lilla svärmor

En ny stjärna tändes den natten.

Hej.

Jag hade tagit mitt bad i den lilla vaken och jag såg dagens ljus gry över sjön.

Samtidigt som dagen blev allt ljusare, så mörknade himlen och det såg mer och mer ut som ett kuliss i ett skådespel.

I min ficka började telefonen plötsligt ringa. Det var Stefan. Det knöt sig en aning i min mage och högg till i mitt  bröst. Stefan brukade ju nästan aldrig ringa vid den tiden…

-mor är död, sa han bara…

Jag satte mig ner vid sjön igen och vände ansiktet mot himlen. Svärmor Karin var död. Fina, goa Karin…

När jag satt där och tog in beskedet och lät tankarna flyga kors och tvärs, då ändras färgerna i skyn. Som om himlen firade att de fått en ny stjärna under natten. Som om det var en välkomstfest däruppe. Ett partaj som blev mer och mer livat såg det ut som, av det varma skenet att döma. Här nere på jorden kändes vinden genast några grader kallare. En länk hade brustit.

Min egen tro är egentligen ganska trist. Jag tror att när livet är slut, så är det slut.

Men jag väljer att tro på annat när sorgen drabbar mig. Då väljer jag att tro att det finns något mer. Som en tröst för att stå ut med att mista nära och kära så tror jag då att vi alla kommer ses igen. Det är väl det tron är till för – att ge tröst och skänka hopp.

När jag kom fram till badplatsen så var skogen upplyst med ett rött och varmt sken. Ett milt ljus som för att göra morgonen en smula lättare.

Älskade Karin, älskade svärmor – Vila i Frid ♥

Mina varmaste tankar till dig Stefan ♥, och Thomas och Mats.

Dagens citat:

Vårt liv är en vindfläkt, en saga, en dröm
En droppe som faller i tidernas ström
Den skimrar i regnbågens färg en minut
brister och faller och drömmen är slut.

Var rädd om varandra.

Annika

Med svärmor på pizzeria

Hejsan.
Både jag och Stefan har nyss fyllt år och min söta lilla svärmor ville bjuda med oss båda på pizzeria.
På självaste Sverigedagen hämtade vi upp lilla svärmor och rullade nerför backen till hamnen.
Vi hade bestämt att vi skulle äta på Hamnkiosken i Kivik.
Det är alltid lite speciellt för oss att komma dit ner till Kivik.
Stefan är född och uppvuxen i ett hus alldeles intill Hamnkiosken. Mittemot Buhres fiskaffär bodde han när han var liten och såklart var det som att sitta på ”mammas gata” och käka pizza den här underbara nationaldagen.
De känner till precis varenda kotte som förr bodde i de charmiga husen runt om i byn. Det var många gamla minnen som kom upp när vi satt där och njöt av kvällen. Underbara härliga minnen.
Förr i tiden var hamnkiosken ett tillhåll för byns ungdomar.
Efter lata dagar på stranden stannade de med sina bilar lite huller om bullar på grusplanen utanför. Jag kan själv minnas den tiden när jag var en liten tjej och vi stannade till där för att köpa en mjukglass innan det var dags att köra hem.
Det var en härlig tid. Stefan mindes då han hade sin båt och han och kompisarna åkte vattenskidor utanför alla solbadande turister på stranden.
Såklart önskade vi alla att vi haft Stefans far med vid bordet. Han om någon, hade haft många underbara Kivikshistorier att berätta … kanske den här
Så var det dags att återvända till nuet och tid att välja pizzor.
Hamnkiosken hade många besökare den soliga kvällen och grabbarna ilade snabbt som vesslor mellan borden.
Glatt ställde de dock upp på en bild.
Hamnkioskens chef och ägare, Biray, känner jag sedan många år tillbaka.
Första gången jag träffade honom så var våra roller ombytta. Han var kund och jag säljare. Jag jobbade då i bygghandeln och han var ofta där för att handla byggmaterial. Biray var den mest ödmjuka, vänliga och snällaste kund jag någonsin mött.
Och såklart är han ännu lika snäll och fantastisk. Det är som om han förstått hela grejen med livet – att med vänlighet kommer man längst.
Kanske är det någon som minns inlägget från förra sommaren … annars finns det här.
Biray är inte bara snäll och vänlig, han kan baka pizzor också.
Mums!! Vi satt länge och njöt av maten, den kalla ölen och den ljuvliga kvällen.
Utanför vajade Sveriges flaggor lite varstans och en övergödd fiskmås stal pizzarester från övergivna tallrikar.
Med en spännande kamerainställning knäppte Stefan en sista bild på oss, innan vi mätta åkte tillbaka hem till lilla svärmor. Lite jordgubbar och en stund i soffan fick avrunda den mysiga kvällen.
Tack fina Karin för en mysig kväll, för mat och dryck och den lilla present jag fick med mig hem.
Hemma väntade vår tillfälliga vakthund.
Det är min dotters lilla hund som ylar och skäller över nästan allting. Det är allt en farlig tur för henne att hon är så liten och så söt, för annars hade hon varit direkt odräglig.
Dagens citat:
Om du inte vet någonting?
Googla det.
Om du inte känner personen?
Kolla facebook.
Om du inte hittar någonting?
Mamma!
Ha en riktigt härlig dag. Själv ska jag ta emot min älskade underbara dotter efter snart ett helt år i Australien. Så, ja, för mig kommer det att bli en toppendag!!!
Kram Annika
Scroll to Top