älskad dotter

En promenad med extra-allt.

Hejsan.

Det var en tidig morgon strax före midsommar. En vanlig runda runt sjön, precis som tusen gånger förut. Men vid min sida gick hon, hon som jag längtat efter ett helt långt år. Min äldsta dotter.

Morgonen var mättad efter nattens regn och åskoväder. Naturens kändes lika nytvättad som de nymanglade lakan jag dagen innan lagt i gästsängen.

Sommarblommorna hade avlöst alla vårens plantor.

Vid slottsstallet var det tyst och stilla. Inte minsta lilla gnäggning hördes, inte ens en liten hästafis.

Vid sjöns badplats hade majsen växt till sig av den senaste tidens regn.

På scouternas brygga låg änderna och vilade sig i solen.

-här kan vi väl sätta oss en stund, sa jag till min dotter.

-nej mamma, nu ska vi inte störa fåglarna, svarade hon, som den typiska djurvän hon alltid har varit.

Alltså smög vi bara tyst förbi.

För mig var det en av tusentals rundor runt den här gamla sjön. Ändå kändes det som varenda sekund var så värdefullt. Dyrbar som guld.

Tillsammans med den dotter jag bara träffar några dagar varje år. En promenad precis som vanligt, men ändå något alldeles speciellt! Som nyttig proteindryck för mitt glödande mammahjärta.

Dagens citat:

Inte förrän längtan går över till saknad förstår man hur underbar längtan är.

Jag längtar redan tills nästa gång hon kommer hem. Tills dess ska jag se till att hålla stigen runt sjön upptrampad.

Kram Annika

Stoppa tiden!

 (inlägget innehåller reklamlänkar)
Hejsan.
Jag har egentligen inga problem alls med att tiden går och livet rullar på. Det är som det ska vara.
Men det var när jag av en händelse råkade se i min telefonlista att det gått hela två månader sedan jag senast pratade med min äldsta dotter. Min älskade fina unge som bor i USA!! Då ville jag bara stoppa tiden, stanna upp för att liksom hinna med allting.
Årstiderna kommer och går och jag bara älskar dagarna, timmarna, minuterna och sekunderna.
Det jag inte riktigt gillar är hur mycket underbart som finns, men som jag inte hinner med alltid.
Såklart anhöll jag genast om en telefontid med min fina tös. För det måste man när hon bor på andra sidan jordklotet. Bestämma och planera.
Nu är jag fulltankade med härlig Andréa-energi igen. Jag har fått höra en massa makabra historier från veterinärvärlden och djursjukhuset. Historier som fick det att vända sig i min mage, men som Andréa med ett glittrande skratt sa:
-de va rolit…
Min underbara unge, du är skapt för ditt jobb och jag smittas verkligen av din glädje!
Dagens citat:
Alltså: du har ett liv! Ät glass!
Kyss den där snyggingen! Res! Dansa
som om ingen tittar på! Skriv dikter!
Lyssna på musik! Bestig det där berget!
Utmana dig! Väx! Eller stanna hemma!
Men låt aldrig fruktan över vad andra
skulle tycka om dig hindra dig från att
vara du!
Ord som är så mycket du min härliga Andréa.
Bara kör!
Ännu är det sommar och varmt där min dotter bor i Auburn i USA, och det hörs så skönt.
Samtidigt har vi här hemma nu rotat fram vinterkläderna. Kanske är vinterkängorna inte riktigt i det skick som ni minns att de var i våras när de ställdes undan…
Tips:
Just nu är det kampanj på Timberlands kängor och skor.
De här tror jag nog att min dotter hade gillat.
De här kängorna i cool färg kanske är något för Stefan när gipset plockas bort.
Eller lite julklappstips här och här till julklappsleken.
Ha en fin dag alla och kram på er.
Annika

Hon är äntligen hemma igen!

Hejsan.
Som jag hade längtat. Längtat efter att få träffa min älskade dotter Emmy igen!
Det hade nu gått nästan tio månader sedan vi åt vår avskedmiddag hos Eva på Torget. Nästan ett helt år sedan vi kramades hejdå, jag och Emmy.
(det inlägget hittar ni här.)
Men nu var dagen äntligen inne.
Och det var precis så underbart härligt att få hem henne igen, som jag visste att det skulle vara.
Det var när jag som bäst satt på mitt kontor som högljudda tutningar hördes utanför. Och där kom de, mina båda döttrar Emmy och Amanda, direkt från Kastrups flygplats. Amanda hade trots en egen långa bilresa ända från Ungern, satt sig i bilen direkt, för att hämta hem sin älskade lillasyster. Det kallar jag syskonkärlek!!
En liten tår smög sig fram i min ögonvrå och alla hundarna blev galna av lycka av att se dem båda.
I hundarnas värld spelar det ingen roll om de varit borta i en vecka eller i ett år. Så båda var lika efterlängtade och välkomna.
Den där känslan av att ha sina döttrar tryggt hemma i soffan igen, den går helt enkelt inte att beskriva. Att i lugn och ro sitta ner och prata lite, att på håll kunna höra systrarna fnissa åt något på sina telefoner, att se hur de mot min vilja lockar upp Johnny i soffan … allt det där – det är ju det som är det verkliga livet. Det som i slutändan betyder något!
Jag var helt igenom lycklig!!
Förra gången Emmy och vännen kom hem, så anlände Emmy körande med sin kompis Matilda i rullstol pga ett brutet ben.
Vi hade skojat lite om det där och undrat i vilket skick de båda ”Australiensarna” nu skulle anlända i.
Helt bra var det inte. Emmy kom hoppande på ett ben, med det andra rejält svullet och rött. Kanske en infektion från ett sår … Hon fick helt enkelt vila foten resten av kvällen.
Senare på kvällen kom resten av familjen hit cyklandes. Alltså pappa Låke och hans underbara Gunilla.
Stefan riggade till grillen och jag njöt i fulla drag av att ha alla mina närmaste samlade.
Sånär som på min dotter Andréa förstås, som ju bor i Canada … men Andréa såg till att vara med på ett hörn hon också, fast det får ni läsa mer om i ett annat inlägg.
(alla foto i det här inlägget där jag själv är med, är tagna av Amanda Henriksson)
Dagens citat:
Var bara dig själv!
Ingen kan påstå att du gör det på fel vis.
Ha en fin dag och en stor kram från mig
Annika
Scroll to Top