Familj

Stefans kalas, med en servis som bär på många olika minnen.

Lämna en kommentar / Familj, Hemma hos mig. / Av / / , , , , , / 2 minutes of reading
Hej hej
I morse skrev jag ett inlägg om Stefans födelsedag.
Det här med fester, party och stora tillställningar är inget han är så glad för. Han är fullt nöjd med det lilla enkla.
Men fyller man år, så blir det ändå lite fest såklart. För de allra närmsta.
Jag dukade lite fint och satte in syrener i vasen med måsen på. Den där danska servisen som jag samlat på sedan jag var ung, och som kommer fram när någon fyller år.
Förmodligen är servisen hopplöst ute och omodern, men det gör mig ingenting. För mig bär den på så många härliga minnen. Genom åren har jag fått delar av många personer som funnits i mitt liv.
Den först koppen fick jag av min första, stora och riktiga kärlek. En person som även Stefan känner mycket väl.
-”sluggojävel”, säger Stefan med ett skratt, när kopparna är framme och vi påminns om var alla delar kommer ifrån.
Svärmor Karin får också något drömskt i blicken när hon pekar ut vilka saker jag fått av henne.
Såklart hade jag bakat en enkel jordgubbstårta till kaffet. Inget märkvärdigt, bara sockerkaka, vaniljkräm och grädde. Det kan nästan inte bli godare.
 I present hade Stefan fått lite nya kläder av mig. Snygg och stilig tycker jag att han ska vara.
–posera nu lite fint och håll in magen, kommenderade jag, när hela härligheten skulle förevigas.
Sedan skrattade vi båda så det knappt gick att ta fler bilder …
 -nej, det blir nog bättre om du håller dig i parasollet …
Själv hamnade jag också på bild när finklänningen åkt på.
Dagens gäster var svärmor Karin och min pappa Kurt.
Vi fick en mysig eftermiddag, med underbart väder, kaffedrickande och korvgrillning.
Jag tror inte att ett 62 årskalas kan bli så mycket bättre för en man som Stefan ”Sniff” Olsson.
Kvällens citat:
Det är livet självt
som är den verkliga festen.
Ha en fin kväll och kramar från mig.
Annika
Dela gärna
     

Stefans kalas, med en servis som bär på många olika minnen. Läs mer »

Ja må han leva ut i hundrade år …

Lämna en kommentar / Familj, Hemma hos mig. / Av / / , , , , , / 2 minutes of reading
Hej hej
I helgen har min käre Stefan fyllt år.
Den ångest han hade när han fyllde 60, tycks nu ha försvunnit bort. Kanske är det hans sjukdom i fjor, som fick honom att förstå att åldern inte är viktig. Det är hälsan och hur man mår som betyder allt. Och att han helt enkelt fick överleva och nu fortsätta lägga år till år …
Även om min käre make nu sakta börjar närma sig pensionsstrecket, så märker jag inte att han för den sakens skull har blivit övermogen. Så där som en del människor gärna blir då de blir äldre. Han är precis lika härligt barnslig som alltid, och han bjuder alltid på sig själv.
Det kan ju ha att göra med hans unga hustru …
Morgonen började med att vi i familjen gratulerade den snarkande grisen. Med familj menar jag alltså jag och hundarna. Alla hundarna var med på firandet såklart, och det blev överfall i sängen.
Sedan la sig lugnet och Stefan somnade nästan om lite grann när det plötsligt var dags för nästa överraskning.
Det var min dotter Amanda som kom hit ut till Gyllebo innan hon skulle börja jobba.
-jag måste sticka igen, log Amanda och räckte över en stor papperskasse.
-jag börjar snart jobba, men grattis på er båda två, du också mamma på morsdag ….
Sedan for hon iväg så dammet yrde på grusvägen utanför.
I papperskassen hade hon lagt allt vad man behövde för att fixa Stefans favoritfrukost. Allt det där som han verkligen gillar, till och med två kokta ägg. Åt mig hade hon köpt en söt liten krukväxt.
Lilla, fina Amanda – alltid så omtänksam och påhittig.
Som den sanne entreprenören och egenföretagaren Stefan ju nu är, så spelar det ingen roll om man fyller år eller inte. Såklart måste han jobba lite ändå.
Där under sitt parasoll satt han och fixade med några mått som måste bli klara tills på måndag.
Sådana är han, min käre Stefan.
Jag själv dukade lite fint för de gäster som skulle komma under dagen. Men det får ni läsa mer om i nästa inlägg.
Dagens citat:
Avundas aldrig någon det sken av lycka han har
för du känner inte hans hemliga sorger.
Njut av dagen och må väl.
Annika
Dela gärna
     

Ja må han leva ut i hundrade år … Läs mer »

Morsdag 2018

Lämna en kommentar / Allmänt, Familj / Av / / , , , , / 2 minutes of reading
Hejsan
Hoppas ni alla njuter av de sista dagarna i maj månad.
Jag älskar den här tiden på året. Det händer så mycket roliga saker då tycker jag.
I helgen var det morsdag, och vi var många som sände våra mammor en extra tanke.
Jag var såklart hos min egen lilla mamma…
Snart är det fem år sedan min mamma gick bort i cancer.
Och för mig känns det som det var i går som vi sågs.
Hennes gravplats ligger så vackert placerad i en backe med utsikt över Brösarps ”lilla” skola. Skolan där jag gick som liten tös.
En plats som är så fridfull och behaglig.
Jag satte en liten nejlika och lite vita små lobelior i kanten av stenen.
Egentligen skulle jag önskat att jag kunnat fylla hela gravplatsen med blommor. Som ett prunkande blomsterhav. Blommor som jag vet att min mamma älskade så mycket. Men min tid räcker inte till för att vattna och hålla fint även där.
Fast jag vet att min mamma förstår. Jag kan höra hennes röst som  säger:
-asch, strunt i det, man kan inte hinna allt …
För om det är någon som förstår, så är det just mammor!
Såklart var vi och firade Stefans lilla mamma också.
Svärmor Karin.
Det var jag och alla hennes ”små pågar” som var och firade henne med blommor och en kaffetår.
De där ”små” pågarna är allihopa runt pensionsåldern nu. Men som för alla mammor så är de här pågarna fortfarande Karins ”små pågar”. Det är så det är att vara mamma!
Såklart blev jag själv också ihågkommen den här dagen. Genom fina meddelande och sms blev jag så påmind om hur mycket de alla tre tänkte på mig. För det är det som är det viktigaste, att komma ihåg och visa omtänksamhet.
På Emmys instagramstory snurrade en bild av mig hela dagen. Den där bilden som jag vet att Emmy gillar på mig. Ett foto då jag är på väg på militärträning med hunden Johnny och spexar med min basker.
Dagens citat:
Jag vet att Gud inte ger mig mer än vad jag kan hantera.
Jag önskar bara att han inte hade litat så mycket på mig.
//Mother Teresa
Nu önskar jag er alla en skön dag.
Kram Annika
När jag har klänning på mig brukar jag få frågor på märke och inköpsställe och sådär …
Den här klänningen är en Pernilla Wahlgren klänning, inköpt i en lokal klädaffär.
Jackan är ett gammalt Ullaredsfynd.
Skorna är köpta på Emporia i Malmö och ganska osköna!
Trädgårdshandskarna är världens bästa montagehandskar från Stefan Hantverkarns handsk-lager.
Kram igen från mig.
Dela gärna
     

Morsdag 2018 Läs mer »

Systrarna Henriksson – mitt kött och blod.

Lämna en kommentar / Familj / Av / / , , , , , / 3 minutes of reading
Hej hej
Många vet nog att jag sörjer lite över att inte kunna träffa alla mina döttrar så mycket som jag skulle önskat.
Det finns liksom tomma platser i mitt hjärta som skramlar runt och ekar sorgligt.
Ibland skramlar de där platserna lite extra mycket, nästan så ljudet blir öronbedövande. Som en tom konservburk med några stenar i. Det är ett ljud som bara jag själv kan höra inne i mitt eget huvud. Som om de tomma platserna i hjärtat kräver att fyllas på med något mjukt och skönt.
Det hjälper inte att träffa andras rara ungar. Nej, ingenting kan ersätta mitt eget kött och blod.
Men snart, snart väntar jag hem min yngsta dotter Emmy.
Det är hon som är och jobbar i Australien. Det är andra året hon är där nu. För reglerna är sådana, att om man arbetar inom lantbruk i 90 dagar, så blir man berättigad till ytterligare ett visumsår i landet. Såklart har Emmy och kompisen Matilda tagit den chansen
-snälla Emmy, skicka lite bilder så jag får se hur ni har det. Gärna när du är nerbajsad och dann, det gör ingenting. 
Ja så skrev jag till henne för inte så länge sedan. Inom kort fick jag ett svar tillbaka:
-jag har inga foto där jag är skitig eller full med kobajs … jag borde kanske ta några sådana bilder …
Ja, hon har alltid haft en underbar humor, tycker jag. Precis som jag själv skulle kunnat svara, om jag fått samma uppmaning.
Kanske är det såhär man ser ut när man är ren och nyduschad där borta i Australien, kanske är det inte alls som hon skämtar…
Tusen tack för alla bilder gumman ♥
Min dotter Andréa jobbar sina sista veckor på djursjukhuset i Canada nu, och flyttar snart till Alabama i USA istället. Hennes visum och alla papper är klara. Hon har blivit testad så hon inte ska smitta ner hela de förenta staterna med allehanda smittor såsom rabies och andra hemskheter. Hon är nu godkänd och välkommen dit.
I förra veckan fick jag ett meddelande från henne. Hon gör ju det som hon älskar allra mest i hela världen. Räddar djur. Den här gången var det fyra små söta valpar som hon lyckades rädda vid en svår förlossning. Den första drog hon ut och de andra tre plockades ut genom ett akut snitt.
Min älskade tös, vad jag saknar dig. Men samtidigt gläds mitt mammahjärta när du får göra sånt som du brinner för.
Så har jag min älskade Amanda. Min tvillingsjäl och min stolthet.
Amanda bor ganska nära mig, så henne träffar jag såklart mycket oftare.
Hon jobbar ganska mycket, och har ofta planer och drömmar.
Jag älskar hennes klokhet, som ibland är större än min egen. Ibland är det så skönt att rakt och ärligt få någon annans syn på saker och ting. Det får jag genom Amanda. Fast det händer såklart att även jag vet bäst, för ibland är det ju så att erfarenheten ger en viss kunskap.
Min fina Amanda ♥
Tack för att du finns!
Tack för att ni alla finns, systrarna Henriksson!
Kvällens citat:
En mors kärlek är en kärlek ingen glömmer
Nej, man kan inte ge sina barn för mycket kärlek. Man kan inte uppmuntra eller berömma för mycket.
Det är jag övertygad om.
Att älska och berömma betyder inte att man inte sätter gränser och visar vad som är rätt och fel. Såklart har jag och tjejerna haft ett otal duster sinsemellan. Hårda ord, tårar och dörrar som slagits igen. Konstigt vore det väl annars.
Ha en fin kväll och berätta för ungarna att ni älskar dem!
Annika
Dela gärna
     

Systrarna Henriksson – mitt kött och blod. Läs mer »

Av samma skrot och korn

Lämna en kommentar / Familj, Hemma hos mig. / Av / / , , , / 3 minutes of reading
Hejsan
Det var som om jag kunde höra Astrid Lindgrens röst inne i mitt huvud hela den där eftermiddagen.
En eftermiddag då jag hade besök av min syster och två badsugna grabbar.
Jag kunde riktigt se i deras pillimariska små ögon hur de tänkte samma tankar som Astrid skrev i en av sina underbara böcker…
-Hyss hittar man inte på, de bara blir.
Och att det är hyss det vet man inte förrän efteråt.
Det var en härlig eftermiddag. Vi vuxna satt i trädgården och drack kaffe medan grabbarna lekte i poolen.
Parasollet hade vi fått  fälla upp som skydd för den gassande solen.
Småhundarna var även de eld och lågor och det var som om de alla fyra pratade samma språk.
Johnnyhunden låg inne i sin svala tvättstuga för att inte stressa upp sig allt för mycket av alla vilda lekar.
I luften låg en tung doft av syrener. Det är syrenernas tid, men bara en pytteliten kort stund till.
För allt går så fort när årstiderna kommer i olag. Som i år när det hoppat över våren och gått direkt till sommaren.
Det är den 17:e sommaren jag bor i Gyllebo, men aldrig förr har jag upplevt att vi haft så mycket mygg.
Jag sände en tacksam tanke till min thailändska vän som försett mig med myggrökelser.
Jag älskar rökelser i alla dess former. De doftar sommar, värme och avkoppling.
Och att myggorna hatar dem det är ju ett enda stort plus.
Tidigare den dagen hade jag haft besök av några av våra goaste vänner. På en snabb titt kom de för att gratulera Stefan.
Men Stefan var iväg på kundbesök precis, så jag fick ensam njuta av vännernas sällskap och ta emot de presenter de haft med till Stefan.
Ett fång med de ljuvligaste rosor, ett choklad och det bästa av allt – en håv med förlängningsbart handtag – perfekt för honom att ha i poolen.
Jag bjöd dem på – vatten – och de var nöjda med det, de såg nog att jag var trött.
Vissa vänner älskar man bara lite mer – det här är sådana vänner för mig!
Dagens citat:
Lycka är att vara lycklig!
Lycka är inte att få andra att tro
att man är det.
Jag har hittat min väg till lyckan. Jag vet att min lycka finns i de där små sakerna i livet. Och jag vet att jag själv är ansvarig för att öppna ögonen och se dem.
Men såklart händer det att jag får ”sten i skon, det är en grop i vägen eller något annat som skymmer solen”. Det är så livet är. Man kan vara lycklig trots allt det där.
För livet pågår och man har inte tid att vänta på att allt ska bli perfekt.
Hoppas ni alla hittar vägen till just er lycka
Kram Annika
Dela gärna
     

Av samma skrot och korn Läs mer »

Bröllopsdag, och jag är inte hemma.

Lämna en kommentar / Allmänt, Familj / Av / / , , , , / 1 minute of reading
Hej hej
Precis, just idag så har jag och Stefan varit gifta i 14 år. Ja, jösses som tiden springer.
Under de här åren har vi fått vara med om massor. Både tråkigheter, men också såååå mycket roliga saker och så mycket lycka och glädje.
Jag minns så väl den där dagen då vi gifte oss i det lilla kapellet vid havet. Vid vår favoritstrand vid Knäbäck.
Stefan i jeans och jag barfota i en enkel militärgrön klänning. I handen hade jag en bukett med vita blommor, lite inspirerad av naturen och i Stefans jeansjacka satt en vit ros.
Nu gäller det för mig att skynda mig hem till Skåne igen, till Gyllebo och till min Stefan. Ikväll ska vi fira vår dag lite extra. Elfenbensbröllopsdag. Kanske tar vi en kanna kaffe och en enkel baguette med räkor med oss ut i skogen och bara njuter. Kanske hittar vi stället med mina älsklingsblommor också – liljekonvalj.
Bara han och jag.
(fotograf Emmy Henriksson 2017)
Dagens citat är till dig Stefan:
Du är min himmel
på jorden.
Ha en fin dag och kram från mig.
Annika
Dela gärna
     

Bröllopsdag, och jag är inte hemma. Läs mer »

Valborg 2018

Lämna en kommentar / Allmänt, Familj / Av / / , , , , , / 2 minutes of reading
Hejsan
Så fort tiden springer. Redan är vi en bit in i Maj månad.
Vår Valborg firade vi, som så ofta, hos min älskade faster och farbror i Komstad.
Valborg bjöd på friska vindar. Ja, nästintill storm emellanåt. Jag kunde se på sociala medier hur byarna runt om på Österlen ställde in sina majbålseldar på grund av den hårda vinden.
I Komstad började vi som alltid med korvgrillning. Var och en brukar ta med sig vad man vill grilla. Och alltid har vi på tok för mycket senap.
I Komstad brukar det vara ett glatt gäng i alla åldrar. Allt ifrån gammal till ung.
En skön avslappnad stämning som det liksom bara blir där i Komstad.
Ute i trädgården stod magnolian nästan i sin vackraste skrud den här kvällen.
På grund av vädret dukade vi upp vår mat i köket. Alltsammans i en härligt, skön blandning.
Att sitta där vi köksbordet i Komstad med mina kusiner och äta grillad korv, det kändes så mysigt och hemtamt.
När det sedan var dags för oss att elda vårt bål så var det som någon farit över Komstad med sitt trollspö. Vinden hade mojnat och det var nästan kav lugnt. Det blev en fantastisk kväll.
Länge, länge stod vi vid elden och njöt av kvällen.
Sedan gick vi in och njöt av kaffe och kaka som min fantastiska faster ordnat.
Såklart kan jag inte skriva ett helt inlägg om vårt Valborgsfirande, utan att skänka min älskade kusin Camilla en liten tanke. Det här året som var det första utan henne. En kväll då hon fanns här så levande i allas vårt minne, i våra tankar,  ja nästan så jag kunde höra hennes skratt för ett litet tag….
Camilla, så innerligt saknad ♥
Tusen tack för att vi återigen fick fira vår Valborg tillsammans med er alla i Komstad.
Tack världens bästa Berith och Wilton.
Dagens citat:
Att vara med någon som ger
dig kramp i magen för att
man skrattar så mycket är
bland det bästa som finns.
Ha en härlig dag och kram kram.
Annika
Dela gärna
     

Valborg 2018 Läs mer »

Avslag från försäkringskassan – igen.

Lämna en kommentar / Allmänt, Familj / Av / / , , , , / 3 minutes of reading
Hej hej
I förra veckan kom brevet på min överklagan om Stefans sjukpeng från försäkringskassan. Avslag igen …
Inte en krona kommer att betalas ut från januari månad, det verkar nu vara klubbat och klart.
Nu har Stefan överlevt ändå. Han har ju mig som finansminister, så han har haft pengar till både kaffe och snus, även om det tullats rejält  på pensionspengarna …
Jag kunde se hur arg Stefan blev när han satt där med beslutet i näven.
–Nej, där är tydligen inget fel på mig, fräste Stefan, och slog numret till Ejlertslunds Grus & Betong.
-Nu ringer jag och beställer gjutningen till huset …
Sedan linkade han haltande ut i sin grävmaskin.
Grundelementen, armeringen och alla avloppsrör kom på plats i ren ilska och jag insåg att jag gjorde säkrast i att hålla mig inomhus på behörigt avstånd.
Jag känner Stefan och jag vet att han hade på ren trots kunnat fortsätta jobba med två brutna ben om det skulle vara så.
För någon månad sedan ringde en okänd kvinna mig på mobilen.
Hon var från Skattemyndigheten och ville bara höra om huset vi sökt bygglov för nu var klart … ja för i  så fall skulle vi genast börja betala skatt för det… hon kunde skicka ut en blankett sa hon …
Jag tänkte på det där telefonsamtalet när jag såg Stefan sitta där i sin grävmaskin, hög på smärtstillande tabletter, men med en entreprenörs envishet. En liten småföretagare som aldrig är fri, aldrig sjuk och alltid betalar sin skatt. Ringer en kund så kör han dit oavsett hur röd den dagen är. Han ser till så att jag och en sex, sju andra grabbar varje dag har ett jobb att gå till och varje månad pengar på våra konton. För utan honom hade det blivit noll och ingenting – i alla fall i den här ”fabriken”.
Varför blir han sviken när han behöver? Varför ville ingen ambulans hämta honom när han höll på att dö? Varför har inte han rätt till sjukpeng när han verkligen behöver? Jag blir så arg.
Men så kom gjutbilen och jag kunde se hur det blev fart på grabbarna. De unga killarna hade kommit en stund för att hjälpa till. När man gjuter måste man vara många och då är det bråttom …
Den där dagen var Stefan både ledsen och arg, men i ren ilska är plattan till vårt lilla hus nu klar.
Förmodligen kommer det att dröja ett tag innan där står ett färdigt hus, så Skatteverket får försöka klara sig utan vår fastighetsskatt ett litet tag till …
Den kvällen låg Stefan sedan bara på soffan med en flodhästfot och lät sig villigt bli uppassad av oss alla… för något annat kunde han inte.
-tidningen tack.
-hämta min snus
– räck mig dosan
-släpp in katten
I min hjärna började jag  formulera brevet till nästa överklagande till fk, kanske ett brev till kvällstidningen också och eventuellt ett till Kalla Fakta …
Nu när Stefan själv inte kan sätta ner foten så hårt, så får förbaske mig jag försöka göra det!
Kvällens citat:
Ingenting är säkert här i världen
utom döden och skatterna.
Ha en fin kväll.
Kram Annika
Dela gärna
     

Avslag från försäkringskassan – igen. Läs mer »

När lillan kom till jorden …

Lämna en kommentar / Familj / Av / / / 4 minutes of reading
Hejsan.
Den 1 maj 1988 är en dag som jag aldrig någonsin kommer att glömma.
Då när klockan var fem i åtta på morgonen så tittade hon ut, vår förstfödda lilla prinsessa. En liten tjej som vi trodde skulle vara en liten, spinkig, ljushårig bebis och som skulle passa till att heta Linn …
Det blev något mycket bättre, det blev en svarthårig liten knubbig tjockis som fick namnet Andréa!
När jag var gravid med Andréa så var det inte som det är nu för tiden, att man gläder sig, förbereder sig och har stora babyshowerparty. Nej, då var det otur att köpa saker i förväg och man skulle för allt i världen inte ta ut någon glädje i förskott ifall något gick snett. Som om alltihopa bara skulle gå tillbaka och försvinna i glömska då.
När jag blev mamma för första gången hade jag nästan inte köpt en enda sak. En barnvagn var beställd, men att ta hem den var inte att tänka på, det fick vi fixa på hemvägen från BB …
Med åren har jag lärt mig att istället ta ut så mycket glädje jag bara kan i förskott!! Alltid!
Jag och pappa Låke höll som bäst på att renovera den lilla avstyckade gård som vi köpt och jag jobbade på så mycket jag kunde.
På Valborg var det nog en vecka kvar till beräknad förlossning. Vi hade bjudit in släkt, grannar och vänner till ett majbålsfirande och jag minns att det var lite tungt att springa med alla saker ut till bålet den där kvällen.
Det blev en glad och lyckad kväll och jag var inte i säng förrän en bit efter midnatt.
Den där natten vaknade jag igen vid fyra tiden och klockan sex på morgonen anlände vi till Ystad BB, eftersom jag hade fått lite väl ont i magen och jag borde kontrollera det hela.
Där hamnade jag i ett förberedelserum för inskrivning, ombyte och kontroller.
Det skulle visa sig att jag inte skulle komma längre än dit, eftersom Andréa då hade bestämt sig för att det var dags att komma ut.
Fem i åtta kom hon och jag var den lyckligaste mamman i hela världen.
Att föda barn och bli mamma var det bästa jag gjort i hela mitt liv. Jag var liksom som klippt och skuren för det.
I alla fall sa hon det, den lite häpna barnmorskan som inte riktigt hann med i svängarna när min lillan kom till jorden.
Andréa var en underbar unge och jag minns att jag njöt av varenda sekund när hon var en liten bebis.
Andréa var en underbar tjej. Redan som liten hade hon båda fötterna på jorden, men med en räv bakom vardera öra.
Hon var lite ”lillegammal” och hon lekte hellre med alla våra djur än med sina leksaker på rummet.
Det kom ytterligare två underbara tjejer in i familjen och Andréa blev storasyster. En roll hon passar så bra till. Hur hon var som storasyster lämnar jag åt Amanda och Emmy att bedöma, men jag vet att de idag älskar henne gränslöst.
Fortfarande är hon den beskyddande storasystern, även om hon har kvar sin busiga sida och ofta gör små retliga saker mot sina systrar.
Som tonåring var Andréa som de flesta andra tonårstjejer skulle jag tro. Hon gjorde förbjudna saker såklart.
Hon var redan då självständig och med sin svarta epatraktor for hon som 15-åring över hela Österlen.
Sin student tog hon i Ystad med ganska skrala gymnasiebetyg. Jag tror att hon på den tiden hellre busade med killarna och hade kul.
Och jag tycker väl också att om man inte får busa med killar när det finns roliga killar… ja när tusan ska man då få busa med killar … Livet är liksom så kort.
Såklart har vi föräldrar hjälpt och stöttat henne i valet av utbildning och arbetsplaner. För den dagen kom då hon själv insåg att valet och ansvaret var hennes eget då det gällde sin framtid.
Med mycket envishet och kämparglöd läste hon in alla de missade betygen och ämnena på komvux under två års tid. Sedan började hon resan mot sin dröm – att bli veterinär.
Var hon står idag kan man läsa här.
Idag är hon en strålande vacker kvinna, och jag älskar henne precis lika mycket som den dagen då jag för första gången fick se henne och hålla henne vid mitt bröst.
Ett stort varmt grattis min älskade tös!!!
 Kvällens citat får bli Andréas älsklings citat.
Det där av ” Det lilla Blå Tåget” …
Det ska gå, det ska gå, det ska gå …..
Kram och ha en härlig kväll
Annika
Dela gärna
     

När lillan kom till jorden … Läs mer »

Hur allting kan förändras på en sekund.

Lämna en kommentar / Allmänt, Familj / Av / / , , , , , / 3 minutes of reading
Hejsan
Ibland händer det saker som får mig att inse hur skört livet är. Saker som skakar om rejält. Jag inser hur fort allting kan förändras. På mindre än en sekund kan någon du håller kär plötsligt bara vara borta. Eller jag själv … bara som ett poff …
Det här handlar om min älskade dotter, min älskade Amanda.
Det var i början av året som någon backade in i Amandas parkerade bil. Ingen fara med det egentligen. Skadorna på bilen blev ganska stora, så kostnaden för en reparation skulle komma att överstiga bilens värde. Alltså blev det skrotning. För Amandas del blev det bara att leta efter en ny bil. Hon var skyddad av sin försäkring, men tyckte ändå att det var tråkigt såklart.
-skit, suckade hon …
Men så fann hon den. Sin nya pärla. Hon hade bestämt sig för att lägga lite mer pengar på sin bil den här gången, och skickade glädjestrålande ett foto till mig. Strax efter påsk var den hennes. Den nya glänsande volvon.
I knappt två veckor hann hon köra med sin nya fina bil…
Det var en kväll som min telefon ringde. Det var Amanda.
-mamma, jag har kraschat … vad ska jag göra ….
Ja, vad svara man på en sådan luddig fråga??
För att göra en lång historia kort, så gick allting bra, trots allt. Och med bra menar jag att det inte blev några personskador.
Det som hänt var att Amanda bromsat in för en lastbil som skulle svänga och bilen bakom Amanda brast i uppmärksamheten och dånade rakt in i hennes bakända. Krasch!
För Amandas del blev det en natt på akuten med huvud och nackröntgen. Återigen blev det skrot av bilen.
Men allting kunde fått ett helt annat slut! Även om Amanda nu är stel och öm i rygg och nacke, och måste vara uppmärksam på så det inte förvärras, så gick allt ju bra, med tanke på hur det kunde ha gått …
Jag tänker på hur allting kan förändras, bara som genom ett trollslag.
Hur oändligt tacksam jag är för varje gång jag kan ge mina töser en kram.
Jag njuter så av att sitta i mitt vardagsrum med min familj, mina hundar. Se hur dammet dansar i solens strålar. Att kunna notera att fönsterdörren är full av hunddregel och behöver putsas. Att veta att vi alla lever här och nu och i morgon kan vi städa …. om vi inte väljer att göra något roligare förstås….
Den där eftermiddagen då en dåre körde in i Amanda, så hade hon varit i Malmö och handlat. På Ikea hade hon köpte nya glas åt både sig själv och åt mig. Helt osannolikt så höll de där glasen som låg i bilens bagageutrymme. Varje gång jag använder dem, så kommer jag att påminnas om hur tacksam jag ska vara över livet.
När allting går bra så kan man tillåta sig att skoja.
Såklart får Amanda lite pikar från vännerna efter att ha kvaddat sin andra bil på väldigt kort tid … även om hon själv är helt utan ansvar för allting. På sitt facebookflöde hittar jag den här bilden ….
Jag ler lättad och tänker att nya bilar finns det ju miljarder av.
Kvällens citat:
”För att utgöra en ovärderlig faktor i någons liv
behöver du varken vara rik, snygg, framgångsrik
eller komma med smarta råd. Du behöver bara visa
att du finns där, med all din kärlek, när livet skakar till.”
Var rädda om varandra.
Kram Annika
Dela gärna
     

Hur allting kan förändras på en sekund. Läs mer »

Rulla till toppen