Hejdå på ett tag.

Hej hej
Andréa hade inte hunnit vara där i USA mer än i tre dagar förrän hon var uttråkad och ville ha sällskap. Hennes residency startar inte förrän i mitten av juli så därför blev det ju lite tid över för att träffa mig.
-mamma jag har två veckor över ifall du vill komma, sedan lär det dröja tre år innan jag har tid…
Såklart kunde jag inte låta bli att boka biljetter!
Kanske är det någon som minns förra sommaren då jag köpt flygbiljetten till Canada. Den där gången då jag fick ställa in min resa pga Stefans sjukdomsfall. Inlägget hittar ni här.
Den här gången hoppas jag att allt fungerar och ingen blir sjuk eller skadar sig. Jag har i alla fall förberett så gott jag kunnat och ser verkligen framemot de här dagarna tillsammans med min dotter.
Här hemma huserar ju Stefan och han kommer förmodligen att få god uppbackning av de andra systrarna Henriksson. Så huset lär inte att bli tomt och öde i första taget. Det ska nog fungera hoppas jag.
På jobbet har jag förberett så mycket det bara går och jag får passa på att önska alla mina underbara arbetskamrater en riktigt skön semester.
Jag har pussat adjö till huset alla djur, fyllt skafferiet med djurmat, köpt hem förnödenheter till Stefan och instruerat honom i konsten att hålla liv i växter. Jag har bett katterna hålla sig i skinnet, småhundarna att inte kivas och Johnny att sluta upp med sina tonårsfasoner.
Nu få Gyllebo klara sig några dagar utan mig.
Hur det kommer att bli att blogga den här tiden, det vet jag inte riktigt.
Min förmåga att hantera sådana där saker via telefonen har en viss begränsning. Ni förstår, orden blir inte alltid som man tänkt. Min syn är dålig och fingrarna lite för klumpiga.
Jag minns en gång när jag skulle skriva till min dotter och önska att hon skulle få kul på kvällen…. senare insåg jag mitt misstag när jag förstod att det stod något helt annat i sms:et jag skickat till henne…
-men mamma!!!! kom det snabbt som svar från den generade dottern.
Jag ska åtminstone försöka uppdatera lite grann på min instagram, och även på instastory.
Ni är välkomna att följa mig där. En liten symbol som länkar er dit finns här någonstans på bloggen. Hittar ni inte symbolen så heter jag gylleboannika även där.
Men snälla ni, ha överseende med min stavning den här tiden … kanske kan den ge anledning till några skratt, vem vet …
Såklart ska jag försöka göra små inlägg på bloggen, men tillsammans med Andréa och hennes nyinköpta ”skruttibangbangbil” så vet man aldrig var i USA vi hamnar … kanske långt ute i buschen utan internetsändning…
Nu måste jag slänga ner det sista i packningen för NU KÖR VI!! Mot Kastrup, Amsterdam, Boston, Atlanta … och sen vet man aldrig…
Dagens citat:
Det är bättre att nötas ut än att rosta bort.
Ha det så jättebra och en stor bamsekram ifrån mig.
Annika
Och var nu rädda om er.

Hejdå på ett tag. Läs mer »