skadar sig. Jag har i alla fall förberett så gott jag kunnat och ser verkligen framemot de här dagarna tillsammans med min dotter.
Här hemma huserar ju Stefan och han kommer förmodligen att få god uppbackning av de andra systrarna Henriksson. Så huset lär inte att bli tomt och öde i första taget. Det ska nog fungera hoppas jag.
På jobbet har jag förberett så mycket det bara går och jag får passa på att önska alla mina underbara arbetskamrater en riktigt skön semester.
Jag har pussat adjö till huset alla djur, fyllt skafferiet med djurmat, köpt hem förnödenheter till Stefan och instruerat honom i konsten att hålla liv i växter. Jag har bett katterna hålla sig i skinnet, småhundarna att inte kivas och Johnny att sluta upp med sina tonårsfasoner.
Nu få Gyllebo klara sig några dagar utan mig.
Hur det kommer att bli att blogga den här tiden, det vet jag inte riktigt.
Min förmåga att hantera sådana där saker via telefonen har en viss begränsning. Ni förstår, orden blir inte alltid som man tänkt. Min syn är dålig och fingrarna lite för klumpiga.
Jag minns en gång när jag skulle skriva till min dotter och önska att hon skulle få kul på kvällen…. senare insåg jag mitt misstag när jag förstod att det stod något helt annat i sms:et jag skickat till henne…
-men mamma!!!! kom det snabbt som svar från den generade dottern.
Jag ska åtminstone försöka uppdatera lite grann på min instagram, och även på instastory.
Ni är välkomna att följa mig där. En liten symbol som länkar er dit finns här någonstans på bloggen. Hittar ni inte symbolen så heter jag gylleboannika även där.
Men snälla ni, ha överseende med min stavning den här tiden … kanske kan den ge anledning till några skratt, vem vet …
Såklart ska jag försöka göra små inlägg på bloggen, men tillsammans med Andréa och hennes nyinköpta ”skruttibangbangbil” så vet man aldrig var i USA vi hamnar … kanske långt ute i buschen utan internetsändning…
Nu måste jag slänga ner det sista i packningen för NU KÖR VI!! Mot Kastrup, Amsterdam, Boston, Atlanta … och sen vet man aldrig…
Dagens citat:
Det är bättre att nötas ut än att rosta bort.
Ha det så jättebra och en stor bamsekram ifrån mig.
Annika
Och var nu rädda om er.
Dela gärna
     

Hejdå på ett tag. Läs mer »

Stefan och hans fot.

Lämna en kommentar / Allmänt, Familj / Av / / , , , , / 2 minutes of reading
Hej hej
Många frågar mig hur det är med min man nu egentligen.
Stefan var ju väldigt sjuk för precis ett år sedan, och det har tagit lång tid för honom att repa sig och få orken och energin tillbaka.
Det han har är en kronisk vaskulitsjukdom som hålls i schack med mediciner.
Men han mår alltså bra igen …
…om det inte vore för den där jäkelens foten.
Problemet med foten är att allt brosk är borta i leden.
Stefan själv påstår att det är till följd av fotbollen. Jag misstänker att han tycker att det hörs lite kaxigare med den förklaringen, än att säga att det är något åldersrelaterat.
Hur som helst så kan jag gott förstå att det gör ont när ben gnider mot ben.
Glädjande nog har han fått löfte om en steloperation i slutet av augusti.
Men en del orosmoln fladdrar som så ofta över våra huvuden. Sådär som det gör för alla människor såklart.
Stefan har nämligen själv försökt att tejpa ihop foten, så den ska sitta stabilare fast på smalbenet.  Helt enkelt så han ska kunna gå och greja lite som han brukar.
Nu har den där tejpen gjort att han fått ett stort, äckligt bensår också.
Så nu får fokus ligga på att få det där såret att läka tills det blir dags för operationen. Variga bensår får man inte ha då.
Jag tycker väl att han kan hålla sig i stillhet och ägna sig åt bad och stillasittande arbeten i sommar.
Nu är ju Stefan en lite mer rastlös själ och vill att det ska hända saker precis hela tiden. Han bygger ju gärna ett litet hus eller två om han har möjlighet.
Och såklart håller han på här hemma med kryckan i ena handen och hammaren i den andra.
Och det går ju inte alltid så bra. På självaste midsommarafton kom han inhaltande till mig i köket med blodet droppande från tån.
-jävla mög, nu taba ja kofoden mitt po tärna å rett po den döllie foden åsse  …..
Ja, han hade klantat till det och tappat bräckjärnet precis på stortån på den onda foten så blodet sprutade.
Ett liv med Stefan är ju alltid ett spännande liv. Och jag älskar det. Även om jag förstås inte gillar när han skadar sig.
Kvällens citat:
Inget ont om män.
De är ju det bästa vi har i den vägen.
//Maj Fant
Ha en underbar kväll och ska ni snickra. Använd nu för helvete skyddskor.
Kram Annika
Dela gärna
     

Stefan och hans fot. Läs mer »

Prisa Gud för internet.

Lämna en kommentar / Allmänt, Familj / Av / / , , , , / 2 minutes of reading
Hej hej
Minns ni att jag nämnde att vi var samlade hela familjen den där kvällen då vi hade välkomstfest för min dotter.
Min lilla dotter som anlände hem efter ett år på resande fot.
Någon undrade kanske om jag rent glömt bort att jag faktiskt har min äldsta dotter kvar i Canada …
Nix, pix – henne glömde jag inte bort. För Andréa ser minsann till att hon inte kan bli bortglömd.
Lagom till middagen ringde min telefon med en ilsken signal. Det var Andréa som telefonerade över internet.
-Hej hej, kvittrade hon med en sömndrucken stämma.
-Jag vill också vara med på er middag, sa hon bestämt.
Och så fick det bli!
Undertiden som jag dukade fram vår kvällsmat så kröp Andréa ur sängen och fixade till en frukost åt sig där borta i Saskatoon.
Vi skiftades om att prata med henne där genom min smartphone, och när vi blev trötta på henne så ställde vi henne bara på bordet.
När alla satt sig till bords här i Gyllebo så hade någon placerat Andréa i vitrinskåpet. Fast när jag råkade stänga dörren om henne så blev det ett himla liv. Där inne ville hon minsann inte vara för där kunde hon ingenting höra.
Sedan fick hon stå på bokhyllan hela kvällen ända tills batteriet var slut. Vi turades om att prata några ord med henne och hon kunde hörda vad vi sa. Hon åt sin frukost, vi käkade kvällsmat och vi kunde allihopa få vara tillsammans för en liten stund.
Jag älskar internet. Det gör livet lite mer uthärdligt för en mamma till globetrotterungar.
 Kvällens citat:
Jorden är rund
för att det inte ska
finnas gränser.
Ha en goer kväll.
Annika
Dela gärna
     

Prisa Gud för internet. Läs mer »

Dukat och bakat när familjen samlas.

Lämna en kommentar / Allmänt, Familj / Av / / , , , , , , / 2 minutes of reading
Hej hej
(Innehåller affiliatelänkar)
Jag måste ju kika in och låta er se mer om hur jag tog emot min lilla resenär när hon kom hem från Australien.
Jag hade haft fullt upp på mitt arbete, men lite fin dukning och en tårta i all hast hann jag med på förmiddagen. Såklart ville jag fira att jag fick hem min yngsta dotter efter nära nog ett helt år på resande fot.
Lilla söta Amanda med sin Jimmy kom även de hem från en resa. De var ganska trötta och möra. Även om de inte varit borta i mer än en vecka, så hade det varit en fartfylld vecka i Ungern, och en sådan kan också sätta sina spår såklart.
Jag hade dukat med lite av trädgårdens blommor på bordet.
I mina två antika gröna vinägerflaskor passade det med en blandad kompott från min egen täppa.
Såklart drack vi ur mina älskade remmare. De glas som jag fått köpa av en nära vän och som jag älskar att duka med.
På köksön dukade jag upp min enkla grillbuffé och hemmagjorda potatissallad. Jag vet att mina tjejer gillar den där potatissalladen och den är ju så mycket godare än alla de varianter som finns färdiga. Jag gör den på en höft och tar till vad som finns hemma…. potatis, ättiksgurka, äpplen, purjolök och lite kapris. Så blandar jag ihop lite majonäs, grädde, gräddfil eller vad som finns i kylen till en stomme. Mums!
-jag måste nog smaka direkt, såg det ut som om Emmy tänkte, när hon ställde sig först i kön till maten och genaste proppade munnen full.
Sedan satt vi länge och väl allihopa och njöt av maten och sällskapet av varandra.
Hundarna tycktes mest gilla att det fanns så många att tigga godsaker av.
Såklart hade jag gjort en tårta, dagen till ära. En tårta av saker som fanns hemma såklart. Lite sylt, lite vaniljkräm, lite nutella och förståst jordgubbar. Inget vackert bakverk kanske, men väl en tårta och faktiskt supergod!
Viktigast av allt – Emmy gillade den!!
Kvällens citat:
Det är bra att umgås med glada människor
men ännu bättre om du är en av dem.
Ha en härlig kväll.
Kram Annika
(bild Amanda Henriksson)
Klänning jag hade på mig var en tunn stickad Odd Molly klänning. Mjuk och skön att ha på sig.
Blir ni också sugna på en mysig klänning så kika in på Bubbleroom  Där finns massor av härliga klänningar och även i märket Odd Molly.
Och det verkar som det kommer att bli ett härlig midsommarväder, då vill man såklart ha en somrig klänning på sig.
Dela gärna
     

Dukat och bakat när familjen samlas. Läs mer »

Hon är äntligen hemma igen!

Lämna en kommentar / Familj, Hemma hos mig. / Av / / , , , , , / 2 minutes of reading
Hejsan.
Som jag hade längtat. Längtat efter att få träffa min älskade dotter Emmy igen!
Det hade nu gått nästan tio månader sedan vi åt vår avskedmiddag hos Eva på Torget. Nästan ett helt år sedan vi kramades hejdå, jag och Emmy.
(det inlägget hittar ni här.)
Men nu var dagen äntligen inne.
Och det var precis så underbart härligt att få hem henne igen, som jag visste att det skulle vara.
Det var när jag som bäst satt på mitt kontor som högljudda tutningar hördes utanför. Och där kom de, mina båda döttrar Emmy och Amanda, direkt från Kastrups flygplats. Amanda hade trots en egen långa bilresa ända från Ungern, satt sig i bilen direkt, för att hämta hem sin älskade lillasyster. Det kallar jag syskonkärlek!!
En liten tår smög sig fram i min ögonvrå och alla hundarna blev galna av lycka av att se dem båda.
I hundarnas värld spelar det ingen roll om de varit borta i en vecka eller i ett år. Så båda var lika efterlängtade och välkomna.
Den där känslan av att ha sina döttrar tryggt hemma i soffan igen, den går helt enkelt inte att beskriva. Att i lugn och ro sitta ner och prata lite, att på håll kunna höra systrarna fnissa åt något på sina telefoner, att se hur de mot min vilja lockar upp Johnny i soffan … allt det där – det är ju det som är det verkliga livet. Det som i slutändan betyder något!
Jag var helt igenom lycklig!!
Förra gången Emmy och vännen kom hem, så anlände Emmy körande med sin kompis Matilda i rullstol pga ett brutet ben.
Vi hade skojat lite om det där och undrat i vilket skick de båda ”Australiensarna” nu skulle anlända i.
Helt bra var det inte. Emmy kom hoppande på ett ben, med det andra rejält svullet och rött. Kanske en infektion från ett sår … Hon fick helt enkelt vila foten resten av kvällen.
Senare på kvällen kom resten av familjen hit cyklandes. Alltså pappa Låke och hans underbara Gunilla.
Stefan riggade till grillen och jag njöt i fulla drag av att ha alla mina närmaste samlade.
Sånär som på min dotter Andréa förstås, som ju bor i Canada … men Andréa såg till att vara med på ett hörn hon också, fast det får ni läsa mer om i ett annat inlägg.
(alla foto i det här inlägget där jag själv är med, är tagna av Amanda Henriksson)
Dagens citat:
Var bara dig själv!
Ingen kan påstå att du gör det på fel vis.
Ha en fin dag och en stor kram från mig
Annika
Dela gärna
     

Hon är äntligen hemma igen! Läs mer »

Med svärmor på pizzeria

Lämna en kommentar / Familj, Österlen / Av / / , , , , , / 3 minutes of reading
Hejsan.
Både jag och Stefan har nyss fyllt år och min söta lilla svärmor ville bjuda med oss båda på pizzeria.
På självaste Sverigedagen hämtade vi upp lilla svärmor och rullade nerför backen till hamnen.
Vi hade bestämt att vi skulle äta på Hamnkiosken i Kivik.
Det är alltid lite speciellt för oss att komma dit ner till Kivik.
Stefan är född och uppvuxen i ett hus alldeles intill Hamnkiosken. Mittemot Buhres fiskaffär bodde han när han var liten och såklart var det som att sitta på ”mammas gata” och käka pizza den här underbara nationaldagen.
De känner till precis varenda kotte som förr bodde i de charmiga husen runt om i byn. Det var många gamla minnen som kom upp när vi satt där och njöt av kvällen. Underbara härliga minnen.
Förr i tiden var hamnkiosken ett tillhåll för byns ungdomar.
Efter lata dagar på stranden stannade de med sina bilar lite huller om bullar på grusplanen utanför. Jag kan själv minnas den tiden när jag var en liten tjej och vi stannade till där för att köpa en mjukglass innan det var dags att köra hem.
Det var en härlig tid. Stefan mindes då han hade sin båt och han och kompisarna åkte vattenskidor utanför alla solbadande turister på stranden.
Såklart önskade vi alla att vi haft Stefans far med vid bordet. Han om någon, hade haft många underbara Kivikshistorier att berätta … kanske den här…
Så var det dags att återvända till nuet och tid att välja pizzor.
Hamnkiosken hade många besökare den soliga kvällen och grabbarna ilade snabbt som vesslor mellan borden.
Glatt ställde de dock upp på en bild.
Hamnkioskens chef och ägare, Biray, känner jag sedan många år tillbaka.
Första gången jag träffade honom så var våra roller ombytta. Han var kund och jag säljare. Jag jobbade då i bygghandeln och han var ofta där för att handla byggmaterial. Biray var den mest ödmjuka, vänliga och snällaste kund jag någonsin mött.
Och såklart är han ännu lika snäll och fantastisk. Det är som om han förstått hela grejen med livet – att med vänlighet kommer man längst.
Kanske är det någon som minns inlägget från förra sommaren … annars finns det här.
Biray är inte bara snäll och vänlig, han kan baka pizzor också.
Mums!! Vi satt länge och njöt av maten, den kalla ölen och den ljuvliga kvällen.
Utanför vajade Sveriges flaggor lite varstans och en övergödd fiskmås stal pizzarester från övergivna tallrikar.
Med en spännande kamerainställning knäppte Stefan en sista bild på oss, innan vi mätta åkte tillbaka hem till lilla svärmor. Lite jordgubbar och en stund i soffan fick avrunda den mysiga kvällen.
Tack fina Karin för en mysig kväll, för mat och dryck och den lilla present jag fick med mig hem.
♥
Hemma väntade vår tillfälliga vakthund.
Det är min dotters lilla hund som ylar och skäller över nästan allting. Det är allt en farlig tur för henne att hon är så liten och så söt, för annars hade hon varit direkt odräglig.
Dagens citat:
Om du inte vet någonting?
Googla det.
Om du inte känner personen?
Kolla facebook.
Om du inte hittar någonting?
Mamma!
Ha en riktigt härlig dag. Själv ska jag ta emot min älskade underbara dotter efter snart ett helt år i Australien. Så, ja, för mig kommer det att bli en toppendag!!!
Kram Annika
Dela gärna
     

Med svärmor på pizzeria Läs mer »

Att fylla år.

Lämna en kommentar / Allmänt, Familj, Österlen / Av / / , , , , , / 3 minutes of reading
Hejsan
Förra helgen fyllde jag år. 53 härlig år.
Åldern är ingenting att hålla hemligt tycker jag. Jag förstår inte varför en del envisas med att göra det. Och ska man då egentligen låtsas vara yngre än vad man är …. eller ska man försöka verka äldre. Nej, det där har jag aldrig begripet. Och eftersom jag inte vet om jag ska dra ifrån eller lägga till så är det ju lika bra att vara ärlig. Man är så många år som man är helt enkelt.
Först av allt vill jag tacka alla som på något vis skickat gratulationer och kommit ihåg mig den här dagen.
Jag hade en vision om att skriva små tackhälsningar till var och en på facebook, men oj så många där var. Jag begav mina försök. Men jag blev så rörd och glad, och såklart har jag läst dem varendaste en.
Tack!
Det här med att fylla år var aldrig någon stor sak i min familj när jag var liten. Det där är lite sorgligt egentligen, så med mina egna töser har jag alltid försökt att fira rejält, med presenter, uppvaktning och kalas.
Jag älskar att överraska och att uppmärksamma tjejerna på deras dagar – de dagarna är ju lite mina egna också …
Mina töser var som vanligt ute i vida världen och for den här dagen, så från dem kom underbara hälsningar från jordens alla hörn.
Stefan hade lyckats komma ihåg mig det här året och plockat en stor bedårande bukett lupiner.
Jodå, det har funnits år då han totalt glömt bort mig och istället varit mäkta stolt över sig själv som kommit ihåg bror sin som fyller år dagen före mig …
Han är såååå bra på mycket, min Stefan … men mina födelsedagar får han faktiskt bara medelbetyg på.
Kanske var det årets varmaste dag, den här söndagen i juni. I alla fall kändes det så när jag dukade fram min kakbuffé till mina gäster.
Jag hade fixat ihop lite gott och blandat till kaffet.
Tidigt på morgonen hade vi varit på Orelund och köpt jordgubbar. Sötare och godare gubbar än deras, de finns nog inte.
Och såklart blev det lite av Mårtens goda Österlensallad med hem också.
Stefans spettkaka som han fått när han fyllde år, den kom väl till pass.
Är man skåning så är det extra festligt med spettkaka förstås.
En liten badsugen gosse kikade också in på min födelsedag. Han brydde sig varken om kakbuffé eller Coca colan. Han var helt enkelt mest nöjd med att träna simtag i poolens grunda del.
Vi andra fikade och njöt av dagen.
Min 53:e födelsedag avslutades hos Eva på Torget.
Med en fantastisk måltid som bestod av varmrökt lax, njöt jag av värmen, lugnet och vetskapen av att alla i min familj det här året hade hälsan och mådde bra.
Annat var det förra året …
Tusen tack till alla er som kom ihåg mig.
Dagens citat:
Det som ligger bakom dig och det som
väntar dig är ingenting i jämförelse med
det som finns gömt inom dig.
Ha en fin dag och kram
Annika
Dela gärna
     

Att fylla år. Läs mer »

Fem år av saknad.

Lämna en kommentar / Familj / Av / / , , , / 1 minute of reading
Till min älskade mamma Ingrid.
Jag saknar dig så ♥
Idag är det exakt fem år sedan du stilla och lugnt fick somna in ifrån din ”cancerjävul”.
Bara lite drygt 70 år och enligt mig alldeles för ung. Du hade önskat att få vara med så mycket längre. Du hade så gärna fått följa barnbarnens liv och njuta av dina blommor i många år framöver. Trots det så var dina sista ord till mig att du var så nöjd med livet du fått, nöjd med allt du fått uppleva och ingen bitterhet fanns längre kvar.
”En mor finns med från början som källan till ditt liv.
Med kärleksfulla blickar… hon följer varje kliv.
Sen livets första måltid har hon bjudit dig att smaka.
Hon ger dig av sin omsorg utan krav att få tillbaka.
Hon tas så lätt för given som lindring av besvär.
Och sällan blir hon tackad och sedd för den hon är.
I livets alla skeden förblir hon dock densamma…
Din alldeles unika högt älskade mamma.”
Våra liv fortsätter att snurra, dag efter dag, för det är så det är meningen.
Men i mitt hjärta finns alltid en tomhet.
Kvällens citat blir på engelska:
Looking back over a lifetime,
you see that love was the answer
to Everything.
Kram Annika
Dela gärna
     

Fem år av saknad. Läs mer »

Ett år har gått.

Lämna en kommentar / Familj / Av / / , , , / 4 minutes of reading
Hejsan.
Idag är det precis ett år sedan allt höll på att ta en vändningen med förskräckelse för oss.
Egentligen hade jag inte tänkt att skriva någonting mer om det som hände då.
Jag jobbar alltid med att positivt bara se framåt och låta tråkigheter försvinna i glömska i mitt förflutna. Men någonting i mig vill ändå tänka tillbaka och dra nytta av de erfarenheter en sådan upplevelse faktiskt ger. Livet ger oss lärdomar hela tiden, och av dem måste vi styra om våra liv. Ändra kursen i rätt riktigt helt enkelt och slå av på takten.
Jag och Stefan har ändrat kursriktning förut i livet tillsammans. Vi har erfarenhet av att livet prövat oss rejält. Saker som gjort att vi stått i vägskäl och tvingats ta ställning till vilken väg vi skulle ta.
Den här gången började det med att Stefan fick influensa … trodde han.
I efterhand inser jag att alla hundarna visste att det där inte var någon vanlig influensa. De låg alla troget vid Stefans sida och vek inte en tum. Jag minns det där så väl, de ville knappt lämna Stefan trots att jag lockade på dem.
Det blev bara sämre och sämre med Stefan och till sist kunde han inte längre andas utan hyporventilerade som jag aldrig hört någon göra förut.
Det som borde blivit en ilfart med ambulans, fick bli en ilfart med byggarjeepen och mig själv vid ratten. Larmcentralen gjorde en miss som kunnat sluta riktigt illa.
Väl på sjukhuset insåg man allvaret och det kom att bli en tre veckor lång sjukhusvistelse för min Stefan.
Det som hänt var att en vaskulitsjukdom som Stefan har och medicinerat för i sex år, hade fått ett stort skov och njurarnas funktion hade upphört. Det som händer då kan till och med jag räkna ut. Allting i kroppen blir förgiftat och alla andra organ påverkas.
Hjärtat orkade inte som det skulle och Stefan fick flyttas över till hjärtintensiven i Lund.
Man hinner tänka mycket när något sånt här händer.
Jag minns att vi båda insåg vad som verkligen var viktigt i livet och vad som egentligen betyder något.
Mycket i livet är bara bagateller. Saker som man tror är livsviktiga, de betyder oftast ingenting i efterhand.
Ingenting har någon mening om man inte har hälsan och livet,
Jag minns den här tiden. Jag minns att jag kände mig stark som en oxe, eftersom jag var tvungen att vara stark. Jag hade inget annat val just då.
Vi hade företaget som skulle fortsätta rulla. Vår personal, våra kunder, vårt hus och hem och våra djur.
När Stefans tillstånd var som mest kritiskt så minns jag att jag lovade mig själv att lägga mindre tid på oro för bagateller, mindre tid på att läsa och lyssna på tråkigheter som jag faktiskt inte kunde påverka och istället välja saker som får mig att må bra. De små enkla tingen som är så läkande för själ och sinne.
För oss slutade alltihopa lyckligt. Stefan blev bättre och fick till sist komma hem. Även om en tuff medicinering väntade på honom så hade han livet och en framtidstro. Vad kunde vara viktigare?
Det blev en fortsatt lugn sommar för oss och det kändes som om ingenting spelade så stor roll längre.
De vanliga orosmolnen för ekonomi, jobb, kunder och annat var som bortblåsta.
Vi pausade livet lite grann …. som om vi cyklade, men knappt hade styrfart….
Idag, ett år senare, så har vi fått upp farten igen. Vi tuffar på och livet snurrar. Kanske inte lika fort och lika intensivt, men takten har ökat det märker jag
Kanske vill jag med detta inlägget bara påminna mig själv om det där jag insåg då, det där som var det viktigaste. För det är så lätt att bara följa med i farten, att glömma bort vad som verkligen betyder något.
Kärleken, familjen och vännerna.
Att inte oroa sig, inte vara bitter, inte känna avund eller otacksamhet – det gynnar ingen och allra minst sig själv.
Idag är jag tacksam och glad för att allt gick bra.
Kvällens citat:
Var besvärlig
Ta plats
Höj din röst
och backa inte.
Vi håller
varandras
händer
när livet bli läskigt.
Det var en liten påminnelse om vad livet lärde mig.
Jag önskar er en härlig kväll och kram på er
Annika
Dela gärna
     

Ett år har gått. Läs mer »

Rulla till toppen