Eva på torget

Trädgårdens blommor och mat hos Eva.

Hejsan.

Kanske var det sommarens stormigaste helg. Regn och blåst över hela Österlen. Med vinden i håret stretade jag ut i trädgården för att plocka lite av de blommor som växer i mina rabatter.

Någon middag behövde jag inte planera för. Vi hade bokat bord hos Eva på Torget.

Ett besök hos Eva och Åke hör sommarn till. Tillsammans med goda vänner smakade det ljuvligt med god mat och lite vin, när sommarregnet smattrat mot rutorna.

Till grabbarnas förtjusning trädde en välbekant kvinna in i matsalen. En känd skådespelerska jobbade som servitris i restaurangen. En kvinna som är på pricken lika gammal som jag själv är. Visst är det något särskilt när man stöter på kändisar i verkligheten, i riktiga livet.  Tankar far genom huvudet. Tankar som ”borde jag hälsa”, ”känner vi varandra”, ”har vi gått i skolan tillsammans…. men när?”

Maten var som alltid jättegod och sällskapet det bästa. En härlig kväll hos Eva på Torget.

Mätta och nöjda susade vi hemåt mot Gyllebo, för att avsluta kvällen med en kopp kaffe i vårt kök med min brokiga bukett från trädgården. Och ja, påskhararna står där bortglömda och blänger ännu. Hemmablind kallas det visst, alltså jag och inte hararna.

Dagens citat:

Om vi oftare tänker på hur bra vi har det, skulle vi oftare ha det bra.

En stor kram från mig.

Annika

Det börjar sakta in.

Hejsan.

Österlen har mjukt tagit tag i handbromsen och börjat sakta in. Åtminstone kändes det så förra helgen.

Den kvällen då jag vimmelkantig av trötthet steg av bilen på torget i Kivik, märkte jag hur lugnet liksom börjat lägga sig över vår byggd.

Veckan då jag planerat in min egen ledighet,  blev det inte alls som jag tänkt mig. En stor oväntad arbetsuppgift lades på mina axlar, och en hel lördag satt jag djupt försjunken vid mitt skrivbord.

-älskling, nu håller du kväll, så bjuder jag på middag, sa Stefan när jag suttit pall hela dagen.

Ett av mina absoluta favoritställen här på Österlen är ”Eva på Torget”. Underbara Eva och Åke, och deras fantastiska mat.

Den här kvällen var luften kvav och lugn, så vi valde en plats utomhus. Egentligen spelade det ingen roll vilken maträtt jag hade valt, allt hos Eva är precis lika gott. Det blev i alla fall en burgare och en tjeckisk fyllig öl som smakade himmelskt.

Jag kunde känna hur lugnet kom  krypande.

Efter att ha betalat för vår mat och tackat för oss, gav vi oss av nerför backen mot hamnen. Små söta vågor skummade vitt och rullade in mot ”svarte sten”.

En stund satt vi sedan där vid strandkanten vid Vitemölle och andades in lugnet och friden. Jag hade kommit halvvägs med det digra arbetet på mitt kontor, den vetskapen gav mig ett lugn och en tillfredsställelse.

För mig är det ofta inte jobb och arbetsuppgifter som tynger, utan att ha dem väntande på mina axlar. Livet har lärt mig att jag mår bäst av att ta tag i saker direkt. Ju mindre tid behöver jag liksom ha jobbet hängande över mig.

Dagens citat:

Kan vi inte bara sluta skryta om vem som har mest att göra?

Istället för att ständigt berätta hur mycket vi alla har att göra … vi arbetar, vi städar, tvättar och gnor, så borde vi istället berätta för varandra hur vi hittar lugnet, hur vi tar tillvara de små stunder som stärker. Hur vi bäst hittar den avkopplande sinnesfriden. Jag tror att det man fokuserar på, det blir det stora i livet.

Lite svamliga tankar från mig.

Annika

 

Eva på Torget.

Hejsan.

Det var en kväll i veckan som jag och mina vänner for till Kivik med tomma magar och pigga fräscha smaklökar. Vi skulle vara piloter!!

Jag hade fått den stora äran och den spännande upplevelsen av att få vara testpilot för en av Österlens bästa matställe. Inför den kommande säsongen var vår uppgift att provsmaka en vegetarisk/vegansk meny. Vi var helt enkelt utvalda som provätare den här kvällen.

Den vackra kvällen togs jag och mina vänner emot av underbara Eva och Åke hos ”Eva på Torget” i Kivik. En smakfullt renoverad liten restaurang mitt på torget i Kivik.

Vi fick en underbar kväll och en fantastisk kulinarisk upplevelse som var högt över våra förväntningar. Med två jägare och en grönsakshatare så kunde en vegetarisk meny inte ställas på hårdare prov.

Vi smakade, vi jämförde, vi njöt, vi skrattade! Vi tipsade, men kanske mest av allt förvånades vi över att det var så himmelskt gott.

 

Att maten alltid är god hos Eva på Torget, det visste vi ju alla sedan tidigare. Men att en vegetarisk/vegansk meny kan vara så himmelskt god blev en överraskning. I synnerhet då mina vänner är stora köttälskare alla tre.

I en glad avslappnad stämning serverades vi rätt efter rätt. Den ena godare än den andra. Och när vi var så mätta så byxorna spände oroväckande serverades kvällens sista avslutande efterrätt. Fast det vet ju alla, att en chokladkaka får alltid plats. Det är som om det alltid finns en annan mage för desserten.

Kära Eva och kära Åke, jag vill tacka er för en underbar kväll. Och jag är säker på att det kommer att bli en alldeles fantastisk matsedel när årets meny är spikad. Med er genuina kärlek för både maten och era gäster så kan det inte bli annat än bra.

Tusen tack från oss. Såklart ses vi i sommar igen!

Vill alla ni andra också få en underbar smakupplevelse i en skön miljö så kan jag tipsa om att Eva slår upp portarna för säsongen den 3 april. Länk till hemsidan med all information och öppetider hittar ni HÄR.

Dagens citat:

Hur många vackra tankar kan inte en måltid föda.

Att äta gott i en skön miljö tillsammans med goda vänner – det är bland det bästa som finns.

Ha det bra och kram från mig.

Annika

 

Att fylla år.

Hejsan
Förra helgen fyllde jag år. 53 härlig år.
Åldern är ingenting att hålla hemligt tycker jag. Jag förstår inte varför en del envisas med att göra det. Och ska man då egentligen låtsas vara yngre än vad man är …. eller ska man försöka verka äldre. Nej, det där har jag aldrig begripet. Och eftersom jag inte vet om jag ska dra ifrån eller lägga till så är det ju lika bra att vara ärlig. Man är så många år som man är helt enkelt.
Först av allt vill jag tacka alla som på något vis skickat gratulationer och kommit ihåg mig den här dagen.
Jag hade en vision om att skriva små tackhälsningar till var och en på facebook, men oj så många där var. Jag begav mina försök. Men jag blev så rörd och glad, och såklart har jag läst dem varendaste en.
Tack!
Det här med att fylla år var aldrig någon stor sak i min familj när jag var liten. Det där är lite sorgligt egentligen, så med mina egna töser har jag alltid försökt att fira rejält, med presenter, uppvaktning och kalas.
Jag älskar att överraska och att uppmärksamma tjejerna på deras dagar – de dagarna är ju lite mina egna också …
Mina töser var som vanligt ute i vida världen och for den här dagen, så från dem kom underbara hälsningar från jordens alla hörn.
Stefan hade lyckats komma ihåg mig det här året och plockat en stor bedårande bukett lupiner.
Jodå, det har funnits år då han totalt glömt bort mig och istället varit mäkta stolt över sig själv som kommit ihåg bror sin som fyller år dagen före mig …
Han är såååå bra på mycket, min Stefan … men mina födelsedagar får han faktiskt bara medelbetyg på.
Kanske var det årets varmaste dag, den här söndagen i juni. I alla fall kändes det så när jag dukade fram min kakbuffé till mina gäster.
Jag hade fixat ihop lite gott och blandat till kaffet.
Tidigt på morgonen hade vi varit på Orelund och köpt jordgubbar. Sötare och godare gubbar än deras, de finns nog inte.
Och såklart blev det lite av Mårtens goda Österlensallad med hem också.
Stefans spettkaka som han fått när han fyllde år, den kom väl till pass.
Är man skåning så är det extra festligt med spettkaka förstås.
En liten badsugen gosse kikade också in på min födelsedag. Han brydde sig varken om kakbuffé eller Coca colan. Han var helt enkelt mest nöjd med att träna simtag i poolens grunda del.
Vi andra fikade och njöt av dagen.
Min 53:e födelsedag avslutades hos Eva på Torget.
Med en fantastisk måltid som bestod av varmrökt lax, njöt jag av värmen, lugnet och vetskapen av att alla i min familj det här året hade hälsan och mådde bra.
Annat var det förra året
Tusen tack till alla er som kom ihåg mig.
Dagens citat:
Det som ligger bakom dig och det som
väntar dig är ingenting i jämförelse med
det som finns gömt inom dig.
Ha en fin dag och kram
Annika

Att skiljas är att dö lite grann.

Hej
Hon har åkt nu…
Min älskade lilla dotter Emmy har gett sig iväg på sin andra resa till Australien. Hon och hennes kompis Matilda ska återigen vara borta ett helt år. Och mitt hjärta blöder!
Jag vet att jag har tur … nuförtiden kan vi ju ha mycket kontakt via nätet.
Jag vet att jag ska vara glad för hennes skull … såklart är jag det – självklart.
Jag vet att ett år går fort … i alla fall tycker man det bakefter.
Allt det där som alla säger till mig, allt det där det vet jag….
MEN … mitt hjärta vet inte, mitt hjärta bara känner … det känner lite sorg, lite saknad och mycket längtan.
I helgen har vi i familjen haft en liten avskedsfest. Både för minstingen Emmy och för äldsta dottern Andrea, som även hon snart drar till Canada ett år till.
Vi samlades hos ”Eva på Torget”. Där åt vi en mysig och god middag tillsammans.
Jag kan verkligen rekommendera det lilla mysiga stället på torget i Kivik.
Där är så himla smakfullt inrett och fantastiskt god mat serveras det där.
Jag valde Evas fisksoppa med saffran. Sååå himla god!
Efteråt samlades vi här hos oss i Gyllebo för lite kaffe och mys.
Sen var det bara dags att kramas och säga hejdå.
Förra gången hon reste kan man läsa om här.
Dagens citat:
”Jag är övertygad om att de flesta människor är
ungefär så lyckliga som de bestämmer sig för att vara.”
Och så är det nog. Jag har bestämt mig för att vara lycklig!
Och är ungarna lyckliga, då är jag det också.
Kram på er
Annika
Till dig min älskade Emmy, vill jag önska en härlig resa. Var rädda om er, du och Matilda.
Helst vill vi inte få hem någon av er i rullstol som förra gången, tänk nu på det!!!
Och faller andan på så har du tillåtelse att skriva gästinlägg här någon gång.

När marknaden kom till byn.

Hej och gomorron.
 
Idag sparkar den stora marknadsveckan igång här nere hos oss på Österlen. Kivik, Tomelilla och Sjöbo.
För mig och min familj har det alltid varit något heligt över den där veckan som vi högtidligt kallar marknadsvickan. Den var liksom en milstolpe för hela sommaren när jag var liten. Man sa ofta … ”det får vänta tills efter marknaden”.  För alla skulle såklart gå på marknad så mycket det bara gick när jag var barn.
 
Nu brukar vi alltid köra en sväng till Kivik dagarna innan. Bara för att se när alla knallarna anländer till fältet. När de bygger upp allting.
 
Det där byggandet är inte riktigt som förr när jag var barn. Då spikades det med träreglar och fyrtumsspik så det ekade i nejden.
Nu kommer allting färdigt på stora långtradare istället. Stånden är tunna ostabila aluminiumställningar som knallarna själv tar med.
 
 
Nedanför fältet på den lilla ängen växer nu ängsblommor fridfullt i lugn och ro.
Annat var det minsann förr. Då kom de omtalade raggarna i karavan och slog ner sina läger där på ängen.
Det var ofantligt spännande att sitta på backen och iaktta deras vilda party där nedanför. Men allt det där är minnen nu. Liksom alla de porrtält som gav marknaden sin välkända karaktär i form av hest  skrålande och skrikande män som försökte locka besökare till sina liveshower.
Jag minns allt det där med ett romantiskt skimmer, även om det förmodligen inte var ett dugg romantiskt för de som i fyra hela dagar skulle utföra dessa liveshower …
(och ni som undrar vad liveshow är, får helt enkelt googla)
 
Inte ett enda foto från den tiden har jag…. kanske är det därför minnen är så starka.
 
 
Jag och Stefan körde en runda i Kivik som vi så ofta gör. Jag tror att om man som Stefan är född i hamnen i Kivik, så måste man dit lite då och då och känna den salta luften i lungorna.
Ett av mina favorithus där i Kiviks hamn är detta som ligger vid båtklubben. Jag undrar lite om de på byggnadskontoret hade en snäll dag då när de beviljade bygglovet … men häftigt är det tycker jag.
 
 
Vi avslutade vår kväll genom att gå och äta hos ”Eva på Torget”.
Alltså hörrni – gå dit! Så ljuvligt gott.
Vi valde entrecote. Den var så härligt mör och perfekt stekt. Till förrätt tog vi den spännande rätten svarvade potatis med löjrom och rödlök.
Jättegott alltihopa. Och en jättegullig personal. Tummen upp!
Skamsen över att ha missat denna lilla utsökta pärla förut, lovade jag mig själv att återkomma snart igen.
Tack Eva på Torget! Och såklart, tack Åke!
 
Hemsidan hittar ni här.
 
 
Minnen …
När vi satt där och njöt av maten, mindes vi tillbaka på tiden då stället var en enkel kiosk och byns naturliga tillhållsplats för ungdomar. Jag kan bara minnas att där var en kiosk, men Stefan minns såklart mycket mer …
På gaveln där vi nu satt, höll taxigubben till.
Som barn har Stefan åkt kälke längs hela den långa backen ner till hamnen. På den tiden fanns det inga saltbilar som sabbade allt det roliga för pulkasugna ungar. Det hände att grusbilen tog en runda på den isiga vägen ner mot hamnen, men då for alla byns ungar hem efter kvastar och vips var vägen isig och blank igen.
 
 
Sedan sa vi hejdå till Kivik för denna gången.
 
 
Dagens citat:
 
Förälska dig i livet lite
varje dag.
Leta efter de saker som
får dig att må bra.
 
Jag hoppas att ni alla mår bra och njuter.
Tiderna är inte längre som förut, och numera startar min älskade Kiviks marknad redan idag. Kanske tar vi en tur dit. Äter en älgkebab, köper något onödigt och känner marknadspulsen i blodet.
 
Kram på er.
Annika
 
 
 
 
 
Scroll to Top