annikas tankar

Dum eller duktig!

Hej
Kanske har ni märkt det?
Kanske har ni lagt märke till att det var ett tag sedan jag vandrade runt hela sjön med mina hundar. Den där ljuvliga promenaden på nästan exakt 6 kilometer.
Det beror på att jag har varit duktig… eller kanske egentligen bara dum…
Jag har sedan jag fick mitt hemska diskbråck i februari ätit en massa ganska starka piller för att överhuvudtaget kunnat existera. Men som den duktiga flicka jag nu en gång blivit uppfostrad till, så beslöt jag mig för att dra ner rejält på den där starka medicinen, och har nästan slutat med den. Man måste ju bita ihop lite också …
Man tar inte tabletter om det inte är absolut nödvändigt.
Jag hade ju inte längre särskilt ont, och då var det ju helt onödigt att ta starka piller tyckte jag.
-kanske har jag inbillat mig alltihopa tänkte jag lite skamset, och la undan alla tabletterna.
Sakta men säkert kröp det onda tillbaka igen. Fast jag själv hade sett det, svart på vitt, det där dumma diskbråcket, det som doktorn sa att vi fick vara glada ifall det ville läka av sig själv.
Att jag var smärtfri berodde helt enkelt bara på de där tabletterna insåg jag.
Jag har något inbyggt i mig, som gör att jag alltid ska vara så himla duktig.
Det är mest att jag ska vara duktig inför mig själv, men egentligen är det så urbota dumt. Jag ska bita ihop och kämpa tycker jag själv … men för vem?
Säkert är det några av er därute som känner igen er… eller så är det bara jag…
Men jag ska sluta med att vara duktig. Jag ska åtminstone ifrågasätta om jag måste vara det i alla situationer.
Nu plockar jag fram min piller igen, för uppenbarligen gjorde de nytta och uppenbarligen var det ingen synvilla på röntgenplåtarna.
Jag behöver inte heller vara någon superhjälte som krigar mot mina smärtor. Där är ingen som dunkar mig i ryggen och jag får nog inga guldstjärnor av någon.
Dum eller duktigt? Kämpar ni också för att vara duktiga i olika situationer…
Men hur är man när man är duktig?
”Duktig”, jag hatar ju egentligen det där ordet.
Duktig är man när man tar hand om sig själv.
Dagens citat:
Kärlek är som schack
ett feldrag
och du är matt.
Jag gjorde nog det där feldraget och blev matt, och det är jag så glad över. Min älskade Stefan påminner mig ofta om att jag och mitt liv inte behöver ha sådana här duktighetsidéer.
Såklart måste man ha delmål och saker som man strävar efter, annars kommer man inte dit man vill. Men att vara duktig bara för sakens skull, det är ju fruktansvärt idiotiskt.
Lite röriga tankar kanske … men så fick det bli idag.
Kram från mig och må väl.
Annika

Dum eller duktig! Läs mer »

Ett år har gått.

Hejsan.
Idag är det precis ett år sedan allt höll på att ta en vändningen med förskräckelse för oss.
Egentligen hade jag inte tänkt att skriva någonting mer om det som hände då.
Jag jobbar alltid med att positivt bara se framåt och låta tråkigheter försvinna i glömska i mitt förflutna. Men någonting i mig vill ändå tänka tillbaka och dra nytta av de erfarenheter en sådan upplevelse faktiskt ger. Livet ger oss lärdomar hela tiden, och av dem måste vi styra om våra liv. Ändra kursen i rätt riktigt helt enkelt och slå av på takten.
Jag och Stefan har ändrat kursriktning förut i livet tillsammans. Vi har erfarenhet av att livet prövat oss rejält. Saker som gjort att vi stått i vägskäl och tvingats ta ställning till vilken väg vi skulle ta.
Den här gången började det med att Stefan fick influensa … trodde han.
I efterhand inser jag att alla hundarna visste att det där inte var någon vanlig influensa. De låg alla troget vid Stefans sida och vek inte en tum. Jag minns det där så väl, de ville knappt lämna Stefan trots att jag lockade på dem.
Det blev bara sämre och sämre med Stefan och till sist kunde han inte längre andas utan hyporventilerade som jag aldrig hört någon göra förut.
Det som borde blivit en ilfart med ambulans, fick bli en ilfart med byggarjeepen och mig själv vid ratten. Larmcentralen gjorde en miss som kunnat sluta riktigt illa.
Väl på sjukhuset insåg man allvaret och det kom att bli en tre veckor lång sjukhusvistelse för min Stefan.
Det som hänt var att en vaskulitsjukdom som Stefan har och medicinerat för i sex år, hade fått ett stort skov och njurarnas funktion hade upphört. Det som händer då kan till och med jag räkna ut. Allting i kroppen blir förgiftat och alla andra organ påverkas.
Hjärtat orkade inte som det skulle och Stefan fick flyttas över till hjärtintensiven i Lund.
Man hinner tänka mycket när något sånt här händer.
Jag minns att vi båda insåg vad som verkligen var viktigt i livet och vad som egentligen betyder något.
Mycket i livet är bara bagateller. Saker som man tror är livsviktiga, de betyder oftast ingenting i efterhand.
Ingenting har någon mening om man inte har hälsan och livet,
Jag minns den här tiden. Jag minns att jag kände mig stark som en oxe, eftersom jag var tvungen att vara stark. Jag hade inget annat val just då.
Vi hade företaget som skulle fortsätta rulla. Vår personal, våra kunder, vårt hus och hem och våra djur.
När Stefans tillstånd var som mest kritiskt så minns jag att jag lovade mig själv att lägga mindre tid på oro för bagateller, mindre tid på att läsa och lyssna på tråkigheter som jag faktiskt inte kunde påverka och istället välja saker som får mig att må bra. De små enkla tingen som är så läkande för själ och sinne.
För oss slutade alltihopa lyckligt. Stefan blev bättre och fick till sist komma hem. Även om en tuff medicinering väntade på honom så hade han livet och en framtidstro. Vad kunde vara viktigare?
Det blev en fortsatt lugn sommar för oss och det kändes som om ingenting spelade så stor roll längre.
De vanliga orosmolnen för ekonomi, jobb, kunder och annat var som bortblåsta.
Vi pausade livet lite grann …. som om vi cyklade, men knappt hade styrfart….
Idag, ett år senare, så har vi fått upp farten igen. Vi tuffar på och livet snurrar. Kanske inte lika fort och lika intensivt, men takten har ökat det märker jag
Kanske vill jag med detta inlägget bara påminna mig själv om det där jag insåg då, det där som var det viktigaste. För det är så lätt att bara följa med i farten, att glömma bort vad som verkligen betyder något.
Kärleken, familjen och vännerna.
Att inte oroa sig, inte vara bitter, inte känna avund eller otacksamhet – det gynnar ingen och allra minst sig själv.
Idag är jag tacksam och glad för att allt gick bra.
Kvällens citat:
Var besvärlig
Ta plats
Höj din röst
och backa inte.
Vi håller
varandras
händer
när livet bli läskigt.
Det var en liten påminnelse om vad livet lärde mig.
Jag önskar er en härlig kväll och kram på er
Annika

Ett år har gått. Läs mer »

Rulla till toppen